I vanliga fall bidrar budfirmorna mest med huvudvärk och strul i mitt liv, men denna otursförväntade fredag (den trettonde) kastade jag mig om halsen på DHL-chauffören när han plingade på ytterdörren och överraskade mig med en rekordsnabb leverans. Nästa vecka vankas det ju reklamfilminspelning i vårt kök och jag specialbeställde en tallrikshylla i vitsåpad ek från England, med liiite för tight tidsmarginal för att klassas som hälsosamt för hjärtat. Och det fanns ingen plan B… Jag har nämligen våndats något så vansinnigt över vad vi ska hänga på vår tomma köksvägg. Tavlor och prints kändes alldeles för hårt och stramt, en anslagstavla lite för rörigt och öppna hyllor har vi redan i en annan del av rummet. Men så fick jag en uppenbarelse när jag pratade med mamma över telefon en sen kväll. En tallrikshylla i samma träslag som Y-stolarna för att bryta allt det vita – som man kan styla och förändra efter humör – det skulle passa perfekt! Och ni vet hur det är när man får en fix idé. Det går inte att släppa den eller ge vika för något annat. Till slut spårade jag upp en fin modell via en bild från Pinterest och det var verkligen på håret att den skulle hinna fram i tid. Så dök paketet oväntat upp med flera dagars marginal idag. Bara sådär. Så, en riktigt happy Frida(y) den 13:e blev det. Trevlig helg!
Välkomna hem till oss. Såhär ser det ut i vardagsrummet just nu. Kaos och uppbrutna golv. Vi hade ju först tänkt slipa och behandla den gulnade högblanka trestavsparketten som låg i huset när vi flyttade in, men eftersom kvalitén var så dålig och golvet var limmat (= sprack under vissa perioder av året) så blev det ingen långsiktigt hållbar lösning. Därför bestämde vi oss till slut för att riva ut det gamla för att lägga in ett nytt svanenmärkt trägolv istället. Fördelen med det är ju att man får en mer levande yta med naturliga skiftningar och kvisthål. Men nackdelen är precis densamma, dvs att alla bitar ser lite olika ut och att det finns en viss risk att man får ”störande” prickar på fel ställen. Eftersom jag förmodligen är norra Europas jobbigaste kund och inte vill komma hem till några oåterkalleliga överraskningar har jag kamperat på mitt hemmakontor idag medan hantverkarna jobbat på nedervåningen. Jag ska inte säga att jag har varit ett sådant 100%-igt kontrollfreak att jag godkänt golvet stav för stav, men jag har ändå hindrat några kvisthål från att hamna precis i siktlinjerna framför entrén och kaminen, inemellan telefonintervjuer och uppstartsplanering på distans. Tack snälla Ingemar och Göran för ert tålamod!
Lunchrasten spenderades sedan på en brädgård där jag valde ut lister, trösklar och kvartsstavar med millimieteromsorg. Fattar ju att alla förmodligen suckar bakom min rygg, men för mig sitter finishen i detaljerna och alla träbitar ser ju olika ut så jag vill inte lämna några val åt slumpen. Ett beslut har jag dock kvar, och det handlar om hur vi ska göra med gnistskyddet runt kaminen där kalkstenen kommer att möta ekgolvet? Ni som följer mig på Instagram och i LoR-appen har redan fått frågan. Ska vi satsa på en opraktisk men ack så snygg mjukfog i samma färg som stenen (till vänster nedan) med risk för framtida bekymmer om golvet rör sig och fogen sjunker/torrspricker eller ska vi göra övergången ”by the book” med rörelsemarginal och en tunn eklist som täcker glipan (se exempel till höger nedan)? Vad rekommenderar du? Har du erfarenhet av något av alternativen. I’m all ears.
Jag ser att många bloggare sammanfattar sitt 2016 i de nio mest gillade instagrambilderna. Jag lät min mobil saxa ihop mina mest minnesvärda videoklipp istället. Och vilket år det har varit! Vinsten av ”Årets inredningsblogg” på Elle Decoration Award kryddades med utmärkelsen ”Sveriges mäktigaste Mamas” av tidningen Mama. Toppa det med roliga filminspelningar, ett 30-tal föreläsningar, lanseringen av Trendenser & Friends och arrangerandet av två stora bloggevents på Spinneriet med över 50 gäster på sittande middagar. Jag har också fått vara med och rita miljömärkta bostäder för Patriam i Stockholm och miljöprofilerade lägenheter åt PEAB i Malmö, men också renoverat mitt eget kök. Och vet ni vad? Under 2017 kommer ni att få följa det köksbygget som en följetong i rörligt format tillsammans med Mija Kinning. Det och mycket mer ser jag fram emot under 2017. Den bästa presenten av dem alla vilar ju än så länge i min mage, men innan det är dags för bebis kommer ett fyrverkeri av projekt som är lanseringsklara inom kort – efter ett år av hårt arbete. Hurra! Tills dess, ett stort TACK för 2016. Så många stunder av lyckopirr, både i stort och smått!
Jag och Niklas har en fin tradition sedan ett par år tillbaka. Nämligen att skriva ”nyårsbrev” till oss själva. En idé jag har lånat från en kompis familj, och som jag gärna tipsar vidare om till andra. Det är nämligen så himla kul att få sprätta upp de där kuverten ett år senare och läsa de tankar och funderingar som man bar på för 12 månader sedan. Både i stort och smått. Men jag tycker inte att breven ska förväxlas med traditionella nyårslöften och pompösa prestationslistor, utan få vara lite mer reflekterande och visionerande önskningar till det egna jaget – med fokus på livet i stort och vad man hoppas på eller tror kommer ha hänt – ett år från nu. Sedan klistrar man igen det och både gömmer och glömmer det till nästa nyårsafton. I vanliga fall brukar vi öppna kuverten den 31/12 men eftersom vi hade gäster i år sparade vi lite på det – så ikväll ska jag få läsa igenom mitt brev och författa ett nytt. Om du gör samma sak har du något väldigt roligt att se fram emot om prick ett år!
Jag sladdar in i sista stund, och ja – bokstavligen snubblar över mållinjen på min målsättning att skriva ett blogginlägg om dagen under 2016. Och jag gör det för att önska er en fin start på 2017. Själv är jag så trött just nu att det var nära att det inte blev något inlägg alls idag. Puh. Jag måste vara snällare mot min gravida kropp nästa år. Men, nyårslöften, ambitioner och förändringar som är på gång lämnar vi till januari. Kom tillbaka så får ni se! Nu tänker jag njuta av årets sista kväll tillsammans med goda vänner, grannar och barn hemma på kvarteret. Gott nytt 2017. Må det bli ditt bästa av år!
Av tradition brukar jag ju visa några av de klappar jag fått av släkt och vänner i ett julklappskollage, som inspiration för er som fått julklappspengar att investera. Detta år ska väl inte vara något undantag. Även om jag inte hade formulerat någon specifik önskelista så måste tomten ha haft koll. Ett stort tack till familj, kompisar och kollegor. Ni är för snälla!
1) Niklas gav mig Pallo Junior eftersom han citat ”tyckte att vi saknade en mindre vas med midja, för normalstora buketter”. Jodå. Ibland överraskar han till förvåning.
3) Av Anna fick jag denna fina cardigan i kokad ull. Skön som kofta i vinter, och som lätt kappa i vår.
4) Min svägerska hade lyckats komma över en av mina favoritparfymer från Penhaligon’s.
5) Sen fick jag en hel del härliga presentkort: Gravidyoga, ansiktsbehandling och fotvård. Tack!
6) Av mina föräldrar och svärföräldrar fick jag även böcker. Bland annat Augustprisvinnaren Lina Wolffs De Polyglotta Älskarna som jag precis har börjat läsa på.
7) Sist men inte minst låg det ett paket från Pärlans Konfektyr under granen. Gott som sällskap i soffan nu under mellandagarna – och dit blir det ett svanhopp i detta nu!
Nu är vi hemma igen efter att ha spenderat tre dygn hos min svägerska Anna med familj. Uppesittarkväll, julafton och juldagen med efterföljande släktfika. Här är en bild på årets juldukning. Kanske något som kan inspirera er till kommande luncher och middagar under mellandagarna?
Anna är en hejare på blommor och gör alltid så fina arrangemang. Den här gången planterade hon vita hyacinter, små julstjärnor och julrosor i låga burkar, dricksglas och skålar med grön mossa – som vi mixade med värmeljuslyktor inemellan släktporslinet.
