Klockan 03.36 inatt satte jag punkt, klickade på ”send” och mailade iväg mitt slutredigerade manus till bokförlaget i Malmö. Sista ronden med texten är avklarad. Nu väntar en vända med feedback innan allt ska gå vidare till språkgranskning.
Totalt 290 137 tecken inklusive blanksteg och väldigt mycket känslor. Den senaste veckan har varit en kamp mellan mig och tangentbordet. Men kanske framförallt mellan mig och mina egna tankar. Ena dagen helt övertygad om att allt jag skrivit är skräp och att kritikerna kommer såga mig vid fotknölarna. Nästa dag, inte lika brydd om sånt. Däremot vädigt nyfiken på om min galna idé kanske kommer att kunna hjälpa någon. Tänk om jag kan få dig att trivas lite bättre i ditt hem? Det räcker ju. Vilken grej det vore.
Men jag är långtifrån klar. Nu återstår ytterligare några månaders arbete. Med bokomslaget och inlagan och allt däremellan. Just idag har vi bollat omslagsfärger. Det enda jag vet är att jag inte vill att den ska vara vit. Eller beige. Det finns ju redan så många fina sådana. Men jag är nyfiken på hur du tänker där när du köper böcker? Spelar färgen på boken någon roll? På vilket sätt isåfall?
Så himla dumt att jag missade den frågan i enkäten. Har fått in så många bra svar och uppskattar vartenda ett. Men orkar ni hjälpa mig med en sista grej och komma med lite feedback om färgvalet så vore jag supertacksam.
Hursomhaver. Nu behöver jag ett break. Efter den här veckans totala jobburladdning måste jag dra ur kontakten och ladda om för att hålla ihop. Jag ber om ursäkt för tidernas sämsta bloggvecka, men hoppas ni kommer känna er kompenserade – vad det lider.
Ser du vad som står på bänken i köket? Ni som har hängt med mig i bloggen ett tag vet hur länge jag har önskat mig en brödrost från Dualit. Det må vara onyttigt med vitt bröd, men det finns få saker som doftar eller smakar så gott en helgmorgon som några skivor nyrostad franska med ost och apelsinmarmelad. Just därför kunde jag inte låta bli att slå till när jag passerade en butik som skyltade om ”Flytt-REA” och skådade en blänkande Dualit på en hylla därinne. En tvåa dessutom, precis som jag velat ha. Det var knökfullt med folk men jag stegade iskallt fram med siktet inställt på brödrostarnas rolls royce. Två minuter senare hade jag betalat och stod ute på gatan igen med bultande hjärta och en jättestor påse i famnen. Okej, det är en vecka kvar tills jag fyller år. Men, detta är min födelsedagspresent till mig själv i år. Att njuta av på helgerna, så länge jag lever.
Jag fastnade för det här citatet på Pinterest och har tagit det som mantra för en utrensning light här hemma i vår. Bort med bra att ha och mer plats för används varje dag. Jag har dock inte lust att vika en hel helg för ett vända-upp-och-ner-på-allt-röj så jag tar en låda i taget istället. Rensar lite medan jag brygger kaffe eller väntar på att äggklockan ska ringa, reflekterar över vad vi verkligen behöver just där och njuter av överraskningsmomentet varje gång jag öppnar ett skåp eller en låda som jag glömt att jag tömt. .
Det var längsedan jag gick in för en fredag som jag har gjort för den här. Igår hade jag nämligen en stor deadline till mitt förlag så från och med idag väntar två veckors återhämtning medan min redaktör korrläser texten och kommer med feedback. Så skönt! Känns nästan likadant som när man hade haft en tenta och fick lite luft innan nästa moment tog vid. Jag firar på bloggvis med fredagsblommor och prick alla ostar jag gillar på en charkbricka till kvällens middag. Because I’m worth it som de säger. Gillar också att det är säsong för tulpaner nu. Det räcker ju att köpa tre långa och lite skirt emellan stället för en maffig jättebukett för samma effekt. Glad fredag till er!
