Annons

Kategori: Fridas personliga

Lost & found

Jag är inte särskilt road av EM i fotboll, så istället för att kolla på teve har jag gjort något helt annat de senaste kvällarna. Från och med mitten av maj har Stockholms Auktionsverk gått in i Auctionnet, så jag har passat på att spara ner bilder på mina gamla vunna och förlorade auktioner för att de inte ska försvinna om utifall appen inaktiverats. Kanske ett tips till fler som brukar använda sitt händelsearkiv som minneslistor.

Här är ett urval av objekt som jag har funnit och vunnit men mestadels förlorat och fortfarande letar. Så långt tillbaka som 2013! Något du hade slagit till på? Eller kanske har att sälja?



























Foton: Skärmdumpar från Stockholms Auktionsverk

Reculer pour mieux sauter



Min vinterkappa hänger fortfarande framme i hallen, vår syrenbuske håller på att blomma över och nästa vecka är det skolavslutning. Jag ska inte säga vad hände? För jag vet. Det kanske inte märks så tydligt här, eftersom jag medvetet har backat tempot i mina kanaler de senaste månaderna för att hålla ihop. Men bakom kulisserna har jag jobbat hårdare än någonsin. Med sådant som inte syns. Än. Reculer pour mieux sauter. Ibland måste man ta ett steg tillbaka, för att kunna hoppa längre.

Någon frågade om jag inte kunde berätta lite mer om mitt företagande, hur jag tänker och vad jag drömmer om. Jag ska samla mig till ett inlägg om det men om du har något specifikt du undrar över – ställ gärna frågor i kommentarsfältet, mail eller DM så tar jag med. Lägger in ett klipp som jag har tänkt på många gånger de senaste veckorna. Som alla borde se. Mark Zuckerbergs Harvard Commencement Speech från 2017. ”Ideas don’t come out fully formed. They only become clear as you work on them…”

The greatest successes comes from having the freedom to fail”. Kortversionen hittar du ovan. Om du orkar kan du se hela talet här.

Entreprenör(d)

Efter 10 år som företagare har jag äntligen kommit på vad jag ska kalla mig själv. Insikten slog mig precis. Som en snilleblixt från klar himmel. Jag är inte influencer eller bloggare, författare eller föreläsare. Jag är inte heller företagare eller entreprenör. Jag är ju en entreprenörd. Som har skapat ett företag runt mitt ganska smala intresseområde. Och tack vare att det uppskattas av er som läser kan jag försörja mig på att fördjupa mig ännu mer i sådant jag tycker är intressant och spännande. Att få lov att vara nörd är min största löneförmån och yrkesmässiga ynnest i livet. Jag har haft många roliga jobb, men inget har tillåtit mig vara så mycket av allt som är jag – som just detta.

Tack för det. ♥

Tips för fläckborttagning på läder

När vår son spillde en Festis i nya läderfåtöljen för ett par år sedan grät jag en skvätt och försökte trösta mig med devisen ”patina är fint”. Patina är fint. Men inte när det ser ut som en kissfläck i favoritfåtöljen… Jag postade ett uppgivet inlägg på instagram stories och bad om råd. Väldigt många rekommenderade då ekologisk galltvål. Och för en vecka sedan tog jag mod till mig. Det kändes ju lite läskigt (skulle det bara bli värre?) och kunde man verkligen ta bort en gammal fläck, med en hård tvål?


Före:

Efter:


Det är inte världens bästa bilder (jag fotade med mobilkameran). Men ser ni? Vilken skillnad! Man kan ana viss nyansskillnad i lädret, men fläcken är inte synlig.

Det här är på inga sätt ett sponsrat inlägg, jag vill bara visa vilken skillnad det gjorde för oss – för att ge hopp till fler uträknade lädermöbler som kanske står och skäms i onödan. Kanske också värt att ha i bakhuvudet om du springer på ett loppis eller auktionsfynd med fläckar.

Följ instruktionerna på just den galltvål du köper, det kanske skiljer sig åt lite beroende på sort och underlag. Här kan du läsa lite mer om fördelarna med ekologisk fläckborttagning med galltvål. Lycka till!

Min dag.

Let’s unplug and play,
because it’s my birthday!


Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se

Saker jag vill göra hemma i helgen

Ibland känner jag mig helt alienerad från de härliga flöden som sveper förbi i mina sociala medier. Speciellt på helgerna. Med två väldigt pigga barn som kräver aktivering, ska skjutsas till träningar och behöver utfodras däremellan så går dagarna i ett och man hinner knappt blinka förrän det är kväll. Det bjuds inte på så många instagram moments direkt. Ni som också är där förstår, det är ju en fin fas på sitt sätt – men jag skulle så gärna vilja bli lite bättre på att ge mig själv något litet att se fram emot. Det behöver inte vara storslaget. Tvärtom. Men att ha en plan även för det lilla kanske är halva grejen för att det ska bli av. Här är fem små saker jag tänkt på att jag är sugen att göra hemma inom kort. Kanske dags att ta upp helgens hygge igen?


Spika upp några tavlor som har stått lutade bakom en dörr här hemma alldeles för länge. Det gör så oerhört stor skillnad att inreda väggarna, för hemtrevlighetskänslan. Jag blev också väldigt inspirerad av den här hängningen, där ramarna möts i ett hörn


Olja in våra träredskap. Minns inte ens när jag gjorde det senast… Sådant som gör en glad varje dag sen, för lång tid framöver.


