Annons

Kategori: Fridas personliga

Fredagsblomma från egen täppa

Varje vår tänker jag ”nääeh nu är det fasen sista gången jag gör det här”… Då, när de jordiga Dahlia-knölarna ska dammas av efter vinterförvaringen och förkultiveras i små påsar och få ögon och dutteliduttas med där i maj. Precis samtidigt som man har som allra mest att göra på jobbet, mellan alla röda helgdagar och studiedagar och aktiviteter- och skolavslutningar för barnen. Men så kommer juli och de slår ut i full blom och allt är glömt och förlåtet. Modellen Cafe Au Lait kallas tydligen för ”tallriksdahlia” pga sin storlek. När man bara får plats med en i varje vas börjar man förstå varför.


Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Priset för att låna en bild på internet

Till skillnad från många andra influencers jag följer så lånar jag sällan foton från internet till mina blogginlägg utan att ange källan. Och när jag gör det är jag noga med att kontakta formgivarna / företagen eller mäklarna för att be om tillåtelse först. De nyhetssummeringar jag skriver på söndagar innehåller uteslutande pressbilder från PR-byråer som man får tillåtelse att använda i journalistiskt syfte. Ändå har jag åkt på flera upphosvrättssfakturor. Ofta handlar det om att företagen inte har clearat avtalen i sin tur, med de fotografer de anlitat. Därför har jag verkligen försökt skärpa till mig och dubbelkollar alltid för att be om lov innan jag lägger ut något. Men efter 18 års bloggande har man ett digert arkiv och Copyrightagenturerna gör nya körningar för varje kund de får in och kan fiska upp flera år gamla bilder med ersättningskrav. Senast igår hade jag två fakturor i mailen, som handlade om att Nyhetsbyrån TT vill ha ersättning för en receptbild jag missat att kolla. I ett inlägg från 2018, skrivet efter begravningen när min mamma precis hade gått bort. No Mercy alltså.


Priset för detta tillsynes oskyldiga lån av bild från internet, från ett fem år gammalt inlägg? 2800 kr på två fakturor = totalt 5600 kr. Jag säger inte att jag har gjort rätt, är fullt medveten om att det är en upphovsrättslig överträdelse och att det var en miss av mig. Men jag tror inte att så många är medvetna om vad det faktiskt kan kosta att låna en bild på internet och bara länka till en källa (utan att ha betald licens eller ett skriftligt medgivande). Det är inte första gången just den här danska agenturen hör av sig heller, deras uppdrag är att skydda kunder från olovlig användning av bildmaterial.

Kanske är det bra att man som läsare vet vad det kan handla om för belopp. Inte minst eftersom alla influencers inte tar hänsyn till upphovsrätten, inte ens dem som jobbar på stora magasin. Det är tufft att ”konkurrera” med dem som inte bryr sig, och i synnerhet med dem som inte behöver betala fakturorna själva.

Påskpaus

En solvarm och vindstilla hörna på vår nya uteplats. En nybryggd kopp kaffe, med lagom mycket mjölk. Några yrvakna krokusar som kikat upp ur krukan. Vårens första fräknar på näsan och en välkommen långhelg. Jag håller kvar i den känslan en dag till. Annandag påsk är ju röd, så det får blir veckans söndag. Nyhetssummeringen kommer imorgon!


Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Min vecka i födelsedagsbuketter

Jag fyllde 44 år i torsdags. Den 23/3 2023. Snyggsiffrigt! Det skulle egentligen ha firats i nya lokalen men som jag nämnt på instagram stories har saker försenats så vi fick skjuta på invigningen en vecka, till lördagen den 1 april (på tal om datum kanske det riskerar att uppfattas som ett aprilskämt?). Hursomhelst. Jag firades med fina blommor från personer som betyder mycket för mig. Utan inbördes rangordning, låt mig presentera tre födelsedagsbuketter som gjorde mig glad!


Rosor från pappa. När jag var liten existerade inte begreppet fredagsbukett. Vi hade nästan aldrig snittblommor hemma (förutom tulpaner på köksbordet som införskaffades på Konsum). Men jag och min syster fick alltid en bukett på sängbordet när vi fyllde år och än idag förknippar jag doften av rosor med födelsedagsmorgon i mars.


Plötsligt stod svärmor och svärfar och knackade på skyltfönstret till butikslokalen med ett fång vita ranunckler och vita tulpaner i famnen. ”Det här kändes som en ”Frida-bukett” sa svärmor. Prick så. Den placerades snabbt på soffbordet där blommorna nu står och gör mig glad varje dag. Tack snälla!


På köksbordet hittar vi den här färgsprakande vårbuketten som jag fick med bud från min litterära agent, Salomonsson Agency. Jag är väldigt tacksam för allt de gjort för mig och mina böcker utomlands, så det är ju jag som borde skicka födelsedagsblommor till dem och inte tvärtom. Tack till teamet i Stockholm för att ni är så omtänksamma!

Januarisol och min favoritblus.

