Det tenderar att spridas smittsamma virus via inredningsmagasinens hemma-hos-reportage och val av favoritstolar mellan årtiondena. Jag tycker mig sedan länge ha tittat mig mätt på Sjuan- och Myran som var magasinstylisternas darlings under slutet på 90- början på 2000-talet. Och nu börjar jag få samma trötta feeling för alla homestylade reportage med Eames skalmodeller och Wegners Y-stolar också. Man har liksom sett dem nu. Kan de inte hitta på något nytt snart, kan tyckas? Eller variera sig lite, så att man inte tjatar sönder älskade klassiker. Men. Nu när det verkar som om de hittat en ny gunstling vet jag inte vilket ben jag ska stå på. Minns ni de här? Bauhausstolarna med kromade ben som gav rutig rumpa om man satt för länge? De verkar göra comeback. Banne mig om man inte ser dem överallt just nu. Här i en homestylad lägenhet från Lagerlings. Vi får väl vänta och se. Kanske blir de 10-talets nya älskling?
Foto: Lagerlings.se
Här i Göteborg har våren taget ett stadigt grepp om innerstan. Luften är varmare, vitsipporna har bildat en vit matta under träden i parken intill, gatorna är sopade, uteserveringarna har ställt ut sina stolar och knopparna brister ut i full blom, en efter en, mitt framför ögonen på oss. Det går fort nu. Det är som om våren har bråttom. Vilket märks, inte minst för oss som känner av när det är pollen i luften. Jag tycks ha gått och blivit allergisk på äldre dar – men, vad gör väl det när processen är så vacker? Helgen har hittills ägnats åt Valborgsfirande, kanelbullsbakande och besök hemma hos en färsk liten bebis. Och idag ska det fördelsedagsfiras och balkongfixas. Härligt! Som pausfågel kommer en bild på de prunkande grenar som sträcker ut sig över Järntorget just nu. Ha en fin avslutning på helgen. Vi ses imorgon igen!
Foto: Frida Berglund, Trendenser.se
Som ni kanske redan hunnit se har jag äran att presentera en ny annonsör i högerspalten från och med den här veckan. Detta i form av Louis Poulsen som lanserar Louiszone, ett nytt webbmagasin om deras lampor. Jag slog ju själv till på den svarta modellen för drygt ett år sedan och den passar bra i vårt vardagsrum. Men, sedan jubileumsfärgerna kom ut tidigare i våras, så är det inte utan att jag får lite beslutsångest i efterhand. Det finns ju så många olika färger att välja mellan att svart nästan känns trist… Den oblekta, beiga varianten till exempel gör sig riktigt snyggt mot trämöbler. När jag klickade mig igenom webbmagasinet såg jag också att man kunde vara med och tävla om en egen lampa på sidan 4-5. Jag har ju en redan, så jag avstår, men för dig längtar och önskar kanske det här kan vara värt ett försök?
Foto: pressbiloder Louis Poulsen, Louiszone
Jag har inte hunnit slutföra något inlägg om andras inlägg från Milanomässan 2010 ännu. Delvis för att rapporteringen varit gles, det har mest suckats om askmolnet och talats om att det inte var som det brukar i år. Dels för att jag själv jobbar och far som en liten iller i dagarna. Idag åker jag upp till Stockholm, igen. Den här gången på jurymöte inför Stora Detaljhandelsdagen. I vilket fall har ett par guldkorn som svischat förbi i rapporteringen fastnat på min näthinna. Det här är ett av dem. Fair Trade tillverkade korgar av spillträ från den omskrivna Holländska formgivaren Piet Hein Eek som gjort sig känd för sina udda och lappade möbler. Äntligen en produkt som går att ta in i ett normalt hem, tänker jag. Jättefina, speciellt om man tröttnat lite på gummidäckskorgarna. Finns bl a att beställa från Le Souk. Tipstack till Style-Files.
Foto: pressbilder Piet
Alla har vi några speciella bilder som förföljer oss eller minst ett par fina hem som ligger djupt lagrade i vår minnesbank. Interiörer som har fastnat lite extra och påverkat vårt tycke och smak. Personligen har jag länge haft en hang up på på den här lägenheten, som synts lite här och var i olika sammanhang. Nu skvallrade stylisten Lotta Agaton om att den är till salu på Hemnet. Till det facila utgångspriset av 6,5 miljoner. Om du har några kronor över – köp! Om inte, titta och njut! Den här lägenheten är ju så fin att det inte finns ord för det. Vem bor där, undrar jag? Via objektsbeskrivningen fick jag i se många fler vinklar och vrår som än dem jag skådat förut. På mäklarens sajt hittar du fler bilder.
