Jag hade tänkt visa er ännu ett blogginlägg på temat Hemnetgodis idag, men så kände jag bara… näe. Ibland kan man behöva en paus från alla inredningsreportage och minutiöst uttänkta livsstilskoncept. Här är istället mina bästa lästips på temat ”hemmahumor” (plus en bonus i form av ett poddklipp som fått mig att skratta så många gånger nu att jag tappat räkningen). Lite skön lördagsläsning och lyssning till er. Enjoy!
1) Jag borde ha sagt nej, en krönika om hemmahosreportage del 1 // del 2 // del 3(Malin Wollin)
Imorse blev jag uppringd av Sveriges Radio P1 för att diskutera Karin Adelskölds senaste krönika om den perfektionshysteri som råder både på sociala medier och i landets inredningsmagasin. Karin menar att det ständiga flödet av perfekta och tillrättalagda bilder skapar en ohälsosam stress och vill därför slå ett slag för stöket. ”Revolutionen börjar i skiten” säger hon och har nu låtit en tidning porträttera hennes hem utan att det vare sig städats, stylats eller plockats undan. ”Är inte en instagrambild av en tvätthög i motljus eller en kändis med en fläckig hallmatta mer effektivt än att prata om att vi måste sänka kraven?” frågar hon sig.
Jag håller inte med om det. Jag tror inte att skitiga eller stökiga bilder är lösningen på vår tids inredningshysteri. Om vi börjar fulblogga istället så resulterar det ju bara i en ångestförflyttning där vi försöker lösa ett problem genom att skapa ett annat. För vem vill egentligen bo i ett smutsigt och oordnat hem? Jag känner i alla fall väldigt få som mår bra av det, så därför vill jag inte bidra till att normalisera stöket som ett sundare inredningstillstånd än det utopiskt tillrättalagda.
Vad jag däremot kan hålla med Karin om är att vi måste lyfta frågan om att de ”perfekta hem” och” liv” som visas upp i magasin, på bloggar och i instagramflöden naturligtvis inte speglar hela sanningen. Jag tror att de flesta av er som läser renodlade ämnesbloggar förstår att det finns en annan del av den bloggarens verklighet också. Ta Trendenser som ett konkret exempel. Jag skriver ju inte om allt som händer i mitt liv på den här bloggen, bara om sådant som är inredningsrelaterat eller som kan inspirera och ge er energi på det temat. Jag väljer noga bland foton och idéer jag gillar och känner att jag kan stå för och jag hoppas att mina 205 000 unika besökare följer mig just på grund av mitt urval. Jag har aldrig lovat en deskriptiv bild av min verklighet, så att jag är selektiv i vad jag visar är nog de flesta väldigt medvetna om.
Däremot är jag inte säker på att alla är lika medvetna om de metoder som används för att få till de fina och inspirerande proffsbilder som också valsar runt i både magasin, bloggar, kataloger och reklam. Jag kan naturligtvis inte svara för alla aktörer här men visst existerar det retusch (justering av vitbalans, ändring av färger på möbler och textilier, redigering av utsikter från fönster och påstådda årstider osv) och visst finns det ”spökstylister” i kändisreportage och visst lånas det in rekvisita till många inredningsjobb – på samma sätt som man använder photoshop och ”spökskrivare” och lånade pressplagg i andra branscher. Men det har nog inte den breda allmänheten förstått och därför tror jag det uppstår en dissonans när man försöker jämföra sitt eget boende med de hemma-hos-reportage som en hel redaktion har jobbat på i veckor för att det ska kännas just så inspirerande och genomtänkt som man sällan lyckas få till det själv. Därför är jag också övertygad om att lösningen på ångestproblemet inte ligger i att skapa fulare bilder utan i att skapa en ökad medvetenhet kring de ”hjälpinsatser” som ofta görs – så att vi betraktare får en ärlig chans att förhålla oss till perfektionen i de här hemmen på ett vettigt sätt. Alltså att uppmuntra till eget kritiskt tänkande, snarare än att bombardera magasinsbilderna med dammråttor och diskberg.