Skriva brev. För hand. Också något jag gör alldeles för sällan, men som är så himla roligt att få. Behöver inte vara något tjusigt brevpapper med krusiduller, bara det blir gjort. Har en äldre släkting i åtanke som har det lite kämpigt och långsamt just nu.


Hitta en florist som säljer Parfymjasmin (de blommar ju nu). Jag tycker det är så fint att släppa ut dem från metallbågen såhär som Therese och Johanna brukar göra.


Och på tal om Johanna. På lördagar har vi inga aktiviteter just nu (fotbollen och innebandyn har varit inställda pga stängda hallar) så där finns kanske en lucka att unna sig en lite längre frukost. I helgen ska jag se till att ha alla ingredienser hemma så att jag kan laga Johannas fenomenala frukost. Skivade apelsiner, honung och pistagenötter. Längtar redan nu. Om du inte testat, gört!

Tulpanen som tidsmarkör?


Kanske är det svårt att förstå den oerhört exotiska känslan i en bukett långstjälkade franska tulpaner, om man inte själv har växt upp på en liten ort där man köpte snittblommor på mataffären?
Om man inte har levt ett halvt liv, utan att ens veta om att de existerade?
Om det inte dröjde tills man blev vuxen med fast inkomst innan man bekantade sig med och började unna sig konceptet ”fredagsblommor”.
Men ganska snabbt fick lära sig vilket ovett det är att köpa blommor som har skickats med flygfrakt (eller lastbil) över halva Europa. Och sedan dess knappt vågar köpa några alls.

Då kanske det inte är så konstigt att den frasiga tulpanbuketten har blivit en symbol.
Inte bara för säsongsskiftet, utan också för den resa man varit med om.
I tid och i rum.

Från att ”Tulpanens dag” möjligen var något man läste om på Konsums handtextade butiksskyltar, till en högtidsdag som nu står förtryckt i almanackan och uppmärksammas överdådigt i sociala medier – som om den vore en självklarhet. För alla.

Tack för all feedback och respons på mitt förra inlägg.
Jag förstår att inget är svart eller vitt och att det finns flera sätt att se på den situation vi alla befinner oss i. Men läget är ansträngt, för många. Just därför kändes det viktigt att framföra ett perspektiv som jag upplever underrepresenterat, i alla fall bland influencers. Känslorna av frustration och oro hos oss som är åskådare till dem som inte resonerar likadant och (för att citera en bloggläsare) ”när vissa tar sig friheter som vi andra aldrig skulle drömma om att ge oss själva”.

Det handlar inte om missunnsamhet, lika lite som det handlar om en självklar egoism hos motparten. Däremot kanske det skulle hjälpa om vi hade större respekt för varandras val. Lika lite som man ska vara kategorisk och dömande; varför skylta med sin härliga nöjesresa i sociala medier nu när det är så många som har valt att avstå av solidaritet? Nu när vi behöver hjälpas åt och hålla ut trots allt vi gärna skulle vilja och behöva?

Jag är uppenbarligen inte ensam om att brottas med de här tankarna. Jag har läst allas kommentarer och vill säga tack. Tack för att ni engagerade er och har hjälpt till att vidga vyerna i frågan.

If no one cares – everyone loses.


Min lillasyster sms:ade den här bilden till mig igår och jag drabbades av en akut hemlängtan. Den där sorten som river i bröstkorgen. Som man bara kan förstå när man har bosatt sig långt ifrån sina släktingar, sina barndomsvänner och sitt sammanhang. Där alla inte längre finns kvar och oron gnager. Vem står näst på tur? Visst ses vi väl igen?

Hur gärna hade jag inte velat vara där, istället för här? I ett grådaskigt Kungsbacka med två barn som inte har fått träffa halva sin släkt på över ett år. Därför skaver det faktiskt att se så många som inte ens har kopplingar dit – som har åkt upp ändå – för nöjes skull. När nästan alla jag känner som kommer från Norrland har stannat hemma i år och avstått. För allas skull. Och jag skäms. För att det känns. Men det gör det.

Lika stor rätt som de har att posta bilder från slalombacken för att berätta hur härligt de har det, lika väsentligt känns det att också ge en röst till hur det känns för oss andra att se på.

Why should you care when other people don’t? Because if no one cares then everyone loses.
Ralph Marston

Mina nyårslöften?


Jag vill sova mer.
Jag vill äta riktigt, riktigt god mat.
Jag vill skaffa tandställning.
Jag vill skapa nya rutiner tillsammans med mina vänner. Tills vi kan ses igen.
Jag vill ta mod till mig och lära känna några personer som jag har varit nyfiken på, länge.
Jag vill ge min familj många fina minnen.
Jag vill lära mig att spela den här låten – på piano.
Jag vill basta varmare.
Jag vill chansa större.
Jag vill leva enklare.
Jag vill testa en ny företagsidé.
Jag vill spendera mer tid i fjällen (om jag får).
Jag vill minska min skärmtid.
Jag vill känna starkare.
Och jag vill njuta mer.
Med hela kroppen.

Gott nytt 2021 till oss alla!

1 5 105