Årets Formexmässa var (precis som så många föregående mässor) dominerat av en dämpad färgskala med en gråsvart bas, mängder av shabby chic the vintage version (tänk bort det vitmålade och addera istället skavda möbler, nyproducerade antika (?) detaljer, patina på steroider och volanginferno 2.0 i skrynklat linne). Men det var något nytt som spirade om man kikade bortom det uppenbara. Jag tyckte mig ana en ny mönsterbild med ”Afrikanska” influenser. Jag vet, det är vanskligt att uttrycka sig så, Afrika är ju en hel kontinent (känns lite som att säga att ”Europa är trendigt”) men det var många formgivare som pratade sig varma om just Nordafrikanska hantverkstekniker, mönsterbilder och exotiska djurpälsar. Voilá! Här är min mönsterspaning modell mobilbilder. Grafiskt + Africa = Grafrica?
1. Mateus nya porslin ”The Africa Collection” 2. Zebramönstrad pall från Mimous monter 3. Mattor med ”etnomönster” från Coffi 4. Nytt prickmönster från 10-gruppen på en tallrik i porslin 5. Mönsterprakt från Anna O 6. Kuddargalore från Afro Art 7. plädar med exotiska djur från Klippan 8. Afro Arts textilier infärgade med lera från Burkina Faso 9. Klippan, igen 10. Mönster inspirerade av Nordafrikanska hantverkstraditioner 11. Fair Trade plädar i handspunnen bomull från Afro Art 12. Mateus solgula monter med varma vindar från Afrika
Varje år får någon stylist (eller grupp av stylister) i uppdrag att sammanställa en trendutställning på Formex. I år var det Coco Form och mina förhoppningar var höga. Det är ju alltid kul när det kommer in lite nytt blod och nytänk. Men, jag begrep faktiskt ingenting.
Jag antar att det är just precis i sådana här lägen det märks att jag inte är skolad i design (för kanske hade jag kunnat dekrytpera det stora i mastodontjobbet de lagt ned på detta om jag inte vore en trist fyrkantig ekonom i grunden?) men för mig blev det för mycket extra allt i ”Walk the line” och ”Silly Walk” (bilden ovan). De andra miljöerna (som syns på bilderna nedan) däremot var inte fullt lika tokiga.
Memory lane med retrotouch innehöll en hel del godbitar. Bland annat fastnade både jag och Bodil för den grå vaggan som skymtar i bild längst ner till vänster. Kommer från La Chambre Moulin Roty.
”Milky Way”, fylld med sockervaddsfluffiga pasteller och extravagant 40-talskänsla, blev min favorit av de vimsiga zonerna. Den vita soffan med träben från Finn Juhl är ju bara to die for.
Bakom årets mässrestaurang stod inredningsföretaget OddBirds. Den här ytan tyckte jag summerade höstens hetaste trend allra bäst. Mat. Och ombonad, rustik, hemtrevnad. För om det var något jag direkt reflekterade över när jag strosade mellan montrarna i år så var det just hur stor plats maten, framförallt den ekologiskt närodlade och hälsosamma, har fått i inredningsbranschen nu.
I taket hängde Vatt & Vekes stora plåtlampor över bordsskivor klädda med Marrakech färgglada och blommönstrade kakelplattor, lutade mot grönmålade bockben.
Utställningen gick i vinrött, falurött, terracotta, grågrönt och senapsgult. Själv fastnade jag för den fina muggsamlingen som hängde på en av dörrarna till de små omgivande skafferiutställningarna.
Jag tycker att OddBirds har gjort ett alldeles strålande jobb med att samla ihop olika produkter från de många utställarna på plats, under ett gemensamt tak. Heja er!
En annan detalj jag verkligen fastnade för var Oddbirds plansch med ingredienserna för en överdimensionerad tigerkaka i snyggt typo. Väldigt, väldigt fin. Den vill jag ha i ett framtida kök.
Känslan skulle vara att alla samlades i köket, hemmes hjärta. På det här bordet dukades lunchbuffén upp. Och den gick inte av för hackor. Raw-food, hälsosamma och fräscha sallader till kyckling och lax. Mums! Förrätten bestod av smushi (sushi och smörgåsliknande smårätter).
Här, en bild på min förrättstallrik. Riktigt smarrigt. På några ställen hade OddBirds placerat skärbrädor i patinerat trä som huserade samlingar av glasvaser i olika storlekar som bordsdekoration.
Trälådor med rotfrukter och grönsaker syntes überalles, både här och i monterlandskapet. Och rättikan, ja den verkar vara årets trendpryl.
Puh vilken dag. Jag har sprungit runt som ett jehu och filmat med TV4, försökt låna produkter till morgondagens direktsändning från studion (inte lätt, de flesta utställare vill ju såklart behålla sina prover för att kunna visa kunderna på mässan) och inemellan det, tidningsintervjuer. Först klockan 16.30 kunde jag ta mitt första varv i hallarna och plåta till bloggen. Här kommer några bilder från dagens räd. Först ut? Det första man ser när man kliver innan för dörrarna på Formex. Moi Moi Helsinki, en utställning som hyllar Finsk design eftersom Helsingfors utsetts till ”World Design Capital 2012”.
Det var också här som pressfrukosten inleddes tidigt tidigt imorse. Föreställ er 400 yrvakna journalister i isblått solariesken. Joråsåatteh. Man har ju känt sig snyggare om man säger så.
Utställningen bjuder på mycket ögongodis för skandinaviska designnördar. Från klassiska formikoner till nytänkande ung design från de tusen sjöarnas land. Själv gillade jag lampsamlingen i taket allra bäst.
En annan personlig favorit var Matti Klenells nya ljusstake Nappula. Finns i svart och vit, liksom i en tjusigt havsblå och en vackert guldig mässingsvariant.
Artek är jag ju också svag för, som ni vet. Här ser ni den klassiska drinkvagnen och på den, en skymt av nya porslinsserien Sarjaton. Mycket fin.
Bakom utställningens urval och koncept står Svenska Moderådet. På bilden ovan ser ni deras VD Lotta Ahlvar under pressfrukostens inledning. Hon håller alltid ett gäng uppskattade föreläsningar under mässan. Ska du dit i dagarna får du inte missa dem.
Jag passade på att nypa en kram av Stefan Nilsson från Trendgruppen. Jag som inte alls gillar att vara med på mingelbild blev så illa tvungen när han och Viktor var framme med kameran. Missa inte Stefans nya blogg Eat & Greet. Kul läsning för oss som gillar både mat, trender och design.
Strax hoppar jag på tåget tillsammans med Henrick (nya Ernst Kirchsteiger?) och gör honom sällskap under resan till Stockholm och höstens Formex. Nordens största mässa för hem och inredning. Imorgon är det pressfrukost för bevakande media och när den är avdiskad väntar rapporteringsmaraton deluxe på höstens alla nyheter. Förutom att jag som vanligt satsar på att ha den bästa bevakningen av mässan för er läsare kommer jag även att spela in med TV4 Nyhetsmorgon. Håll utkik i rutan på fredag! I år laddar jag som vanligt med cerat, men också med ansiktsolja. Luften brukar vara vansinnigt torr i mässhallarna. Det ska bli så himla, himla kul att träffa alla utställare, bloggare och branschkollegor.
Vi startade med en frukost i solen. Sen bar det av ner i tunnelbanan. Mycket av det viktiga på mässan händer inte i hallarna, utan i olika stadsdelar. Det gäller att ha koll på vilket område som är ”hypat” i år.
Efter gårdagens inomhusmarathon var det otroligt skönt att få komma ut i friska luften. Varje sevärt område har sin egen ”karta”. Här försöker vi lokalisera viktigheterna i Ventura Lambrate.
Första stoppet? H&M’s premiumvarumärke COS hade popupstore i en av industrilokalerna med anledning av att de snart ska öppna butik på Corso Venezia i Milano senare i år. Vi hälsade på.
COS hade pyntat lokalerna med små sittplatsoaser. Här ett sidobord från Muuto, fåtöljer signerade Wegner. Och Kasthall!
Trärent, trädoftande, enkelt och avskalat. COS i ett nötskal. Fina ”krokar” till galgarna.
Klick, klick, klick. Jag vet inte hur många bilder man bränner av en resa som denna. En del till bloggen, en del till kommande föreläsningar och en del för eget minnes skull. Här ser ni Sara in action.
Next stop – IKEA! Den svenska möbeljätten hade hyrt in sig i en lokal mitt i Ventura Lambrate och spände musklerna med en rejäl utställning.
”We love textiles” var parollen. Jotack. Det framgick med all önskvärd tydlighet.
Ni har väl inte missat att IKEA har släppt en ny PS-kollektion i vår. Massor med fina designnyheter!
Ett eget café hade de också. Svenskar kan man lita på. Här fikade vi en stund och beundrade taklamporna. Visst är de snygga? De heter HEKTAR och ska komma i butik under året.
Prinsessan på Ärten, anyone? IKEA bäddade för köplust genom att visa mönsterbredden på metervaror.
En egen gata hade de byggt upp också (Via Uppleva) inne i visningslokalen. Kantad med små hus, varav alla inredda i olika stilar. Väldigt fint utfört.
Jag har så många bilder från den här utställningen att jag skulle kunna skriva om den i en hel vecka. Det ska jag inte göra. Men IKEA bjöd på mycket tittgodis.
Glasspaus! Gelato är ett måste när man är i Italien, right. Vi svalkade oss med varsin.
Jaime Hayon bjöd på aprikost och vattnigt turkost, varvat med vitt, svarvade ben och porslinsfigurer med excentriska uttryck. Själv gillade jag teservisen. Men gör alla tekannor nuförtiden? Whats up with that?
Jag gillar speciellt de små delikata knopparna och handtagen i trä mot den sidenmatta ytan.
Innan vi åkte från Lambrata kikade vi förbi utställningen med alla designskolor. Där fastnade jag för det här våffeljärnet som verkligen skulle förgylla mina frukostar. Kan ingen snälla ta den här idén i produktion? Please.
Än så länge finns bara en prototyp. Men hur söta är inte de här små ätbara möblerna.
Så var det faktiskt med de allra flesta saker som visades i den här lokalen där studenterna höll till. Det finns många ”osignade” talanger som väntar på producenter.
HDK från Göteborg var också på plats. Det blev mitt sista stopp i den här lokalen, innan vi drog vidare…
…till nästa stadsdel som är ett ”måstebesök” under Milanomässan (än så länge). Nämligen Zona Tortona! Kring den här gatan har flera kända varumärken egna externa showrooms och det myllrar av liv.
I Superstudio visades bland annat Thailändsk design under parollen ”Slow Hand”. Ovant för ögat.
Foscarini bjöd på påkostad ljusshow med trettioelva TV-skärmar i synkroniserad dans. Jag fastnade mest för de här nya lamporna. L+ R Palomba, serien lanseras 2012.
Nendos glaslampor som visades på Superstudio var allldeles magiska. De här ska likna ballonger…
… men de allra vackraste var hans lampor som tillverkats av munblåst glas. Och det är inte utblåset utan inandningen från glasblåsaren som har skapat formen. Riktigt, riktigt fina.
Så även dessa tillknycklade glaslampor i givakt. Väldigt ”osvarta”, till skillnad mot resten av mässan.
Franska favoritbutiken Merci hade också öppnat popupstore på mässan (tillfälliga butiker verkar vara en trend i år). Även om de hade lyckats få med det mest väsentliga från moderskeppet i Frankrike, så var det alldeles för trångt i de här lokalerna, för att man skulle kunna njuta av upplevelsen.
Paola Navones produkter för Merci. Årets souvernir. Notera lamplösningen i bakgrunden. Liknande slingor finns att köpa både på Granit och Hornbach hemma i Sverige. Snurra och knyt ihop så har du en taklampa!
Det här var nog det luftigaste rummet av dem alla, fångat i ett ögonblicks sekund utan trängsel.
Dagen avrundades med en middag på det här stället tillsammans med Saras kollegor från IKEA Communications. God mat och en makalös dessert fick sätta punkt för dagens utflykter.
Vi började torsdagen med hotellfrukost deluxe. Och gjorde vårt bästa för att kisa för priset… 380 kronor per person (!) när man redan har betalat 4500 kr per natt (!) för rummet equals en Milanomässematematik som civilekonomen i mig inte alls uppskattar. Men idag gillade vi läget och spisade flott.
25 minuter efter sista frukosttuggan var vi framme vid mässan. Tunnelbanan går raka spåret. Efter tre varv runt byggnaderna med shuttle bus kom vi fram till pressackrediteringen. Vi hade ju (till skillnad från alla andra) inte registrerat oss ett halvår innan. Så här ser ni Sara ”ljuga” till oss varsitt pressleg. Själv gömde jag mig bakom kameran. Det funkade! Att registrera sig i förväg är bra, men inte nödvändigt.
Mässan är stor. Vi snackar 24 hallar plus Satellit. Det är flera kilometer mellan ingångarna i syd, nord, öst och väst. Man måste åka buss (!) till nästa ingång om man kliver av på fel hållplats. Vilket vi uppenbarligen gjorde. Men till slut hittade vi rätt entré.
Och några passager senare var vi startklara med den röda pressväskan i släptåg. Alla registrerade ”journalister” får nämligen varsin sådan här röd Dramaten-bag, så det är ganska lätt att skilja agnarna från vet(t)et. Här ser ni Sara i rulltrappan på väg till…
…det här. Milanomässans Aorta. Den stora kroppspulsådern. Den långa gång som binder samman alla hallar. Solen kikade fram och kastade effektfulla skuggor genom glastaket. Varje år när rulltrappan tar mig upp till den här nivån får jag gåshud av lycka. Jag jobbar verkligen med något jag gillar.
Vi hann inte mer än in i första hallen så sprang jag på min finska kockkompis Antto Melasniemi och designern Harri Koskinen, som jag lärde känna på Helsinki Design Week i höstas. Undrar ni vad vi garvar åt? Gå med i Trendensers Facebookgrupp så hittar du svaret. Galet är ordet.
Och Arteks monter. Oooh. Den var kanske den allra finaste på mässan. Jag är ju ofantligt svag för Finsk design. När alla andra slår knut på sig själva gjorde de precis tvärtom. Avskalat. Enkelt. Lätt.
En annan montersnackis. Moroso. As usual. Fronts präglade soffa, de draperade textilierna, de geometriska fåtöljerna. Kolla in dessa. Kommer bli följetonger i inredningsmagasinen framöver.
Soffborden? Jag vet inte. De stod ö v e r a l l t. Man borde uppenbarligen gilla dem. Men jag gör det inte. Förlåt! Jag tycker mest att de liknar mormors torra Basset-lakritsbitar. Så nej, dessa kommer inte över min tröskel. Färgblock verkar i alla fall vara Morosos grej i år.
Just det. Bulliga soffor också, det får man inte glömma. Svulligt, bulligt och gärna i läder.
Våra danska grannar hade laddat bössan med stora möbler i år. Riktigt stora. Normann Copenhagen bjöd på soffor, fåtöljer, soffbord i nya nyanser, drinkvagn. Lite så. Ni hänger med på färgskalan?
Från första steget till sista på Salone 2012 har jag en sisådär 660 bilder (som jag kommer att använda i mina kommande trendföreläsningar). Jag tror inte ni vill se dem alla, så här kommer ett urval från möbelmässan i Milano.
Muuto har lanserat en soffa och tre nya stolar sen möbelmässan i Stockholm. I Milano fick vi syna dem. Laserat istället för målat, lägg det på minnet!
Tycker du redan att pasteller är snark? Prepare för 70-talet. Tänk palisander, palmer och mässing.
Jag vet inte. Behöver det upprepas igen, det här med att mässing gör comeback i finrummet? Viva la70-tal verkar vara formgivarnas mantra numera. Voilá! Vitras tolkning.
Behöver det ens upprepas? Mässing kommer stort. Överallt. Skynda fynda på loppis säger jag bara. Även denna miljöbild från Vitras monter.
Finaste montergodiset stod de också för. Fräscht förpackat i snygga påsar. Socker i form av små Vitra-hus. Likadana som i Basel. Minns ni att jag var där förra året?
Sara är ju i välsignat tillstånd, vilket gjorde att jag fick plantera henne i väl valda fåtöljer längs vägen. Hon vilade fötterna och funderade, medan vilda bebin karatesparkade i protest mot värmen i mässhallarna.
Dags för energipåfyllning. Italiensk matkultur lämnar en hel del att önska om man inte vill leva på fluffigt vitt bröd, rödvin och cigaretter. Jag är inte matkinkig, men när man promenerar 24-7 så vill man tanka kroppen med ork. Men tillslut hittade vi en smoothiebar och ett café som serverade hyfsad lunch.
Mycket lysrör och neon var det också. Men det tar vi i ett senare inlägg. Men ett plus för alla fina skyltar, måste jag ju få ge, i alla fall.
Liksom utemöbler, camplingmöbler (quote Stefan Nilsson) och saker man inte riktigt vet var de hör hemma. Här Driade. Men låt oss gå in mer på det framöver.
Växter fanns det mängder av också, i alla montrar. På höjden och på bredden. Som dekorationer och som funktioner. Men som sagt, mer om det senare. Grönsakstak hos Kettal.
Är det här en matrumsmöbel eller en en utomhusstol för balkongen? I present to you. B&B Italia Outdoor. Vadderat och omhuldat verkar vara grejen i år. Oavsett användningsområde.
Efter en åttatimmars spaningsdag tackade vi för oss och tog tunnelbanan hem. Vi var tre (eller snarare 2 och 1/2) slagna hjältar som ramlade in på hotellet och bad portiern om koden för internetuppkoppling.
Väl på hotellrummet väntade en dusch, fotbad och kvällsjobb i hotellmorgonrocken. Imorgon blir det Ventura Lambrate och Zona Tortona. Galet kul. Nu ska vi sova och ladda (kamera-)batterierna!
Sent igår kväll var vi ju på Most, och kikade på utställningarna som arrangerats i samarbete med Tom Dixon. Men, även om det inte är PK att säga det i designkretsar just nu så gillar jag ju Tom Dixon himself och blev därför mest imponerad av hans egna spektakulära ljusinstallationer. Bildregn kommer!
Hans ljusstake och lampa som jag redan visat i allt från SVT till plockkollage, har nu fått en släkting i koppar. De här jättejättelamporna gillade jag. Mycket. Fin skuggeffekt.
Kolla in detaljerna nedan. Som små sammankopplade diamanter. Geometrisk kärlek!
Gillar man Etch men inte mässing, så kommer den numera även i silvermetallic. Eller krom, if you like. Liksom i koppar som ni kan se på bilden nedan.
Close upp på den nyheten kommer här. Silverblank som en spegel. Kan det vara något?
Under Milanomässan passar Tom Dixon på att lansera sin instegskollektion Eclectic, med billigare detaljer av olika slag. Doftljus, bokstöd i form av helgjutna skor, en sparbössa och lite annat grejs som man kan roa sig med i väntan på att ha råd med de större lamporna.
Att han gillar koppar och ädla metaller har väl inte undgått någon nu va?
Besöker man Milano måste man besöka Rossana Orlandis omtalade butik. I samband med mässan är det här ett givet torsdagsstopp när det bjuds på mingel, mat och vin. Och massor av ögongodis!
Bakom de här gallergrindarna händer det alltid grejor. Bransch-kändis-spotting-faktorn brukar vara hög. Mitt bästa minne från gårdagen var att få gnugga axel med Jaime Hayon.
Under glastaket på innegården står ett gäng olika stolar och bord i en kombinerad utställning/bar. Här pustar man ut med ett glas rött och lite Parmigiano efter en lång mässdag.
Jag nämnde ju dem även i det förra inlägget – men lamporna som hängde i taket på innergården var otroligt effektfulla. Inte minst när det mörknade och de tändes!
Kiss Kiss är en mingelgaffel gjord av designstudenten Errin Cancal som pluggar på SAIC i Chicago. Hon var på plats och förklarade att bestickens form ska göra att handen formas till italienarnas rörelsemönster när de kysser fingrarna för att berömma god mat. Smart!
I år skymtade jag inte Rossana själv i minglet, men väl hennes karaktäristiska glasögon, på paradplats i butiken. Snygg putsduk med illustration av henne också. Den senare skulle jag gärna vilja ha!
Om det var något jag var sugen på att köpa? Jo. Faktiskt. Den här fina glaslampan hade mer än gärna fått följa med hem i handbagaget.
Det fanns massor med utställningar i husen. Kan inte visa alla, men min favorit. Scholten & Baijings fina porslinsserie som de tagit fram baserat på Japansk Arita-keramik.
Tidigt imorse vaknade jag med samma lyckopirrskänsla i kroppen som ett litet barn har på julafton. En snabb hotellfrukost senare mötte jag upp Sara för att ta tåget från Malmö till Kastrup, där vi flög vidare till Milano och årets stora möbelmässa. Här kommer en turbosummering av vår första dag!
Först incheckning på anrika och vackra Sheraton Majestic med kombinerad uppackning, ombyte, kameraladdning och energipåfyllning, sen begav vi oss ut på stan.
Vi hann inte gå många steg innan spåren från möbelmässan började synas. Flera modebutiker hade specialskyltat veckan till ära. Sisley hade porslinsmålare från Portugisiska Vista Alegre som satt i fönstret och skapade fågelmönster som återkom på vaser, skyltfönsterkulisser och textilier.
Mango hade istället valt att samarbeta med det hypade Italienska inredningsvarumärket Skitsch. Här ser ni en del av deras installation i ett fönster på gågatan i centrala stan.
Till och med ”fina” köpcentrat La Rinascente hade engagerat sig i mässveckan. De hade ordnat en omtalad hackerinstallation i källarvåningen. Temat? Design och teknik. Varför gör inte möbelmässan i Stockholm likadant och engagerar butikerna i innerstan på samma sätt? Snacka om att nå ut på bred front.
Innan vi drog vidare från centrum hann vi även med en och annan piruett framför Duomen. Så fort vi försökte ta kort attackerades vi nämligen av fåglar, eller av män som ville bjuda oss på fågelfrön, så det blev ett himla snurrande fram och tillbaka för att få vara ifred. Men inte en enda bra bild.
När det började skymma åkte vi till Rossana Orlandis årliga gårdsfest. Otroligt generöst och fint, som vanligt. Här bjöds vi både på bubbel och utställningar och butiksbesök. Mer bilder kommer i ett senare inlägg. Här sprang vi också på Stefan Nilsson som gav oss sina bästa mässtips!
Jag ska som sagt visa er mer sen, för jag har så mycket bilder härifrån att det räcker till en helt eget blogginlägg, men jag måste bara slänga upp ett foto till – på de fantastiska lamporna Rossana hade hängt upp på innergården. Riktigt effektfulla när det blev mörkt.
På tal om lampor måste jag visa min favorit från vårt nästa stopp. Utsällningen Most och Tom Dixons fantastiska ljusinstallationer på Olona 6. Just det här inträdet krävde föranmälan och registrering, men det var mödan värt. Liksom premiärvisningen av Dixons nya serie Eclectic. Bäst idag.
Som sista avslutning innan vi tog en taxi till hotellet för en (väldigt!) sen middag kikade vi förbi Sodastreams pop-up-bar. Otroligt effektfull installation med skuggeffekterna. Jag ska ladda upp resten av bilderna imorgon och visa er mer av allt fint jag sett! Men. Nu. Sova.
