Annons

Hur går det med boken?

Det är många som har hört av sig och undrat när min inredningsbok kommer ut. Den skulle ju ha släppts i slutet av september. Så blev det inte riktigt. För vet ni vad? Det här med att skriva har varit så otroligt mycket svårare än jag trodde. Helt galet faktiskt. Allt tar ju sådan tid. Och det blir så många ord. Textmassan liksom växer och växer och till slut känns det som den kväver allt syre i rummet bara man öppnar dokumentet. Jag är ju inte alls van med det eftersom jag mest skriver korta blogginlägg annars. Dessutom är jag ute på lite djupt vatten, ämnesmässigt. Jag har nog aldrig tvivlat på mitt förstånd så många gånger som under den här bokprocessen. Är jag något på spåren eller är jag galen? Ni kommer fatta när den är klar. Den är inte direkt som alla andra. 

Hursomhelst. Jag hade faktiskt tagit mig förbi allt det där och skrivit klart i slutet av maj. Hade 300 000 tecken bankade i Word och formgivningsprocessen var i full gång när livet plötsligt slog ner som en komet, mitt i den prydliga produktionsplanen med datum och deadlines. Först gick mamma bort, sen fick pappa problem med gallan och strax därpå upptäckte jag själv en konstig knöl i bröstet. Någon gång i framtiden kanske jag orkar berätta hela historien, men tills dess kan vi bara konstatera att allt har ordnat sig. Jag är frisk och pigg nu och pappa väntar på operationstid. Men, ni fattar ju. Jag valde inte direkt rätt år att genomföra ett bokprojekt på. Så kan man väl sammanfatta det. 

 
Nu är jag tillbaka vid tangentbordet igen, har en ny tidsplan att förhålla mig till och en ny våg av tvivel att bearbeta. Den kom som ett brev på posten när jag tog vid där vi slutade. Så jag har redigerat lite, strukit en del och lagt till desto mer och håller som bäst på att faktagranska. Det är inte alls lattjjolajban. I mina svagaste stunder vill jag bara kasta ut datorn genom fönstret och strunta i allt. Men nu är jag för nära för att ge upp. Häromdagen gick min femåriga son förbi medan jag satt och skrev. Han stannade upp och tittade bekymrat på mig innan han frågade med sin allra vänaste lilla röst. ”Men mamma…huj gååj det fööj dig med bokjäveln?”. Tackar som frågar. Det går framåt. Men trögt. Jag återkommer så snart förlaget satt det nya utgivningsdatumet. 
Illustrationer: Pinterest Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Kommentarer

  • Amanda skriver:

    *skickar en så genuin och varm kram man bara kan som främling via webben, utan att invadera personlig sfär* Hälsa och annat viktigt först, bokjäveln sen.

  • Caroline Flindt skriver:

    Åh, kära du skickar en stor varm kram, har tänkt mycket på dig:-). Allt blir bra till slut och ja hälsan och familjen går forst.
    Kh Caroline

  • anneli skriver:

    även om det inte var din tid att släppa boken nu så kommer det komma, bättre sent än aldrig.
    Och familjen går alltid först och ens egna hälsa! 🙂

  • Monnah skriver:

    Livet, alltså. Lycka till med sluttampen! Det blir nog bra ska du se.

  • Hanna Rosenblom skriver:

    Ja usch ja, den där kreativa processen är ett tufft ställe att vara..sitter mitt i den själv idag. Tack för påminnelsen om att jag inte är ensam och att även självtvivlet följer planen 🙂

  • Åh, Ibland kommer livet emellan… Familjen och hälsan först.
    Ja, den kreativa processen… den som väntar på nått gott. Heja dig!

  • Lina skriver:

    Å, gillar grafen! Tycker den stämmer in på det mesta faktiskt. 😀

  • Maria skriver:

    Haha, skrattade rakt ut åt din sons kommentar. Du kommer lösa det här galant såklart men alla kreativa processer är ett aber, men så värt det på andra sidan. Och inget av det spelar ju någon roll, som du säger, när hälsan sviktar hos en själv eller ens nära och kära. Kram

  • Malin Vbg skriver:

    Livet kommer emellan det mesta, lyckades jag få till en c-uppsats mitt i mitt livs värsta kommer du få till bokjäveln med. Skickar en varm kram och tack för skrattet rakt ut för din sons kommentar.
    Ser fram emot att läsa boken när den kommer, och tänk att den boken som hade kommit i september hade inte blivit den rätta. Den kommer snart.

