Mitt nyårslöfte för 2019 ryms i ett ord. Förnöjsamhet. Det är något jag verkligen vill lägga mer fokus på både privat och professionellt under kommande år. Alltså att känna själv och att skapa bättre förutsättningar för (hemma) hos andra. Därför ska förnöjsamhet bli ledordet i allt nytt jag tar mig för 2019. Jag vill skapa mer contentment istället för content.
Det är många som har hört av sig och undrat när min inredningsbok kommer ut. Den skulle ju ha släppts i september. Så blev det inte. För vet ni vad? Det här med att skriva har varit så otroligt mycket svårare än jag trodde. Allt tar ju sådan tid. Och det blir så många ord och så mycket information att hålla isär. Textmassan bara växer och växer och växer. Till slut känns det som alla lösa trådar kväver allt syre i rummet bara man öppnar dokumentet. Jag är ju inte alls van med det eftersom jag mest skriver korta blogginlägg annars. Dessutom är jag ute på djupt vatten, ämnesmässigt. Jag har aldrig tvivlat på mitt förstånd så många gånger som under den här bokprocessen. Är jag något på spåren eller är jag galen? Ni kommer fatta när den är klar. Den är inte direkt som alla andra böcker i branschen.
Hursomhelst. Jag hade faktiskt tagit mig förbi allt det där och skrivit klart i slutet av maj. Hade 300 000 tecken bankade i Word och formgivningsprocessen var i full gång när livet plötsligt slog ner som en komet, mitt i den prydliga produktionsplanen med datum och deadlines. Först gick mamma bort, sen fick pappa problem med gallan och strax därpå upptäckte jag själv en konstig knöl i bröstet. Någon gång i framtiden kanske jag orkar berätta hela historien, tills dess kan vi bara konstatera att allt har ordnat sig. Jag är nyopererad och pappa väntar på sin operationstid. Men, ni fattar ju. Jag valde inte rätt år att genomföra ett bokprojekt på. Så kan man väl sammanfatta det.
Nu är jag tillbaka vid tangentbordet, har en ny tidsplan att förhålla mig till och en ny våg av tvivel att bearbeta. Den kom som ett brev på posten när jag tog vid där vi slutade. Så jag har redigerat, strukit en del och lagt till desto mer och håller som bäst på att faktagranska. Det är inte lattjjolajban. I mina svagaste stunder vill jag bara kasta ut datorn genom fönstret och strunta i allt. Men nu är jag lite för nära för att ge upp. Häromdagen gick min femåriga son förbi medan jag satt och skrev. Han stannade till och tittade bekymrat på mig innan han frågade med sin allra vänaste lilla röst.
”Men mamma…huj gååj det fööj dig med bokjäveln?”.
Tackar som frågar. Det går framåt. Men trögt. Jag återkommer så snart förlaget satt det nya utgivningsdatumet.
Illustrationer: lånade från Pinterest Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Jag har inga renoverings- eller hemmaprojekt på gång i vårt hus. Varken nu eller inom överskådlig framtid. Däremot har jag tre saker jag lovat mig själv att prova på i höst. På hobbynivå. Jag vill så gärna ha några kreativa och kravlösa projekt att längta till, så att jag inte fastnar framför TV’n eller mobilen när barnen har somnat. Inget inredningsrelaterat, men resultatet kan ju bli det. Så kanske inspirerande ändå.
Akvarellmålning / Gouache När jag var yngre målade och tecknade vi ofta hemma. Nuförtiden blir det mest färgläggningsböcker med barnen efter förskolan, men det är inte riktigt samma sak som när man lyssnar på musik och flyter i väg i sina egna tankar. Jag har redan allt som behövs, så i höst tänkte jag ta hjälp av Youtube för att testa Gouache.
Lära mig forma lera En något mer utopisk dröm är att lära mig dreja en egen skål och kanske, kanske få kläm på lera så pass att jag kan skapa en egen skulptur. Det kräver nog ett kurstillfälle men behöver inte bli något stordåd, en liten klump kan också ha sin charm, men det vore så kul att ha en figur som man skapat med sina egna händer här hemma.
Sy ett lapptäcke Sist men inte minst. Det jag är mest taggad på av allt. Att damma av min symaskin. Jag fick en avancerad historia av mina föräldrar i julklapp för många år sedan. Mamma var helt fenomenal på att sy och hade nog hopp om att jag skulle ärva hennes talang. Men tålamod har aldrig varit min starka sida. Eller det var i alla fall inte det, då. Nu tror jag däremot att jag skulle tycka det var ganska avkopplande. Så jag ska plocka fram den från förrådet tänkte jag. Målet? Att sy ett litet lapptäcke. Själv!
