Vi vänder snart kalenderblad till 2013 och bloggosfären fylls med årskrönikor av olika slag. Själv blir jag nästan yr av att tänka på allt jag hunnit med. För mig kommer 2012 att bli ihågkommet som året då jag sprang i 190 km/h och lanserade ett eget iPad-magasin med Bonnier, bytte kostym och ny logotyp på Trendenser, gjorde min första bok (med Marbodal), fick en stående sida om design i Göteborgs-Postens helgbilaga, började jobba med TV4, arrangerade Bloggforum i Göteborg och Formforum i Kosta Boda tillsammans med Milk, spelade in min första reklamfilm (för Volvo), gjorde min första föreläsning på engelska (i Amsterdam) och lanserade den digitala kursen ”Bloggskolan” med Underbaraclara och Annakarin. Men 2012 var också året då jag lärde mig mycket nytt – den hårda vägen. Jag var nämligen en signatur ifrån att köpa in mig och bli delägare i ett bolag som ännu inte levererat enligt plan. Jag har också lagt alldeles för mycket tid och kraft på att samarbeta med fel sorts människor och jag skäms för att jag råkade göra en person besviken, av misstag. Det är inte lika roligt att prata om som alla framgångar, men det är en minst lika viktig del i min utveckling och kanske det som har lärt mig allra mest under året som gått. På det privata planet höll jag nyårslöftet att springa milen under 45 minuter, vilket jag är mäkta stolt och glad över och så, till slut – den viktigaste händelsen av allt. Jag blev gravid. Det är också något som jag tänker låta få prägla nästa år. Jag ser verkligen fram emot att sakta ner på farten en smula, fokusera på att bilda familj och att låta en ny liten människa bli huvudperson i vårt liv. Jag hoppas att du vill hänga med mig och bloggen även på den resan. Gott slut och nytt! Vi ses 2013.
Som pausmusik i mellandagsmyset bjuder jag på en vintervit fototriss från min närmaste närhet. Förevigade med min nya kamera som jag kämpar för att lära känna lite bättre. Först ut: Norrland, som bjöd på snötyngda träd och vita vidder. Väder man önskar att alla fick njuta av, varje jul.
Även tomten kom med sin beskärda del av vita skatter i år. Mer om julklapparna i ett senare inlägg, men de här fina ljusstakarna låg i ett paket som kom med bud hela vägen från Finland. Nyaste Nappula från Iittala, designade av Matti Klenell som jag träffade på Helsinki Design Week. Visst är de fina?
Sist och sötast. 2012 kommer antagligen att gå till historien som min karamelltätaste jul. Någonsin. Jisses så mycket smarrigt jag har bjudits på under de här dagarna. Allt från faster Märtas knäck till mammas kakor. Mums! Hoppas att ni också får njuta av både godsaker och ledighet. God fortsättning!
Vill du hänga med mig på ett hörn under ”julledigheten” och se vad jag håller på med under de närmaste dagarna så rekommenderar jag dig att kika in på mitt Instagram-konto. Där kan du följa delar av mina julbestyr via mobilen. Det formatet är ju så mycket lättare och snabbare att uppdatera när man är på språng, än att slå sig ner vid en dator. Du hittar mig om du söker efter Trendenser!
När jag surfade runt på Blocket häromveckan sprang jag på de här fina juldekorationerna i plåt, tillverkade av Skånebaserade Wanja What. Jag beställde genast ett gäng till en fotografering för nästa iPad-magasin, men kan inte hålla mig från att visa upp några av dem här på bloggen nu direkt. Vasen med trollhassel står på vårt kontorsbord och jag har fått så otroligt många frågor om klassikerna som hänger i kvistarna.
Visst är de fina? Jag skulle vilja ha en hel gran full av dessa platta plåtpumlor, som den designnörd jag är. Annonsen verkar borttagen från Blocket men jag har kvar mailadressen som var kopplad till den. Vill du köpa samma lika kan du testa att maila [email protected]. Dagens tips!
Efter en intensiv jobbvecka har helgen spenderats i horisontalläge och jag tänkte stanna kvar här i soffan, djupt försjunken i en bok om digital fotografering och min nya kameramanual. Jag har nämligen köpt mig själv en sprillans proffskamerautrustning och måste läsa på om hur allt fungerar. 2013 ska bli året då jag lär mig fotografera, på riktigt. Så, jag kikar mest in för att önska en glad tredje advent med en bild på en DIY-adventsljusstake modell vitmålade äpplen. Funkar kanske inte hela december men väl som middagsdekoration för en kväll. Ha en skön söndag så länge! Vi ses igen imorgon.
Nej, det hör inte till vanligheterna att jag fotar min egen post – till en bloggpost. Men när man får så här fina handtextade kuvert så rycker det för mycket i dela-med-sig-tarmen för att jag ska kunna låta bli. Min vän Ylva Skarp kan vara en av de roligaste personerna att få brev från. Tack snälla för de fina julkorten! Då var det bara det här med färglösheten, igen. Men jag kan inte hjälpa’t. Jag tycker det är kanonfint!