Jag funderar mycket på idealen som kommuniceras i inredningsmagasinens hemma-hos-reportage. Och då tänker jag faktiskt inte på de perfekta bilderna eller storslagna renoveringsprojekten (som man bara får se slutresultaten av). Utan på sådant man hittar i det finstilta. De små, subtila budskapen. De där meningarna som sprängs in i bildtexter, tankestreck och citat. Som tillsammans bygger ett konsensus att man är tråkig om man tänker på det praktiska i livet. Estetiken före allt. Typ. I alla fall om man ska tro karaktärerna som intervjuas. Eller journalisterna som porträtterar dem. För det gör väl inget att den vackra sekelskifteslägenheten som visas i Family Living inte har en hiss som rymmer barnvagnar, trots att de som bor där har tre småbarn och lägenheten högst upp i huset. Eller att husfyndet utanför stan som får breda ut sig i Plaza Interiör skapar ett jobbigt pendlingsavstånd till kontoret varje dag (för familjen Eko som annars är väldigt måna om miljön?) eller att det där härliga sommarhuset på Gotland som är så fint på bild i Residence saknar vatten och avlopp. Sådana praktikaliteter omskrivs uteslutande som ”charmiga” och försvaras med att man hellre skulle döden dö än bo i något fyrkantigt och…fantasilöst. Sida upp och sida ner får den här normaliseringen av inredningssrelaterade krokben i vardagen breda ut sig och vi köper och läser och sväljer och accepterar. Man är lite trist om man tänker praktiskt. Det är fint och idealiskt att bo annorlunda och speciellt. Och alla som avviker ursäktar sig. När någon sticker ut hakan och kritiserar inredningsmediernas påverkan på den breda massan så pratas det enbart om additionsstressen som de perfekta bilderna skapar, aldrig om indoktrineringen i textformat. Men det samstämmiga mantrat som trycks ut är ju i mina ögon minst lika intressant att ifrågasätta. För kanske är det inte de stora spektakulära interiörerna som pressar oss allra mest, utan de subtila budskapen som skapar små gruskorn i skon – att man sällar sig till ”de tråkiga” om man väljer ett mer verklighetskompatibelt liv?
Den där förkylningen som kom på besök visade sig vara av den mer envisa sorten, så jag orkade inte många knop igår – men en pyntad gran blev det till slut – om än sent om sider. Ska göra ett försök att ta foton på den i dagsljus vad det lider och visa pyntet jag pratat om men om ni undrar varför utlovad bildrapportering dröjt så stavas ursäkten total trötthet. Här kommer i alla fall en kort summering om vad jag haft för mig på instagram sista tiden! Vill du följa så finns jag under @trendenser
2) Jag fick nyligen den finaste läsargåvan på länge. Kolla in dessa handgjorda underlägg av sadelgjord och renskinn. Made by @cissela_c Jag tackar och bockar!
3) En annan fin gåva. Blomsterbud från Mateus med deras nya fina krukor. Hyacinterna doftar ljuvligt!
5) Nytt motto efter att ha fått smaka på samtliga ingredienser. Jag vill inte vara sån själv.
6) Julklappsinslagning för kunds räkning. När det ska paketeras hemma är det lite mera… kaos.
7) En magisk morgon utanför Spinneriet. Kolla in klippet så förstår ni.
8) En annan magisk och helt ostylad morgon hemma. Adventsmys IRL.
9) Vad som står på dagens schema? Premiärbak i den nya ugnen. Köket är klart. H A L L E L U J A! Jag är så peppad att det kanske blir pepparkakor också!
Idag jobbar jag hemifrån för att kunna ta emot en leverans av 835 kg ekgolv som ska komma ”någon gång mellan kl 8-16”. Man kan inte annat än avundas budfirmornas lösa boliner. Men, men. Jag passar på att arbeta från hemmakontoret, ta telefonintervjuer och mutar mig själv med min favoritchoklad medan jag jobbar undan lite administration inför julhelgerna. Fick den här fina anteckningsboken av Sofi och Bookbinders design och tänker att det ska bli mitt motto för nästa år. Om inte annat för att de senaste veckornas renovering på hemmaplan verkligen har lett det citatet i bevis. Med rätt inställning och hjälpsamma människor i sin omgivning kan man lösa det mesta, allt från VVS:are med 53 minuters varsel (tack än en gång Ola!) till golvläggare på mindre än 24 timmar (tack svärfar). Så, bättre att kriga på mot sina mål än ödsla tid på att oroa sig i onödan. Håll nu tummarna för att de sista bitarna faller på plats så har vi rott i mål mina husrelaterade nyårslöften innan jul.