  • Spännande, även om de kreativa processerna fullständigt kan suga musten ur en i samklang med livet runt. Heja!

  • Sarah skriver:

    Fniss! Så roligt beskrivet av ett allvar ändå.
    Glad att du kan behålla distansen. Känns också bra att förstå varför det varit glesare mellan inläggen på slutet. Oroa dig inte för läsarna finns kvar och vi är många som är nyfikna på din bok. Den som väntar på ngt gott….

  • Mia B skriver:

    Fint inlägg och vilken härlig son!

  • Srina skriver:

    Tack för update! Ser fram emot boken när än den kommer!

  • L skriver:

    Hahah barn alltså. Förlåt men kunde ej hålla mig för skratt. Beklagar det som hänt men vill bara säga att jag uppskattar sådana här ärliga inlägg. Vill gärna läsa mer om hur det är att göra det du gör. Berätta mer om boken och vad SU gör förutom att blogga! Förstår fullo om du ej vill dela det tråkiga men gillar verkligen när du skriver så gärna mer sånt av det du vill dela.

  • Anonym skriver:

    Det här kallas livet och är inget ovanligt…. för normala människor…. välkommen till verkligheten. Inte mer än rätt att du får smaka lite på den du också. Stackars dig som inte kunnat skriva en bok. Det hade kunnat vara värre….

  • Maria skriver:

    Men herregud Anonym hur mår du? Frida har väl inte beklagat sig över att boken inte är färdig, utan bara förklarat läget? Och det är väl inte särskilt vanligt att ens ena förälder går bort och den andra blir svårt sjuk samtidigt som man själv drabbas av en allvarlig sjukdom? Inte jättemycket som kan vara värre än det ändå.
    Heja dig Frida! Hoppas 2019 blir hästlängder bättre.

  • Isabelle skriver:

    Men alltså anonym??
    Antar att du är ett vidrigt litet troll som lever för att trycka ner andra men vilken fruktansvärd kommentar. Hur kan man ens komma på tanken att skriva såhär till en annan människa? Sån total brist på empati.

  • Carina skriver:

    Till Anonym du måste nog söka hjälp du kan inte må så bra

  • Jenny skriver:

    Hördu anonym, det där var riktigt taggigt skrivet. Frida är också en ”normal” människa som upplever sorger och bedrövelser precis som alla andra, med eller utan plattform.

  • Lisa s skriver:

    Usch så tråkigt att läsa. Var rädd Om dig. Kram Lisa S

  • Christine skriver:

    Finaste Frida, Finaste Husmusen…Lycka till med bokjäveln <3 Den kommer när den är klar…
    Vi är många som Hejar och Hurrar på dig…<3

  • Sofia skriver:

    Anonym: Hur tänkte du nu, varför skulle Frida inte vara i kontakt med verkligheten? Antingen känner du inte henne alls och bara gissar dig till saker eller så känner du henne och är avundsjuk på hennes livsverk som hela tiden tar sig nya spännande former.
    Jag känner henne väldigt väl sedan många, många år. Hon är exakt lika smart, classy och fin i verkligheten som hon framstår på bloggen. Att hon är så framgångsrik har enbart att göra med hårt arbete och en vilja och förmåga att ta sig framåt och se möjligheter, INTE tur! Jag känner mycket få som har fötterna så starkt förankrade på jordskorpan som denna Norrlandspingla.
    Heja dig, Frida! Du rockar som alltid. ❤️

  • Hedvig skriver:

    Jag jobbar som förlagsredaktör och tycker inte förseningen låter särskilt hemsk. Tvärtom ganska normal. Hela bokprocessen tar ändå länge, så ofta hinner livet komma emellan på något sätt. Tråkigt ändå att det var på ett så allvarligt sätt. I något skede förvandlas bokjäveln till ett härligt bokbarn, så kämpa på! Och hoppas du har en bra förlagsredaktör, de borde alla författare få ha :).

  • Charlotte skriver:

    Underbara barn! Att boken blir sen gör nog inte så mycket för andra än dig själv och de närmast dig. Ta hand om dig, kul om det kan givande och lite mindre stresset för dig att göra boken klar. Heja dig!

  • Resfredag skriver:

    Ledsen för din skull, och önskar dig all lycka i slutklämmen. Ser fram emot att läsa slutresultatet!