Jämför gärna med modevärlden. Även om det fortfarande råder ganska osunda ideal på många håll där så vet vi ju numera att modellerna som syns på bild är stylade, sminkade, fotade i sin bästa vinkel och i det absolut bästa ljuset och att bilderna sedan har retuscherats innan de tryckts. Vi förväntar oss inte att bikinin vi ser på en supermodell i senaste Vouge ska få oss att se exakt likadana ut. Vi har lärt oss förstå skillnaden mellan tillrättalagd inspirationsbild och verklighet. Så är det inte i inredningssammanhang, ännu. Istället får vi ångest över att vårt eget hem inte ser ut som ett uppslag i ett inredningsreportage, även om vi har köpt (eller inte har råd med) snarlika möbler.
Och på samma sätt ringer vi ju heller inte till konsumentverket och klagar bara för att middagen vi lagat till efter Thommy Myllimäkis senaste kokbok inte ser exakt likadan ut som på bilden intill receptet. Vi fattar att det kommer krävas träning innan vi uppnår samma resultat. Så även i matbranschen har vi lärt oss förhålla oss till och bli inspirerade av foton som är uppenbart ”larger than life”. Däremot har vi inte det i inredningsbranschen, ännu. Där blir vi istället frustrerade och arga på oss själva för att vi inte omedelbart klarar av att göra proffsens jobb i våra egna hem. Men det är väl inte enbart bildspråkets fel, utan vår egen reaktion på dem.
Jag ställer mig alltså inte bakom fulbildernas lov. Däremot borde vi alla bli bättre på att medvetandegöra det osynliga arbetet bakom inspirationsbilderna i inredningsbranschen och därigenom uppmuntra ett kritiskt tänkande så att vi alla kan förhålla oss till ”perfektionen” på ett vettigare sätt. Så för att summera: Nej, jag tror inte på en ”revolution” som börjar i skiten. Ja, jag tror på en ”evolution” av ett sundare förnuft i vår tids konsumtion av inredningsinspiration.
—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–—–
Om du vill lyssna till radiodebatten i efterhand kan du göra det via den här länken på Sveriges Radios hemsida. Dela gärna med dig av dina tankar i kommentarsfältet.
…och god morgon lördag. Min helg fick sig en extra bra start med en timmes sovmorgon, frukost i lugn och ro och ostörd tidningsläsning. Ljuvligt. Nu är jag laddad för att ta itu med något betydligt mindre glamouröst. Vårstädning av tomt och utrensning av förråd. Sonen är utlånad till farmor och farfar och vi ska röja loss och tömma våra gömmor på saker som inte längre används. Någon som vill köpa en barnvagn? En babysitter? Eller en bärsele… Hör av er. Ha en skön lördag och happy weekend på er!
Om Tant Johannas gröna blev årets (inofficiella) väggfärg ifjol så tror jag starkt på St Pauls Blue i år. Inte minst efter att ha spanat in Framas lyckade samarbete med Jotun på nära håll, tidigare idag. Min kompis Sarah Widman var nämligen blixtsnabb på att snappa upp deras nya kulör när den släpptes i färgfackhandeln förra veckan och idag fotade jag en lägenhet som hon och hennes team färgsatt och inrett från scratch till en försäljning för Alvhem (där St Pauls Blue målats i sovrummet). Så fint! Jag passade på att ta några extra bilder till er som frågat efter mer färginspo. Here you go!
Blå-grå-svart är väldigt fint mot gröna växter. Den exakta färgkoden är Jotun LADY 5030 St. Pauls Blue.
Lampan heter Kuu Kuu Lamp och kommer från Hem. Också den väldigt fin, speciellt mot en mörkare vägg. Vill du se fler bilder från den här inspirerande lägenheten så hittar du dem här: Olivedalsgatan 16. Kommer sannolikt att bli veckans Hemnet-raket!
Trots att det är en hel dag kvar på möbelmässan med massor kvar att se och göra innan jag kan ta helg, så har jag en skön fredagskänsla i kroppen. Man blir så mjuk i kanterna av alla intryck, upplevelser och möten under de här dagarna. För att inte tala om all inspiration som sköljer över en från morgon till kväll. Jag skulle vilja trippla dygnet så jag hann med precis allt som bjuds. Jag önskar trevlig fredag med en bild på Henning Koppels fina melaminklocka som tagits i produktion igen av Georg Jensen, från och med 2015. Hurra! Jag som spanat på en liknande på auktion en gång i tiden. Kanske är det fler danska designnördar därute som blir lika glada som mig för denna nyhet? Happy Friday på er!
