Annons
Efter 14 år i inredningsbranschen har jag lärt mig hur man lirkar med hantverkare och händiga män. Jag vet precis vad man ska säga och inte. Hur man lägger fram ett förslag så de tror att de har kommit på det själva och hur man gullar sig till en lösning i ett låst läge. Ingenting är omöjligt bara man frågar på rätt sätt (och är beredd att retirera till underläge). Det retar mig.
Jag som anser mig jämställd i övrigt kan ju inte hålla på och bete mig på det här sättet. Varken på jobbet eller hemma. Ändå har jag så lätt för att lägga huvudet på sned och be sött om hjälp istället för att skaffa mig en egen verktygslåda och skruvdragare. Jag är rätt säker på att jag inte är ensam. Hand upp alla som någon gång medvetet förminskat sig själv för att få något gjort hemma?
Jag tänker att jag ska utmana mig själv i det den här hösten. Steg för steg. Lära mig att borra och plugga, skruva upp en hylla och få gardinstången (som legat i sitt paket i flera månader) på plats – utan att darra på manschetten. I söndags monterade jag upp en krok i hallen vilket blev ett ståhej för hela familjen. Ska mammaa skjuuuva??! Men har du pluggat ordentligt nu älskling? Jag må vara stark och kapabel på andra plan i livet, men jag behöver verkligen jobba på min Kan-självkänsla. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Att skriva den här boken är både det värsta och det bästa jag gjort i hela mitt yrkesliv. Det var verkligen ingen lätt process och ni som har följt med mig på den resan förstår nog varför jag tillåter mig själv att vibrera av stolthet just nu. Trots att det inte är särskilt svenskt. Trots att jag fattar att det känns tjatigt emellanåt. Men ibland är man inte större än det lilla barnet som bor i ens bröst.
Tack för alla gratulationer.
Tack för bekräftelsen på att det varit värt allt slit.
I samma sekund som ytterdörren på Röda Korsets second hand slog igen bakom ryggen på mig fick jag syn på den. Tavlan. Jens Fänge från IKEA’s Art Event som jag sökt efter och budat på i åratal. Nu stod den plötsligt mitt i siktlinjen på min lokala loppis. Jag stegade fram med samma spelade lugn som om jag skulle försöka fånga in ett litet barn på badhuset som jag nyss förmanat ”AKTA BASSÄNGKANTEN DET ÄR HALT!”. Långa, behärskade kliv. Utsträckta armar och uppspärrade ögon. Prislappen? 85 riksdaler. Forza loppisgudarna. En dagens lunch eller ett stycke samtidskonst på sikt värd några nollor till? Utan tvekan sommarens lyckligaste fynd. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Inlägget innehåller reklam/information om egen verksamhet.
Jag räknade ut att jag har besökt Formexmässan 17 gånger, men aldrig haft en egen monter eller utställning. Förrän i år. Nu gör jag både och och förberedelserna inför det har präglat min första arbetsvecka efter semestern. Formex är ju en fackmässa för branschfolk, så inte öppen för allmänheten, men är det några av er som kommer dit med jobbet?
Jag kommer både att ha en monter där jag säljer min bok till inredningsbutiker som vill vara återförsäljare av Handbok i inredning & styling, men jag har också satt ihop en ifrågasättande utställning som utmanar de visuella normer vi matas med dagligen. Det senaste halvåret har jag analyserat bilder i hundratals magasin, lagt pannan i djupa veck och granskat mitt eget flöde med självkritisk blick. Vad är det vi tittar på och hur påverkar det våra beslut? Det här är upptakten till en ambullerande utställning som jag kommer kunna ta med mig ut i landet på föreläsningar. 
Jag har också samlat in mängder med materialprover. The real deal vs. ”maximum flash for minimum cash”. De ska användas till sensoriska stationer, som utmanar sinnet. Ofta kan man lura ögat, men inte handen. Jag är övertygad om att vi skulle konsumera helt annorlunda om vi tog fler köpbeslut med kroppen.
Sist men inte minst har jag testkört ett nytt begrepp i veckan #inredningsmeditation. Kom förbi montern så ska du få ett första smakprov. Mer om detta även på bloggen senare i höst!
Packningen står redo i hallen, tågbiljetterna är bokade och på söndag kväll åker vi! Jag hoppas få träffa några av er i B 17:10
Inför sommaren (som är loppisbesökens högsäsong för mig) brukar jag skriva ner saker jag vill passa på att hålla utkik efter – så att jag ska komma ihåg dem när tillfälle ges. Här kan du hitta min loppisletarlista inför 2018 och här hittar du min loppisletarlista inför 2017. Här är årets noteringar. 
1. Gamla vackra örngott. Jag ärvde några av mamma nyligen. Äldre örngott har så skön kvalité att sova på och jag har fått mersmak för hur fint det är att blanda in udda kuddar i en bäddning.
2. Vackra galgar. Tänker inte främst retrogalgar med tryck utan ser en snirlig sak i rotting framför mig – som man kan hänga en fin kimono eller morgonrock på.
3. Kokböcker. Förr letade jag konst och inredningsböcker men den sista tiden har jag börjat snegla mot matlagningshyllan. Ofta kan man hitta riktiga klassiker till en spottstyver.
4. Scarves. En kombination av rådande mode och Weronicas vrålfynd på sistone har förmodligen påverkat mig till detta men i år ska jag röra mig mot en avdelning jag tidigare aldrig har besökt. Accessoarhyllan.
5. Krukor och växtkärl. Förstås en utopi att springa på Signe Persson Melins Barca men jag är nyfiken på att kolla in krukorna. Tänker allt från handgjorda unikat i keramik till vackert patinerade Gränsfors-krukor i terracotta.
