Kategori: Fridas personliga

Här flyter tiden framåt i sakta mak (amma, vyssja, amma, vyssja… ja ni vet ju hur det är) men för att inte dagarna ska blandas ihop totalt firar jag traditionsenligt helg genom att visa några fredagsfavoriter. Vi börjar med den egenodlade chilliplantan som vi fått av Martinreda. Han bor ju ett stenkast ifrån oss och överraskade hela familjen när vi kommit hem från BB med presenter och en hemleverans av middag: tryffelburgare på svensk högrev, bacon, ostcreme, tryffelmajo och karamelliserad lök… Jamen, hur gulligt? Nu i veckan fick jag också paket från en läsare i Norge som skickat de sötaste små stickade tofflorna i merinoull och en fantastisk pläd (som inte rymdes i bild). Tack snälla Marianne! Och vet ni vad? I samma stund som värkarbetet drog igång höll jag på att beställa hem en Kungalampett (adlink) och se, den levererades nästan samtidigt som Oscar. Säger kanske en del om hur länge jag fick kämpa med latensfasen… Sist men inte minst två presenter jag köpt till mig själv i veckan på temat ”self pampering”. En ny duscholja av sojabönor från H&M och boken Food Pharmacy (adlink) som jag verkligen kan rekommendera. Jag är så sjukt taggad på att äta bättre nu, för att hjälpa kroppen läka snabbare. Trevlig helg! 

Nej, ni kan vara lugna. Jag har inte börjat jobba redan. Men igår lät jag mig faktiskt fotograferas till en intervju. Och jag är så himla glad att vi fick till den här sessionen innan bebisen fyllt 10 dagar. Det är ju något alldeles magiskt med den första späda och sköra tiden med en ny familjemedlem, även om man själv oftast är så omtöcknad och känslomässigt uppochner att man kanske har svårt av njuta av det just i stunden. Men desto viktigare att bevara minnen till framtiden därav, tänker jag. Och även om man måste kliva ur bebisbubblan och skärpa till sig lite – vilken jobbförmån det är ändå. Att få möjlighet att göra sådana här saker under ordnade omständigheter. Jag hojtar när det finns mer att se och läsa. Tills dess, en sneak peek på vad jag sysslade med häromdagen.

Jag avskyr egentligen att prata väder, men våren slog verkligen ut i full blom medan vi var inne på BB nu i veckan. Under bilresan hem i torsdags tittade jag storögt på alla grönskande lövträd och nyklippta gräsmattor som svisvhade förbi på andra sidan rutan och fick faktiskt lite ”spring i benen” trots att hela kroppen känns mörbultad och gör vansinnigt ont just nu. Fokus i helgen ligger på återhämtning och vila men jag hoppas på en kort ”barnvagnspromenadspremiär” i mina nya sneakers. Det ska också bli ett sant nöje att börja rensa bort de uttjänta gravidklänningarna och plocka fram vårigare plagg. Jag är så trött på svart stretchtyg och korviga gravidstrumpbyxor. Mitt life goal för den närmsta tiden är att bära mer ljusa plagg. Vi får se hur det går med den saken, men helgens outfit känns i alla fall som en bra start. Fin fredag till dig! 

Nej, det blev ingen omplantering av blommor i lördags. Istället drog värkarbetet igång och måndagen den 1 maj kom lillebror till världen. Frisk och kry, på en färdig flaggdag och allt. Och just det här ögonblicket (fotat tidigare idag, när syskonen skulle mötas för första gången på BB) har varit en av mina starkaste målbilder under hela graviditeten. Jag fick tipset att försöka visualisera den stunden och hur det skulle kännas – när helst oron eller rädslan knackade på – och det har funkat som drivkraft för mig. Genom både illamående och motigheter. Idag hände det. Äntligen är han här. Välkommen till världen Oscar! 

Det känns inte som någon vidare bra idé att köpa hem en maffig fredagsbukett nu när vi står stand by och inte riktigt vet hur de närmsta dagarna kommer att se ut, så jag bjuder istället på en bild av mitt kommande helgprojekt (om inte bebisen behagar kika ut). Nämligen att frisera min ohemult övervuxna Dr Westerlund. Jag testade att peta ner några blomsternäringspinnar i krukan för en tid sedan och jisses vilken effekt det fått. Min favoritpelargon har växt så det knakar och nu är det hög tid att toppa och ta ner. En lagom ansträngande syssla att ta sig an denna halvmulna Valborg som väntar. 

