Annons
I måndags bar jag ut de sista flyttkartongerna från butikslokalen på Storgatan, svabbade av golvet och lämnade tillbaka alla nycklar till hyresvärden. Efter en slitsam perid med utförsäljning, städning och tömning kunde jag äntligen sätta punkt. Sedan åkte jag vidare till vårt hus för att rensa upp i svallvågorna som företagsflytten inneburit även på hemmaplan. När jag var klar senare på kvällen kände jag mig helt slutkörd och tom. Men lättad.
Två dagar senare klev jag iland på en liten, pittoresk ö i utkanten av Medelhavet för en veckas ostörd skrivtid (och sömn). Det var en närmast förbjuden känsla att resa iväg själv, för första gången på många år. Att lämna familjen ensam med alla vardagsbestyr och logistiken runt skola och träningar, skolväskor och läxläsning. Men jag har nog aldrig behövt det så vibrerande mycket som just nu.
De senaste dagarna har jag njutit av stillheten och friheten i att inte ha ansvar för någon annan än mig själv. Varken barn, kunder eller anställda. Av att låta bruset sjunka till botten och långsamt märka hur sikten klarnar. Av att kunna tänka hela tankar utan att bli avbruten och att skriva, på en ny synopsis.
Första arbetsveckan efter semestern är över. Musklerna ömmar av att ha burit flyttkartonger och tunga möbler. Butiken har monterats ner i en rasande takt och hyllplanen är avtorkade och doftar såpa. I måndags fick jag nämligen ett erbjudande från hyresvärden om att flytta ur lokalen redan till sista augusti. Alltså en hel månad tidigare än planerat. Jag var inte sen att nappa på förslaget. Även om det förstås innebär en rejäl rivstart – så sparar jag ju också in hel månadshyra, en elräkning, en abonemangskostnad till STIM och Spotify Företag mindre, en larmkostnad, en månads sophantering, fönsterputs, försäkring, faktura för kassasystemen… Jamen, ni fattar. Det är ganska många löpande kostnader förknippade med att ha en butikslokal som man kan göra roligare saker för. Speciellt när man har stängt ner sin butik. Så det kändes värt att gasa på ändå, trots att jag egentligen hade tänkt mig mer av en mjukstart innan vi gick på sommarlov.
Tidigare idag (söndag) stod jag prick här för att vinka av Serge Mouille golvlampan (som har sålts till ett fint hus i Billdal) och de låsbara förvaringsskåpen (som kommer att stå i en tvättstuga i en hyresfastighet i Varberg). Nu har jag bara det fina gamla träbordet kvar att sälja, sen kan jag boka flyttstädning och blicka framåt. Mot en mjukstart på blankt blad istället. Skön känsla ändå.
Som trogna läsare kanske minns har jag för vana att köpa en liten sommarpresent till mig själv. Ett ansvar man får ta när man inte längre är anställd och har en chef som kan ombesörja den saken. 🙂 För ett par år sedan köpte jag Signe Persson Melins fat Sigill. Nu har jag fått tag på en kompis till det. Under möbelmässan 2023 gjorde Byarums Bruk nämligen ett antal mini-Sigill i sin monter för att visa hur processen med sandgjutning av aluminium går till. Efter att ha bevakat och förlorat ett par budgivningar på Tradera lyckades jag äntligen lägga vantarna på ett exemplar lagom till sommarsemesterns avslut (detta är min sista semestervecka). Visst är den söt? Bara 15×3 cm stor. Fint som serveringsfat, planteringskärl i miniatyr eller som en vattenspegel med blommor på bordet. Ett tips att hålla utkik efter!
Den gångna helgen spenderades på Laxacupen (en stor fotbollscup) vid Halmstad Arena. Idag var det en lång lucka mellan matcherna så vi passade på att göra en avstickare till det här stället för att kolla på några tavlor till huset. Alltid lika inspirerande! Var väldigt nära att slå till på Bouble Gum av Neeltje De Vries. Har funderat på den sedan jag såg motivet första gången, i oktober 2023. Men var inte riktigt redo. Får nog marinera det beslutet en stund till. Alldeles oavsett, väl värt ett besök. Tips om du har vägarna förbi i sommar: The Photo Gallery, Slottsmöllan 10B i Halmstad. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Det är tidig morgon och vattnet på fjorden ligger blankt som silke. Jag smyger barfota ner till bryggan. Några paddeltag senare glider jag ljudlöst fram över ytan. Solen glittrar och jag tänker att det är nu det händer. Den där målbilden jag har haft på insidan av ögonlocken hela våren. Genom prövande sjukveckor, utmanande jobbsituationer och högar av flyttkartonger. Det är nu. På riktigt.
Efter en dag med mörka moln och regntunga skyar spricker himlen plötsligt upp och en solstråle lyser in på vårt nya hemmakontor. Jag stannar upp i det jag håller på med och betraktar nyfiket hur ljuset faller in på fönsterbrädan.
Vi rör oss fortfarande långsamt genom rummen. Trevar oss fram och famlar i lådorna för att hitta osthyveln på morgnarna.
Allt känns så nytt och ovant.
Dofterna. Ljuden. Ljuset.
Jag både vill och inte vill vänja mig.
Det finns något vackert i transitionen. Innan en ny plats har blivit till ens vardag.
När sinnena är skärpta och man lägger märke till alla de små detaljer som snart har smält samman i en hemtam helhet för att ge utrymme till livets större frågor.
Tills dess serveras storheten i mindre portioner.
I den nya trappens knarrande steg. I suset från en köksfläkt man använder för första gången eller i en enkel solstråle som till och med kan få saker man ägt ett halvt liv att glittra på ett nytt sätt.
