Kategori: Lookalikes

Sugen på en fasettslipad vas? Det är knappt man kan se skillnad mellan dessa tu. Bortsett från materialvalet och prislapparna då förstås. Glas eller keramik? Vasen Laura från kedjan Hemtex eller Dusty Diamond från hantverkaren Anna Elzer Oscarsson? Lika som bär, inte sant! Tipstack till Erik.

Den franska Art Deco modernisten Jacques Adnets klassiska bältesspegel som produceras av Gubi sedan 1950 har fått ett uppsving i popularitet de senaste åren och inspirerat till många DIY-försök. Sist ut i raden är Jotex som nu massproducerar Look för en spottstyver av orginalpriset. Så billig att det inte ens är värt att köpa ett läderbälte och greja den själv. Något nättare men med en ganska tydlig referens, don’t you think? 

Jag hade kanske trott det var ett sammanträffande om det inte vore för att Zara Home plankade Linné karaffen i somras, men nu har de ju gjort det igen. Eller vad säger ni? Är inte deras nya Wavy Glass misstänkt lik Marimekkos Sukat Makkaralla så säg. Eller Socks Rolled down som originalserien också kallas i folkmun på grund av dess karaktäristiska form. Nåmen. Titta, själva är inte de här lika som bär? 

Jag vet inte om man kan sägas ha patent på den enklaste formen av fat i sten, så därför skriver jag för ovanlighetens skull ordet ”original” inom sitationstecken i det här inlägget. Ni kanske har sett HAY’s populära marmorbricka i sten som kostar 1395 kr för det kvadratiska och 1995 kr för det rektangulära. Nu finns ett budgetalternativ på GRANIT som kostar 379 kr för det kvadratiska och 399 kr för ett avlångt. Misstänker att det ena inte är gjort av carrerra men visst är de lika som bär, inte sant? 

Ni får ursäkta den dåliga bildkvalitén på det här inlägget, men det fanns inga bättre packshots att tillgå på glasljusstakarna som faller under denna ripoff. Ni kanske minns Ludvig Löfgrens serie Still Life som rönte stor uppmärksamhet när den lanserades av Kosta Boda för ett par år sedan. Kolla in den denna dubbelgångare till ljuslykta från Chilli. Är de här inte lika som bär, ja – då vet jag inte vad.

 

Förra året lanserade Skultuna en serie oregenbundna mässingsknoppar signerade Claesson Koivisto Rune under namnet Face. Knopparna finns med lite olika diameter, upp till 6 cm stora. De har blivit otroligt populära, så jag blev tyvärr inte alls förvånad när jag kollade in ILVA’s nyheter och noterade…. trumvirvel. En serie liknande knoppar fast utan den solida, helgjutna finishen. Tilll en skrutt av orginalpriset… 

Det här är inte ett vanligt ”Lika som bär-inlägg”, utan snarare en uppföljning på den diskussion som uppstått i kommentarsfältet efter mitt senaste inlägg på det temat. Lyktan Bankeryd gick nämligen in och försvarade sig efter min ”anklagan” om att de skulle ha härmat en befintlig designlampa. De menar att originalet är en lika stor kopia, de har båda gjort ett par justeringar på en mall som fabriken erbjuder, och att det är just så det funkar i branschen numer. Då undrar jag som konsument, vart går egentligen gränsen för att ett företag ska få säga att de har designat en produkt? Hur mycket måste man ha kommit på själv för att få sätta sitt varumärke på en grej? Har vi kunder ansvaret som ju ändå köper lookalikes eller är det utbudet som skapar efterfrågan? Efter en titt i Lyktan Bankeryds och andra belysningsföretags sortiment har vi hittat många fler exempel på detta och om det är såhär fabrikerna jobbar (och designavdelningarna på företagen accepterar att det går till) så undrar jag vart vi är på väg? Mot ett samplingssamhälle? Danska bloggen Bungalow5 förkastar fenomenet och svenska bloggen Husligheter väljer att citat ta diskussionerna ”med en nypa salt”. Hur ser du som kund på utvecklingen? Jag är nyfiken! 

Lyktan Bankeryd är ett svenskt belysningsföretag som fått ohämmat mycket credd för sin senaste kollektion av glaslampor, som ligger helt i linje med rådande efterfrågan. Välförtjänt. Men. Varför är det ingen i etablissemanget som vågar ifrågasätta somliga lampors slående likheter med redan befintlig design i samma genre. Som här till exempel. Är den ”nya” lampan Hollie inte väldigt lik Ballroom så säg? De andra grejorna i deras sortiment må vara toppen, men sånt här får inte tummen upp av mig. 

Det här blir ett långt inlägg, i alla fall ur ett visuellt perspektiv. Det krävdes nämligen en rejäl vertikal för att kunna visa likheterna mellan dessa två mattor. Originalet är Design House Stockholms omåttligt populära ullmatta Björk, formgiven av en personlig favorit rara Lena Bergström. Hon inspirerades av vår gemensamma födelseort Umeå (Björkarnas stad) och mattans avslut i läder ska minna om näver. Och kopian då? Jo, jag kallar den faktiskt så. EM Möblers nyhet Corsica. Typ identisk? Dessutom med snarlika yttermått. Nej, EM är bra på mycket men det här är inte okej om ni frågar mig. 

Man behöver inte gå på Formex för att förfäras över de skamlösa kopiornas storhetstid i branschen. En titt i möbelkedjornas kataloger duger gott som bränsle till den irritationen. Man undrar ju lite om det överhuvudtaget finns någon stolthet hos en formgivare som väljer att rita och ta fram något så uppenbart inspirerat som detta. Mios nya lampa Nina, en rak ripoff på Tom Dixons storsäljare Beat Tall. Fast med kopparfärgad insida. Inte okej, om du frågar mig. Visst är de här lika som bär?