  • Lovisa skriver:

    Styrkekram till dig ?
    Ps. Jag skrattar fortfarande efter att ha läst ditt barns kommentar om "bokjäveln"…

  • PiaL skriver:

    Var sak har sin tid.
    Där har du förresten din boktitel, om du inte hade den redan; ”En bokjävel”!;)

  • Marianne skriver:

    Jeg skriver også, og jeg er enig med deg, det er så vanskelig! Jeg veksler mellom å tenke "Hei, dette får jeg jo til!" og "Jesus Christ, hvorfor bruke så mye tid på noe som blir skit likevel". Og så skjer livet, og gjør det enda vanskeligere å finne tid og konsentrasjon.
    Men! Jeg tror det løser seg til det beste. At denne ekstra runden du måtte ta nå faktisk gjør at boken blir enda mer slik som den skulle være.
    Heia deg!

  • Hanna L skriver:

    Ser med spänning fram emot din bok – hur den än blir!!! Vi läsare har ju liksom följt processen så här lite på avstånd, du har kittlat vår nyfikenhet nåt enormt, och vi kan knappt bärga oss tills boken finns på riktigt! Trots att vi knappt vet vad denhandlar om 😀
    Hej dig Frida !

  • Anonym skriver:

    fast det är det första jag hör om det, så känner jag fan så stor, omedelbar värme för Dig och bokjäveln.
    {ja, så är det bara.}
    .. och den där första lappen på kreativa processen lutar jag mig, rätt matt, emot också, allt som oftast.
    TACK för Din unika ton och det Du delar..!
    kram,
    hannah

  • Hannah skriver:

    p.s det var jag som svor nu senast.
    kändes viktigt på nå’ vis att inte vara anaonym då.
    🙂

  • Caroline skriver:

    Styrkekram! <3

  • KÄra du- Här kommer massa peppiga kramar och och varm klapp över kinden. Allt tar den tid det tar – livet är livet. Jäkla berg- och dalbana. kram och fin helg till er

  • Sara Woodrow skriver:

    Frida, du är bäst! Känner en sådan enorm medkänsla när jag läser detta inlägget. Kärlek till dig! Ser mycket fram emot att få se boken färdig!
    Det är verkligen inte alltid lätt, tack för att du är så ärlig och äkta!
    Kram

  • Nathalie skriver:

    Fint inlägg. Och härligt avslut !! 🙂

  • Livet är verkligen livet. Sjuka föräldrar är inte lätt. Hade en motsvarande period för tre år sedan när båda mina föräldrar gick från friska till att behövs vård. Min älskade pappa gick bort. Vi har ju dagliga utmaningar med en son med stora omsorgsbehov och jag själv blev dålig. Nåväl. Jag förstår att det måste ha varit – och är- en tuff situation. Skönt att höra att du når bättre själv. Ser fram emot din bok. Det är ett gott tecken att du tvivlar. Då blir det bra.

  • Kim skriver:

    Svåra situationer förändrar jaget på nåt vis. En förlust av en älskad förälder skakar världen. Det tar tid innan det stillar sig och då är allt förändrat men ändå sig likt.
    Kram ❤

  • Pia skriver:

    Känns inte boken rätt just nu i livet så är det ingen som tvingar dig till det. Ditt liv din familj är viktigare än allt annat.
    Sorg och jobbiga saker måste få ta den tid det tar det ko9mmer bara i fatt annars. Kram och sköt om dig

  • Anonym skriver:

    Det är så mycket svårare att skriva en bok än vad de flesta kan föreställa sig. Bra att du prioriterat dig och familjen. Det kommer bli som det ska bli i slutändan.
    Allt gott nu..

  • Ingrid skriver:

    Hej Frida! Jag känner inte dig, men vill tacka för en fantastisk blogg, gillar verkligen din nya inriktning. Och tack för att du vågar dela med dig lite grann av ditt privata liv. Det är fint!
    Är helt övertygad om att din bok blir fantastisk, men det måste få ta den tid det tar. Man kan inte styra över livet och inte över en kreativ process heller.
    Hoppas du och dina nära får hålla er friska och att du snart får lite medvind! Min varmaste omtanke!

  • Lisa skriver:

    Vi är många som hejar på dig!
    Livet måste få komma i första hand. Vi står bakom dig och oavsett när boken kommer så kommer den garanterat vara lika genomarbetad och fantastisk som din blogg!

  • A-mamman skriver:

    "huj gååj det fööj dig med bokjäveln?" – helt underbart! Han har möjligen nosat upp att du har lite bekymmer med skrivarbetet 🙂 Stort lycka till!

  • Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *