Kategori: Lookalikes

När jag visade Elisabeth Dunkers nya björnkudde i söndagssvepet häromveckan och omnämnde den som en visuell parafras på Svenskt tenns klassiska elefantmönster, men inte tog upp det under fliken ”Lookalikes”, var det någon som skrev en vass kommentar att jag ”undanhåller mina kompisar från Lika som bär kategorin”. Det är inte sant. Det vore dessutom en omöjlighet eftersom jag efter tio år som bloggare känner väldigt många som jobbar med produkformgivning i den här branschen, varav några blivit nära vänner. Men med risk för att nu göra mig osams med en blivande kontorsgranne lyfter jag ännu ett exempel på en Elisabethansk nytolkning. Visst har de här två mattorna sina likheter. Josef Franks Odjuret från 1939 och House of Ryms ”Otis flat on belly”? Även om jag måste tillstå att Dunkers är den finaste av de två.  

Såhär i påsktider är det många som börjar pyssla med uteplatsen och funderar på nya cafémöbler. Därför kanske det passar med en uppdatering modell lookalike på det temat. Fermobs bistrostolar och bord har tillverkats sedan slutet av 1800-talet, vilket gjort att de varit med och satt standarden för hur moderna utemöbler ser ut. Några finesser att lägga märke till: Det hålade mönstret i bordet som gör att regnvattnet rinner av, de dekorativt tvistade leden i stolsryggen och de smarta avsluten som stabiliserar stolsfötterna. Och sen kikar vi närmare på Jysk nyhet HAFJELL. Visst är de här lika som bär? 

Visste ni att Hans Wegner inspirerades av en klassisk stol från Kina när han ritade det som blivit en av vår tids största stol-ikoner, CH24? Frågan är dock om Ellos inspirerats av samma modell eller av populariteten för Wegners klassiker från 1949 när de tog fram den här stol–nyheten till deras vårsortiment anno 2015. Ingen rak kopia, det påstår jag inte, men visst finns det många slående likheter. Inte minst om man köper till CH24’ans dyna i läder att lägga på repsitsen. Eller vad säger du? 

Jag blev lite full i skratt när jag läste produktbeskrivningen av Jotex vårnyhet Ulricehamn. Låt mig citera: ”En futuristisk och annorlunda stol som inte liknar någonting annat…” De skämtar aprilo? Stolen är ju jättelik Harry Bertoias klassiska Side Chair som formgavs redan 1952. Bortsett från en nolla mindre på prislappen (och med en finish därefter får man anta)? Originalet har blivit en populär trädgårdsmöbel till moderna hus eftersom den tål att stå utomhus, men det blir ju hiskeligt dyrt om man ska köpa många så det verkar finnas en marknad för ”nästanlika” – så nog anar man att Jotex agerar på det fenomenet, men att kalla stolen en unik nyhet var väl att ta i? Visst är väl de här lika som bär? 

Om vi säger såhär. Glas på fot finns det ju rätt många av. Ingen äger nog ensamrätt på den idén. Men stapelbara glas på fot däremot? Inte lika vanliga. Eller så var det i alla fall innan Matti Klenells Lempi såg dagens ljus för ett par år sedan. Då minns jag att de knubbiga små glasen beskrevs som lite av en revolution för att de var just ”platsbesparande stapelbara” trots att man kostat på dem en kort fot. När jag fick se pressbilderna på IKEA’s nya 365+ noterade jag dock en lookalike. Viss skillnad i rundningen nedtill, men passformen och bygga-på-höjden-idén är ju definitivt densamma. Nog är väl de här lika som bär? 

Ni som läst bloggen ett tag vet att jag vurmar för Iris Hantverk och har haft deras sopskyffel på min önskelista i evigheter. Sedan 2010? Då jag såg deras borstar hos en bekants mamma. Hursomhelst. Det är ett litet borstbinderi i Enskede vars produkter binds av synskadade i Sverige och i Estland. Alla deras produkter görs för hand. Nu förstår jag givetvis att man inte kan claima ensamrätt på en så generisk produkt som ett sopset (så ta detta på rätt sätt) men jag hajade till direkt när jag såg Granits nya dito i samma träslag, med liknande avslut på både ställning och handtag. Visst är väl de här ganska lika? 

När glasföretaget Iittala nyligen utökade sitt sortiment med småmöbler och belysning blev Magnus Pettersens lampa snabbt en symbol för denna expansion. Leimu syntes i varenda inredningstidning och på bloggar världen över. Jag hajade därför till direkt när jag såg en nästan likadan bordsarmatur från Nordahl. Foten är visserligen av trä istället för betong men visst är väl de här lika som bär? Tipstack till Helena. 

När vi ändå är inne på fina papperslampor måste jag hålla med Anette att min första reaktion på den senaste tidens blogghyllningar av René Barbas lampa för Ligne Roset (som visades på Parismässan för några veckor sedan) var att den är vä-hä-ldiigt lik Bertjan Pots lampa Pion Light från Wrong for Hay. Båda är tillverkade av ett brandsäkert pappersliknande material med en näst intill identisk kontur, som träs över en LED-lampa med liknande veckformationer. Och säljs i två olika höjder/storlekar. Den ena applåderas av internationella storfräsarbloggar som Design Milk och Dezeen liksom svenska Lotta Agaton, medan den andre har fört en betydligt mer undanskymd tillvaro under en längre tid, men visst kan vi väl konstatera att de här är lika som bär? I synnerhet de vita varianterna utan mönster. 

Jag vet inte om Svenskt tenns klassiska ”elefantkudde” behöver någon närmare presentation, men för er som missat så har den gått och blivit lite av en folklig souvernir från flotta företaget på Strandvägen. ”Att agera på företeelser” var ett nytt uttryck jag lärde mig i samband med helgens paneldebatt om designkopiering. Företag i kölvattnet vill inte kopiera, men gärna ”agera” på kommersiella beteendemönster. Just nu? Många vill ha elefantkuddar. Alla har inte 1000 kr över. När ett sådant läge uppstår dröjer det inte länge förrän ett ”liknande alternativ” dyker upp på marknaden. På Formex sprang jag på den här i Svanefors monter. Och nog kan man ana vilken företeelse de flirtar med. Lika som bär, inte sant? 

När jag galopperade runt på Formexmässan på jakt efter vårens nyheter för ett par veckor sedan så tvärnitade mina apostlahästar då jag passerade Martinsens monter. Det är säkert inget varumärke ni känner igen, men faktum är att det är en av skandinaviens största importörer av artiklar till möbel- och interiörbranchen så ni stöter säkert på deras produkter hos lokala inredningsbutiker runtom i landet. Vad som fick mig att bromsa in och tappa andan? Den nya prydnadshunden Bonnie (se sid 43 i deras katalog), tillverkad i polyresin. Kommer ut i butik i slutet på februari. Visst är väl de här lika som bär?