Nej, fortfarande ingen bebis i syne. Men kroppen är lite för tung för att orka sitta på kontoret åtta timmar i sträck och sinnet är lite för otåligt för att ligga på sofflocket och bara vänta. Så jag sköter mina skrivbordsuppdrag från köksbordet och favoritfåtöljen den här veckan. Fördelen (och nackdelen) med att driva eget är ju också att man kan ta med sig arbetet i väskan. Så idag kamperar jag hos min svägerska Anna som är hemma med sin 12-veckors bebis. Känns tryggt om värkarna skulle kicka igång nu mitt på dagen. Och praktiskt eftersom vi kan passa på att beta av lite gemensamma jobbprojekt. Men framförallt kul, för snart kommer vi ju att kunna vara mammalediga ihop!

Pling! Låt mig presentera; Dagens I-landsproblem som bloggare. Tänk er följande scenario. Du är en riktig tvålnörd. Du letar länge efter den perfekta handtvålen och provar dig igenom åtskilliga märken och modeller. Efter ett par år hittar du till slut en Favorit med stort F som dessutom är dryg, prisvärd och ekologisk. Du tipsar om fyndet på din blogg (obs! helt osponsrat / icke mutat och totalt egenfinansierat köp). Vad händer? PANG! Pumptvålen i just den doften säljer slut så till den milda grad att du måste sätta upp dig på kölista i den lokala butiken om du vill få tag på en flaska när det blir dags för påfyllning. ”Ha ha… men skyll dig själv, det är ju ditt fel!” skrattade Anna när jag smet förbi Cosa Homestories nu på lunchrasten och dansade glädjedans över att det äntligen fanns en, jag upprepar EN, flaska kvar på hyllan som jag lyckades nypa före någon annan. Öppet meddelande till alla er som köpt Laboratorio Olfattivo – Zen Zero. Hoppas ni är lika nöja med tvålen som mig. Jag må skoja om fenomenet, men det är verkligen roligt att förmedla sina favoriter här på bloggen när de så uppenbart verkar bli andras också.

Lite off topic, men det är så många som hör av sig och frågar nu så det är lika bra att jag svarar officiellt. Nej, ingen bebis ännu. Jag är i vecka 40 + 1, and counting. Men vi mår bra. Jag mår bra. Och jag känner mig framförallt så förberedd, laddad och redo som jag kan bli. I fas med livet liksom. Harmonisk och hemmastadd. Det är så vansinnigt skönt. Köksrenoveringen är i hamn, golven är bytta på båda våningsplanen, huset är städat och i ordning, elden sprakar i den öppna spisen som vi installerade i våras och alla bebiskläder är tvättade och strukna. Klipp till förra gången jag var gravid och gick över tiden så att vi hamnade mitt i en flytt från lägenhet till hus, levde med alla tillhörigheter nedpackade i kartonger och försökte möblera upp vår nya bostad medan vi väntade och väntade. Ja, ni fattar. Bara på det planet känner jag att jag fått lite revansch från senast. Så jag tar de här extra dagarna med ro och gör inga större utsvävningar. Det är en lugn helg på hemmaplan som väntar. Och en ovanligt lugn och glad Frida som önskar ”Happy Friday”!

Istället för en bukett kortlivade fredagsblommor tänkte jag ge mig ut på jakt efter en liten slingrig krukväxt idag. Denna hade Mija Kinning med sig till filminspelningen i vårt kök, men den följde med henne tillbaka. Jag tyckte det var så himla fint med lite grönska i våra öppna hyllor. Har dock inte lyckats hitta en liknande bladformation ännu. Någon som vet vad detta kan vara för sort? Alla tips emottages tacksamt. 

Det fanns en tid när jag tyckte det var lite trist att behöva sitta framför datorskärmen en hel arbetsdag, men i mitt pregnanta tillstånd känns det tvärtom som en obeskrivlig lyx. Att få jobba med huvudet, istället för kroppen. Att kunna slå sig ner på en stol och skapa med tangenterna, istället för tung kamerautrustning, blixtar och rekvisita. Sedan ett par veckor tillbaka arbetar jag med ett stort konsultuppdrag för Västsvenska Turistrådet där Trendenser ansvarar för att kartlägga intressanta formgivare, företag och besöksmål i regionen på temat design och arkitektur. Ett nypa-sig-i-armen-roligt projekt inom ramen för näringsdepartementet och regeringens exportstrategi. Och det kunde inte ha haft en bättre timing än just kvartal 2, 2017. Tack livet!