Kategori: Fridas personliga

– Jag är så uppslukad av arbetsprocessen med min bok just nu att jag har svårt att dela mitt fokus i split vision med bloggen och instagram. På dagarna umgås jag intensivt med min text, antingen hemma eller på biblioteket. Jag skriver, läser in mig och lär mig nya saker och när jag kommer hem på kvällarna är det så trångt i huvudet av alla idéer och reflektioner att jag somnar när jag lägger barnen. Men vet ni. Jag känner mig så in i benmärgen lycklig över att få göra det här. Det får gå hur det vill med bokförsäljningen, för själva processen att kunna ge mig själv tillåtelse att gå in i något som intresserar mig och skriva ner allt jag kommer över och idissla det i tankarna har varit en väldigt speciell upplevelse. Lite ångestkantat och trevande understundom, men ändå så priviligerat. Det är ju det här jag har drömt om att få göra. 

 

– På pendeltåget hem idag blev jag varse om det igen. Att jag verkligen har lagt mobilen åt sidan och ändrat mitt beteendemönster de senaste veckorna. Jag hade inte ens telefonen i handen när tågvärden kom för att kolla mitt digitala pendelkort i Västtrafiks app utan fick yrvaket rota fram den ur väskan. Under resan hem såg jag en medpassagerares spelande av Candy crush reflekteras i fönsterrutan och en annans instagram-feed speglas i glaset medan vinterlandskapet svishade förbi utanför och då slog det mig så tydligt. Jag var den enda i hela den fullsatta vagnen som inte hade huvudet nerböjt i skärmen. Vuxna, barn, tonåringar, pensionärer. Alla satt tysta och tittade ner i sina telefoner. Många dessutom avskärmade med hörlurar inpluggade i öronen. Jag skriver inte detta för att påstå att jag är bättre än någon annan, jag lägger ju förmodligen mer tid än de allra flesta i den digitala världen eftersom jag arbetar med det jag gör, men tycker ändå det är lite skrämmande att se hur beroende vi har blivit av digitalt stimuli. Och ja. Det är också en läskig tanke att min blogg, mitt jobb indirekt bidrar till att distrahera andra från sina liv. Att jag tar er från nuet. Den tanken bär jag runt på och vet inte riktigt vad jag ska göra av. Hur resonerar ni kring det här? 

 

– Ikväll var det så kallt ute att jag hoppade på en buss för att slippa gå den sista biten från tågstationen hem till huset. Det tog visserligen längre tid än det hade gjort att promenera den korta sträckan i minusgrader, men det var också rätt mysigt att sjunka ner i sätet och låta sig vaggas runt i bussvärmen medan vi åkte förbi kvarter efter kvarter med upplysta fönster och hemtrevliga, riktiga hem. Så annorlunda mot den verklighetsfrånvända inredningsinspiration vi vant oss med i media, men så ombonat och så varmt. Blev själv väldigt taggad att ta tag i fönsterlamporna i vårt eget hus efter den rundturen. Småbelysning gör ju verkligen skillnad nu under de mörka månaderna. Dagens konstaterande är att nätta ljusa skärmar i opalglas verkar ge det mysigaste skenet. Kanske hängande lampor eftersom våra fönsterbrädor är väldigt smala? Får kolla vidare på det. 

För att sätta lite press på mig själv (och be om er hjälp) har jag listat tre projekt vi ska ta itu med i barnrummen i vår. Den förstfödde har vuxit ur sitt bebisrum och lillebror ska få ett eget krypin så det vankas bland annat ommöblering och tapetsering. 

Vi har vänt kalenderblad till februari och därmed går jag in i en mer intensiv skrivfas eftersom min deadline på bokmanuset är satt till 1 mars (utgivning hösten 2018). Det blir ingen möbelmässa eller stundande pressvecka för min del med andra ord. Men jag som älskar att skriva och dessutom känner ett stort behov av reflektion just nu är tacksam för att livet på något märkligt sätt tycks ge oss det vi behöver – innan vi ens förstått det själva. Jag tar helg med en bukett lokalodlade tulpaner på soffbordet och passar på att tipsa om min fredagsintervju hos Trendspanarna från förra veckan. Bjuder bland annat på ett besöksmål som funkar för hela familjen. Kanske en lördagsutflykt? Trevlig helg!

