Annons
Jag sitter på X2000 på väg hem från Stockholm efter två intensiva arbetsdagar. Tåget kränger och svänger och jag försöker fokusera på skärmen medan jag redigerar bilder efter dagens event. Känner mig helt slutkörd och speedad på samma gång. Som man gör när man har pratat oavbrutet från morgon till kväll. Vi har haft tre presentationer. En frukost för journalister, en lunch för arkitekter och ett eftermiddagspass för inredare/stylister. Jag har träffat branschkollegor, fotats för pressbilder och pratat så mycket om ljus att jag kommer drömma om lampor inatt.
Äntligen har vi lanserat det belysningsprojekt som jag har arbetat med lite i hemlighet (och kommer att berätta mer om i ett eget inlägg imorgon). Men det slog mig nyss att jag faktiskt har uppnått en alldeles egen milstolpe också.
Precis det här var ju något jag drömde om att få göra för fem år sedan. Att få bredda det jag jobbar med och att få vara del av ett större sammanhang som tillsammans försöker föra branschen framåt. Jag är väldigt glad för det och för att det här projektet nu har gått från tanke till handling tack vare väldigt många människors hårda arbete.
Foto: Maria Sabrkesh, Trendenser.se
Igår när jag var hemma och VABade vår yngsta son knackade det plötsligt på dörren. Mitt på dagen. Vi väntade inget besök så jag var övertygad om att det var en säljare och drog mig lite för att öppna. Men så fick jag syn på Lena genom fönstret. Hon med den hemliga trädgården, som jag skrev om för några månader sedan. Lena hade testat att förökat sina vita vidjehortensior och ville ge mig några plantor Annabelle. Nio stycken för att vara mer exakt. Det räcker ju till en hel häck. Så himla generöst. Dessutom hade hon med sig en jättefin bukett från hennes trädgård. Jag vet att det kanske har varit lite väl mycket bilder på blommor här på bloggen det senaste, men jag måste bara visa. 
Den här otroliga Dahlian hade Lena köpt av Hanna Wendelbo, som ju också bor alldeles intill. Så fint med den krämfärgade mitten. Tips att hålla utkik efter nästa gång Hanna kör öppet hus och säljer växter. 
Jag är också väldigt sugen på att utöka min repertoar av Rosenskäror till nästa år. Min absoluta favorit är den nedersta, med muffinsformade papperstunna blad, som nästan ser ut som en dubbel ballerinakjol. Cosmos bipinnatus Cupcakes White tror jag de heter. Sådana fröer ska jag komma ihåg att beställa till våren. Tips, tips om du också gillar vita blommor!
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Vattenkokaren mullrar på köksbänken. Jag dukar upp kardemummaskorpor med ost och lägger en tepåse i min favoritkopp innan jag bänkar mig framför teven. En minut senare rullar partiledardebatten på SVT igång. Äntligen. Jag pratar sällan om mitt intresse för politik (eller att jag läst statsvetenskap på universitetet) för det har ju inte så mycket med mitt jobb som inredare att göra. Men valveckan vart fjärde år är en högtidsstund för mig. Och min absolut bästa tevetid. Varje kväll är det nya debatter, utfrågningar och analyser. Jag tycker man lär sig mycket om aktuella samhällsfrågor bara genom att lyssna på och försöka förstå bakgrunden till de olika partiernas resonemang. Politik är personligt och våra liv, erfarenheter och övertygelser kan se väldigt olika ut. Det måste man respektera i en demokrati. Däremot finns det en sak jag hoppas att alla kan vara överens om. På söndag, då röstar vi.
Himlen är blygrå och ovädret hänger i luften när jag öppnar ytterdörren för att sticka iväg på ett jobbmöte. Det råder ingen tvekan om vad som väntar, så jag skyndar mig tillbaka in igen och hämtar saxen för att rädda några sköra blommor undan regnet. Jag hinner nästan fylla hela korgen med septembers sista Sommaraster och Rosenskära innan den första tunga droppen landar i min panna. Jag tar en snabb bild, sedan öppnar sig himlen och det låter som ett smatterband mot marken. Är det inte lite ironiskt ändå. Förra året hade jag storslagna odlingsplaner, började tidigt och köpte hem massor av olika fröer som jag duttade och grejade med hela våren. Ändå tog sig inte särskilt många av dem. I år struntade jag helt i förarbetet och direktsådde lite mer på volley, och då har rabatterna verkligen levererat. Vad vill universum att jag ska lära mig av det här?
