Annons

Kategori: Dagens kontor

Hollywood calling

I torsdags kväll när vi precis hade packat ihop och städat ur studion inför julledigheten ringde min mobiltelefon. Ett amerikanskt produktionsbolag hade fått tips om mig och ville att jag skulle göra en audition för rollen som inredningsexpert i ett kommande projekt. Eh? De måste skämta, tänkte jag. Är detta något slags prank? Men nej. Det var det icke. Kunde jag tänka mig att boka tid för en streamad filminspelning? Redan imorgon? Helst inte. Förstod jag verkligen vilken chans det här var? Okej då, vi kör. På måndag.

En sådan förfrågan tackar man inte nej till. Det var bara att ringa runt och försöka boka filmare, ljud och ljus och hår och smink med kort varsel. Och ägna helgen åt att lyssna på amerikanska poddar för att värma upp engelskan. Sent igår kväll, med hänsyn till tidsskillnaden, rullade kameran. Så. Jädra. Pirrigt. Jag är fullt medveten om hur pytteliten chans det är att jag väljs ut. Men vad tusan, låt en leva på hoppet en stund. Eller i drömmen, bara någon dag eller två. Att den här självpåhittade titeln också kändes så självklar i sammanhanget. Bara det var ju värt insatsen i sig.


Foto: Charlotta Groop

@spinnerietlindome

Innehåller reklam för egen verksamhet

Min relation till fotograferandet går verkligen i perioder. Ibland vill jag inte ens se åt kameran, tycker bara att tekniken bråkar med mig och att inställningarna är så himla krångliga jämfört med mobilen. Ja, det händer till och med att jag svär över att jag får sådana fula bekymmersrynkor i pannan (av allt kisande med ögat) och ilsket trycker in kameraväskan längst in i garderoben. I veckor… Men så får jag plötslig någon idé, dammar av objektiven igen och kan inte förstå varför jag pausat. Det är ju jättekul!

Sedan ett par veckor tillbaka (min hyresförhandling om studion närmare bestämt) hjälper jag fastighetsägarens marknadsavdelning med bilder till Spinneriets instagramkonto. Där de gett mig fria händer att utveckla deras bildspråk. Kan ni gissa vilket datum jag började? Fler bilder här @spinnerietlindome

Hej mitt vinterland!

När jag klev ur bilen på parkeringen utanför studion imorse möttes jag av den här synen. Spinneriet inbäddat i ett tjockt lager fluffig pudersnö. Årets första flingor är alltid speciella, men kanske lite extra när man bor i landets södra delar och inte är särskilt bortskämd med dem.


Fönsterna på mittenraden hör till min studio.


De gamla rutorna immar alltid igen såhär års och bjuder på fläckvisa vyer över ängarna. Jag har hängt upp tre gigantiska pappersstjärnor och köpte de absolut största som fanns – men tycker ändå att de ser ut som frimärken.


En utsikt som kommer att försvinna… Den här fabriksbyggnaden håller nämligen på att rivas. Den vackra vinterfriden störs då och då av långdragna piiip-signaler, som markerar sprängningsarbete. Det ska bli bostäder här i framtiden. Jag håller tummarna hårt för att kommunen ska behålla skorstenen som minnesmärke.

Läget?


Jomen tack, den här jobbhösten har varit jättebra. Förutom en oväntad hyreshöjning på 30%. Ett hastigt manfall i personalen under årets mest hektiska period (pga sjukdom i familjen för min närmsta medarbetare). För att inte tala om alla leveransförseningar som har ändrat tidsplanerna för i princip varenda inbokat uppdrag. Vi fick också en anmärkning på elrevisionen och spishällen i studioköket visade sig vara felinstallerad, vilket kostade en slant att åtgärda. Jag har skjutit fram nästa bokutgivning eftersom jag inte har mäktat med att hålla mina deadlines. Och just det, IT-bolaget jag anlitade för att programmera min nya satsning har fakturerat 86 000 kr för… ingenting. Lite sånt bara. Men bilen går bra.

Nej. Ärligt talat har de senaste månaderna varit rätt sega. Ändå måste jag ge mig själv en klapp på axeln för att jag har hanterat dem så att jag nu, mitt i mörkaste november, kan se ljuset igen.

Och i fredags kom jag i mål med den här rekryteringen. Hurra!
Jag längtar efter att få berätta mer om Team Trendenser 2022.

Dagens kontor

Idag har jag jobbat här. Hos Josefin, som är medlem i Trendensers Facebookgrupp. Vi hyrde hennes hus på uppdrag av en stor internationell kund, för att fota bildmaterial till deras sociala mediekanaler. Oktober brukar ju vara en helt hopplös månad, i alla fall i dagsljusmått mätt. Men solen var på vår sida idag och trängde sig igenom de regntunga moln som låg som ett lock över himlen när jag vaknade. Jag är väldigt tacksam för det och för känslan av att arbetslivet så sakteliga börjar återgå till det normala. Äntligen!






Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Vad ni gillar i sociala medier. Och inte.

I somras genomförde jag en enkätundersökning, för att ta reda på lite mer om vad ni tycker om i sociala medier, och inte. Både generellt och mer specifikt i just mina kanaler. Det kom in nästan 2000 svar! Eller 1993 för att vara mer exakt. Vilket förstås har tagit sin goda tid att läsa igenom. Men nu så. Här kommer en sammanställning av era 10-i-topp!

När ger sociala medier dig som mest?
Vad är det du söker efter eller blir inspirerad / upplyft av?

1. Vackra bilder
2. Personliga reflektioner och texter
3. Konkreta tips
4. Nya idéer
5. Ny kunskap
6. Smarta lösningar
7. Recept
8. Genuina och ärliga köptips
9. Tankeväckande inlägg
10. Underhållning / förströelse

Vad stör dig på / vad vill du se mindre av i sociala medier?
Vilken typ av innehåll och känslor vill du undvika?

1. Flöden som innehåller för mycket reklam och samarbeten
2. Konsumtionshets
3. Selfies
4. Oärliga samarbeten och omärkt reklam
5. Kroppsfixering / skönhetsoperationer / fillers
6. Hutlöst dyra köp och vardagsvanor
7. Stressade influencers
8. Andras barn
9. Dåligt språk / stavfel / ”bloggord” som trendar
10. Restaurangbesök och bilder från influencerevents

Andra återkommande svar: Flygresor och semesterbilder, situationer som känns stageade bara för att vara fina på bild, träningsskryt och influencers som byter hudvårdsrutin efter aktuell sponsor.

När ger Trendenser dig som mest?
Vad är det du söker efter och/eller blir inspirerad / intresserad / upplyft av i mina kanaler?

1. Bilder på inspirerande hem
2. Inredningskunskap
3. Nyhetssummeringarna
4. Personliga texter och krönikor
5. Stylingknep
6. Hållbarhetstänk
7. Reflektioner om samtiden
8. Local hero och historien bakom designklassiker
9. Fridas Önskelistor
10. Företagande / entreprenörskap

Vad ger dig minst i Trendensers kanaler?
Vad gillar du inte? Vad kan jag prioritera bort.

1. Vet inte / Inget svar
2. Reposts från dem som köpt din ”Handbok i inredning”
3. Information om vilka länder som har publicerat din bok
4. Nyhetssummeringarna
5. Trädgård
6. DIY och pyssel
7. Bostadsannonser
8. Viss reklam
9. Långa texter
10. Företagande / entreprenörskap

Stort tack till alla som tog sig tiden att fylla i enkäten. Det var ju inte bara de här frågorna jag ställde utan också många fler och det kom in så mycket kloka tankar och intressanta reflektioner i de öppna svaren. Det var väldigt givande för mig att få läsa era inlägg och en skön känsla av att vi tycker lika i så mycket.

Jag återkommer om vinnaren av presentkortet innan veckan är slut!

Sista ansökningsdag


Igår var det sista september och sista ansökningsdag till tjänsten som produktionsledare på Trendenser. Det har kommit in totalt 116 ansökningar och nu ska jag påbörja arbetet att gå igenom alla personliga brev och CV’s och välja ut några kandidater för intervju. Det kommer bli en utmaning för det är så många spännande profiler bland de sökande. Vilket också känns hedrande och kul, förstås! Jag längtar verkligen efter en extra hand. Det är redan välbehövligt och kommer bli än mer, inte minst nu när restriktionerna lättat och vi äntligen kan börja planera för allt roligt som skjutits på framtiden. Idag är det 1 oktober och dags att vända blad. Både bokstavligen och bildligt talat.

Mentorskap och tankar om framtiden

Innehåller information om egen verksamhet

Sommaren efter studenten minns jag som ovanligt varm. Jag cyklade alltid på den skuggiga sidan av Rådhusallén på väg till jobbet och trampade långsamt för att inte bli svettig i mina finkläder. Mitt första arbete efter gymnasiet var som anställningsnummer #09 på inredningsbutiken Oz Interiör i Umeå och jag var omåttligt stolt. Nere på lagret, där jag spenderade merparten av min tid med att packa upp varor, var luften alltid sval och hade en svag doft av jord och rå potatis. Men det bekom mig inte det minsta. Jag var i himlen. Trots att jag både bokstavligt och bildligt fick börja längst ner i källaren. Två våningar under den omtalade möbelutställningen.

En morgon när jag kom till jobbet installerades ett stort hyllsystem på plan ett, som vi fick i uppgift att fylla till brädden med Lexingtons badlakan, handdukar och bäddset i raka rader. Ett nytt svenskt varumärke, med en amerikansk flagga i sin logotyp? Vi pratade om det på fikarasten. Om det fina konceptet. Och om kunderna som kom in och handlade allt större mängder. Ett halvt dussin badlakan och handdukar adderade upp till en svindlande summa för en nittonåring. Själv köpte jag två små gästhanddukar till min första lägenhet och skakade förläget på huvudet när min kollega frågade om hon skulle slå in dem som en present. ”Nej tack, de är till mig.”