Foto: Objektsbeskrivning från Hemnet, Per Janssons mäkleri
Det lär knappast ha undgått någon Stockholmare, men för er som bor utanför huvudstaden kanske det kan vara värt att nämna ändå. Den populära inredningsbutiken R.O.O.M som gick i graven för en tid sedan har återuppstått igen. Den här gången med ny ägare och ny adress. Nu hittar man dem inte längre ute på Kungsholmen utan mitt i centrala stan. R.O.OM återfinns numera i varuhuset PUB, på allra översta våninsgplanet. Applåder för det! Jag sprang förbi som hastigast på väg till Berghs tidigare idag och hann bara scanna av butiken under en turborunda innan jag var tvungen att kila ut igen, men jag kan lova att det kändes värt ett besök till. Vid nästa Stockholmstripp hoppas jag hinna se mer. Vill du se mer av interiörerna kan jag rekommendera de två journalisterna Maria och Sandras bloggar, de hade nämligen möjlighet att vara med på pressvisningen i förra veckan. Så här tjusigt var det pyntat på utsidan. Som sagt, det är ingen risk att man missar det om man är i centrala Stockholm den närmaste tiden.
Foto: Frida Berglund, Trendenser.se
Innan jag kastar mig in i en taxi till Landvetter, för att delta i det sista kurstillfället, måste jag bara visa ett par alldeles färska bilder på Moodi från det nya svenska inredningsföretaget Zweed. Moodi är en uppdaterad version av 1950-talets avskalat eleganta sideboard. Form och design Håkan Johansson. Tillverkningen ser lokalt i Stockholm vilket är ett plus. Jag gillar också att man som kund kan välja mellan ett hundratal olika färger på luckorna, liksom mellan olika träslag. Snyggt jobbat! Jag vill se mer.
Foto: pressbilder Zweed
Med untantag för det senaste inlägget om IKEA’s bröllops- och festkampanj var det länge sedan jag postade något i kategorin dukningstips. Men på tal om just bröllopsdukningar så har jag fått tillåtelse av min vän Anna att visa några av alla de bilder jag fotade när hon gifte sig i somras. Som parentes kan nämnas att det här var ett av de absolut roligaste och vackraste bröllop jag någonsin varit med om. Allt var otroligt genomtänkt. Dukningen gick i Annas favoritfärg rosa, med svart som accentfärg och vareda detalj var enhetlig och höll färgskalan. Från brudbukett och festlokalspynt till brudgummens rosa strumpor. Med massor av prunkande blommor och blad på borden och ett genomgående rosentema lyckades de rama in hela den stora festlokalen i Fiskebäckskil och göra den till sin egen. Själv kommer jag nog att bära med mig Annas pappas tal, till henne och Kristoffer, som det allra vackraste minnet. Men det är en helt annan historia. Här är i alla fall några detaljbilder att inspireras av. Kanske kan du hitta någon idé att låna om du liksom kronprinsessan går i bröllopstankar i sommar?
Foto: Frida Berglund, Trendenser.se
Just nu kör Tradera en stor kampanj med några kända bloggare där vi har fått lägga ut saker som rensats bort vid den privata vårstädningen. I mitt fall handlar det om ett helt gäng bokstäver i trä, som inte längre får plats. Vill du köpa någon av dem hittar du dem här. De är rätt stora, och några av dem kommer från en gammal butiksfasad. Har själv letat som en gnu efter dem via vintagebutiker och kan avslöja att dessa normalt kostar ett par hundra styck så skynda fynda! Passade också på att lägga ut ett par olika fönsterlampor, som stått oanvända i ett tag. Hoppas de kan få nya glada ägare!
Nu var det länge sedan jag uppdaterade er på mina senaste inköp. Jag har ju varit mer eller mindre på resande fot de senaste veckorna, men här ser ni i alla fall bilder på två helt onödiga och en nödvändig måste-ha-grej som jag precis packade upp från resväskan. Gissa vad som är vad av de nyshoppade tingestarna? Allt är ju en tolkningsfråga. Som ledtråd kan jag avslöja att den mer användbara diton införskaffades i London och som en liten parentes i sammanhanget kan nämnas att den ena non-funkis-mojängen råkade bli fel. Man kan ju välja att bli grinig över det, när man plockar upp sitt paket, drygt 50 mil från butiken man handlat den i. Eller också kan man välja att se det som en anledning att gå tillbaka och shoppa den rätta (alltså ännu en till) nästa gång tillfälle bjuds.
Foto: Frida Berglund, Trendenser.se