Kategori: Lookalikes

Jag har fått så många frågor om lampslingor i barnrummet efter att jag postade bilden nedan och om jag ska vara helt ärlig vet jag inte vad som är bak och fram i den frågan. Jag vet inte vem som var först på bollen (om ni ursäktar ordvits). Iris Lights är en variant, Happy Lights är en annan och som grädde på moset säljs nästan identiska lampor (även dem importerade från Thailand) via lågpriskedjan Rusta. Och visst är väl de här lika som bär, om man bortser från priset och antal bollar på tråden. 

Jag blev lite paff när jag slog upp EM’s senaste katalogutskick och hittade en kampanj för danska hyllserien Mistral (som också säljs via Ilva och en rad andra möbelförsäljare i landet). Är deras produkter inte slående lika Montanas modulsystem så säg? Till och med loggorna liknar ju varandra. Montana är ett danskt familjeföretag som grundades 1982 av Peter J. Lassen. Deras berömda hyllsystem har blivit en eftertraktad klassiker och de flexibla modulerna finns i 42 olika lackfärger samt sju olika ytor som du kan blanda och välja fritt emellan. Vägghängda, på sockel, med eller utan dörrar och insatser. Mistral springer lite på samma boll tycker jag, eller vad säger du om de här? Lika som bär? 

När hypade inredningsbutiken Artilleriet tog in soffbordet Reclaimed i sitt sortiment blev det snabbt signifikant med den eklektiska Göteborgs-stilen. Träet som används i deras soffbord kommer från antika kinesiska byggnadskonstruktioner och dörrar och har därav en naturligt sliten yta och patina. Det har synts ofta i inredningsmagasin och på Hemnet de senaste åren, så det förvånade mig inte ens när jag såg ett likadant bord bland Mios ”nyheter” för våren 2016. Samma mått och koncept. Förutom att Mios skiva är av brunbetsad furu. För visst är väl de här lika som bär? 

För ett par år sedan var de här hopfällbara korgarna i sjögräs vansinnigt svåra att få tag på. Jag minns att jag beställde mina efter mycket manklemang från en webbshop i Amsterdam, med rätt dyr frakt som följd. Hursomhelst. Under senare tid har danska Bloomingville exploaterat dem ordentligt, så nu är de inte länge lika svåråtkomligt gods. Och kanske än mindre nu när svenska kedjan Indiska lanserat en egen version i LOLLO Basket. Dryga hundralappen billigare med identiskt format. Antagligen är det ingen formgivare i väst som kan ta credd för dessa, utan säkert någon Asiatisk producent, men det förtar ju inte att de här ändå är lika som bär, trots att två olika företag skor sig på dess popuaritet. För visst är väl de här lika som bär?

 

Det beror antagligen på att jag är så insnöad på soffbord just nu (sålde ju vårat efter nyår och har inte ersatt det med något nytt ännu) och börjar kunna alla leverantörers sortiment utantill vid det här laget. Hursomhelst hajjade jag till direkt när jag såg den här ”nyheten” hos Jotex. Nog har väl Malevik vissa likheter med Norrgavels Soffbord 100 och dess tredelade ekstativ med rundade ben som lutar svagt utåt. 

Paret Charles och Ray Eames ritade originalet till den här stolen som ett bidrag i en tävling anordnad av the Museum of Modern Art på 50-talet. Sitsen är tillverkad av återvinningsbar polypropylen som är genomfärgad för att den ska bli tåligare mot slitage. Jag förstår ärligt talat inte hur Jysk kommer undan med SEM som ju så snubblande lik DAW att det känns som man ser dubbelt. Eller vad tycker ni om de här, lika som bär? 

Den klassiska glaskaraffen Linné Carafe som bl a finns att köpa på Artilleriet i Göteborg har synts på många bloggar de senaste åren och det går inte att ta miste på populariteten för denna handgjorda pjäs. Just därför har jag svårt att tro att Olsson Jenssen inte inspirerats av den när de tagit fram en näst intill identisk (det skiljer bara 1 cm på höjden) för en tredjedel av priset. Eller vad säger du om de här? Lika som bär? 

Innan ni börjar protestera. Jag vet att ett skohorn är ett skohorn, men det finns ju ändå en del olika format och material på dem – därför har jag svårt att tro att Lagerhaus formgivare inte sneglat lite på Norrgavels storsäljare tillverkad av bok med en smal läderrem för upphängning när de tagit fram sin egen dito i… just det: träslaget bok med tunn läderrem. Ganska lika. Eller vad säger du om de här? Lika som bär? 

När Gervasoni släppte sin linnesoffa Ghost av Paola Navone för ett par år sedan markerade de ett paradigmskifte i inredningsbranschen. Från ett slätstruket soffideal med hårda plymåer och divanen som mysfaktorhöjare blev plötsligt den skrynklade stilen med överdimensionerade klädslar och många lösa ryggkuddar den nya normen. Lookalikesen på Ghost är så många att jag slutat reagera men jag gissar ändå att IKEA sneglat lite på den när man skissat fram bäddsoffan HOLMSUND. Eller vad tror du? 

Många känner till Svenskt tenns klassiska Hortuskruka i glas, men vad alla inte vet är att när Josef Frank ritade den ursprungliga modellen 1938 så var den gjord i mässing. Under kriget blev all metall hårdvaluta och det var därför Estrid Ericson lät göra en variant i glas som sedermera visades på en vårutställning på Svenskt Tenn 1942 och resten är ju som man brukar säga – historia. En riktig storsäljare har den blivit. Den mindre mässingskrukan har ju senare tagits upp i produktion igen och finns sedan ett par år tillbaka både i en stor och liten och mellanmodell som alla blivit omåttligt poppis tack vare de senaste årens mässingstrend. Tycker du Hortusen är ”dyr” finns numera en budgetlookalike på Mio. Jag spanade precis in denna prickade mässingskruka i deras nyhetssortiment. Fast särskilt ny vet jag inte om idén känns va? Reliefmönstret liksom den karaktäristiskt plattade spillkanten känns väl ganska lik Josef Franks klassiker. Eller vad säger ni om de här. Visst är de lika som bär?