Mina föräldrar har varit på besök från Umeå över helgen och jag vinkade nyss hejdå. Jag blir alltid lika vemodig precis när de har åkt. I ett försök att skingra tankarna litet tog jag en runda med blomkannan för att vattna alla krukväxter som står utplacerade i huset. Jag fastnade en stund vid min Linspeperomia som ofta glöms bort (eftersom den står i badrummet på övervåningen). Det slog mig hur tålig den är. Och hur bra den verkar trivas trots att den inte står i direkt solsken. En bra badrumsblomma helt enkelt!
Det finns ju ett gammalt talesätt som säger ”It takes a village to raise a child” och det stämmer nog. Men jag skulle vilja lägga till en bisats i slutet. Får man föreslå avrundningen: ”…på ett jämställdt vis”. För jag tror inte det räcker att bara ha goda intentioner på hemmaplan och en jämställd relation om en kvinna vill bryta normen och arbeta lite efter egen förmåga – trots att hon nyss har fött barn. Det krävs pepp och stöttning (och flexibilitet) från fler håll om det ska funka i praktiken. I alla fall om man vill undvika att mamman (eller bebisen) förlorar förståndet på kuppen.
Den här veckan har jag roddat Trendenser AB i styrfart, med en liten minimänniska på armen och en fyraåring som sällskap här hemma, eftersom vi försökt parera ett magsjukeutbrott på förskolan. Det har stundtals varit tålamodsprövande trixigt, men långt ifrån omöjligt – mycket tack vare omgivningen. Något som föranlett många tacksamhetens tankar till allt från peppande kunder och medarbetare till omtänksamma revisionsbyråer och bokförlag, förutseende förskolepedagoger och inte minst godhjärtade grannar som sträcker ut en hand när orken tryter. Jag tar helg med ett tack och en optimistisk känsla i kroppen. Hoppas att du får göra det du med.
Vad göra när man bokat badrumsplåtning för kunds räkning och förskolan ringer och säger att fyraåringen måste hämtas för att han fått feber. Samtidigt som man själv upptäcker sitt livs första fästingbett med rodnad (alltså, oturen jag haft de senaste veckorna?!…) Jo. Man utnyttjar frilansflexibiliteten, kastar om planeringen och tar bilderna hemma istället. Det går det med. Ett foto från dagens ”klämdagskontor”. PS. IKEA’s blå plastpåsar i all ära men jag är himla nöjd med packväskorna jag investerat i till mina stylingjobb. Gör det eviga kånkandet på rekvisita så mycket stiligare. Eller hur?
Är det fredag igen? Jag kliar mig yrvaket i huvudet varje morgon och undrar vilken dag det är, vad klockan kan tänkas vara och på vilken plats jag kan ha somnat senast under den gångna natten (sovrummet, amningsfåtöljen, gästrummet, Max rum?)… Ja, ni fattar. Det är lite hela-havet-stormar med nyfödingen just nu och vi har inte kommit in i några riktiga rutiner ännu. Bara att gilla läget och åka med. Däremot har konceptet ”helg” förlorat lite av sin betydelse därav. Men för andra vankas det ju nationaldag och klämdag förutom lördag + söndag så det ska vi se till att fira. Det blir dock ingen avancerad dukning från min sida. Jag kommer damma av mitt säkra kort; linnedukar, vitt porslin och många små vaser på rad vid mitten av bordet. Och en rejäl charkbricka med goda ostar (som jag inte har fått äta på länge, hurra!). Lite så kommer min helg se ut. Hoppas att du får en fin!
När vi renoverade köket i våras bytte vi ut två av stolarna runt matbordet mot en lång sittbänk. Jag ska väl ärligt erkänna att jag var lite orolig för om den idén skulle funka i praktiken (vissa saker är ju bara fina i tanken och inte så funktionella i vardagen) men faktum är att det här blivit min nya favoritplats hemma. För just precis här sitter jag allra helst när jag äter frukost, lunch eller middag – eller när jag jobbar hemifrån, som idag. Och jag är så himla glad att jag stod på mig om det vita köket. Inget särskilt trendigt eller rafflande nytänk i det valet, jag vet – men jag mår så himla bra av ljuset och jag är säker på att vi inte kommer tröttna på den här vyn i första taget.
