Annons
Igår kväll var jag på bio med ett par jobbarkompisar och såg Sex and The City 2 – The movie. Jag ska väl erkänna att förväntningarna innan inte var så väldigt höga eftersom filmen fått så dålig kritik, men så här i efterhand kan jag konstatera att jag nog är en av de där få som faktiskt gillade den. Särskilt förtjust blev jag däremot inte i inredningsjobbet hemma hos Mr Big och Carrie som hennes vänner ofta refererade till att Carrie arbetat med i två år. “I’ve been cheating on fashion with furniture”, som Carrie sa i en av replikerna. Hm. Hon har inte direkt samma näsa för stil där, som när det kommer till mode. Fast egentligen är det väl set designern Lydia Marks man ska skylla på. 
Däremot fastnade jag för den här kornblå sittpuffen i deras vardagsrum. Jag vill ha en likadan! Möbeln är formgiven av Finska Anne Kyyrrö Quinn. Den himmelsgrå fåtöljen kommer från Bergdorf Goodman och formgavs på 1940-talet av den engelska arkitekten T.H. Robsjohn Gibbings. Kudden som ligger på golvet (tro mig ni kommer se mer av den i slutet av filmen) är från Paul Smith och kallas Birdie Blossom. Alla mattor kommer från The Rug Company. Jag gillade också den fina tapeten från Katie Ridder som syns på bilden nedan. Inte för att den skulle passa hemma hos mig just nu, men den var pampig i hallen hemma hos dem och ett lyft för den i övrigt så mörka inredningen. Notera även glasflaskan. Snygg, inte sant?. 
Foto: Sex and the city 2 – The movie interior HBO
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Inlägget innehåller reklam för egen verksamhet Igår släpptes översättningen av min Handbok i möblering på brittisk engelska via Penguin Books / Particular books och idag publicerades en lång casebaserad intervju med mig i Financial times. Oväntat men roligt grepp. Artikeln har varit låst för vissa, möjlig att läsa för andra. Här hittar du den i […]
Den här veckan har Milanomässan gått av stapeln i Italien och även om detta nyhetssvep mest handlar om den nordiska inredningsbranschen så har den ändå bjudit på en del att rapportera. Tack sociala medier för att man kan följa det hela på distans numer! Svenska Kasthall hade en utställning i Milano som mixade mode och […]
Inlägget är betald reklam för Myrins Textil Efter mitt inlägg om inredningen i Trivselhus visningshus fick jag väldigt många frågor om gardinerna. De köpte jag från Myrins textil i Göteborg, som både tog alla mått, sydde upp och monterade gardinlängderna åt oss på plats. Myrins textil har egna sömmerskor som syr upp måttanpassade gardiner på […]
Trendenser.se drivs av Frida Ramstedt och är en av Nordens största ämnesbloggar om inredning och design. Bloggen uppdateras dagligen med inspiration, nyheter och trender för livet i hemmet.
Kommentarer
Du är inte ensam, min tjej älskade den!
Roligt det här med film, jag lägger ofta mer fokus på detaljer runt om än själva filmen. Vi kan sitta hemma och se på en spännande film och när det är som läskigast kan jag säga:
Älskling, titta där är grand prix stolar, samma som våra.
Jag vet inte om det är normalt eller inte, men roligt är det 🙂
/A
https://www.maxiander.se
Jag tyckte att filmen var riktigt bra och förstår inte riktigt kritiken. Den sänkte i och för sig förväntningarna vilket kan ha påverkat något.
Gällande inredningen så är jag beredd att hålla med. Jag hade gärna haft sittpuffen i olivgrönt.
Jag ska se filmen på lördag.
Men efter vad jag kan se på bilderna man sett (inredningsmässigt) så verkar lägenheten vara bara Big och väldigt lite Carrie…
Alla amerikanska inredingsstilar skiljer sig enormt från den skandinaviska avskalade enkelheten. Jag har själv bott i USA och älskar vitt och minimalistiskt men i mina amerikanska ögon tycker jag att deras hem är fantatiskt fint.
