Jag gillar att översätta mina tankar i listor och moodboards eftersom det hjälper mig få tydliga målbilder att jobba mot. Ta det här inlägget som ett exempel, allt det är ju numera genomfört och jag njuter av skillnaden hemma varje dag. Inför 2018 har jag inte så stora saker i görningen men här är tre hemmaprojekt jag vill ta itu med i år.
1.) Fixa husets entré
Jag vill se över framsidan och entrén till vårt hus i vår. Vi har verkligen inte mycket yta att snacka om där och den här bilden är ett utopiskt fantasiexempel – men jag är helt övertygad om att raka vita hus behöver grönska. Drömmer därför om att riva vårt altanräcke, anlägga en gräsplätt och kanske göra plats för ett litet träd.
2.) Odla egna sommarblommor
Blev full i skratt när jag läste Johannas blogginlägg igår, för jag har nämligen gjort precis samma sak som henne under julledigheten dvs plöjt igenom Weronicas inlägg om Dahlior och egenodlade blommor och ritat upp platser för pallkragar. Tänker att 2018 ska bli året då jag köper frön och testar att så mina egna sommarblommor och buketter.
3.) Bättre utebelysning
En sak som blir extra uppenbar såhär års (när det är mörkt hela tiden) är behovet av bra fasadbelysning. Är inte så inspirerad av just de här lamporna men av effekten de ger. En sak jag kan väldigt lite om men vill läsa in mig mer på är lampor för utomhusmiljöer. Vad finns det för alternativ och vilka skulle passa bäst hos oss för att göra baksidan lite mer upplyst framöver. Tips och erfarenheter emottages tacksamt!
Jag har funderat mycket på det här med nyårslöften de senaste dagarna och har formulerat ett par för mig själv men mitt viktigaste motto inför 2018 är faktiskt ganska enkelt. Det är många starka krafter som drar i oss influencers just nu och det är så lätt att sköljas med i jargongen och agera på andras visioner. Eller gå vilse i allt man borde eller kan bara för att man har möjlighet till det. Men jag har andra planer. En lite annan målbild. Vart det leder får ni se men 2018 ska bli ett år med fokus på att förverkliga mig själv och mina visioner – inte andra eller andras. Gott nytt bloggår!
För några år sedan hade jag förmodligen skrattat högt om någon sagt att mitt finaste julpynt 2017 skulle vara en hoplimmad kotte med tändsticksben. Men vet ni. Det är det. Inte bara för att den är tillverkad under största koncentration av vår alldeles egna fyraåring, utan för att den är en så befriande fulsöt kontrast till allt superstylat och snyggt jag ser i mitt jobb. Dessutom påminner den mig om något viktigt som jag lätt glömmer bort bland julstress och jobbmåsten. Det jag kallar vardag är någons barndom.
Man behöver inte vara någon mästerdetektiv för att lista ut temat på min helg. Vila och återhämtning. Jag har laddat med en intressant inredningsbok som jag fyndade på loppis igår. Lägg därtill en belöningspresent till mig själv från Svenskt Tenn (och önskelistan) som tack för utfört arbete och ett litet men viktigt pressprov som jag tjatat till mig. När man blir sminkad av proffsstylister inför plåtningar är nämligen det här en produkt som ofta återfinns i deras väskor: Lumene Invisible Illumination. Som Photoshop på burk för en trött mamma. Sist men inte minst kom Niklas hem med den här presenten i veckan. Pärlans konfektyrs egen kolasås – så ikväll blir det glass i stora lass. Trevlig helg!
Lördag eftermiddag och jag har precis slagit mig ner vid köksbordet med en kopp kaffe och en utopisk förhoppning om att få läsa klart DI Weekends intervju med nobelpristagaren i ekonomi. Något som hade varit helt otänkbart en vanlig helg, men just idag ligger resten av familjen utslagna i en förkylning så det finns en liten chans att det går vägen.
Det har varit en konstig vecka. Dels på grund av husvisningen som gjorde att min tidigare så tydliga målbild kom på kant (pga ett avsevärt större renoveringsbehov än vi hade trott… med följdfrågor som; Vill vi? Vågar vi? Vad är det värt? Kommer det innebära att priset för drömhuset är att ägna barnens barndom åt dränering, takbyten och ett oberäkneligt byggprojekt?). Men också pga ett oväntat cancerbesked i vänskapskretsen som öppnade en dammlucka av obearbetade känslor inuti mig. Livet är så kort och så skört. Hur gör man egentligen det bästa av det?
Genom att våga mer och ta större risker för att jaga sina drömmar så man inte ångrar sig. Eller genom att göra tvärtom och njuta lite mer och vara tacksam för det man redan har – medan man kan? Om man ska tro Richard Thalers teori om hur ekonomiska beslut och beteenden dansar med varandra så agerar vi oftast irrationellt. Men jag är nyfiken. Hur tänker du?
Igår kväll höll jag en föreläsning för Swedbank och Fastighetsbyrån på en biograf här i Kungsbacka. Det står en stor fin bukett på köksbänken och påminner mig om det varje gång jag passerar kaffebryggaren för att fylla på min kopp. Vilket jag har gjort ett par gånger redan – trots att klockan ännu inte slagit lunch. För ja, det är en sån dag idag. Jag måste ha ett konstant flöde av koffein i blodet för att orka hålla mig på benen.
