Kategori: Lookalikes

Jag blev lite full i skratt när jag läste produktbeskrivningen av Jotex vårnyhet Ulricehamn. Låt mig citera: ”En futuristisk och annorlunda stol som inte liknar någonting annat…” De skämtar aprilo? Stolen är ju jättelik Harry Bertoias klassiska Side Chair som formgavs redan 1952. Bortsett från en nolla mindre på prislappen (och med en finish därefter får man anta)? Originalet har blivit en populär trädgårdsmöbel till moderna hus eftersom den tål att stå utomhus, men det blir ju hiskeligt dyrt om man ska köpa många så det verkar finnas en marknad för ”nästanlika” – så nog anar man att Jotex agerar på det fenomenet, men att kalla stolen en unik nyhet var väl att ta i? Visst är väl de här lika som bär? 

Om vi säger såhär. Glas på fot finns det ju rätt många av. Ingen äger nog ensamrätt på den idén. Men stapelbara glas på fot däremot? Inte lika vanliga. Eller så var det i alla fall innan Matti Klenells Lempi såg dagens ljus för ett par år sedan. Då minns jag att de knubbiga små glasen beskrevs som lite av en revolution för att de var just ”platsbesparande stapelbara” trots att man kostat på dem en kort fot. När jag fick se pressbilderna på IKEA’s nya 365+ noterade jag dock en lookalike. Viss skillnad i rundningen nedtill, men passformen och bygga-på-höjden-idén är ju definitivt densamma. Nog är väl de här lika som bär? 

Ni som läst bloggen ett tag vet att jag vurmar för Iris Hantverk och har haft deras sopskyffel på min önskelista i evigheter. Sedan 2010? Då jag såg deras borstar hos en bekants mamma. Hursomhelst. Det är ett litet borstbinderi i Enskede vars produkter binds av synskadade i Sverige och i Estland. Alla deras produkter görs för hand. Nu förstår jag givetvis att man inte kan claima ensamrätt på en så generisk produkt som ett sopset (så ta detta på rätt sätt) men jag hajade till direkt när jag såg Granits nya dito i samma träslag, med liknande avslut på både ställning och handtag. Visst är väl de här ganska lika? 

När glasföretaget Iittala nyligen utökade sitt sortiment med småmöbler och belysning blev Magnus Pettersens lampa snabbt en symbol för denna expansion. Leimu syntes i varenda inredningstidning och på bloggar världen över. Jag hajade därför till direkt när jag såg en nästan likadan bordsarmatur från Nordahl. Foten är visserligen av trä istället för betong men visst är väl de här lika som bär? Tipstack till Helena. 

När vi ändå är inne på fina papperslampor måste jag hålla med Anette att min första reaktion på den senaste tidens blogghyllningar av René Barbas lampa för Ligne Roset (som visades på Parismässan för några veckor sedan) var att den är vä-hä-ldiigt lik Bertjan Pots lampa Pion Light från Wrong for Hay. Båda är tillverkade av ett brandsäkert pappersliknande material med en näst intill identisk kontur, som träs över en LED-lampa med liknande veckformationer. Och säljs i två olika höjder/storlekar. Den ena applåderas av internationella storfräsarbloggar som Design Milk och Dezeen liksom svenska Lotta Agaton, medan den andre har fört en betydligt mer undanskymd tillvaro under en längre tid, men visst kan vi väl konstatera att de här är lika som bär? I synnerhet de vita varianterna utan mönster. 

Jag vet inte om Svenskt tenns klassiska ”elefantkudde” behöver någon närmare presentation, men för er som missat så har den gått och blivit lite av en folklig souvernir från flotta företaget på Strandvägen. ”Att agera på företeelser” var ett nytt uttryck jag lärde mig i samband med helgens paneldebatt om designkopiering. Företag i kölvattnet vill inte kopiera, men gärna ”agera” på kommersiella beteendemönster. Just nu? Många vill ha elefantkuddar. Alla har inte 1000 kr över. När ett sådant läge uppstår dröjer det inte länge förrän ett ”liknande alternativ” dyker upp på marknaden. På Formex sprang jag på den här i Svanefors monter. Och nog kan man ana vilken företeelse de flirtar med. Lika som bär, inte sant? 

När jag galopperade runt på Formexmässan på jakt efter vårens nyheter för ett par veckor sedan så tvärnitade mina apostlahästar då jag passerade Martinsens monter. Det är säkert inget varumärke ni känner igen, men faktum är att det är en av skandinaviens största importörer av artiklar till möbel- och interiörbranchen så ni stöter säkert på deras produkter hos lokala inredningsbutiker runtom i landet. Vad som fick mig att bromsa in och tappa andan? Den nya prydnadshunden Bonnie (se sid 43 i deras katalog), tillverkad i polyresin. Kommer ut i butik i slutet på februari. Visst är väl de här lika som bär? 

Alltså, förlåt mig. Men jag blev alldeles full i skratt när jag såg det här. Inte för att det är särskilt roligt på något sätt. Egentligen. Men för att det är en så uppenbar lookalike (om än på en helt annan slags produkt) att jag… ja, inte kan annat än fnissa åt det. Elin Klings nya varumärke TÔTEME har ju ett signatur-print med företagets logga och det har fått pryda allt från deras byxor till badhanddukar. Och det mönstret har onekligen inspirerat formgivaren som skissat fram den HÄR lurviga ryamattan. Eller vad säger ni? Olika användningsområden förvisso, men nog är väl de här – lika som bär!

I skrivande stund sitter jag på ett ovanligt skumpigt X2000-tåg, på väg hem från Formex i Stockholm. Min mässrapport därifrån får därför vänta litet, och som pausmusik bjuder på ett av alla de ”lika-som-bär-tips” jag har samlat på mig efter att ha kollat igenom vårens nyheter. Visst är väl de här två lookalikes? Överst Skultunas mässingskrukor formgivna av Monica Förster och nederst en väldigt snarlik höstnyhet från Jotex. Båda med ungefär samma höjd. Tipstack till Linda och Jenny. 

När vi renoverade köket på kontoret i Victoriapassagen tidigare i höstas sneglade jag på Worksteads fina Brass pendant som en möjlig arbetsbelysning över diskbänken. Jag har därför spanat in den på nära håll, både en och två gånger. Priset avskräckte dock en smula eftersom vi skulle ha flera stycken (de kostar 5699 kr st!). Men döm om min stora förvåning när jag scrollade igenom House Doctors vårnyheter som släpptes idag och hittade ett väldigt snarlik lampa i deras sortiment för 2015. Fattningen är förvisso ovanför skärmen på den ena och under på den andra, men nog är de här lika som bär?