Ekonomer brukar ju prata om faran med ”varumärkedegenerering” dvs när något blir så känt att man använder det som benämning på alla liknande varor oavsett varumärke (ex. Termos, Jacuzzi, Melittafilter osv.) Men frågan är om man inte skulle kunna börja använda ett liknande begrepp för den ”designdegenerering” som det skamlösa kopierandet skapar i vår bransch. Eller vad sägs när Rusta refererar en lookalike till John Kandells genialiska men sönderkopierade hylla ”Pilaster” från 1989 som en ”vägghylla i Pilastermodell”. Hmpf. Vad säger ni om de här? Lika som bär?
Bild 1: Källemo Pilaster (205 cm) 5900 kr
Bild 2: Rustas bokhylla (180 cm) i ”Pilastermodell”, 199 kr
Den första finns inte längre i produktion, men som den auktionsräv jag är kunde jag inte låta bli att dra paralleller till Svenskt tenns klassiska spegel med vågformad bård av mässing när jag såg denna nyhet hos Indiska. Man har stretchat proportionerna men designkonceptet är ganska samma. Eller vad säger du om de här? Lika som bär?
Jag var tvungen att blinka till två gånger när jag fick syn på glasen Garret från Newport. Är de inte väldigt lika Svenskt tenns klassiska signaturglas med guldkant och emblem? Eller vad säger du om de här, lika som bär?
Svenska Isadeco (vars kampanj jag diskuterade här) har ju fått otroligt mycket spridning i bloggar och magasin som ex. Residence senaste året. Antingen är det den tredimensionella reliefen på Isa Decos Sunset Tower som är generisk eller Åhléns som sneglat på dem när de tagit fram denna som dök upp i sortimentet som nyhet inför hösten. Eller vad säger ni om de här, visst är de lika som bär?
Bild 1: Isa Deco vaser/krukor i blå keramik 249 kr
Nu sticker jag ut hakan igen. Förlåt. Men jag kan inte låta detta gå obemärkt förbi. Jotex är fantastiska på många vis och de har gjort en enorm resa senaste året – inte minst med de textila produkterna som numera består av 100% hållbart producerad bomull – men de vet också att jag har lite svårt för när deras möbler blir för lika andras. Det har jag och deras VD en bra och öppen dialog om. Efter deras pressvisning förra veckan var det en möbel som liksom gnagde likt ett sandkorn i ögat på mig, men jag kunde inte komma på varför. Tills idag. För alldeles nyss när jag höll på att koka kaffe plingade det plötsligt till i minnesbanken. Eller vad säger ni om de här, lika som bär?
Bild 1: Jonas Bohlins böjträbänk Vilda för Gemla pris ca 22 000 kr
Att Svenskt tenn upplevt en peak i popularitet de senaste åren har knappast undgått någon som är inredningsintresserad. Estrid Ericsson och Josef Frank byggde upp ett framgångsrikt företag (mer om det i nästa nyhetsbrev Trendenser Weekly som skickas ut på onsdagar) mitt i efterkrigstidens Sverige och deras livsverk står sig ännu starkt. Men kanske är det just på grund av att förtjänsten från försäljningen numera går till en välgörande stiftelse och inte till investerares djupa fickor – som jag blir lika förgrymmad varje gång jag ser företag som kopierar eller medvetet renommésnyltar på Svenskt Tenns klassiker? Inget rakt plagiat, såklart (man ändrar väl alltid lite för att inte åka dit på det) men vad säger ni om de här? Är de inte lika som bär?
Bild 1: Ljusstaken Kulan från Svenskt tenn i massiv mässing, pris 2600 kr
Bild 2: Ljusstaken Edgar från Mio i förgylld metall, pris 199 kr
Specialkaffevärldens älsklingsbryggare Chemex formgavs av Peter J. Schlumbohm redan 1941. De timglasformade kannorna tillverkas i Massachusetts USA och finns i 4 olika storlekar med en karaktäristisk träkrage och läderband. De återfinns på MoMa (Museum of Modern Art) i New York och har även fått pris som en av tidernas topp 100 designade produkter. Döm därför om min förvåning när jag sprang på Bodums droppkaffebryggare på Ica Maxi idag. Visserligen kork istället för trä men visst är väl likheterna slående? Metallfilter finns även till Chemex, men de hade ingen bild på hur bryggaren ser ut med denna istoppad så som Bodum. Vad säger du om de här. Lika som bär?
Jag skulle så gärna vilja veta hur tankegångarna gick på Mios designavdelning när de satte sig ner och ritade denna ”nya” vita papperskorg av perforerad plåt med förgylld krage. Hade de aldrig sett Josef Franks klassiska papperskorg i cylinderformad metall från Svenskt tenn tidigare, eller var det just ifrån den inspirationen kom. Vad tror du?
Danska Bergs Potters kruka ”Copenhagen” producerades i Köpenhamn redan under 1800-talet efter att ha hittats i en nedlagd plantskola i Toscana. Sedan ett par år tillbaka är den återigen i produktion i just Lucca, Toscana. Bergs Potter har haft en försäljningssuccé med den här krukan vars karaktäristiska signum (dekoren runt dess kant) gett den en sådan tydlig igenkänning. Finns i flera färger och storlekar, samt en ärtgrön glasyr som togs fram i samarbete med inredningsbutiken Artilleriet. Inte så förvånande kanske att det börjat dyka upp liknande på marknaden. Eller vad säger ni om de här? Lika som bär?