Nej, usch. Det här har inte varit någon Happy Friday för min del. Jag har stressat som ett jehu från morgon till kväll och ändå bara hunnit hälften av det som förväntades av mig. När jag skulle hämta på förskolan möttes jag av nedsläckta lokaler och ett ensamt barn med världens bästa och mest tålmodiga pedagog och då slog det mig. De flesta andra har nog jobbat halvdag idag… Allhelgona? Det hade jag missat helt. Nåja, nu är det kväll. Middagen är klar att ätas så snart Max har somnat och jag har gjort som jag allltid brukar efter riktiga skitdagar. Slängt mig på soffan för att fokusera på det jag faktiskt har hunnit med. Både idag, under den här veckan och i livet i stort. Det brukar hjälpa. Just den här ljusstaken är faktiskt en bra påminnelse om det senare. 2008/2009 hade jag och 14 kollegor precis blivit varslade från vårt reklambyråjobb eftersom vår största kund var på väg i konkurs. Jag hade nyss brutit upp efter ett 7 år långt förhållande och bränt mina sista sparpengar på att köpa det nödvändigaste för att bygga ett eget bo. En säng, en soffa osv. Jag minns att jag tvingades panta ett par guldörhängen som jag hade fått i konfirmationspresent för att ha råd med hyran (förlåt morfar!). Mitt i den livskrisen bestämde jag mig för att börja försöka sälja annonsplatser på min blogg. Jag hade ju väldigt många läsare och kanske fanns det något företag som ville synas där? Vålamagasinet i Uppsala och Urban Living i Simrishamn var de första företagen som trodde på min idé och den här ljusstaken blev en belöning till mig själv när jag hade klarat mig ur den värsta svackan. Idag ser man Kubus4 överallt men för mig kommer den alltid vara en påminnelse om när det vände och att jag egentligen aldrig ska klaga när jag har för mycket jobb.
När jag var anställd och drömde om att starta eget så var en av mina målbilder just det här. Att kunna få sitta kvar vid köksbordet och jobba i lugn och ro när alla andra skyndat iväg till sina arbetsplatser. Att slippa morgonjäkt och rusningstrafik och stresspåslag innan frukost. Och att få se sitt eget hem i dagsljus lite oftare. Simple as that. Jag tror det är viktigt att ha både stora och små visioner att plocka fram i huvudet när man kämpar med livsavgörande beslut och jag är övertygad om att det är lika viktigt att värna om bådadera när man väl har tagit steget. Annars är det lätt att man bara fokuserar på de stora målsättningarna och prestationerna när man fått vind i seglen. Just därför är jag fortfarande mån om att aldrig behöva vara inne på kontoret före kl 10. Trots att jag har anställda nu. Men morgontimmarna i ensamhet är viktiga för mig. Inte bara för att det var något jag lovade mig själv och att de ger mig möjlighet att starta dagen i min egen takt, utan för att det lämnar mig med en känsla av att fortfarande äga min egen tid. Även under de mest hektiska och galna av jobbperioder. Det betyder ju däremot inte att jag inte arbetar under arbetsdagens första timmar. Tvärtom är det nog då jag får som allra mest gjort. Jag kan svara på mail, tänka klart, fatta beslut och ta samtal utan att bli avbruten. Eller som imorse, låta en bokintervju ta nästan två timmar mer än planerat – bara för att samtalet blev så himmelens intressant. Det är en löneförmån jag aldrig vill ta ifrån mig själv.
Tusen tack för all feedback på gårdagens blogginlägg. Det har varit spännande att följa tråden i kommentarsfältet med intressant input. Igår var jag i Stockholm på ett uppdrag och kom hem långt efter midnatt, så idag har jag jobbat hemifrån köksbordet med en kopp kaffe på armlängs avstånd och gjort mitt bästa för att komma ikapp på mailen. Kors i taket men inboxen är så när som tom. Det är ju en utopi för oss som driver eget men jag försöker alltid ta helg med en så lätt inbox som möjligt och för en gångs skull ligger jag i fas. Värt att fira! Nu vankas fish tacos till middag med mangosalsa, guacamole och mängder av koriander. Har ni inte testat det innan så hittar ni bra recept HÄR. Nu är det ju på tok för mörkt för att fota av middagsbordets alla skålar och såser så jag lånade en bild från Hostthetoast. Happy friday på er!
