Annons
Inlägget innehåller en reklamlänk
Jag planterade narcisser med förhoppningen att de skulle dyka upp lagom till påsk men eftersom våren varit ovanligt kall i år har de inte kikat upp ur rabatten förrän nu, i slutet av maj. Känner att jag ömmar lite för de yrvakna stjälkarna som anlände alldeles för sent till festen, så jag knipsade av några och stack ner dem i min blomsterfakir (adlink/reklamlänk) som rymdes precis i botten på min handdrejade skål av Annica Gjerstad. Fint så. Tur att de är vita i alla fall.
Maj månad har många fördelar. En av dem är att kvällssolen äntligen rundar hörnet på vårt hus och kastar vackra skuggor över väggarna i arbetsrummet. Utanför fönstret kvittrar småfåglarna lyckligt och jag känner livet i mig, som Madicken skulle sagt.
Barnen är på fotbollsträning och jag hänger kvar vid datorn för att greja med ett privat projekt. Vi samlar oss för att ta itu med renovering av kök och badrum och jag behöver rensa lite på anslagstavlan för att få plats med nya skisser och idéer. Jag fotar en snabb ögonblicksbild med mobilen innan jag börjar plocka ner delarna i en låda.
De digitala moodboards jag skapar i jobbet är ju oftast väldigt strukturerade och har en tydlig plan, men det här har blivit mer av en spontan samlingsplats för allt från materialprover jag vill spara till tankar jag försökt fånga i farten. Vissa urklipp har hängt med mig i flera år medan andra åker upp och ner på några dagar. Lustigt nog känns det nästan alltid som mest inspirerande precis innan det är dags att rensa upp och börja om på ny kula.
Igår firade vi Valborg hemma hos oss och jag dukade långbord för 8 personer. För mig är maj synonymt med vitsippor så jag tog en promenad i skogsdungen intill vårt hus och plockade en bukett som jag satte i små glasvaser. Väldigt enkelt men också väldigt vårligt. Maj är en viktig födelsedagsmånad i vår familj eftersom båda barnen är födda då, så iläggskivan får nog stanna kvar ett par dagar till eftersom vi ska ha kalas för släkten på söndag. Tills dess ska jag bara njuta av den lediga långhelgen.
Här kommer ett gäng blandade bilder från årets påskfirande hemma hos oss. Barnen är lediga för lov och jag tänkte haka på dem så gott det går. 
Duken till vår påsklunch hittade jag på H&M Home, servetterna har jag köpt från Table love för flera år sedan och ljusstakarna var en födelsedagspresent till mig själv. Liljan från Skultuna i mässing. 
Traditioner är till för att följas. Danska Royal Copenhagens samlarägg åker alltid fram, varje år. Denna är min favorit. 
Gula bivaxljus från Öland, Ilse Crawfords ljusstake från Georg Jensen, hängen i metall från Svenskt tenn och gula ägg i glas som jag fyndade på Plantagen. 
Godiskoma och massor av goda rester i kylen. Går på ett kick att plocka ihop en färgglad lunchtallrik. Bästa jag vet med påsken. 
Mina svärföräldrar hade lyckats haffa ett signerat ex av Lydia Sandgrens Augustprisvinnande debut Samlade verk, som jag verkligen har längtat efter att läsa. Det blir årets påskbok för mig!
Söndag förmiddag. Jag sitter vid köksbordet och klipper med ögonen. Har en intensiv arbetsvecka i ryggen och känner mig både trött och upprymd på samma gång. Det är så mycket som har hänt på kort tid att det nästan känns overkligt i efterhand. Allt rivstartade med födelsedagsfirande i Stockholm och en pressfrukost på Grand hotel måndag till tisdag (ska berätta mer och visa bilder från det i ett eget inlägg). Sen hade jag ett långt möte med mitt förlag eftersom vi måste gå till omtryck med Handbok i inredning som är på väg att ta slut, igen. Därefter tog jag tåget hem till Kungsbacka för att sova några timmar, innan jag packade bilen med böcker och körde ner till Blekinge. På onsdag och torsdag kväll höll jag två fullsatta föreläsningar på Ljungsleds Plantskola (bilder från eventet finns på @trendenser_garden). Spelade in radio med P4 och fick en heldag tillsammans med Frida, som guidade mig runt i Karlshamn och visade sig vara en sån där person man bara vill hänga mer med.
