Annons

Min vecka i tvära tankekast




När ytterdörren slog igen bakom flyttkillarna efter att de hade burit in 27 flyttkartonger i Trendensers nya lokal plus två stora soffor, sex skrivbord, 20 konferensstolar, sju års bokföring och en ansenlig mängd materialprover… Ja, ni fattar. Mycket. Saker. Så sjönk jag ihop till en liten hög på lagergolvet. Var skulle jag ens börja? Trots allt pirr och all förväntan som ligger i luften just nu så finns det också en känsla av vemod och att jag tagit mig an en övermäktig uppgift. Min närmsta kollega valde lite oväntat att säga upp sig, precis i samband med uppstarten av allt det här nya. Jag tyckte så mycket om henne och såg det inte alls komma och måste erkänna att det har tagit mig hårt. Jag har inte haft särskilt många pojkvänner eller mycket hjärtesorg i mitt liv, men har nog fått ta igen det i yrkesmässiga relationer. Jag är inte bra på avsked och avslut, speciellt inte från människor jag gillar. Jag brottas mycket med Varför? och Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Och värst av allt, tankarna som cirklar kring: Är jag helt fel ute? Det bubblar upp då och då. Det där. Självtvivlet. Samtidigt finns det ju ingen annan väg ut nu än att ro båten i land. Att ge upp är absolut inte ett alternativ. Då kommer jag ju aldrig att få veta hur det kommer gå.



”Det blir fyrahundrasextio kronor”. Den stora bunten av kvistar och tulpaner som jag precis hade köpt fladdrade i vinden när jag skyndade tillbaka till kontoret för att sätta allt i vatten. Ett par timmar och några hopvikta flyttkartonger senare var jag redan på lite bättre humör. Jag diskade rent en stor glasvas och ställde ut blommorna på bordet i det enda rum som blivit någorlunda klart. Ivrig att göra fint, så att det tråkiga sorterandet skulle bli lite mera njutbart. För trots att allt inte blivit riktigt så som jag först hade tänkt, så vill jag ändå tro att det är vägskäl och milstolpar som dessa jag kommer att minnas när jag tänker tillbaka på mitt arbetsliv på ålderns höst. Så varför inte ta vara på tiden – medan den väl är? Det finns förstås massor kvar att göra, men om jag blundar för det som tornar upp sig där inne på lagret för en stund, så kan jag ändå vila i min inre målbild. Där råder inga tvivel. Jag vet ju exakt vad jag vill ska hända här inne framöver och det är upp till mig att se till att det blir verklighet.

Kategorier:

Kommentarer

  • Anna Ö skriver:

    Förstår att det känns jobbigt i stunden men det är oftast motståndet som gör oss starkare.

  • Josefin skriver:

    Så fint att du delar med dig av dessa tankar! Jag tror att vi är jättemånga som följer din resa med spänning och det är så värdefullt att få se flera sidor, att en väg mot ett mål inte alltid är spikrak utan ibland både krokig och vad som känns som oöverstigligt brant. Alla tvivlar vi ibland men jag är övertygad om att det kommer bli fantastiskt i slutändan, du är grymt inspirerande!

  • Susanne skriver:

    Lycka till! <3

  • Kristina skriver:

    Underbar text. Den träffade mig rakt i hjärtat och intuitionen. Du verkar imponerande trygg i dina beslut så det är fint att läsa hur du handskas med tvivel och svåra tankar. Jag står också vid ett vägskäl och har kört helt fast i mina egna tankar. Det är svårt att veta vilka tankar man ska lyssna på och vilka som bara gör det svårt för sig själv. Stort lycka till! Jag gillar att få inblick i din vardag.

  • Lisa skriver:

    Så fin och ärlig text med massor av igenkänning. Lyxigt för oss läsare att du bjuder in till verkligheten, tack för det. Och lycka till med det nya, det kommer bli bra!

  • Helena skriver:

    Tack för att du delar dina tankar!

  • Malin Vbg skriver:

    Tack för att du berättar och låter mig som läsare var med även när det är motigt, som livet är. Även om det inte känns så nu kommer det bli bättre och det kommer bli bra och då kommer du med stor säkerhet titta tillbaka på det och se hur bra det blev trots att det nog känns tvärtom nu. Jag ser fram emot att följa dig i denna resa.

  • Hanna skriver:

    Hejar och tror på dig och det du tar dig för Frida! Du inspirerar ✨

  • Hanna skriver:

    Hejar och tror på dig o det du tar dig för Frida! Du inspirerar ✨

  • Christine skriver:

    Känner så med dig! Behöver du ett par händer att sätta i arbete ett par timmar, hojta till bara!

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.