Kategori: Lookalikes

När jag såg den här nyheten dyka upp i flödet tänkte jag instinktivt på Lisa Larssons klassiska ansiktsvas, men kanske är de ännu mer lika Jonathan Adlers hypade serie Dora Maar som synts hos stora modeinfluencers sista tiden. Vad tycker du? 

En av mina bästa vänner ringde häromdagen och frågade vilken julstjärna det var som sålde slut ifjol. ”Jamenduvet den hajpade. Som alla ville ha. Vad hette den?” Det fanns visst fler än en att välja på. I år släpptes en mindre lillasyster till slutsålda Snöblomman – men när jag googlade blev jag förvånad över att hitta ytterligare en, snarlik. Från ett helt annat varumärke än Watt & Veke. Förvillande. Eller vad säger ni om de här, lika som bär? 

Jag fick in ett läsartips om att Jotex nyhet Coconino är väldigt snarlik Massproductions hypade ottoman Dandy. Vet inte om man kan mönsterskydda en svängd fotpall i sammet, min gissning är att verkshöjden inte är tillräckligt avancerad – men jag tror å andra sidan inte att just den här modellen hade blivit så trendig och storsäljande utan att originalet hade banat väg först. Vad säger ni om de här, lika som bär? 

Tredje gången gillt, eller vad säger man? Jag har visat lookalikes på Artilleriets Linné Carafe två gånger tidigare men nu tror jag ändå att Rum21’s egna varumärke Department tar priset med sin modell som fått namnet Paris. Det skiljer 2 deciliter i innehållsmåttet men i övrigt är de så förvillande lika att jag inte hade kunnat se skillnad ens med förstoringsglas. Jag vet inte om Artilleriets gröna känns så himla värst ”exclusive” längre när man tittar på denna. Eller vad säger ni om de här? Lika som bär? 

Med pappa Michael Thonets patenterade stol Chair 14 (designad redan 1856) som förebild skapade sonen August Thonet senare stolen Chair 18 (år 1876) med lika sköna former. Idag tillverkas den fortfarande i samma fabriker och kan fås i naturlig finish, betsad i mängder av nyanser eller täcklackerad. I år firar IKEA 75 års-jubileum med att återta produktionen av gamla storsäljare, bland annat en snarlik modell av Chair18 som såldes på 50-, 60-talet. Jag förstår inte, är det mer okej att saluföra en lookalike nu, för att synden är gammal? Eller vad säger ni om de här, visst är de lika som bär?

När Andreas Engesvik släppte sin soffa Tiki för Fogia år 2014 beskrevs den som nyskapande i kategorin skinnsoffor med sina tunna ben i ytterkant som fick möbeln att kännas svävande. Som alltid när något nytt blir populärt kommer efterapningar. Jag har redan lyft några exempel men fick syn på ännu ett när jag bläddrade i Svenska Hems katalog med soffnyheter 2018. Känns inte de här lite lika som bär? 

Jag har förstått att det snackats bakom min rygg efter det här inlägget. Mitt uttalande om Formex var onödigt hårt mot en kvinnlig (?) bransch. Jag vet inte vad jag ska svara på det. Allt som visas på mässorna är naturligtvis inte dåligt, men ganska mycket skulle behöva bli bättre. Det har dock väldigt lite med genus att göra. Jag tycker bara att vi inte har råd att unna oss den typ av ”säsongsekonomi” som många tagit för självklar under antropocen. Jag hoppas ändå att de formgivare som bidrar med utveckling, kvalitét och verkshöjd känner att jag står upp för dem. Det borde den här kategorin vara ett exempel på. Äras den som äras bör. Och den som var först, inte den som är störst eller som kan producera högst volymer till lägst pris. Nytt exempel. Vad säger ni här, lika som bär? 

Jag tror inte man kan tillskriva danska designföretaget HAY att ha designat de gammaldags järnsaxarna, men de har deftinitivt gjort sin variant till ett signum och bidragit till deras ökade popularitet i inredningsmagasin och stilleben. När jag handlade på Ica Maxi nyligen såg jag denna på rea. För 12,50 kr!! Slut på webben men fortfarande tillgänglig i vissa butiker. Visst finns det många modeller av den klassiska örtsaxarna men vad säger ni om de här, ganska lika som bär om man bortser från prislappen? 

Den klassiska glaskaraffen Linné Carafe har blivit efterapad åtskilliga gånger genom tiderna men just nu har Rusta en liknande variant som tar priset. Både bokstavligen och bildligt talat. Denna kostar nämligen… 74,50 kr! Det skiljer en hel del på finishen mot den handgjorda varianten som görs på ett litet glasbruk men visst känns det som om någon sneglat på någon annans popularitet? Eller vad säger ni om de här, lika som bär? 

Efter 13 års dagligt bloggande om inredning tror man att man sett det mesta, men jag tycks aldrig upphöra att förvånas över den intet sinande strömmen av lookalikes i den här branschen. Är ingen storkund på Ö&B men hade ett ärende där häromveckan och fick då syn på denna skalstol, till det facila priset av… trumvivel… 199,50 kr!! Fråga ett; hur kan en stol gå att producera så billigt? Fråga två; är den inte väldigt lik Vitras klassiska modell designad av Charles & Ray Eames som funnits sedan 1950 (som kostar 3990 kr i originalutförande)? Vad tycker ni?