Sen körde jag hem mitt i natten och klev upp tidigt för ett viktigt möte dagen efter. Jag var nog inte helt krispig (och kanske lite otålig) men det här projektet känns så viktigt och jag vill så gärna att vi ska komma vidare så jag vet inte om jag sa något som landade fel. Är en sådan som ältar saker som sagts och spelar upp det i mitt huvud, om och om igen, av rädsla för att ha trampat någon på tårna. Så igår gick jag mest runt och städade här hemma medan jag egentligen försökte sortera mina egna tankar. Mitt i allt detta släppte vi biljetterna till ett event med Arvidssons i Fjärås och Blomsterfrämjandet, som sålde slut på mindre än 24 timmar. Galet. Nu; dags för en sista klunk kaffe, sen ska jag ta en dusch och göra mig redo för veckans sista möte. Klockan 13 ska jag nämligen fika med Emil Hammarbergs barnbarn Christina 82 år, som har samlat ihop gamla foton och dokument till mitt lilla detektivarbete kring skulpturen Neptun i Onsala. Får vi svaret på den gåtan snart? To be continued…
Jag sover oroligt just nu. Världen är upp och ner och det letar sig in i mina nätter. Imorse vaknade jag tidigt och kunde inte somna om. Så jag smet ut och tog en promenad, innan familjen hunnit komma igång. I backen ner mot havet hade årets första snödroppar kikat upp och jag nöp av några till en liten bukett.
Tänk att ett sådant litet knippe kan vara en sådan humörhöjare. Vi har en perfekt tennvas för dem också, som Niklas har ärvt av sin morfar. Den är alldeles lagom stor för vårens första små blommor. 
Egentligen är det en pokal. Ett första-pris i en skyttetävling som ägde rum den 22 februari 1942. Mitt under andra världskriget. Norge var ockuperat av Tyskarna och morfar Olle var inkallad och stationerad vid gränsen. Det gör mig glad att hans minne från den dagen får leva vidare och vara en del av hans barnbarnsbarns liv.
Jag längtar så intensivt efter påsken i år. Vi ska fira hemma hos oss och jag ser verkligen fram emot att duka upp för långlunch och ordna med äggjakt och skattkarta till barnen och deras kusiner. Jag skulle egentligen vilja börja påskpynta redan nu, men det känns lite väl tidigt så jag nöjer mig med några loppade glashängen i körsbärskvistar på sidobordet så länge. Eller på Årstidsbordet som jag först var på vippen att skriva, innan fingrarna tvärnitade på tangentbordet. Influencer-altaret såg jag att någon krönikör raljerande kallade det. Uff. Man känner sig som klyschornas-bingo-bricka ibland. Jag försöker förgäves kväva en impuls att försvara snäckan i bild. En sån har ju alla också just nu. Men den köpte jag faktiskt redan 2018, däremot vet jag att det är fel att inreda med snäckor, oavsett om den är äkta eller tillverkad i något slags snäckliknande plastmaterial. Förlåt. Borde jag kanske förtydliga att vi ska gå på påskmässan i Onsala kyrka, så att ingen tror att jag firar bara för att pynta och äta? Eller, ska jag bara radera alltihop och lägga upp en pressbild istället? Men då kanske inlägget blir för trist och opersonligt? Äsch. Det jag ville säga var att jag längtar efter påsken, att det känns för tidigt att pynta men att jag är väldigt glad över mina loppade droppar som kan hänga där så länge. Trots att jag nog inte är ett dugg unik.
Fick en fråga om jag inte kan berätta lite mer om vad jag jobbar med just nu? Alltså vid sidan av bloggandet och sociala medier. Det kan jag absolut.
Författarskapet
Som de flesta säkert redan vet vid det här laget har jag skrivit tre böcker, som har sålts för översättning till sammanlagt 30 olika marknader. Översättningarna sker inte synkroniserat så att alla länder ger ut sina versioner samtidigt utan arbetet pågår löpande. Det är nya manusavstämningar, omslag som ska godkännas och PR-arbete med intervjuer som ska besvaras för olika länder som kommer lite omlott. Sen dyker det upp nya avtal då och då. Häromveckan såldes min andra bok, Handbok i möblering till Vietnam och idag fick jag se min senaste bok, Handbok i inredning utomhus, omslagsförslag till Italien. Vissa länder släpar i utgivningen och andra är supersnabba. Lite förvirrande ibland, men förstås väldigt roligt.
