Nej, det blev ingen omplantering av blommor i lördags. Istället drog värkarbetet igång och måndagen den 1 maj kom lillebror till världen. Frisk och kry, på en färdig flaggdag och allt. Och just det här ögonblicket (fotat tidigare idag, när syskonen skulle mötas för första gången på BB) har varit en av mina starkaste målbilder under hela graviditeten. Jag fick tipset att försöka visualisera den stunden och hur det skulle kännas – när helst oron eller rädslan knackade på – och det har funkat som drivkraft för mig. Genom både illamående och motigheter. Idag hände det. Äntligen är han här. Välkommen till världen Oscar!
Det känns inte som någon vidare bra idé att köpa hem en maffig fredagsbukett nu när vi står stand by och inte riktigt vet hur de närmsta dagarna kommer att se ut, så jag bjuder istället på en bild av mitt kommande helgprojekt (om inte bebisen behagar kika ut). Nämligen att frisera min ohemult övervuxna Dr Westerlund. Jag testade att peta ner några blomsternäringspinnar i krukan för en tid sedan och jisses vilken effekt det fått. Min favoritpelargon har växt så det knakar och nu är det hög tid att toppa och ta ner. En lagom ansträngande syssla att ta sig an denna halvmulna Valborg som väntar.
Nej, fortfarande ingen bebis i syne. Men kroppen är lite för tung för att orka sitta på kontoret åtta timmar i sträck och sinnet är lite för otåligt för att ligga på sofflocket och bara vänta. Så jag sköter mina skrivbordsuppdrag från köksbordet och favoritfåtöljen den här veckan. Fördelen (och nackdelen) med att driva eget är ju också att man kan ta med sig arbetet i väskan. Så idag kamperar jag hos min svägerska Anna som är hemma med sin 12-veckors bebis. Känns tryggt om värkarna skulle kicka igång nu mitt på dagen. Och praktiskt eftersom vi kan passa på att beta av lite gemensamma jobbprojekt. Men framförallt kul, för snart kommer vi ju att kunna vara mammalediga ihop!
Pling! Låt mig presentera; Dagens I-landsproblem som bloggare. Tänk er följande scenario. Du är en riktig tvålnörd. Du letar länge efter den perfekta handtvålen och provar dig igenom åtskilliga märken och modeller. Efter ett par år hittar du till slut en Favorit med stort F som dessutom är dryg, prisvärd och ekologisk. Du tipsar om fyndet på din blogg (obs! helt osponsrat / icke mutat och totalt egenfinansierat köp). Vad händer? PANG! Pumptvålen i just den doften säljer slut så till den milda grad att du måste sätta upp dig på kölista i den lokala butiken om du vill få tag på en flaska när det blir dags för påfyllning. ”Ha ha… men skyll dig själv, det är ju ditt fel!” skrattade Anna när jag smet förbi Cosa Homestories nu på lunchrasten och dansade glädjedans över att det äntligen fanns en, jag upprepar EN, flaska kvar på hyllan som jag lyckades nypa före någon annan. Öppet meddelande till alla er som köpt Laboratorio Olfattivo – Zen Zero. Hoppas ni är lika nöja med tvålen som mig. Jag må skoja om fenomenet, men det är verkligen roligt att förmedla sina favoriter här på bloggen när de så uppenbart verkar bli andras också.
Lite off topic, men det är så många som hör av sig och frågar nu så det är lika bra att jag svarar officiellt. Nej, ingen bebis ännu. Jag är i vecka 40 + 1, and counting. Men vi mår bra. Jag mår bra. Och jag känner mig framförallt så förberedd, laddad och redo som jag kan bli. I fas med livet liksom. Harmonisk och hemmastadd. Det är så vansinnigt skönt. Köksrenoveringen är i hamn, golven är bytta på båda våningsplanen, huset är städat och i ordning, elden sprakar i den öppna spisen som vi installerade i våras och alla bebiskläder är tvättade och strukna. Klipp till förra gången jag var gravid och gick över tiden så att vi hamnade mitt i en flytt från lägenhet till hus, levde med alla tillhörigheter nedpackade i kartonger och försökte möblera upp vår nya bostad medan vi väntade och väntade. Ja, ni fattar. Bara på det planet känner jag att jag fått lite revansch från senast. Så jag tar de här extra dagarna med ro och gör inga större utsvävningar. Det är en lugn helg på hemmaplan som väntar. Och en ovanligt lugn och glad Frida som önskar ”Happy Friday”!