– Jag är så uppslukad av arbetsprocessen med min bok just nu att jag har svårt att dela mitt fokus i split vision med bloggen och instagram. På dagarna umgås jag intensivt med min text, antingen hemma eller på biblioteket. Jag skriver, läser in mig och lär mig nya saker och när jag kommer hem på kvällarna är det så trångt i huvudet av alla idéer och reflektioner att jag somnar när jag lägger barnen. Men vet ni. Jag känner mig så in i benmärgen lycklig över att få göra det här. Det får gå hur det vill med bokförsäljningen, för själva processen att kunna ge mig själv tillåtelse att gå in i något som intresserar mig och skriva ner allt jag kommer över och idissla det i tankarna har varit en väldigt speciell upplevelse. Lite ångestkantat och trevande understundom, men ändå så priviligerat. Det är ju det här jag har drömt om att få göra.
– På pendeltåget hem idag blev jag varse om det igen. Att jag verkligen har lagt mobilen åt sidan och ändrat mitt beteendemönster de senaste veckorna. Jag hade inte ens telefonen i handen när tågvärden kom för att kolla mitt digitala pendelkort i Västtrafiks app utan fick yrvaket rota fram den ur väskan. Under resan hem såg jag en medpassagerares spelande av Candy crush reflekteras i fönsterrutan och en annans instagram-feed speglas i glaset medan vinterlandskapet svishade förbi utanför och då slog det mig så tydligt. Jag var den enda i hela den fullsatta vagnen som inte hade huvudet nerböjt i skärmen. Vuxna, barn, tonåringar, pensionärer. Alla satt tysta och tittade ner i sina telefoner. Många dessutom avskärmade med hörlurar inpluggade i öronen. Jag skriver inte detta för att påstå att jag är bättre än någon annan, jag lägger ju förmodligen mer tid än de allra flesta i den digitala världen eftersom jag arbetar med det jag gör, men tycker ändå det är lite skrämmande att se hur beroende vi har blivit av digitalt stimuli. Och ja. Det är också en läskig tanke att min blogg, mitt jobb indirekt bidrar till att distrahera andra från sina liv. Att jag tar er från nuet. Den tanken bär jag runt på och vet inte riktigt vad jag ska göra av. Hur resonerar ni kring det här?
– Ikväll var det så kallt ute att jag hoppade på en buss för att slippa gå den sista biten från tågstationen hem till huset. Det tog visserligen längre tid än det hade gjort att promenera den korta sträckan i minusgrader, men det var också rätt mysigt att sjunka ner i sätet och låta sig vaggas runt i bussvärmen medan vi åkte förbi kvarter efter kvarter med upplysta fönster och hemtrevliga, riktiga hem. Så annorlunda mot den verklighetsfrånvända inredningsinspiration vi vant oss med i media, men så ombonat och så varmt. Blev själv väldigt taggad att ta tag i fönsterlamporna i vårt eget hus efter den rundturen. Småbelysning gör ju verkligen skillnad nu under de mörka månaderna. Dagens konstaterande är att nätta ljusa skärmar i opalglas verkar ge det mysigaste skenet. Kanske hängande lampor eftersom våra fönsterbrädor är väldigt smala? Får kolla vidare på det.
För att sätta lite press på mig själv (och be om er hjälp) har jag listat tre projekt vi ska ta itu med i barnrummen i vår. Den förstfödde har vuxit ur sitt bebisrum och lillebror ska få ett eget krypin så det vankas bland annat ommöblering och tapetsering.
1.) Nya tapeter x 2 Jag lägger ingen värdering i andras val med detta påstående, men jag tycker själv att jag körde i diket med det första barnrummet. Det blev alldeles för poserande och kuliss-artat. Jag är på jakt efter en ny tapet som bättre matchar snart-fem-åringens färgstarka personlighet, men har inte hittat den perfekta än. Denna med isbjörnar hade jag spanat in till babyrummet, men färgen stämde inte med pressbilden. Tips?