Det innebär alltid en anspänning för mig att stå på scen inför ett hundratal människor, men kanske ännu mer just nu när jag inte sover ordentligt på nätterna pga bebis. Hjärnan är liksom inte lika spänstig och stark som den brukar vara och det är förmodligen därför jag har rejäl ”träningsvärk i huvudet”, såhär dagen efter kvällen före.
För ett par år sedan körde jag på i samma höga tempo som vanligt efter en sådan kraftansträngning, men med tiden har jag lärt mig att jag behöver planera in minst en oproduktiv buffertdag för att återhämta mig. Så det är vad jag ska syssla med nu. Pekfingret på pausknappen istället för tangentbordet. Tillbaka imorgon med nya tag!
Igår gick Influencers of Swedens årliga gala av stapeln i Stockholm och ett gäng duktiga bloggare fick ta emot priser för sina bedrifter. Jag vann inte årets varumärke, det gjorde den här tjejen, däremot fick jag det hedrande Ebbapriset med följande motivering.
”Genom hårt arbete, vass penna och sitt minimalistiska signum har hon skapat en helt egen värld. Hon är lyhörd, noggrann och orädd. En stilsäker strateg med integritet, affärssinne och skarpt öga för det vi vill ha – i hemmet. Likt en designklassiker blir hon bara bättre med åren, och fortsätter ständigt att inspirera!”
Det betyder förstås extra mycket för mig som länge haft Ebba von Sydow som bloggförebild. Redan sedan tiden då hon var chefredaktör för Expressen Fredag och Veckorevyn. Idag inspirerar Ebba mig även i mitt föräldraskap och bokskrivande så det är sannerligen en ära att bli uppmärksammad av just henne. Tack!
Jag sitter i studion på Spinneriet och skriver idag och har ställt upp de stora industrifönsterna på vid gavel för att få in lite frisk luft. Fönsterkarmarna i trä har drygt 100 år på nacken och är rätt tunga att baxa upp, men det är väl värt mödan när man känner vad den kyliga höstluften kan göra för ett eftermiddagstrött huvud. Det har varit en lång dag och det är snart dags att åka hem, men innan jag stänger ner datorn och tar kväll tänkte jag berätta lite kort om vad jag sysslar med just nu.
– Nominerad till Stora Influencerpriset. Jag fick precis ett glatt mail om att Trendenser nominerats till årets varumärke av bloggnätverket Influencers of Sweden. Konkurrensen är stenhård, men håll gärna en tumme för mig. Själv håller jag som bäst på att undersöka möjligheterna att ta mig upp till prisutdelningen i helgen.
– Research. En gång i tiden närde jag en dröm om att bli planner i reklambranschen men en manlig projektledare avfärdade mig med argumentet att jag ”kunde alldeles för mycket om för lite”. Han menade att man var tvungen att ha ett bredare, mer vidsynt perspektiv. Men kanske är det just därför jag njuter lite extra av att jag idag har ett yrke där jag kan låta mitt nörderi galoppera iväg helt otyglat. Och dessutom kan leva av det. Just nu gör jag research om arkitekturhistoria och 30-talsfunkis på en specifik gatuadress i Göteborg.
– Lokaluthyrning. Jag har inlett ett samarbete med Katja och Patrik som driver restaurangen Lilla Spinneriet så att vi kan ta hand om alla som frågar om konferensmöjligheter i huset. Nu blir det reklam för egen verksamhet, men behöver ditt företag komma bort för en extern arbetsdag eller kickoff och vill hyra en annorlunda konferenslokal (med whiteboard, projektorduk och sittplatser för upp till 50 deltagare) med mat och fika så får du gärna höra av dig med en förfrågan till [email protected]
Jag har ägnat fredagen åt att storstäda huset, bädda upp extrasängar och förbereda för finbesök. Min familj från Umeå är nämligen på ingång när som helst. I helgen vankas det dop för den här lille plutten. Medan jag kryssade runt med dammsugaren på nedervåningen alldeles nyss så slog det mig – vilken förvandling det här huset har genomgått bara det senaste året (läs: sedan släkten var på besök sist). Minns ni det här inlägget där jag listade mina renoveringsplaner? Såhär blev resultatet. Jag bjuder frikostigt på två fulbilder fotade från samma plats – fast vid två olika tillfällen. En innan målning, golvbyte, förrådsbygge under trappen och kamininstallation. Och en bild från idag. Tada! Vårt lilla hus före… och efter.
Före: Gammal mobilbild, tagen vid tillträdesdagen i huset.
Han fyller fyra månader på fredag och jag känner att dimman har lättat lite efter den där allra första tiden av konstant matning, upphackad nattsömn och hormoner som rusar runt i kroppen. Ja, men ni vet… Sånt där ofrånkomligt som alla kämpar med i början. Ändå tycker jag att det har varit en helt annan sak andra gången. För mig var det en mycket större omställning att bli mamma, än att bli tvåbarnsmamma. Så jag försöker ta igen det där ”njutandet” som alla tjatade om sist. Vad det ordet innebär är ju såklart väldigt individuellt, men för mig handlar det om att vara snällare mot mig själv och att sluta pressa mig så hårt för att leva upp till mina och andras förväntningar. Det är ju han som är chefen och så länge han är glad så är jag också det.
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se (bilden är fotad med fjärrutlösare)
