Trendenser

Man behöver inte gå på Formex för att förfäras över de skamlösa kopiornas storhetstid i branschen. En titt i möbelkedjornas kataloger duger gott som bränsle till den irritationen. Man undrar ju lite om det överhuvudtaget finns någon stolthet hos en formgivare som väljer att rita och ta fram något så uppenbart inspirerat som detta. Mios nya lampa Nina, en rak ripoff på Tom Dixons storsäljare Beat Tall. Fast med kopparfärgad insida. Inte okej, om du frågar mig. Visst är de här lika som bär?

Här på Västkusten har ett mullrande åskoväder dragit in över himlen ikväll, så detta söndagssvep skrivs i sällskap av skarpa blixtar och regnsmatter mot rutorna. Jag fattar mig därför kort, för att förekomma ett eventuellt strömavbrott. Vad veckan bjudit på? Ganska mycket nytt för det dukade bordet. Och överlag, väldigt många flirtar med 70-talet. Plus, ny inrednings-Tvodd. Scrolla och kolla!

Vi börjar med en uppmärksammad nyhet som egentligen slirar lite på veckointervallet. Royal Copenhagens lansering av Black Fluted. Mörkt OCH matt från en leverantör som annars är mer känd för skirt och sirligt. Om inte det befäster ett paradigmskifte i porslinsvärlden så vet jag inte.

När jag var hemma och hälsade på min kompis Ida häromveckan fastnade jag för de smarta anordningarna hon grejat för att göra sina tidningshögar mer mobila. Jag vet inte hur det är med er men jag har oerhört svårt att slänga mode- och inredningsmagasin, och staplar dem därför gärna på höjden längs väggarna i mitt arbetsrum. Men det blir ju ett aber så fort det ska städas. För hur flytta utan att de tippar? 

Det är ju inte bara semestern som är över för min del, ”mammaledigheten” är det också. Nu arbetar jag heltid igen och är därmed tillbaka på kontoret inne i Göteborg de dagar jag inte är bokad på foto-, stylinguppdrag eller föreläsningar på annan ort. Kluvna känslor, det tror jag alla småbarnsföräldrar som har gått igenom den här fasen förstår. Men förskolan som vi fått plats på känns toppen och det är för all del härligt att få komma tillbaka till rutinerna igen. Och till Victoriapassagen… 

När vi var på stan och handlade kläder inför semestern i somras stack det plötsligt ut ett bestämt litet pekfinger från barnvagnen när vi passerade den här (?) grå miniatyrhatten på Zara Kids. Och efter mycket ”dadadaDADAA!” (läs: tjat) fick den till slut följa med hem i påse. Eftersom Mr Mini redan har väldigt bestämda åsikter blev hatten ett närmast obligatoriskt inslag i hans sommargarderob. Med eller utan kläder till. Men nu har ju temperaturen svalnat, förskolan startat och de varmare (mer praktiska) mössorna måste plockas fram. Därför har favorithatten fått en annan uppgift…

Om jag inte minns fel så instagrammade Dusty Deco om att de höll på styla en vindslägenhet på Kocksgatan inför försäljning tidigare i somras. När jag såg detta objekt på Hemnet idag, så lade jag ihop ett plus ett. För visst känns inredningen väldigt i linje med deras stil? Mycket krom och stål, rökfärgade glasbord, mörka träslag, färgglada Kilims och designklassiker såklart… Men tänk då gärna svåråtkomliga unikat (som udda prototyper, ”vågade” färgställningar i liten upplaga och rariteter från förr istället för nyproducerat). Inte min personliga smak rakt igenom, men jag tror på det här som motreaktion till all massproduktion. ”Svårskaffat” kanske blir den nya valutan i en tid när det mesta är tillgängligt för de flesta?

I svallvågorna efter Formex har kritiken från press och bloggare mest kommit att handla om bristen på ”trendgrad” i entréutställningen och nyhetsvärde hos utställarna. Och visst, det var trist och tröttsamt för alla som förväntade sig mer än det deskriptiva och upprepande. Men branschen kommer knappast dö ut för det, som någon påstod. Däremot undrar jag varför INGEN i etablissemanget (hallå influencers och branschtidningar, vakna!) vågar ifrågasätta och kritisera rundgången och det lavinartade kopierandet eller ”frikostiga inspirerandet” som eskalerat de senaste åren. Den här gången var det ju rekordmånga företag som presenterade ripoffs på designklassiker, eller på varandras tidigare kollektioner eller på (värst av allt) unga formgivares idéer. DET är ett fenomen som gör mig betydligt mer upprörd än att den övergripande konceptualiseringen sköt snett och att det var tunnsått med herrejössesnyheter. Jag noterade över 50 lookalikes innan jag blev så för-i-bannad att jag tappade räkningen. Med det sagt så har jag uppslag för resten av årets ”lika som bär” inlägg. Först ut? House Doctors variant på Nagels klassiska ljusstake. 

Den här veckan har det inte bara varit Formexmässa utan också en rad olika pressvisningar runtom i landet, utdelning av designpriset Nova (grattis Line Depping!) och sist men inte minst katalogsläpp hos IKEA. Kort sagt finns det en uppsjö nyheter att rapportera om. Men jag har ju inte riktigt plats för allt i det här formatet. Därför håller jag mig till att summera de snackisar som surrat högst i bloggvärlden under de senaste sju dagarna. En snabbresumé i digitalt format. Enjoy!

Jag har ju av tradition alltid publicerat bilder från Formexmässans trend- och entréutställning, för att ni som inte hade möjlighet att vara på plats ska känna att ni ändå har ett hum om vad som visades. Och i år ska väl inte vara något undantag, även om jag kanske inte riktigt håller med om de fyra ”teman” som visades upp där den här gången. Varför då? Låt oss scrolla och kolla!

Nu är min semester officiellt slut och jag befinner mig i Stockholm, för att föreläsa på inredningsmässan Formex. Min bildrapport får vänta lite därav, men här kommer en sneak peek på det övergripande temat ”Soft Nordic” som jag fotat vid entréutställningen. I höst är jag med som en av de officiella programpunkterna och dagens premiärföreläsning drog… fullt hus! Galet kul. Och efter föredraget kom det fram 59 personer och lämnade sina visitkort. Tack snälla ni!