I veckan hade jag mitt första mentorskapsmöte med Kristina Lindhe. Grundare och CEO till Lexington som idag är börsnoterat och har drygt 900 återförsäljare i 20 länder. Det här inlägget är inte reklam för dem men jag tänker att det är viktig bakgrundsinformation – för att sätta mitt mentorskap med Kristina i perspektiv. Jag har ju följt hennes resa på håll sedan starten och nu hjälper hon mig i min. 


Jag kommer inte att kunna återge allt vid pratar om under våra möten, av hänsyn till både projekt och personalfrågor. Men det här är tre tankar jag tog med mig från vårt samtal häromdagen – som kanske kan inspirera fler.

If you don’t want to burn out,
stop living like you’re on fire.
– Brene Brown

Som egenföretagare är det lätt att fastna i de små detaljerna, men också i tron att hastigheten som man löser uppgifterna på är ens enda styrmedel. Men om ett företag ska växa behöver man tänka större, inte jobba dubbelt så mycket. De som arbetar bäst har inte bråttom. En konkret hemläxa för mig är därför att delegera mera. Att skala bort arbetsuppgifter, inte att lägga till mer och mer.


I en förändringsprocess är de nya ramarna lika viktiga som den nya målbilden.


I mindre företag känns formalia ofta fånigt och lite högtravande. Varför ska man ha mallade rutiner när man bara är några få. Men i en förändringsprocess är det minst lika viktigt att sätta nya, tydliga ramar och riktlinjer för det löpande arbetet – som att ha en entusiasmerande målbild. Nu har jag ju en platsannons ute för en produktionsledare och det är ett ypperligt läge att ta fram en personalhandbok, som utgår från det arbetsätt som komma skall. Och hur önskescenariot ser ut i framtiden. Inte bara vad som är och har varit viktigt tidigare.


Bra idéer är som vatten. De hittar sin väg.

Jag är inne i en fas där jag stångas med komplexa frågor som vindlar sig in i varandra och det är lätt att tappa hoppet när det trasslar ihop sig kring hur saker ska lösas. Men där lutar jag mig mot Kristinas peppande ord. Om en idé är tillräckligt stark så kommer den att hitta sin väg framåt. På ett eller annat sätt. Man måste lita på det. Precis som rinnande vatten har bra idéer en förmåga att ta sig förbi sina hinder, till slut. Den tanken tar jag helg med!

Foto: Anna Roström

Ny Krönikör för Mad & Bolig!

Innehåller information om min egen verksamhet

Jag är så stolt så jag nästan spricker. För nu är det äntligen officiellt. Jag har fått en stående krönika i min danska favorittidning Mad & Bolig. Som inredningsanalytiker. På löpande kontrakt! Jag ska alltså inte skriva om nya trender, stilar och köptips utan om spaningar från inredningsbranschen, reflektioner och analyser om vår samtid och vårt boende. Dessutom har jag fått en alldeles egen frågespalt för läsarspörsmål; Fråga Frida. Dream come true.


Foto: Faksimiler av senaste Mad og Bolig – i butik från och med nu!

Därför vill jag inte längre kalla mig influencer

Det är något som har skavt i mig, länge.
Begreppet ”Influencer marketing”.

Konceptet att paketera säljande reklam i ett självbiografiskt, dokumentärliknande format.

Det som en gång var genuint, inspirerande och vardagsnära domineras nu ofta av köpta rekommendationer, påträngande reklam och konsumtionshets.

Affärsmodellen i sociala medier har förändrats. 
Från banners och displayannonsering till krav på att man ska agera och posera mot betalning. 
Som skådespelare i en kommersiell teater. 
En egen särart som dopats till oigenkännlighet.

Absolut inte alla, men alldeles för många.
Och jag vill inte vara en del av det.

Jag vill att den reklam som finansierar mina kanaler ska vara tydlig och avgränsad, inte suddig i kanterna och flyta ut över min integritet. Jag samarbetar gärna med företag jag kan stå för men jag vill göra det på ett annat sätt än att le in i kameran och säga ”köp den, jag har en själv”.

Det ställningstagandet är ju i sig inte nytt och jag är tacksam för de annonsörer jag redan har som förstår och respekterar min inriktning – men jag blir ofta missförstådd i kontakten med nya reklambyråer. De kategoriserar mig automatiskt till den grupp som har produktplacering i hemmet som USP. Drivkraften i mitt arbete har ju aldrig varit att dela inspiration därifrån utan att sprida inredningskunskap, inspirerande insikter och analyser.

Därför är det dags att markera ett skifte.

Från och med nu kommer jag inte längre att kalla mig för inredningsinfluencer utan inredningsanalytiker.

1 5