Istället för en bukett kortlivade fredagsblommor tänkte jag ge mig ut på jakt efter en liten slingrig krukväxt idag. Denna hade Mija Kinning med sig till filminspelningen i vårt kök, men den följde med henne tillbaka. Jag tyckte det var så himla fint med lite grönska i våra öppna hyllor. Har dock inte lyckats hitta en liknande bladformation ännu. Någon som vet vad detta kan vara för sort? Alla tips emottages tacksamt.
Det fanns en tid när jag tyckte det var lite trist att behöva sitta framför datorskärmen en hel arbetsdag, men i mitt pregnanta tillstånd känns det tvärtom som en obeskrivlig lyx. Att få jobba med huvudet, istället för kroppen. Att kunna slå sig ner på en stol och skapa med tangenterna, istället för tung kamerautrustning, blixtar och rekvisita. Sedan ett par veckor tillbaka arbetar jag med ett stort konsultuppdrag för Västsvenska Turistrådet där Trendenser ansvarar för att kartlägga intressanta formgivare, företag och besöksmål i regionen på temat design och arkitektur. Ett nypa-sig-i-armen-roligt projekt inom ramen för näringsdepartementet och regeringens exportstrategi. Och det kunde inte ha haft en bättre timing än just kvartal 2, 2017. Tack livet!
Jag njuter av en lat och ledig långfredag på landet idag. Vi firar påsk vid svärföräldrarnas lantställe utanför Varberg och i år önskade jag mig inget godis i mitt påskägg – däremot sovmorgon, gubbvila på sofflocket och tid att läsa lite i en pocketbok. Allt det har jag fått, plus en riktigt härlig långpromenad vid havet. Det känns kanske inte riktigt lika härligt i gravidkroppen såhär efteråt (med värkande fogar och kramp i vaderna) men det fick det vara värt. Jag kikar in och önskar glad påsk med en bild på min lilla plantering av pärlhyacinter i äggskal/äggkartong. Hoppas att ni också har en fin fredag! Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Det finns inga ord som känns stora nog att omfamna det ofattbara en dag som denna, men just nu uppskattar jag det stora i det lilla om möjligt än mer. En så enkel sak som att kunna tassa runt barfota på solvarm ekparkett, iförd pyjamas långt in på eftermiddagen och tillåta tempot att gå lite i slow motion känns oerhört priviligerat. Babyförberedelserna fortsätter hemma hos oss och denna lördag har jag skingrat tankarna med Ebbas nya podd medan jag packat i ordning BB-väskan i sällskap av vårsolens starka strålar.
Mattorna i sovrummet är inlämnade på tvätt vilket ger plats för dansande solkatter på vårt nya golv. Jag är så glad att Niklas propsade på att vi skulle få detta gjort innan bebis.
Min ork sträcker sig annars mest till att hänga upp söta saker på spjälsängen och att vika ner små plagg i en väska. Det kan hända inatt, det kan ta två veckor till… eller fyra (!) innan bebisen har en absolut deadline. Nu gäller det att försöka vila i den ovissheten.
Jag står i tvättstugan och hänger upp pyttesmå babyplagg på tork medan jag lyssnar på radions nyhetssändningar från Stockholm. Reportrarnas upprörda stämmor överröstar bruset från tvättmaskinen och jag försöker ta in det otäcka som hänt i omvärlden, samtidigt som jag försöker ta kontroll över min egen lilla bubbla. Svärföräldrarna har precis varit här och hjälpt oss storstäda hela huset efter veckans golvbyte på övervåningen och nu doftar det gott av nytt trä och grönsåpa, tvättade sängkläder, putsade fönster och vädrade mattor. Imorgon ska jag införskaffa en liten madrass till spjälsängen, sedan är vi redo att ta emot en ny familjemedlem när helst han bestämmer sig för att titta ut. 13 dagar kvar till BF och nedräkningen har börjat…