Igår kväll var jag på bloggmiddag hos Krickelin och Mir som driver FGL i Varberg. Det var så mysigt ordnat med god mat, livemusik och inspirerande samtal runt bordet. På senare tid har jag känt mig trött på all yta och konsumtionshets som ätit sig in i sociala medier (även i Trendenser). Så pass att jag i mina svagaste stunder faktiskt skäms över att vara en ”Influencer”. Men kvällar som dessa blir man påmind om hur mycket bra det också har kommit ur det här och hur många vettiga och fina människor jag har fått lära känna genom åren – just tack vare bloggandet och genast känns det hela lite mer hoppfullt igen. Tack för en trevlig och tänkvärd stund Johanna Bradford, Daniella Witte, Sofia / Mokkasin, Anna Furbacken, Malin Persson, Marlene Agemo, Charlotte  Ryding, Michellle Baker och Sofia Draco. 

Jag har fått flera frågor om hur jag fäst min växtgardin (som skymtat på Instagram) på vår kaklade köksvägg. Tricket stavas vit eltejp. I alla fall om man inte vill spika i kakel och fönsterlister. Min svägerska som har jobbat i blomsterbutik (och kan lite mer om krukväxter än mig) hävdar bestämt att murgröna eller Cissus hade varit ett bättre val än en Silverranka till ett sånt här projekt då deras blad är lättare, men jag tycker att Silverrankan är så fin så jag tjuras och flyttar om tejpbitarna allt eftersom plantan växer och vill vidare. Har du en växtgardin hemma eller är du på väg att skaffa? Ta gärna en bild på instagram och tagga med #växtgardin så kan vi inspirera varandra. 

Jag gillar att översätta mina tankar i listor och moodboards eftersom det hjälper mig få tydliga målbilder att jobba mot. Ta det här inlägget som ett exempel, allt det är ju numera genomfört och jag njuter av skillnaden hemma varje dag. Inför 2018 har jag inte så stora saker i görningen men här är tre hemmaprojekt jag vill ta itu med i år. 

Jag vill se över framsidan och entrén till vårt hus i vår. Vi har verkligen inte mycket yta att snacka om där och den här bilden är ett utopiskt fantasiexempel – men jag är helt övertygad om att raka vita hus behöver grönska. Drömmer därför om att riva vårt altanräcke, anlägga en gräsplätt och kanske göra plats för ett litet träd.

Blev full i skratt när jag läste Johannas blogginlägg igår, för jag har nämligen gjort precis samma sak som henne under julledigheten dvs plöjt igenom Weronicas inlägg om Dahlior och egenodlade blommor och ritat upp platser för pallkragar. Tänker att 2018 ska bli året då jag köper frön och testar att så mina egna sommarblommor och buketter. 

En sak som blir extra uppenbar såhär års (när det är mörkt hela tiden) är behovet av bra fasadbelysning. Är inte så inspirerad av just de här lamporna men av effekten de ger. En sak jag kan väldigt lite om men vill läsa in mig mer på är lampor för utomhusmiljöer. Vad finns det för alternativ och vilka skulle passa bäst hos oss för att göra baksidan lite mer upplyst framöver. Tips och erfarenheter emottages tacksamt! 

Jag har funderat mycket på det här med nyårslöften de senaste dagarna och har formulerat ett par för mig själv men mitt viktigaste motto inför 2018 är faktiskt ganska enkelt. Det är många starka krafter som drar i oss influencers just nu och det är så lätt att sköljas med i jargongen och agera på andras visioner. Eller gå vilse i allt man borde eller kan bara för att man har möjlighet till det. Men jag har andra planer. En lite annan målbild. Vart det leder får ni se men 2018 ska bli ett år med fokus på att förverkliga mig själv och mina visioner – inte andra eller andras. Gott nytt bloggår!

För några år sedan hade jag förmodligen skrattat högt om någon sagt att mitt finaste julpynt 2017 skulle vara en hoplimmad kotte med tändsticksben. Men vet ni. Det är det. Inte bara för att den är tillverkad under största koncentration av vår alldeles egna fyraåring, utan för att den är en så befriande fulsöt kontrast till allt superstylat och snyggt jag ser i mitt jobb. Dessutom påminner den mig om något viktigt som jag lätt glömmer bort bland julstress och jobbmåsten. Det jag kallar vardag är någons barndom. 

Man behöver inte vara någon mästerdetektiv för att lista ut temat på min helg. Vila och återhämtning. Jag har laddat med en intressant inredningsbok som jag fyndade på loppis igår. Lägg därtill en belöningspresent till mig själv från Svenskt Tenn (och önskelistan) som tack för utfört arbete och ett litet men viktigt pressprov som jag tjatat till mig. När man blir sminkad av proffsstylister inför plåtningar är nämligen det här en produkt som ofta återfinns i deras väskor: Lumene Invisible Illumination. Som Photoshop på burk för en trött mamma. Sist men inte minst kom Niklas hem med den här presenten i veckan. Pärlans konfektyrs egen kolasås – så ikväll blir det glass i stora lass. Trevlig helg!