Någon undrade om jag inte borde svara på Underbaraclaras arga Expressen-krönika om ”den nya miljömedvetenheten” som blivit statussymbol och där ”de rika” tycks tro att ännu ett köp av en dyr fåtölj i vegetabiliskt garvat Tärnsjöläder kommer rädda planeten? Men nej… Jag vill inte gå i polemik med Clara. Dels eftersom jag inte känner igen mig i hennes resonemang och därför inte känner mig särskilt träffad av texten, personligen. Dels eftersom jag faktiskt tyckte det var bra gjort av Clara att lyfta frågan i en av landets största dagstidningar, även om jag inte håller med i argumenteringen. Säga vad man säga vill om vad ”andra” gör för rätt och fel i miljöfrågan – jag tycker fortfarande att det är alldeles för många som inte tänker på den alls. Och det är verkligen inte bra. Debatten måste ta sig in i fikarummen och dyka upp runt middagsborden för att vi ska kunna skapa skillnad och det gör den nog bara om någon som Clara vågar sticka ut hakan och provocera lite. Så nej, jag vill inte gapa emot. Tvärtom vill jag applådera de diskussioner och reflektioner om hållbarhet och konsumtion som florerat på nätet de senaste dagarna – tack vare hennes text. Men givet pikarna i olika kommentarsfält behöver jag nog klargöra hur jag ser på vissa saker, för dem som tycks ha fått min syn på saken om bakfoten.
Ja. Jag håller med om att konsumtionens miljöpåverkan måste minska om vi ska nå FN’s miljömål.
Nej. Det betyder inte att jag tror på köpstopp som den enda lösningen.
Ja. Som ekonom är jag övertygad om att vi är beroende av fortsatta skatteintäkter för att vårt välfärdssystem och vårt gemensamma, övegripande hållbarhetsarbete inte ska kollapsa.
Nej. Det betyder inte att jag tycker att ekonomisk tillväxt måste komma från miljöförstörande produktion.
Ja. Utbud och efterfrågan på hållbara produkter behöver öka, både i Sverige och globalt.
Nej. Det innebär inte att vi kan fortsätta shoppa utan eftertanke bara för att vi ”väljer ekologiskt”.
Ja.Ekologiska varor är alldeles för dyra. Ohållbara produkter är alldeles för billiga.
Nej. Jag tror inte att prisnivåerna kommer lösa sig av sig självt. I alla fall inte tillräckligt snabbt.
Ja. Vi har bråttom om vi ska nå FN’s klimatmål innan 2050, om vi vill undvika naturkatastrofer.
Nej. Jag gillar inte statliga regleringar i vanliga fall, men här är jag övertygad om att politikerna måste kliva in och snabba på processen. Inte minst genom att subventionera de bättre valen och göra det dyrare för företag att producera saker som är dåliga för miljön och för vår hälsa.
Att köpa billigt är ibland väldigt dyrt och att äga är faktiskt inte den enda lösningen. Åtminstone inte sett ur ett helhetsperspektiv. Men, jag tror att den negativa effekten av de köpbeslut vi fattar idag är alldeles för långt ifrån oss konsumenter som står vid hyllkanten och väljer. Därför tycker jag inte att man kan lägga hela ansvaret på vår gemensamma framtid – hos den enskilda individen. Jag tycker däremot att prissättningen på de varor och tjänster som finns på marknaden mycket tydligare borde spegla de samhällskostnader som ohållbara produkter och tjänster faktiskt för med sig. Kanske borde vi rent av ha två prislappar. En som visar vad varan/tjänsten kostar för oss konsumenter här och nu, och en som visar vad den kostar för jorden. Allt vi konsumerar påverkar ju miljön under hela livscykeln. Vid tillverkning, användning, återbruk, materialåtervinning, omhändertagande av avfall och transporter. Men det perspektivet har vi alldeles för sällan med oss när vi ”shoppar loss” och unnar oss. Och det ÄR inte helt lätt att bedöma. Men det kanske skulle bli mycket enklare för alla, oavsett plånbok och samhällsklass, om vi redan i affären kunde se och utvärdera sakernas verkliga pris och kostnad på ett tydligare sätt?