Jag är nyss hemkommen efter en pressresa till Åhus tillsammans med Norsk Dun, Novigroup, Trendgruppen PR och en delegation svenska och norska journalister. Vi var hembjudna till Gustav Ovlands hem, Stärkelsefabriken, för att få en presentation av hans senaste textilkollektion och jag känner mig nästan yr av inspiration. Det är inte ofta verkligheten överträffar bilden man fått av något man bara sett på foto och film, men det här var verkligen något extra. 
Allt började med att vi fick ta på oss flytvästar eftersom transporten från hotellet till pressvisningen skulle ske med båt, inte bil. Spännande!
Ungefär halvvägs gjorde vi ett kort stopp och lade till vid en brygga där det var uppdukat till en picnic-lunch. Alla fick varsitt knyte invirat i Gustavs nya servetter. 
Väl framme i Härnestad kikade Stärkelsefabrikens skorsten upp bakom vassen. Musik strömmade från högtalarna, grillen var igång och stämningen var på topp. 
Gustav hälsade alla välkomna och berättade om sin resa med renoveringen, från första idé till det vi nu kunde se. 
Det serverades en frasig tartelette med bakad potatis. krondillsgel och ål fiskad längs Åhus kust. Både fatet i mangoträ och förklädet i bild ingår i Gustavs kollektion. 
På åkern intill Stärkelsefabriken hade Gustav låtit placerat ut stora höbalar, som bäddats upp med alla de påslakan som ingår i den nya serien. Sängkläderna är naturligt infärgade med granatäppleskal, en restprodukt från livsmedelsindustrin. 
Alla kulörer i den nya kollektionen är inspirerad av byggnaderna på Stärkelsefabriken. Namnen på produkterna är hämtade från olika potatissorter. 
I växthuset var det uppdukat till skördefest. 
Jag har cirka en miljardfyrahundrafyrtioåtta bilder på minneskortet. Kan inte visa er alla pga att vissa vinklar skulle sparas till ett program som sänds i höst, men här är några!
Hatten av till den norska stylisten som fixat så många fina installationer som kändes helt naturliga i sammanhanget. Kvällen avslutades med middag i ladan där det serverades kolgrillat lamm, bakade betor och picklade ramslöksknoppar med potatis. Mums!
Det jag slogs mest av (förutom att allt var så genomtänkt, in i minsta detalj) är energin som krävs för att fixa detta. Det är ju så lätt att analysen av ett sånt här event stannar vid allt det vackra man har sett och fått ta del av, men jag inspirerades lika mycket av det som inte syns men som verkligen krävs för att en sån här plats eller ett sådant här event ska bli till. Idéer kan vem som helst ha, men det är verkligen inte alla som klarar av att göra verklighet av dem eller att stå på sig hela vägen, så att det blir precis just så som man vill.
Stort tack till Trendgruppen PR och Norsk dun för att jag fick delta i detta. Ett ”inredarminne” för livet. Vill du se mer av Gustavs nya produkter för Novigroup hittar du hela kollektionen här!
10 veckors sommarlov sjunger på sista versen. Ett oändligt antal lediga dagar tillsammans. Eventuellt lite för många kanske? Det känns som att alla här hemma har börjat tröttna lite på varandras sällskap nu. Som man ska, antar jag, efter så många lösa och lediga veckor ihop. Hursomhaver, en sista sommarlovsdag återstod denna fredag och det yngsta barnet behövde aktiveras. Jag med. Så vad göra? Roliga timmen! Fram åkte snäcksamlingen och färgtuberna och penslarna och allt oritat papper som kunde uppbringas. Från oblekta servetter och gamla pocketbokssidor till dyrare akvarellblad. Vi hann med några olika varianter, innan gossebarnet började tjata om att jag skulle stå i mål så att han kunde få återskapa coola VM-frisparkar ute på gräsmattan istället. Ambitionen var verkligen inte att skapa några mästerverk, men en snäcka sitter i alla fall inramad på väggen nu, som ett minne från sommaren 2026. Ett enkelt DIY-tips, om du behöver roa rastlösa barn (eller dig själv) i helgen!
