När jag rensade ut mina föräldrars hus i våras hittade jag mormors gamla korsstygnsbroderade doftkuddar i en låda. Jag tog med mig några hem och bestämde mig för att fylla dem med nytt potpurri. Ett enkelt sätt att skapa lite extra hygge med lavendeldoft när man öppnar sitt linneskåp.
Jag knipsade av några små buketter från våra buskar när de blommade och de har hängt på tork på tallrikshyllan i köket under semestern.
Igår repade jag av dem och det doftade så gott! Bara att dra av de små kapslarna med fingrarna var aromaterapi i sig. Sen fyllde jag påsarna med nytt innehåll och knöt ihop. Om man inte har egna ärvda kan man använda små babystrumpor i spets eller sy liknande med handsöm av små dukar.
Att tvätta händerna med flytande tvål från pumpflaska har onekligen sina praktiska fördelar. Inte minst när man har småbarn. Men, den senaste tiden har jag börjat snegla mot hyllan med hårda tvålar. Känslan och löddret från en tvål mot handflatan och den närmast sinnliga i upplevelsen att tvaga sig på gammeldags vis skulle ju kunna bli en fin daglig ritual – åtminstone för de vuxna i huset.
Jag ser framför mig en gåsäggformad handtvål i Kristine Thenmans vackra keramikfat. En oval tvål gjord på naturliga ingredienser, som är skön att hålla i och som doftar friskt av äpple, gurka eller apelsin nu på sommaren. Kanske lavendel eller persika? Senare mot hösten och vintern lite tyngre av mysk, ceder, ylang eller sandelträ. Japp. Det får bli min hyggeuppgift att införskaffa denna långhelg och mittiveckanlediga dag.
Oavsett om man är pedant eller inte så tror jag de flesta tycker det är härligt att öppna ett köksskåp som är i ordning. Jag får dock stressutslag av tanken på att storrensa, så jag lurar mig själv genom att ta ett i taget. Då blir insatsen mindre jobbig och det blir en vardagsöverraskning när man öppnar och påminns om att sakerna står i givakt. Helgens hyggeuppgift till mig själv? Att torka ur och rensa i besticklådan och kryddhyllan.
Helgens hyggeuppgift för mig? Att varva ner och sänka axlarna efter en körig vecka. Alla har vi olika sätt att meditera, för mig funkar det inte alltid att sitta still på en yogamatta. Då är doodlande eller ”telefonklotter” en annan metod jag kan ta till för att hjälpa mig själv att skifta fokus. Allt som behövs är ju papper och en penna. Ibland lyssnar jag på musik eller en podd samtidigt. Imorse satt jag tyst vid köksbordet innan familjen vaknade och ritade av några hus medan jag sorterade jobbtankarna och lät dem sjunka till botten.
Det är inte bara jag som känner mig glåmig i februari. Våra krukväxter ser också ut att göra det. Imorse pysslade jag om dem i badkaret. Duschade av de dammiga bladen, knipsade bort torra partier och vattnade dem lite extra. Det är kontemplativt i sig, att stanna upp och se livet i det som lever omkring en.
I en tid när våra bostäder har blivit så mycket mer än tak över huvudet. När vår inredning gärna ska säga något om vilka vi är (eller önskar att vi vore). När vi konsumerar möbler som mode; Passar den här soffan med min image? Vad sänder det för signaler om jag väljer den där istället? Då vill jag göra slut med snyggt och säga hej till skönt.
Jag läser trendrapporterna från årets möbelmässa. Men jag vill inte ha skulpturala, solitära, knubbiga och klumpiga (?) statement pieces. Inredning som väser till mig genom mungipan ”Akta dig, jag är inte till för att användas!”. Konstinstallationer på piedestaler eller torrt, dött gräs. Jag vill omge mig med möbler som säger ”Kom och slå dig ner så ska jag ta hand om dig en stund!”. Som känns varma och omfamnande. Och bekväma.
Det pratas mycket om att man måste vågalämnasin comfort zone.
Det här citatet sammanfattar min syn på hygge så bra. Liksom konceptet räckhållslyx. Att sätta guldkanten på det som är vanligt och återkommande, istället för det som redan är speciellt. Gör det ordinära extraordinärt. Ett mantra jag tar med mig i hur jag vill förhålla mig till hemmet och livet i stort.
Jag sitter jag på ett tåg på väg till Stockholm där jag ska hälsa på två av mina bästa kompisar, därför blir det ingen hyggehemläxa för mig i helgen – mer än att jag faktiskt unnar mig själv tid för att hänga med personer som betyder mycket för mig (vi har känt varandra i 20 år). Numera har vi alla barn och respektive så även om vi hörs på telefon nästan varje dag krävs det lite planering för att kunna ses och skapa nya minnen tillsammans. Bloggläsaren Victoria föreslog att jag skulle göra en egen hashtag där vi kan dela vad vi gör som helgens hygge. Så sagt och gjort. Fyll gärna på #helgenshygge
Jag åkte upp till Umeå igår för ett styrelsemöte och stannar kvar tills på måndag för att hjälpa pappa tömma huset. Vad som blir helgens hygge-utmaning för mig? Att skriva av alla mina favoritrecept från mammas och mormors anteckningar och kokböcker. Jag har dem ju i huvudet på ett ungefär, men i helgen ska jag gå igenom deras anteckningar och kokböcker och göra en ansats att verkligen spara alla mått från recept jag förknippar med dem och bygga på det arvet med mina egna favoriter. Hur smakar dina barndomsminnen?
Häromdagen ringde pappa och berättade att han har bestämt sig för att sälja huset och flytta. Han vill ha hjälp att sortera mammas saker och välja ut det jag ska få behålla. Jag stod i kassan på Ica Kvantum och packade matvaror när insikten slog mig. Det är nu det händer. Det här sätter punkt på min barndom. Även om det är på övertid. Men snart har jag inte längre ett hem i Umeå att kalla mitt eget. Det fick mig också att fundera på vilka saker jag minns mest därifrån. Och vad jag vill bära med mig vidare och göra till en del av mina egna barns minnen? Det här var inte planerat, men helgens hyggehemläxa blir något jag inte gjort på evigheter; Att damma av gamla fotoalbum och faktiskt ge mig själv tid att gå igenom dem. Ordentligt. Titta, känna, se. Minnas. Vad var mitt hem. Vad är mitt hem. Och vad känns viktigt att jag får med mig in i framtiden.