Nu är jag tillbaka efter en avkopplande semestervecka i solen. Jag har hängt vid poolen, badat i havet, sträckläst fem böcker, hinkat i mig färskpressade juicer och ätit glass i stora lass. Nu är jag utvilad och laddad att ta itu med mailkorgen som blinkar ilsket rött (med hundratalet obesvarade mail!) och sista slutspurten fram tills jul. Jag rivstartar med att åka till Borås där jag ska hålla heldags-workshops på ECO Boråstapeters återförsäljarutbildning. Jag ska bland annat föreläsa om trender 2012/2103 och gå igenom aktuella sociala medier inom inredning och design. Ha en fin start på dagen!
1) Poolhäng under palmerna 2) Triss i solskydd på standen 3) Solade mest i skuggan men fick en hel del fräknar ändå 4) Man ska inte äta mjukglass utomlands har jag hört, men den här var fantastisk! 5) Startade morgonen med en sån här, varje dag! 6) En av alla vackra kvällar 7) Vågskvalp i november, oslagbart! 8) Läste länge, tills poolen stängde 9) Den magiska sanden på stranden!
Idag har jag inte helgat vilodagen direkt. Men det har sin förklaring. Imorgon vid den här tiden ligger jag på en strand och lyssnar till vågskvalp i fjärran land. En hel veckas semester hägrar, så jag har lite att ta igen i förskott, om man säger så. Därav har jag låst in mig här på kontoret för att kunna koncentrera mig till max. När man har mycket att göra och är ensam i företaget finns det inte mycket att be för, då är det bara ”rumpan ner på stolen” som gäller. Det är förresten många som hör av sig med frågor om mitt jobb. Om hur det är att vara egenföretagare och hur man gör för att försörja sig på bloggande. För er som vill veta mer om sådant kommer en spännande nyhet upp nu på onsdag. I väntan på den rekommenderar jag Underbaraclaras text om frifräsandets vedermödor, publicerad tidigare idag. Klok som en bok är hon. Kunde inte ha beskrivit det bättre själv. Och ikväll, ja då är det gasen i botten som gäller för mig!
Den här veckan har jag och Bodil varit på ”hemlig ort” och gjort ett fantastiskt roligt jobb, i en fantastisk fotostudio (som bara i sig fungerat som anabola steroider för mina drömmar om en egen sådan). Resultatet och bilderna kommer att dyka upp på nätet i början på nästa år. I vanlig ordning är det jättesvårt att bara säga A och inte B. Men, jag måste hålla mig. Vad jag kan visa är delar av studion, så länge. Vill ni se fler sneak peeks kan ni titta på mitt Instagram-konto!
”Hm, vi skulle behöva en kaklad vägg på den här köksbilden…” Inga problem, det finns ett gäng att välja mellan. ”Vilken färg på fogen och vilken kakelbredd vill ni ha?” Plötsligt uppenbarade sig ett helt kartotek av väggar. Och det var samma visa med fönster, golv, golvlister, innerdörrar, ytterdörrar. You name it. Man kunde bygga ihop vilket rum som helst med hjälp av rekvisitabankens legobitar.
Lägg därtill ett välutrustat strykrum, ett annat fyllt med hyllmeter efter hyllmeter med textilier, ännu ett annat rum fullproppat med färgkoordinerad inredningsrekvisita, ett tredje fyllt med färgpytsar och så en alldeles egen snickare på det. Tänk att få jobba med sådana resurser, alltid. Vilken dröm.
Behöver jag ens säga att det kändes som att ha hamnat i de kreativas motsvarighet till sjunde himlen. Åh vad jag ska jobba hårt för att ha råd att skaffa en liknande lokal, med liknande möjligheter (om än med något mindre kvadrat) till Trendenser. Någon gång i framtiden. Vilken mental morot!
När jag började blogga var jag mycket bättre på att belöna mig själv med små presenter när jag gjorde något extra modigt eller bra. Som en slags klapp på axeln i fysiskt format. Efter mitt första TV-framträdande köpte jag exempelvis en tändsticksaskhållare i tenn som ett litet minne, och efter mitt första riktigt stora föredrag (inför över 400 åhörare) köpte jag en ljusstake som jag önskat mig länge. Men, det senaste halvåret har jag varit jättedålig på att stanna upp och reflektera över mina prestationer. Trots att jag gjort massor med nya TV-jobb och föreläsningar, liksom en bok och ett spännande webbprojekt som snart lanseras. Som alla krävt både många och långa promenader utanför min egen comfort zone. Så, när jag besökte Tennet igår jag till på den här kudden som legat på önskelistan en längre tid. Och texten? Ja, den talar ju för sig själv. Det är själva mottot bakom mina prestationspresenter.
och