Jag bad nyligen om er hjälp att lista önskerubriker på blogginlägg. Tusen tack för alla roliga förslag! Jag börjar med norska Mariannes fråga som något förkortad löd ”Nevn en ting som ikke finnes i noen produsentkatalog som hjemmet ditt ville vært mindre trivelig uten?Det finns många saker, men jag tänkte spontant på den här. Vår träpersienn på övervåningen. Hopplöst omodern (sådana syns aldrig i stylingar eller inredningsreportage längre) men väldigt ombonande. Speciellt i nyproduktion med golvfönster.
Men det är inte enda anledningen till att jag vurmar för dessa trälameller. Sommaren efter gymnasiet jobbade jag på Oz Interiör i Umeå (någon som minns den butiken?). Jag bodde fortfarande hos mamma och pappa och hade varken pengar eller plats för att köpa inredning. Ändå ägnade jag en hel del tankeverksamhet åt att fantasimöblera och dagdrömma om framtida boenden medan jag dammtorkade möbelutställningen och packade upp designklassiker. Och ja… Ni kan ju säkert gissa vad som hängde i de fönsterna? Därför betyder dessa träpersienner mer än bara sol- och insynsskydd för mig. De är en liten pusselbit i min egen inredningshistoria.
Köpeblommor i all ära, men visst är det något speciellt med växter man själv drivit upp på skott man fått? I vårt kök har jag flera ”kompisar i krukor”. Bl a Krickelin, Lisa Burenius, Anna och Emma. Jag förvaltar också ett grönt arvegods från en bloggläsares föräldrahem, knipsad från en planta som gavs i bröllopsgåva till hennes farmor och farfar. Och Palettbladet har jag fått via en kompis granne, som visade sig vara just den politiker jag personkryssade i årets Landstingsval. Sannolikheten för det? Heltramsigt kanske. Men det är små detaljer som bidrar till hemtrevlighet för mig.
Jag har gått en tuff rond mot mig själv de senaste dagarna och firar därför in helgen i horisontalläge. Jag hoppas pigga på mig snart, men i väntan på det bjuder jag på ett tips jag själv fick under veckan som gick. På temat detox och kemikaliebantning av vardagsvaror. Har ni hört talas om svenska Under Your Skin? En naturlig pumptvål som kommer i en hållbar, nedbrytbar och snygg förpackning av sockerrör. Så. Himla. Bra. Mer sånt tack!
Luften var klar och kall och morgondaggen låg som en hinna på ytterdörren när jag satte nyckeln i låset på Spinneriet tidigare imorse. Det var dags för min första hela sammanhängande arbetsdag sedan… Ja? Jag vet inte när. Drygt ett års föräldraledighet och en lång sommarsemester på det och jag har nästan glömt bort hur man gör när man jobbar. På ett bra sätt. Det har varit nyttigt för mig.
Blankstädade skrivbord och ett huvud fullt av tankar. Skyndade mig att skriva ner alla bra blogginläggs-idéer ni bjudit mig på. Tack! Idag har jag haft uppstartsmöte med min agent, blockat veckor i kalendern och dragit upp riktlinjerna för min jobbhöst. Har funderat en hel del på det här citatet, som jag rivit ut och sparat från ett magasin.
Det summerar mina tankar om ganska mycket just nu. Inredningsbranschen, sociala medier, kost, kropp och hälsa. Jag vill inte ha något annat än autencitet. Och det ställer krav på mig. Både affärsmässigt och privat. Dags för oprövade, omprövade och obekväma beslut. Jag ser fram emot det!
Sommarens bucket list är den roligaste to-do-listan av dem alla att knåpa ihop. Här är en kompott av sådant jag sysslar med under semestern 2018.
Husvisningar.Om köpet sker i år eller om fem får rätt objekt avgöra men i sommar scoutar vi sommarhusområden, har anmält oss på visningar och lusläser besiktningsprotokoll. Österlen, Varberg eller Onsala? Hav, åker eller insjö. En plätt på jorden att förvalta. Jag blir pirrig av tanken, oavsett.
Badbingo. Vi cyklar nästan alltid till samma strand med barnen men i år har vi (på Niklas initiativ) instiftat ett badbingo. Målsättningen är att testa minst 10 nya badplatser i vårt närområde innan sommaren är slut. Hela familjen är engagerad, alla måste i för att det ska räknas. Så himla kul! Kan varmt rekommenderas till andra kustbor.