Den här semestern har jag haft ovanligt mycket ”egentid” för att läsa böcker. Kan bland annat tacka fotbolls-VM för det, eftersom resten av familjen höll sig sysselsatt med att kolla på alla matcher. Jag har precis avslutat sommarens boksnackis Yesteryear och ska samla mig till ett eget inlägg om den. I väntan på det har jag listat tre nya titlar som jag ser fram att hugga in på nu i augusti. Har du läst något som stuckit ut lite extra nyligen? Tipsa gärna.
Kapitalet av Therese Bohman
Av alla nu levande författare finns Therese Bohman definitivt med på min topp tre favorit-lista. Jag har läst samtliga av hennes verk, vissa flera gånger om pga älskar hennes språk och blick på samtiden. Att hon nu tagit sig an ”persona influenser” i den nya boken Kapitalet gör det hela än mer intressant. Släpps 27 augusti. Jag har förbokat och kommer kasta mig på den!
Perfektion, Vincenzo Latronico
Boken Perfektion beskrivs som en tät och skoningslös generationsroman om den digitala revolutionens följder och den moderna tillvarons tomhet. Ett karaktärsmord på perfektionen som den presenteras i sociala medier. Låter väldigt intressant! 
Konturen av henne, Fredrik Schantz
Man älskar ju när en debutant spänner bågen. När handlingen dessutom rör sig i Göteborgs auktionsvärld, innehåller en skvätt konsthistoria och en nypa spänning och får mig att vilja lära mig mer så har den mig fast på kroken. Ska erkänna att jag redan är några sidor in på denna! Hatten av till Fredrik för detta förstlingsverk!
Kvällssolen är precis på väg att runda husknuten när jag upptäcker att Rosenskärorna äntligen har slagit ut. Jag skyndar mig att hämta kameran och tar en bild. Fyra månaders väntan på några frön kan kännas som en evighet. I synnerhet när det finns hyllmeter med färdiga plantor att köpa från valfri handelsträdgård. Men den upprymda lyckan som brusar i bröstet på mig just nu, den går inte att betala sig till.
När jag ställde ut nya buketter på vårt halvmånebord alldeles nyss slog det mig att det är på dagen prick ett år sedan jag fyndade det på Godsmagasinet i Kungsbacka. Med hjälp av en handslipmaskin och några omgångar vitsåpa blev träskivan betydligt ljusare. Sedan hade jag sparat en slatt målarfärg från ett inredningsuppdrag och det räckte precis för att måla om staget. Nu möter det här bordet oss varje gång vi kommer hem och under året har det huserat allt från maffiga solrosor och höstkvistar till en hel pepparkakshusby, årets påskris och otaliga små luktärsbuketter från trädgården. Som ett årstidsbord ska. Jag är så glad för det!
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Augusti. Jag smakar på ordet och kan inte riktigt bestämma mig för hur det känns. Solen har gömt sig bakom tjocka moln idag och luften känns genast lite kyligare. Jag läser andras inlägg om omstart och ”tjejnyår” och längtan efter att experimentera med nya stilar, men kan inte alls relatera. Eller såhär, jag uppmuntrar gärna dem att göra det men själv håller jag helst fast vid mina gamla, beprövade favoriter. År efter år. Alla är olika. Inget att rasa över där. Inkorgen har börjat plinga av mail med höstnyheter och nya färgpaletter men eftersom jag fortfarande har några veckor kvar av min planerade ledighet stänger jag av ljudet på notiserna. Plockar fram en pläd (som vi haft sedan 2013/2014) och hänger den över en fåtölj i vardagsrummet. Tittar ut genom fönstret och konstaterar att här är det fortsatt beige. Både ute och inne. Oavsett om det anses vara just ute, eller inne.
