Ett försiktigt hurra

Hur är du som kollega? Jag vet att jag kan vara inspirerande, men också egensinnig och envis. Besvärande bångstyrig och fruktansvärt bestämd. Till och med hopplöst jävla jobbig att jobba med.

Jag har fattat det.

Trots mitt tunnelseende när jag är i mitt uppe i ett målmedvetet tillstånd kan jag betrakta mig själv utifrån och se hur störig jag måste vara ibland. Om inte annat får jag ju ofta höra det, på omvägar. Det mesta som sägs i cirklar når ju fram till slut.

Men då tänker jag såhär; man kan inte bara få det som är bra från en person, utan att också få egenheterna på köpet.
Så är det med alla.
Oavsett hur vi är funtade.

Allt det som är dåligt, är också bra ibland.
Det som är en svaghet, är också en styrka emellanåt.
Ingen annan är du, och det är din superkraft. Ingen annan är jag och det är min.
Samma saker som leder till ett oväntat resultat, som uppskattas i efterhand, är ofta besvärliga precis i stunden.

Igår skickades min kommande bok äntligen till prepress hos tryckeriet. Efter väldigt många om och men. Förlaget håller andan och jag utropar ett försiktig hurra. Om vi har tur finns den i butik i början på november och detta klassiska citat är en tanketröst tar jag helg med.

Foto: AliceJ.se