2.) Våningssäng
Ja. Du läste rätt. Detta är dock inget mamman drömmer om (mestadels pga skaderisken) men det är sonens högsta önskan så vem är jag att stå i vägen. Denna danska var fin men ni kanske har bättre tips på stabila modeller? Eller erfarenheter att dela?
3.) Gamla småmöbler
Vårt kantiga hus bjuder inte direkt upp till dans med alla raka linjer och hårda golv. Ett sätt att finta bort det stela är att ösa på med textiler och undvika att inreda enbart med nyproducerade barnmöbler i MDF. Blev så glad när jag såg den här bilden via Johanna. Den fångar min tanke på pricken. Några äldre (omålade) små barnmöbler räcker för att bryta alla förseglade ytor. Lovar att hålla er uppdaterade i vintagejakten!
Vi har vänt kalenderblad till februari och därmed går jag in i en mer intensiv skrivfas eftersom min deadline på bokmanuset är satt till 1 mars (utgivning hösten 2018). Det blir ingen möbelmässa eller stundande pressvecka för min del med andra ord. Men jag som älskar att skriva och dessutom känner ett stort behov av reflektion just nu är tacksam för att livet på något märkligt sätt tycks ge oss det vi behöver – innan vi ens förstått det själva. Jag tar helg med en bukett lokalodlade tulpaner på soffbordet och passar på att tipsa om min fredagsintervju hos Trendspanarna från förra veckan. Bjuder bland annat på ett besöksmål som funkar för hela familjen. Kanske en lördagsutflykt? Trevlig helg!
Igår kväll var jag på bloggmiddag hos Krickelin och Mir som driver FGL i Varberg. Det var så mysigt ordnat med god mat, livemusik och inspirerande samtal runt bordet. På senare tid har jag känt mig trött på all yta och konsumtionshets som ätit sig in i sociala medier (även i Trendenser). Så pass att jag i mina svagaste stunder faktiskt skäms över att vara en ”Influencer”. Men kvällar som dessa blir man påmind om hur mycket bra det också har kommit ur det här och hur många vettiga och fina människor jag har fått lära känna genom åren – just tack vare bloggandet och genast känns det hela lite mer hoppfullt igen. Tack för en trevlig och tänkvärd stund Johanna Bradford, Daniella Witte, Sofia / Mokkasin, Anna Furbacken, Malin Persson,Marlene Agemo,Charlotte Ryding, Michellle Baker och Sofia Draco.
Tidigare idag hämtade jag ut ett paket / en present från tjejerna som driver The Way We Play. I lådan låg det senaste numret av deras fina samlingsmagasin som friex. Tack! Jag har bara hunnit bläddra igenom det som hastigast ännu, men ska djupdyka bland sidorna senare ikväll när barnen har somnat. Fylld till brädden med intressanta intervjuer, interiörer och porträtt om föräldraskap, kärlek och annorlunda livsval. Ser fram emot att ta mig an denna färgglada inspirationskaramell som ligger och väntar på soffbordet.
Jag har fått flera frågor om hur jag fäst min växtgardin (som skymtat på Instagram) på vår kaklade köksvägg. Tricket stavas vit eltejp. I alla fall om man inte vill spika i kakel och fönsterlister. Min svägerska som har jobbat i blomsterbutik (och kan lite mer om krukväxter än mig) hävdar bestämt att murgröna eller Cissus hade varit ett bättre val än en Silverranka till ett sånt här projekt då deras blad är lättare, men jag tycker att Silverrankan är så fin så jag tjuras och flyttar om tejpbitarna allt eftersom plantan växer och vill vidare. Har du en växtgardin hemma eller är du på väg att skaffa? Ta gärna en bild på instagram och tagga med #växtgardin så kan vi inspirera varandra.
.