Utförsäljningen tog en vecka, sedan var hyllorna tömda och vi fick hänga upp skylten ”STÄNGT” med stora bokstäver på butikens ytterdörr. Betydligt tidigare än vad som var planerat. Hundratals webbordrar har gått iväg och lika många kunder har varit inne och handlat under REA’n. En del av mig känner enorm lättnad och tacksamhet för det. En annan känner vemod. Min ambivalens är nog det enda som är konstant just nu. Men det är väl som det ska vara antar jag, när man bestämmer sig för att styra om sin riktkurs innan man har nått fram till målet.
Nu återstår bara att sälja av en del inventarier, att avsluta alla abonnemang och att flyttstäda – men jag har fram till mitten av september på mig så det är egentligen ingen stress med den saken. Först ska jag ha lite semester, landa i livet och i det nya huset vi flyttat till och försöka mjuka upp skrivkrampen som har haft ett fast grepp om mig alldeles för länge. Vi får se hur det går med den saken, men sämre kan det ju knappast bli. Tack till er som troget kommer in och läser här trots att det mest har varit söndagssummeringar det senaste.
Ögonblicksbild från midsommarafton 2024, kl 20:06. När det var strålande sol och stiltje på Onsala-fjorden. Efter grillning och innan en stor skål med jordgubbar och vaniljglass gjorde jag inte bara mitt premiärdopp i havet för det här året, utan också det allra första från båtföreningens egen brygga och badstege.
Vi gick i mål med flytten. Sov första natten i nya huset och min FitBit visade årslägsta på vilopulsen. Jag postar sällan selfies, men det var länge sedan jag såg mig själv så här glad – så jag vill spara fotot som ett minne. Med badrock, Birkenstock och midsommarkrans. Önskar mig själv (och dig som läser detta) en riktigt glad badsommar!
Vi har äntligen fått nycklarna till huset vi köpte i januari och renoveringen pågår för fullt. Det är inga större ingrepp som ska göras, men även mindre projekt kräver ju sin tid. Vi har haft hantverkare på plats den här veckan för att ta bort ett element och sätta in golvvärme och klinkers i hallen, lägga enstavsparkett på övervåningen (så att det är samma trägolv i hela huset) och byta sättsteg i trappen. Samtidigt har jag försökt spackla och bättringsmåla några väggar och byggt en förvaringslösning i garaget tillsammans med svärfar som också kört ett fyrtiotal flyttkartonger åt oss på en lånad släpkärra. Puh! Lagom till midsommar är planen att vi ska vara helt inflyttade.
Typiskt nog hade min man bokat in en jobbresa till Spanien just precis de här dagarna. Alltså för länge sedan, innan vi ens hade skrivit på kontraktet och hade koll på att vi skulle behöva flyttpacka nu. Eller att båda barnen skulle ha sina skolavslutningar (inte bara samma dag utan prick samma klockslag). Eller att den yngsta skulle ha fotbollscup i Lerkil den här helgen och att den äldsta skulle behöva åka till akuten för att röntgas eftersom han ramlade så illa på sin arm. Eller att målerifirman som bostadsrättsföreningen gruppbokat skulle vara redo att måla om fasaden på vårt radhus (som vi fortfarande bor i) exakt de dagar han var bortrest. Eller… att de externa revisorerna på KPMG skulle genomföra sin översyn av min årsredovisning och be om en stickprovsinventering samtidigt som vi har en stor REA i butiken… Puh!
Allt kom verkligen på en gång.
Men jag försöker tänka att belöning väntar. För när man gör bort så mycket ”jobbigt” på en och samma gång finns det ju rimligen mer tid för roligt sen. När allt är klart. Min målbild? En tidig sommarmorgon, ett blankt hav och ljudet av paddeltag som bryter vattenytan när jag glider ut för en tur med min nya kajak innan familjen har vaknat.
Snart är jag där.
Datum för nyckelöverlämningen till vårt nya hus närmar sig med stormsteg (3 juni!) och i mitt huvud trängs tusen osorterade tankar just nu. Allt från val av utemöbler och googlingar på gymutrustning till skisser på bokhyllor och planteringsplaner för trädgården. Här är några exempel. Sparat från instagram, som det brukar heta. 
Jag hittade den här bilden hos Newstoryinterior (som jag hittade till via @Newdayinterior). Inspiration till en blivande bokhylla på hemmakontoret. Gillar kombinationen av öppna hyllor och dörrar med vitringlas. Från deras serie Arkitekt.
”Jakten på det perfekta köksbordet…” = titeln på min godnatt-surf-saga just nu. Jag har fortfarande inte hittat det optimala för oss, men tipsar gärna vidare om detta från Dunke Design som jag sprang på under en scrollrunda. Så fint!
I år har jag gett upp kampen med de kinkiga Dahliorna och testar att plantera vita och rosa Anemoner istället. Blev inte mindre pepp när jag såg den här bilden av franska influencern Helene Gombert virvla förbi i flödet. 
På tal om instagraminspiration fastnade jag även för den här traven med vackra tyger hos danska Eline Engen Handmade som syr upp kuddar och tevärmare och annat fint. 
Till sist. En möbelkategori jag nog aldrig trodde att jag skulle läsa in mig på. Avdelningen Solsängar. Tur då att jag redan hade en modell ”top of mind”. Faktiskt sedan drygt 40 år tillbaka. Våra grannar hade nämligen sådana här från Fri Form när jag växte upp. Och funkade de bra redan då så borde de väl funka i 40 år till tänker jag. Fin bakgrundshistoria med Elsa Stackelberg som kvinnlig formgivare och prins Bertil som upptäckte hennes design på Norrköpingsutställningen, NU64 också. Kul kuriosa som jag inte kände till som barn.
Okej, nu ska jag samla mig till en söndagssummering. Återkommer!