6. Vintageglas. Sist men inte minst letar jag efter vackra vinglas och selterglas. Förmodligen inte den enda i år men tänker att det ändå finns hyfsat goda fyndchanser och att man får mer för pengarna att köpa begagnat än nytt i just den genren.
Vad letar du efter i år? Dela gärna dina tips!
När du surfar in på Trendenser.se idag kanske du märker att sidan inte ser ut som den brukar. Det beror på att vi håller på att flytta över 14 års produktion av bloggmaterial till en ny plattform. Nu är mobilanpassningen som jag lovat er så länge äntligen på plats!
En sammanbiten dag på kontoret… Jag har varit så nervös över att något skulle trassla med exporten att jag knappt kunnat sova. Nu tar det ytterligare några timmar, kanske upp till ett dygn i vissa städer, innan allt har hamnat på rätt plats men hoppas ni har lite tålamod med det.
Förutom mobilanpassningen har jag fixat några nya features som jag hoppas ska förbättra läsupplevelsen av Trendenser även på desktop;
Hon var enda barnet och bortskämd därav. Men det var ofrivilligen så. Därför ser jag på historien med andra ögon nu när jag själv har blivit förälder. Solen brände så starkt den där dagen att man kunde känna de varma kullerstenarna under skosulorna när vi sneddade över torget. Morfar hade precis köpt oss varsin mjukglass och vi sökte oss till skuggan under en stor markis som hängde utanför Örnsköldsviks tjusigaste damekipering. Det var då hon fick syn på den. Speglad i skyltfönstret minns jag mammas ansiktsuttryck och de vuxnas dialog om att den var fin, men också hutlöst dyr. Morgonen efter åkte morfar, som var elektriker på pappersmassafabriken i Domsjö, iväg för att köpa tidningen. När han kom tillbaka räckte han med stolthet över ett mjukt paket inslaget i frasigt silkespapper. Mamma var lika delar generad som förtjust. Sedan dess har den dansat runt midsommarstången åtskilliga varv. Varje år, som en symbol för försommar, högtidstraditioner och kalasglädje. Nu är det istället mina barn som får följa spetsarnas kant med sina små pekfingrar innan de somnar mot min axel till sorlet av de vuxnas prat och skratt. Så även om åren har gått och mamma inte längre finns kvar och dansar med oss – så gör hon det ändå, på sätt och vis – och jag tycker fortfarande att jag kan känna hennes doft i tyget när jag blundar.
Det mest återkommande önskemålet bland de över 2000 svar som skickades in i min senaste läsarenkät var ”att få större inblick i vad jag gör på jobbet”. Hur ser mina arbetsdagar ut bakom kulisserna? Och vad gör jag egentligen utöver blogginläggen? Här är tre bilder som visar några saker jag sysslat med den här veckan.
Planeringsmöte på Spinneriet, bildredigering av foton jag tagit på prins Carl Philips nya kollektion för Kähler (betyder det att han har koll på Trendenser tro?) och bokning av en rolig studieresa i juni. Sen hamnade jag oplanerat i royaltyförhandlingar och frågor om utlandsutgivning när ett Norskt förlag lade bud på språkrättigheterna för min Handbok i inredning och styling(reklamlänk till Bokus). Jättekul men faktiskt också jättejobbigt. Har legat sömnlös och våndats. Jag har ju inte hunnit skaffa någon litterär agent än så har därför tvingats ta många obekväma diskussioner själv. Note to self. Icke repris på det, tack.
Desto roligare var det att gästa Emelie Sundbergs Inredningspodd i tisdags (avsnittet publiceras om några veckor). Vill du lyssna på en podd med mig tillsvidare hittar du ett annat aktuellt avsnitt här. Mer då? I onsdags sken solen så jag tog flera telefonmöten och gjorde en lång TT-intervju – sittandes prick här. Ute på terassen med fågelkvitter i bakgrunden. Helt klart en fördel med frilanslivet. Man kan ha kontoret med sig i fickan. Och nu ska jag lägga ner det i byrålådan för att ta helg. Fin fredag till er!
Jag fångar den med pekfingret i vardagens små mellanrum. Plitar ner stödord och stolpar i mobilens anteckningsfunktion. En dagdröm spunnen av lösa målbilder, sammanvävda till en tankemässig snuttefilt. En plats att blunda och resa till – i fantasin. Jag kan se flyttfågelstrecken mot den höga vårhimlen. Känna doften av mylla och solvarm tallskog när vi cyklar på den slingriga vägen ner mot Sandhammaren. Jag hör bränningarna på avstånd. Havet som rullar in. Den fina timglassanden som gnisslar under fötterna. Jag ser de vitkalkade husen. Gruset som frasar när jag sneddar över innergården. En brasa knäpper i kaminen. Kvällsljuset glöder och dansar över takbjälkar och brädgolv, tummade kokböcker och inbodda rum. Där finns ett stort köksbord, sovplatser till alla och gott om utrymme för nya minnen. Tiden står stilla medan vinden går i vågor genom fälten utanför. Axen böljar och bugar sig. Mjukt. Och rogivande. Långt från intrampade legobitar i hålfoten, vanliga vardagsbestyr och min stapel av flyttkartonger med arvegods som ska packas upp och hitta nya sammanhang. Inte idag, kanske inte imorgon, men absolut någon gång i framtiden. Blir mitt fantasihus i Skåne familjens nästa knutpunkt?
Ett auditivt och visuellt minne som känns fint att få ha i vår trädgård. Lagom till att fontänen kom på plats och vattnet började porla mot stenarna kikade solen fram. Hej mamma och fin Valborg till er alla!