Underbart inlägg! Älskar att få mer info om såna här nörderier 😉 Har inte sett filmen än men blev definitivt sugen nu!
Jag var också och såg filmen här i början på veckan. Tycker precis som du att den var bra, rolig och lättsam 🙂
Men jag är inte särskilt intonerad av varken inredningen eller kläderna. Dock så tycker jag att det var fint, men inte alls i min stil eller smak, men som sagt skandinavisk och amerikanska inredningsstilar skiljer sig otroligt mycket åt.
Filmen var i alla fall bra och då är jag nöjd 🙂
Då mycket av inredningen kanske inte var min smak så måste jag ändå säga att det är skönt att se något annat det vi ser i alla inredningstidningar i Sverige. Jag har nästan slutat köpa tidningar för att det är samma saker som visas om och om igen…samma stolar, lampor och inredningsprylar. Bara för att det inte är samma stil som vi skandinaver gillar så är det inte dålig smak.
I senaste Grazia kan man läsa "Anatomy of Carries apartment" där berättar Jeremy Conway, production designer, om hur han tänkt!
Och visst är Carries singellägenhet så mycket coolare och snyggare!
flaskan var superfin
Visst var filmen bra! Och så passande inlägg en dag som denna, när jag lanserar min nya blogg!
Älskar
ser nästan ut som att det hänger en design house stockholm filt på fåtöljen närmast i bild!
Har inte sett filmen ännu, men inredningen kändes lite mörk. Tapeten nederst passade bra ihop med stilen på klänningen och hatten dock!
jag gillade också filmen.
Så ingen här tyckte att filmen var djupt rasistisk, fördomsfull och nedsättande mot både muslimer i synnerhet och mot kvinnor i allmänhet? Att man "har rätt" att bete sig precis som hemma fast man är i ett annat land och med en annan religion? Skrämmande att folk inte ser igenom. Dessutom var både handling, manus/repliker betydligt mer intelligent i själva serien än i denna pinsamma B-rulle. Trodde faktiskt vi svenskar visste bättre än så. Man blir ju mörkrädd.
Niklas, jag tror inte att någon går och ser SATC 2 för att bli kulturellt berikad och intellektuellt stimulerad. Filmen har sina svagheter, men den är inte mer "skrämmande" i sin handling och sitt manus än vilken vanlig hyllad actionrulle som helst (som ofta är svårt kvinnoförnedrande, våldsglorifierande, rasistisk, med USA-propaganda und so weiter). Jag tror den här får extra kritik för sådana saker bara för att det är en tjejfilm, som tjejer går igång på.
Anna: Ja, du kan säkert ha rätt i det, att den till viss del bedöms på ett vinklat sätt eftersom många ser den som en "tjejfilm". Men du missförstår mig lite. Själv älskade jag serien, hela serien, för just glimten i ögat, det välskrivna manuset och självdistansen hos karaktärerna. Första långfilmen var väl helt ok, men i 2:an verkar de har tappat allt. Den vassa dialogen, den rappa humorn och överraskningsmomenten. Istället har de adderat grov rasism, fördomar m m. Det jag tycker är skrämmande är alltså att stora delar av publiken missar detta helt mitt bland alla buskisskämt och nedlåtande repliker; både mot andra folkslag, folk med mindre pengar (ex: tjänarna i filmen) osv. Den känsla och orginalitet som skapade SATC är helt borta. Jag har dock aldrig påstått att SATC skulle berika någon kulturellt eller intellektuellt, det måste du fått någon annanstans ifrån.
Håller med. Puffen är så fin! Kul att det är Anne som designat den. Minns hur jag beundrade hennes kuddar på en möbelmässa i Stockholm för många år sedan.
Ja, puffen var verkligen en favorit! Jag, som då tyvärr var mycket besviken på filmen och framförallt just den scenen som jag tyckte var rent smärtsam, satt och tittade på puffen väldigt intesivt… Mer kornblå inredning tycker jag.
Jag tycker tvärtom att inredningen i Carrie och Mr. Bigs lägenhet var helt fantastisk. Men så är jag också starkt amerikanserad i min inredningsstil, och har lite svårt för det stilrena och vita som är poppis här!