En av de allra första sakerna vi gjorde i trädgården när vi hade fått tillträde till vårt hus för fyra år sedan var att plantera en syrenbuske. Den har behövt lite tid på sig för att växa till sig men häromdagen stoltserade den med sin allra första blomning. Jag har själv så många härliga barndomsminnen förknippade med försommarens söta syrendoft och nu får jag föra det doftminnet vidare till mina barn. Blev så euforisk av denna upptäckt att jag var tvungen att ta in en symbolisk fredagsbukett. Lycka i det lilla. Fin helg till er!
Eftersom jag har så små barn ännu tänker jag att den här ömma modern nog får handla sina egna presenter i år, och det finns ju en fördel med det. Man kan kosta på sig att önska sig lite vad som utan att tänka på de små livens plånböcker eller besvär att få tag på grejorna i fråga. Här är några saker på min drömskelista, som jag inte kommit mig för att investera i ännu. Kanske läge att göra slag i saken på någon av dem?
1) Jag behöver uppdatera min radhuskostym nu när magen börjar bli mindre. Sneglar på detta snygga set från Nike. 2) Emma Olbers nya samarbete med anrika Palmgrens har resulterat i en ny väska på min önskelista. Tänker att denna kommer bli så fin med åren. Precis som min egen mammas väskor. 3) Under sömnlösa nätter roar jag mig just nu med att leta efter en vintage syskonring på nätauktionerna. Tänker att det vore en vacker symbol att ha på högerhanden. 4) Ett par klassiska små pärlörhängen passar till allt. 5) Och som mamma har man ju inte jättemycket tid för piff. Funderar på att slå till på Cloud Nines värmespolar som jag testat vid olika plåtningar tidigare i år. De gör jobbet medan man själv kan göra annat.
Trevlig helg, frågetecken? Ärligt talat. Det är lite si och så med det där happy happy just nu. Tji fick jag för mitt senaste inlägg som tydligen jinxade flytet vi har haft sedan vi kom hem från BB. På pluskontot: Min lillasyster är på besök från Umeå i helgen. Hon känner mig, och är dessutom läkare. Tack och lov. På minuskontot: Hög feber. Frossa. Mjölkstockning. Och en heldag på Varbergs sjukhus för både mig och Mr Mini. Högt CRP och miljarders stick i armen på mig, ultraljud och provtagning… Snark. Det enda som kanske kan inspirera från idag är mamma-bebis-matchandet som jag hann lägga fram innan det hela bröt ut. Nu antibiotika, glass och vila. På återhörande!
Jomen, faktiskt. Såhär ser det ut mest för jämnan hemma hos oss just nu. En sovande bebis. Och jag som hade förberett mig på samma scenario som sist dvs en superaktiv och skrikande liten spädis som bara var nöjd om han blev buren dygnet runt. Men icket. Tänk att syskon kan vara så olika. Jag vet samtidigt av erfarenhet att inget är konstant med ett barn och det där kan ju ändras väldigt snabbt så jag passar på att njuta av friden så länge den varar. Någon undrade hur jag ska göra med företaget nu när jag blivit mamma igen. Men vet ni vad? Det är faktiskt inte jag utan min man som tar ut föräldraledighet just nu. Jag har ju inget ”vanligt” jobb där jag måste infinna mig på en specifik plats under specifika tider utan kan dela upp arbetsdagen och skriver på mina projekt hemifrån när tillfälle ges och just nu är det verkligen inga problem. Istället för att ta fikapauser och luncher med kunder så ammar och gosar jag med bebis och får på så vis det bästa av två världar. Det kanske låter konstigt eller stressande för den som inte driver eget, men för mig är det här upplägget helt optimalt. Jag mår oförskämt bra och känner mig uppriktigt och ärligt stolt över mig själv som företagande kvinna – som kunnat ordna mitt liv, min försörjning och vår tillvaro på ett sätt som passar oss allra bäst.
Visst är det slitsamt att inte få sova hela nätter med en nybakad bebis i huset, men jag måste säga att det är lite lättare att uthärda sömnlösheten och de okristligt tidiga morgnarna när man kan tända en sprakande brasa och tillåter sig att stanna i trötthetsdimman/timman med en kopp kaffe och en snusande bebis vid fötterna. Ja, jag må vara den enda i hela Sverige som omfamnar det ruggiga vädret vi bjudits på i helgen – men jag tog tillfället i akt och beställde hem en jätteladdning ved igår och tackar nu ödmjukast för att begreppet Majbrasa fått en ny mening.