Svenska Belysningsguiden
Det nya projektet för den svenska belysningsbranschen, som jag nämnde häromveckan, tar också upp en del av min arbetstid och tankekraft just nu. Mycket sker bakom kulisserna än så länge, men det känns meningsfullt och motiverande att få jobba med något som kan göra skillnad för andra, kanske för en hel bransch, om det går som vi vill.
Konsultuppdrag och föreläsningar
Jag har ett fast konsultuppdrag varje månad, som inte syns i mina kanaler eftersom det handlar om B2B, men som ger stabilitet och struktur i veckorna. Och så föreläser jag några gånger i månaden. Oftast på uppdrag för butiker, företag och mässor. Alla föredrag är inte öppna för allmänheten, därför syns de inte alltid här, men de tillfällen som är det brukar jag lista i kalendariet i högerspalten här på bloggen. Nästa vecka tar jag till exempel tåget till Stockholm måndag-tisdag för att hålla i en pressfrukost på Grand Hotel, sedan åker jag vidare till Mörrum för att föreläsa på Ljungsleds plantskola två kvällar i rad. Efter påsk föreläser jag i Kungsbacka, sen är jag bokad i Varberg och i Halmstad och i maj kommer jag till Göteborg (men mer om det senare).
Jag är väldigt tacksam över att ha mer kontinuitet, men också en helt annan frihet nu än jag har varit van vid de senaste 10-15 åren. Det gör att jag kan hålla ett lite mer lagom arbetstempo som funkar med min vardag som den ser ut i den här fasen av livet. Med två skolbarn som har läxor, träningar och fritidsaktiviteter men också när man själv är i en period av sitt eget liv där man vill ha lite mer svängrum än tidigare.
Ett nyårslöfte som jag satt upp inför 2026 är att få in mer kravlös kreativitet i mitt liv. Alltså att greja mer med huvudet och händerna bara för grejandets skull, inte för att det måste bli något snyggt eller användbart. Inspirerad av vår yngsta son, som varje vecka får testa nya tekniker och material på Kulturskolan, bestämde jag mig för att göra samma sak själv. Därför har jag infört “Roliga timmen” på arbetstid. Jag älskade det konceptet i grundskolan när man fick rita, måla, klippa och klistra utan att det fanns några andra förväntningar än att det skulle vara kul. Därför har jag börjat avsätta en timme i veckan, oftast på fredagar, där jag blockar tid i min kalendern för just sånt. Och det har visat sig vara roligare än jag trodde.
Jag kommer ofta på mig själv med att fundera på vad jag ska hitta på nästa gång. Men inte utifrån vad som skulle bli bra på bild eller vad som går att visa steg för steg som content som jag ofta känt press på förr, utan helt utifrån vad jag har lust med. Det blir ju lite meta nu eftersom jag ändå skriver ett inlägg om det, men jag hoppas ni förstår min poäng. För mig är det stor skillnad att få vara den som är i flowet, utan att behöva tänka på hur man skulle kunna bryta ner och dokumentera varje moment. För någon annan kanske skillnaden ligger i att göra något med händerna en stund. Läste att konceptet även kallas Permission to Play. Och det tror jag nog att alla vuxna, oavsett yrke, skulle behöva lite mer av i sitt liv.
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
I onsdags hade jag namnsdag. Den 18 februari är nämligen Fridas dag. Det är förstås ingen större grej när man är vuxen, men jag tycker ändå att man ska passa på att fira sig själv när tillfälle ges. På vägen hem från Kulturskolan passerade vi skyltfönstret till en blomsteraffär och jag fick syn på ett tråg Snödroppar som precis hade packats upp. Tvekade inte många sekunder innan jag kilade in och slog till på några stycken som namnsdagspresent till mig själv. 69 kronor för en knippe lökar. Det är ju ingenting om man jämför med att köpa en bukett snittblommor, men snacka om att man får pang för pengarna. Nu står de på köksbordet och bugar sig i vårsolen. Varje gång jag får syn på dem känner jag lyckopirr i hela kroppen och hopp om vår.