Visste ni att keramikern Kajsa Cramer har flyttat in i Spinneriet. Från och med 1 januari har hon sin studio våningen ovanför mig. Hurra! Här ser du ett exempel på hennes fina och karaktäristiska vaser. Sköra och skira och utomordentligt vackra. Extra snygga tycker jag att de blir när får bryta av mot ett slitet träbord elller som här, en bordsskiva i betong. Bilden har jag lånat från Pella och Maries visningshus för JM på Skögshöjden. Ljusstaken heter Lovatt och kommer från J.levau shop. Love it!
Jag är hemma och tar hand om en hostig pyssling idag. VAB tror jag det kallas, men det är inget begrepp jag som egenföretagare egentligen är särskilt bekant med. Jag stjäl ju små möjligheter att jobba ändå, så jag tar faktiskt aldrig ut någon sådan ersättning från Försäkringskassan. Som nu till exempel, när den lille sover middag, då passar jag på att parkera mig i arbetsrummet. Dagens uppgift? Att rensa undan det värsta i inkorgen inför kommande arbetsvecka (som blir min första på heltid). Wish me luck. Det har ju buffrats en del under jullovet om man säger så. 976 mail väntar på min attention…
Inemellan frustrationen över alla blinkande utropstecken och glädjepirret över oväntade förfrågningar lyfter jag blicken och inser… att det snöar! Hurra! Årstidsväxlingarna är sannerligen den vackraste tavlan.
Alldeles gratis dessutom. Ni kanske minns hur utsikten har sett ut tidigare i höst, och sommar. Om inte kommer en påminnelse. Att ställa skrivbordet mot fönstret var verkligen ett bra beslut!
Efter en gråmulen vecka där plåtning efter plåtning har fått ställas in på grund av undermåligt dagsljus, täta moln och/eller ösregn upplever jag i detta nu ett närmast religiöst ögonblick i studion. Titta! Ser ni? Medan jag sitter här och tömmer min ovårdade inbox på olästa mail knackar solen på rutan. Halleluja! Det var verkligen i elfte timmen. Tack snälla för att utomhuslampan tändes just idag!
Vad jag har för mig på jobbet den här veckan? Bygger och fixar i vår blivande fotostudio i den gamla Spinnerifabriken utanför Lindome. Här ser ni en par bilder från gårdagen då jag bland annat grejade lite med den stora tavelväggen (lovar att visa mer när ramarna är fyllda)…
…och så agerar jag bygg-projektledare för veckans största och viktigaste uppdrag som Martin hjälper mig med. Att iordningsställa mobila studioväggar som kan målas om, spikas på, flyttas och justeras beroende på hur uppdraget ser ut men också på hur dagsljuset faller i lokalen.
Nej, jag är inte så förtjust i att visa bilder på saker som är ofärdiga, men här får ni i alla fall en liten försmak på vad som sker (och har skett, från plockepinn till skärmvägg). För er som inte varit i en fotostudio förr så är sådana här väggar ett ganska vanligt knep för att vinkla in och använda dagsljuset från fönsterna.
Idag har väggarna målats vita och på fredag bygger vi sminkbord med belysning und alles. Behöver man det om man mest ska fota inredning? Nää. Kanske inte. Men jag har alltid velat ha ett sånt – så sminkbord får det bli. Sist men inte minst. Inredandet och piffet måste givetvis vänta tills de stora pusselbitarna är på plats men en finfin möbel står redan och väntar. Ser ni vilken?
Bästa knepet när man har en liten klåfingrig typ därhemma som vill pilla och greja på allt inom räckhåll? ”Museiboxar” i plexi. Den här köpte jag på Artilleriet igår, och den kommer från NoMess Copenhagen. Har letat som en galning efter HAY’s minsta modell men den har varit slutsåld överallt. Som tröst är denna lite smäckrare i kanterna och har en enklare öppning i fronten. Och visst är det kanske lite dubbelt eftersom jag skrev om plastbantning av hemmet så sent som igår – men den här lådan ska vi ju varken äta med, eller sova i. Jag försöker foka på det som är närmst kroppen till att börja med. Konstverken i boxen har jag fått av Lisa Hammar Posse. Hennes Raku dolls finns också att köpa på Artilleriet. Dagens tips!
