Annons
”Mamma, mamma! Det sitter en naken tant vid teven?!”
4-åringens ögon är uppspärrade och hans korviga lilla pekfinger viftar i luften mot mitt senaste loppisfynd som jag ställt i vardagsrummet kvällen innan. Som om jag inte hade sett det själv, förrän nu. Och han har ju en poäng. Även om det tar ett tag innan den tanken rundar mitt morgontrötta huvud. För mig är det ju en fin skulptur i terracotta av Svend Schjölin som påminner om mormors stora figurin som stod i vardagsrummet hemma i Övik. För honom är det bara en naken dam som visar tuttarna. Och tvättar håret? Eller har hon ont i magen? Det första var det ingen tvekan om. Det senare är ännu lite oklart.
Idag skulle ha varit den första arbetsdagen i studion efter ett tre veckor långt jullov tillsammans med familjen. Men. I söndags innan vi skulle på kalkonmiddag hemma hos min svägerska testade både jag och min man positivt för Covid-19. Vi hade varit krassliga varsin dag med milda symtom tidigare under veckan och ville dubbelkolla oss. Vilket var tur i oturen. Vi stirrade med stora ögon på de två test-strecken och sedan på varandra. För nu väntar ju (minst) sju dagar i husarrest. ????
Den kommande veckan lär bjuda på lite andra utmaningar än det jag hade sett framför mig; nämligen att få kavla upp ärmarna och skriva klart nästa stora bok som legat i tankemarinad under hösten. Oh well. Det kommer nog tid för det längre fram tänker jag. Alla mässor jag varit bokad på i vår är ju av förklarliga skäl inställda och de nya restriktionerna gör att vi får lägga om en del andra planer. Så flexibilitet och tålamod får väl bli årets ledord. Till att börja med. 
Foto: Frida Ramstedt (gammal arkivbild, skriver detta i pyjamas…)
Jag glömde strömkabeln till min bärbara dator uppe i Umeå när vi reste hem efter jullovet, så mitt blogguppehåll blev lite längre än planerat. Har laddat en gång hos grannen sedan vi kom tillbaka, men har varit tvungen att hushålla med batteriet. Idag låg äntligen ett omsorgsfullt packat litet paket i brevlådan från min syster. Så nu är jag igång igen. Börjar med att visa ett halsband som jag köpte till mig själv i julklapp. Mamma kallade mig alltid för Snäckan. Och snäckan sägs ju också vara en symbol för att aldrig glömma att lyssna på sig själv. Fint. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
God jul och tack för det här blogg-året. Det har varit annorlunda, utmanande och understundom frustrerande. Men alltigenom utvecklande. Nu tänker jag logga ut och ta lite semester från mina sociala medier under ett par dagar för att ladda batterierna inför 2022. Det lär behövas. Planer finns, parallellt med pandemin och andra fartgupp på vägen. Men vad är det man brukar säga. “When nothing is sure, everything is possible.” Kanske det bästa utgångsläget ändå?
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Förra året gav jag mig själv ett löfte. Under 2021 ska december inte rinna mig mellan fingrarna. Jag skola icke jäkta. Helt enkelt. Det är årets mest jobbintensiva period och aldrig är trafiken eller intäkterna så höga som nu. Men tyvärr till priset av att man sällan hinner uppleva så mycket mellan uppdragen. Därför lovade jag mig själv att tacka nej till allt som går att skala bort. Varje dag ska jag också ge mig själv tid i form av något jag annars aldrig har, eller tar mig utrymme för. Det är mitt december-avtal. Eller ”årets julkalender” om du så vill. Hur ser dina planer ut?
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Häromveckan hamnade jag av en slump på Erikshjälpens webbshop secondhand.se där utvalda ting som lämnas in till deras butiker säljs. Jag har ju alltid tavlor som ett stående inslag på mina loppislistor så jag passade på att ta en vända i kategorin konst och blev så himla glad när jag hittade denna torrnålsgravyr av Christina Lindeberg. Vi har nämligen en intern grej med vårt äppelträd i familjen så det här passar perfekt in på vår tavelvägg i vardagsrummet. Här kan du se fler motiv jag köpt på mig genom åren. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Jag hann aldrig med när Svenskt tenn sålde Jesper Walderstens Biosfärens mönster i begränsad upplaga 2015. De försvann ju direkt. Men skam den som ger sig. Efter att ha bevakat begagnatmarknaden i… ja, vad blir det nu? Snart 6 år…så fick jag tag på en till slut. Och nu hänger den på väggen i vårt vardagsrum. Ett tips är att använda bevakningsfunktionen som finns på Blocket, men också bildsöket på Tradera (säljaren kanske inte har angett rätt beskrivning, men söker du på en bild av det du letar så kan Traderas algoritm matcha och hitta rätt sak åt dig) och förstås – att hålla utkik på loppis. Ibland har man turen på sin sida.
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Jag lovade ju att avlägga en rapport om sommarens loppisshopping efter det här inlägget, så på begäran kommer den här!
✓ Oglaserade terracottakrukor
✓ Böcker
✓ Tändsticksaskhållare
✓ Ljusmanschetter i glas
✓ Räfflat glas och konstglas (nåja, nästan)
✓ Delar av Folke Arströms Thebe för Gense
+ 2 st pölkuddar i läder från Norrgavel (nej, de var inte med på listan men för bra för att inte slå till på så de blev sommarens bonusfynd från Tradera).
Mina kompisar brukar skoja och kalla mitt alter ego för ”den pensionerade bibliotekarien från Lund”. Ja, kanske är det min omedvetna musa? En trygg tant som inte jäktar i onödan och som trivs bäst hemma, bland alla sina böcker och krukväxter.
Krukorna från Sturehofs krukmakeri fyndade jag på Tradera. Ljusstaken är en Manet från Pukebergs glasbruk formgiven av Uno Westerberg, inköpt på Röda korset i Kungsbacka tillsammans med Phaidon-boken, Trädgårdsdesign och ljusmanschetterna i glas. Tändsticksaskhållaren i brons från GAB och senaps-spateln från Gense (som kommer bli pricken över i:et när vi ska kvällsfika våra knäckesmörgåsar med julskinka i december) fann jag på Tradera där jag också sprang på två runda pölkuddar i vegetabiliskt garvat läder från Norrgavel i perrrrfekt patinerat skick – för halva priset! Så glad eftersom jag har haft dem på min önskelista länge.
En månads välbehövlig vila,
från både blogg och instagram.
En paus där livet låtit sig levas
och inte varit en ständigt pågående leverans.
Där lyckan vilat tryggt i det okonstlat enkla
och inte dansat spänt på ytterligheternas kant.
Där behovet av storytelling inte trängt sig före
vad som egentligen är viktigt och sant.
Och där mina privata ögonblick fått lov att vara just det,
istället för att bokföras på den offentliga imagens balans.
Jag är inte särskilt road av EM i fotboll, så istället för att kolla på teve har jag gjort något helt annat de senaste kvällarna. Från och med mitten av maj har Stockholms Auktionsverk gått in i Auctionnet, så jag har passat på att spara ner bilder på mina gamla vunna och förlorade auktioner för att de inte ska försvinna om utifall appen inaktiverats. Kanske ett tips till fler som brukar använda sitt händelsearkiv som minneslistor.
Här är ett urval av objekt som jag har funnit och vunnit men mestadels förlorat och fortfarande letar. Så långt tillbaka som 2013! Något du hade slagit till på? Eller kanske har att sälja?
Foton: Skärmdumpar från Stockholms Auktionsverk