Jag vaknade upp till en gulrosa himmel imorse och kände direkt, det här kommer bli en bra dag. Ett par möten och en riktigt rolig nyhet från en samarbetspartner senare så satt känslan där, från insida ut. Jag är så pirrig och förväntansfull inför den här våren. Det är vansinnigt mycket som måste fixas inför flytten till de nya lokalerna, massor med nytt att sätta sig in i, allt har inte blivit som jag tänkte (och det kommer säkert fler överraskningar längs vägen) men jag känner en mycket större tillit nu än jag gjorde innan pandemin. För mig har det handlat mycket om att lära sig stå ut med obehagskänslor och att hålla kvar kursen tills stormen passerat. Så jag känner mig oförskämt o-stressad, trots allt som snurrar. Imorgon spelar jag in radio med Erik Blix (ratta in P4 kl 14 om ni vill höra mig prata inredning) och på onsdag får jag nycklarna till Trendensers nya adress. Avslutar med en bild på dagens outfit. Såg att min favoritblus från danska Skall är på rea nu, så passar på att tipsa helt osponsrat och utan samarbete eller adlinks. Jag köpte min på Miloii i Malmö i höstas och den stickade västen kommer från samma märke. Nu är blusen på halva priset på Skalls hemsida. Vill man hellre sticka västen själv kan man köpa mönstret för 150 kronor. Happy Frida(y).





Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Tulpenmanie


Minns ni det här inlägget? Häromdagen kom det ett bud och knackade på dörren, med ett fint inslaget paket från Siri Boekhout och vännerna på Designtorget. Där i låg en Tulpe-vas, som nu har tagits i produktion av svenska Skruf. Jag är så glad för att ha fått vara med på ett litet hörn när den här vasen kom till världen och hoppas att den ska få ett långt och lyckligt liv. Det kommer i alla fall mitt exemplar att få. Hamnade direkt på paradplats på vårt bord i köket och med min tulpenmanie lär den inte stå tom i vår. Petade ner så många knölar i rabatten ifjol, så snart hoppas jag att den får krama om lite närodlat också. Tack snälla för den fina presenten!

The work of right now


Den här veckan har jag inte bara föreläst på Formex utan också granskat offerter och bokat både snickare, målare och en ny reklambyrå. Beställt grangolv från Sorsele. Kikat på sjuttioelva olika färgkoder. Haft möten med duktiga formgivare och spånat idéer. Lagt mina allra första ordrar med produkter till butiken. Gråtit en skvätt i kaffekoppen över en omtyckt kollega som valt att lämna och känt mig lite nedslagen. Träffat flera företagare jag beundrar, som peppat och hejat på. Läst igenom ett hundratal jobbansökningar och känt mig hoppfull igen. 

Det svindlar inombords emellanåt, men jag vet att jag vill. Så jag lutar mig mot det.
The work of right now.
Ett beslut i taget.

Den 3:e januari 2023.



I eftermiddags letade sig den låga januarisolens strålar hela vägen in till den bakre väggen i vårt kök. Jag fiskade snabbt upp mobilen från jackfickan för att ta en bild medan jag stod och väntade på barnen som höll på att klä sig innan vi skulle iväg på utflykt. Mest för att komma ihåg datumet: den 3 januari, 2022. När jag tittade på bilden i efterhand slog det mig att väggkalendern med datumsnurra har hängt med mig i över 20 år nu, den har följt med mig genom fyra flyttar och jag hoppas den ska hänga med i minst lika många år till. Jag blir glad när jag ser den. Mangia! är ett italienskt uttryck för Ät! och något italienarna slänger sig med runt matbordet, ideligen. Som en påminnelse att äta upp maten och att njuta av tiden du äter den. För mig är kalendern snarare en påminnelse om resan då jag köpte den, och resan den har hängt med på sedan dess. Fullt medveten om att det är en inredningsdetalj som betyder mycket för mig, men som kanske mest känns kitschig för någon annan. Men vad är det man brukar säga? Ett hus utan minnen är inget hem.

Gott nytt 2023 och ett nyårslöfte

Nyårsraket

Nytt år, nya intentioner brukar det ju heta. Jag har funderat mycket på mina nyårslöften och kommit fram till att jag inte vill avge något som handlar om att förändra mig själv i år. Tvärtom. Jag vill vara mig själv – istället. I en värld där vi konstant påverkas av intryck utifrån och av andras prioriteringar vill jag bli bättre på att lyssna in min egen röst, verkligen anstränga mig för att förstå vad jag behöver i olika situationer och sedan ta eget ansvar för att ge mig själv det. Både yrkesmässigt och privat. Gott nytt 2023!

Dreja i keramik – min första kruka


I slutet av sommaren hängde jag med min svägerska till Therése Hagströms keramikstudio för att testa drejning för första gången, någonsin. Det var så kul. Och så svårt! Det ser ju lekande lätt ut när man kollar på film, men i verkligheten krävs ett otroligt fokus för att hålla den lilla lerklumpen på plats och få till en jämn form.



Den första krukan gick ändå hyfsat, så jag blev yr av hybris och bestämde mig för att göra en modell med hattformad kant, med målbilden att hålla en liten hyacint lagom till jul.


Redo för torkning. Föga anade jag hur mycket som återstod efter det. När formen är klar ska godset torka cirka ett dygn innan det bekickas (svarvas av) och finputsas, sedan måste allt torka till ordentligt så att det är genomtorrt, innan alstret ska in i ugnen för att brännas. Sedan ska det glaseras och därefter glasyrbrännas. Däremellan får man hålla tummarna att man knådade leran tillräckligt innan drejningen (så att alla luftbubblor försvann) och att allt går smort längs vägen, så att inget spricker under processen. Puh! När man inser hur mycket handpåläggning det faktiskt är på en enda liten sak, så får man en helt annan förståelse för prissättningen av keramik.


Men titta. Nu står min första lilla kruka här hemma på köksbänken och jag blir lika glad varje gång jag går förbi. Den känslan är obetalbar.