Nostalgibakning. Mammas begravning var tung, men den påminde mig också om något starkt. Sammanhang och sammanhållning. När kistan sänktes ner och det kändes som att hjärtat skulle gå itu slöt flera av mammorna från grannhusen i mitt barndomskvarter upp vid mig och min systers sida. Under semestern nostalgibakar jag mig igenom sommarlovskakorna jag minns. En mix av deras och mammas bästa.
Räckhållslyx. Klimathotet och sommarhettan gör mig ännu mer självkritisk. Vad sjutton är det vår generations konsumtion och ego-flygande gör med jorden? Och vad är det för slags livsstil vi influencers ”inspirerar” till? Jag är inte bättre än någon annan och kämpar för att skärpa mig på flera plan. Inte minst på uppskatta allt det fina vi redan har, hemma i Sverige. I sådant som är exotiskt för andra. Räckhållslyx? Känslan av nytvättade sängkläder som fått torka på ett klädstreck i ren luft. Smaken av en solvarm jordgubbe eller doften av ett sommarregn mot varm asfalt. Jag hoppas förmå mig själv att se och njuta av det stora i de små stunderna. Varje dag.
Offlinetid. Nej, jag är inte den flitigaste influencern i sommar. Många omständigheter i mitt liv har gjort att jag prioriterar annorlunda i år. Och att jag får lov att göra det, tack vare schyssta annonsörer och samarbetspartners. Jag hoppas att ni också unnar mig ett par veckors vilsamt tempo. Snart är allt som vanligt igen. Fast bättre.
Såhär års köper jag inga snittblommor, det känns ju onödigt när vaserna är fyllda av egna luktärter och trädgårdsblommor. Däremot hade jag svårt att motstå mer Blomstertobak när jag sprang över några välbehållna plantor på sommar-rea. Lagom till fredagen den 13:e kom dock ett strängt SMS med samhällsinformation från Kungsbacka kommun. Nu råder bevattningsförbud i vårt område. Hjälp! Jag har ju lite att vattna i år. Allt från blommor till nysatta äppelträd och vinbärsbuskar. Hur gör ni för att trädgårdsväxterna ska överleva detta? Att samla regn i tunna funkar ju inte när det råder total torka. En granne tipsade om att man kan samla upp duschvattnet (innan man tvålat sig) i hinkar och använda till bevattning och att man ska lägga täckbark över rötterna på buskar och träd för att de ska hålla fukten längre. Har ni fler idéer för att snålvattna?
Trots noll förkunskaper hade jag stora planer för sommarens blomsterodlingar. Ni kanske minns det här inlägget? Jag gick ut hårt och hängde på låset redan den 17 januari när Floret Flowers släppte årets fröpåsar och Dahlia-knölar. Varför jag envisades med att beställa från USA övergår mitt förstånd, inte minst nu när jag vet hur många bra leverantörer det finns i Sverige. Jag förblindades nog av bilderna på Pinterest. Tyvärr hade jag missat den för sammanhanget inte helt oviktiga detaljen att det tydligen är förbjudet att skeppa vissa växter över Atlanten (pga EU-regler). Så efter ett par månader kom ett mail om att Floret Flowers hade tvingats makulera halva min order. Tillbaka på ruta ett alltså. Med ont om tid dessutom. För nu började ju knölarna i Sverige att ta slut, speciellt i den färg jag absolut ville ha.
Jag satte mitt hopp till den del av beställningen som skulle komma trots allt och noterade hur andra började förkultivera sina Dahlior, medan mina inte ens hade dykt upp. Väntade, väntade och väntade. Och till slut låg avin i brevlådan. Försändelsen från USA hade tagit en omväg via Kungshamn (jag bor i Kunsgbacka) och behövde nu tullas ut för hundratals extra kronor. Jag löste skamset ut paketet och pep av revanschlust när jag läste texten ”Dahlia x 3” på följesedeln. Kanske hade det bara blivit ett missförstånd ändå?
Jodå. Så skulle man nog kunna kalla det. När jag rev upp kartongen visade det sig att jag beställt p r i n t s på dahlior i färgen Cafe Au Lait. Alltså inte knölar. Utan pappersutskrifter. Fotokopior. Att rama in?! Och de hade ju såklart kommit fram, EU-reglerna till trots. Jag vek mig dubbel av skratt medan jag petade ner luktärterna som låg i samma försändelse med extra stor omsorg. Något var ju tvunget att klara sig ur denna penibla fröflopp. Och som de tagit sig! Förmodligen har jag de dyraste luktärterna i norra Europa när man slår ut styckepriset, men det får gå. Plantorna bjuder ju både på buketter och gapskratt till alla som frågar hur jag lyckats få gröna fingrar i år…
