Kategori: Lookalikes

Kählers klassiska Hammershøi-vaser som formgavs i början på 1900-talet av Sven Hammershøi är idag en del av det danska kulturarvet. För tre år sedan fick Hans-Christian Bauer i uppdrag att ta fram fler storlekar och glasyrer / färger på den klassiska formen vilket resulterat i en hel kollektion av artiklar som blivit riktiga storsäljare i glas- och porslinsbranschens fackhandel de senaste åren. Det gjorde mig därför inte förvånad att hitta två snarlika budgetvaser som säljs via en känd möbelkedja. Dessa heter Visby och har en lägre prislapp. Vad säger ni. Lika som bär? Eller är jag fel ute?

För dem som ifrågasätter priset på Hammershøi länkar jag till en liten film jag hittade på Youtube där man tydligt kan se hur många steg av handpåläggning som krävs för att få fram finishen på dessa vaser som tillverkas i keramik. Visst är det vackert!

Min bloggkategori ”Lika som bär” eller Lookalikes (där jag lyfter fram exempel på liknande produkter) väcker blandade känslor hos er läsare. Några misstolkar inläggen som budgettips medan andra är glada för att jag vågar sticka ut hakan och kritisera kedjorna som härmas. Vissa blir arga och tycker att jag skammar dem som inte har råd med originalen, medan andra tycker det är jättebra att jag synliggör och creddar förlagorna.

 

Företagen blir förstås upprörda när de pekas ut som härmapor, medan formgivarna hör av sig och är tacksamma för att mina inlägg hjälper dem i deras juridiska processer. Det är nämligen lättare att hävda sin rätt om även allmänheten har uppfattat likheterna. Det handlar inte alltid om ren kopiering, men ganska ofta om en medveten snegling på andras idéer och storsäljare. Man kan tycka mycket om det här och man måste inte hålla med – men jag fortsätter ändå. Inte minst eftersom ingen etablerad inredningstidning tycks vilja ta debatten. Istället för att fråga mig varför jag envisas att skriva om lookalikes tycker jag att ni borde fråga chefredaktörerna varför de inte vågar ta i frågan. 

Jag var tvungen att titta flera gånger på Linums ”nyhet”  Stromboli när en läsare skickade en bild till mig via Instagram. Ser det inte ut som att någon har försökt måla av Emma Von Brömsens klassiska mönster Stäpphöna med ögonbindel? Kuddarna såldes tidigare av Svenskt tenn och mönstret har varit föremål för en hel del publicitet inte minst eftersom Emma utsågs till Årets stjärnskott 2016. Mönstersuccén finns i flera färger – även på natur/linnefärgad botten. Vad säger du om det här? Lika som bär? 

Ekonomer brukar ju prata om faran med ”varumärkedegenerering” dvs när något blir så känt att man använder det som benämning på alla liknande varor oavsett varumärke (ex. Termos, Jacuzzi, Melittafilter osv.) Men frågan är om man inte skulle kunna börja använda ett liknande begrepp för den ”designdegenerering” som det skamlösa kopierandet skapar i vår bransch. Eller vad sägs när Rusta refererar en lookalike till John Kandells genialiska men sönderkopierade hylla ”Pilaster” från 1989 som en ”vägghylla i Pilastermodell”. Hmpf. Vad säger ni om de här? Lika som bär? 

Den första finns inte längre i produktion, men som den auktionsräv jag är kunde jag inte låta bli att dra paralleller till Svenskt tenns klassiska spegel med vågformad bård av mässing när jag såg denna nyhet hos Indiska. Man har stretchat proportionerna men designkonceptet är ganska samma. Eller vad säger du om de här? Lika som bär?

Jag var tvungen att blinka till två gånger när jag fick syn på glasen Garret från Newport. Är de inte väldigt lika Svenskt tenns klassiska signaturglas med guldkant och emblem? Eller vad säger du om de här, lika som bär? 

Svenska Isadeco (vars kampanj jag diskuterade här) har ju fått otroligt mycket spridning i bloggar och magasin som ex. Residence senaste året. Antingen är det den tredimensionella reliefen på Isa Decos Sunset Tower som är generisk eller Åhléns som sneglat på dem när de tagit fram denna som dök upp i sortimentet som nyhet inför hösten. Eller vad säger ni om de här, visst är de lika som bär? 

Nu sticker jag ut hakan igen. Förlåt. Men jag kan inte låta detta gå obemärkt förbi. Jotex är fantastiska på många vis och de har gjort en enorm resa senaste året – inte minst med de textila produkterna som numera består av 100% hållbart producerad bomull – men de vet också att jag har lite svårt för när deras möbler blir för lika andras. Det har jag och deras VD en bra och öppen dialog om. Efter deras pressvisning förra veckan var det en möbel som liksom gnagde likt ett sandkorn i ögat på mig, men jag kunde inte komma på varför. Tills idag. För alldeles nyss när jag höll på att koka kaffe plingade det plötsligt till i minnesbanken. Eller vad säger ni om de här, lika som bär? 

Att Svenskt tenn upplevt en peak i popularitet de senaste åren har knappast undgått någon som är inredningsintresserad. Estrid Ericsson och Josef Frank byggde upp ett framgångsrikt företag (mer om det i nästa nyhetsbrev Trendenser Weekly som skickas ut på onsdagar) mitt i efterkrigstidens Sverige och deras livsverk står sig ännu starkt. Men kanske är det just på grund av att förtjänsten från försäljningen numera går till en välgörande stiftelse och inte till investerares djupa fickor – som jag blir lika förgrymmad varje gång jag ser företag som kopierar eller medvetet renommésnyltar på Svenskt Tenns klassiker? Inget rakt plagiat, såklart (man ändrar väl alltid lite för att inte åka dit på det) men vad säger ni om de här? Är de inte lika som bär? 

När designtrion Claesson Koivisto Rune designade sitt nytänkande kakel Dandelion för Marrakesch Design var succén snabbt ett faktum. Att profilen Isabelle McAllister valde det till sitt kök som synts på kampanjbilder för Puustelli och inredningsbloggare som Littlemissfixit lagt den i badrummet har knappast gjort kännedomen om deras design sämre. Döm därför om min förvåning när jag fick nys om detta på Kakelgiganten. Eller vad säger ni om de här? Visst är de lika som bär.