Filmtips till dig som vill fundera ett varv till:
Sist men inte minst skulle jag vilja tipsa om en aktuell paneldebatt med två av mina egna förebilder inom det här ämnet. Både sett till varumärken, tänk och personligheter. Mia Grankvist från Houdini och Ellen Dixdotter från Filippa K. Hatten av för er. Vi i inredningsbranschen har mycket att lära från detta tänk!
Jag är helt slut efter den här veckan och ser så obeskrivligt mycket fram emot när Max har knoppat in och lugnet kommer lägga sig i huset om ett par timmar. Då ska jag tappa upp ett bad och ägna mig åt lite self pampering. Jag som aldrig vinner något kammade nämligen hem första vinsten i en instagramtävling förra veckan och fick ett presentkort att handla valfria skönhetsprodukter för. Valet föll på den här salt-scruben från Maria Åkerberg (som ju tillverkas alldeles nära mig, strax utanför Kungsbacka). Träborsten kommer från Iris hantverk och handduken kommer från Norrgavel, båda låg i goodiebagen vi fick på festen häromdagen. Bra kombo. Nu ska jag klappa ihop datorn och ta helg. Önskar er alla en Happy Friday!
En sak som jag är väldigt glad över är att jag numera inte behöver göra allting själv i mitt företag. Jag har ett team av superkvinnor runt mig. Egen säljare, en egen agent, en assistent och även ett stort nätverk av duktiga personer som kan hjälpa mig att jobba med olika projekt jag håller på att utveckla, på frilansbasis. Det betyder så himla mycket. Först hade jag inte ekonomin för att ta in externa händer (i början när man startar företag är man ju tillräckligt orolig över att kunna försörja sig själv) men sen var jag nog väldigt rädd för att ta hjälp under en tid eftersom jag inbillade mig att jag skulle tappa kontrollen över mina idéer eller att jag inte längre skulle kunna känna samma stolthet över uppdragen om jag inte genomförde varenda detaljmoment själv. Och sen gick jag på några nitar och trodde att det där med att jobba med andra inte alls var min grej. Så himla fel jag hade. Visst, det är skitläskigt. Både att anställa och att ta ansvar över andras företagares försörjning genom bindande avtal. Och det kan ta tid att hitta rätt och matcha olika personligheter, precis som i alla relationer. Men det är också så jäkla häftigt att den här bloggen som jag en gång startade i ett litet studentrum en sen kväll för 11 år sedan (på grund av framtidsångest och oro för att få jobb efter utbildningen) nu är något som kan skapa arbetstillfällen för människor jag tycker om – och som förhoppningsvis har lika roligt på jobbet som mig. Tack Anna, Helene, Sofie och Charlotte för en härlig teamupplevelse igår. Snart ska ni få se vad vi sysslat med!
Jag brukar inte blogga om vad jag sysslar med på jobbet men förstod att förra veckans inlägg om en ”dag på kontoret” var uppskattat, så jag kör en favorit i repris. Såhär kan också ett arbetsdygn i Trendenser AB se ut. De senaste 24 timmarna har jag varit i Malmö. Åkte ner i måndags morse för ett jobbmöte med Mija Kinning och en föreläsning/paneldebatt för Fastighetsbyrån och Swedbank på Malmö Live senare på kvällen. Det var publikrekord med fler än 400 personer på plats, massor av roliga frågor efteråt och efterföljande middag i Skybaren tillsammans med arrangörerna och två kompisar till mig. Så himla kul! Imorse klev jag upp med solen. Åt hotellfrukost i sängen medan jag såg stan vakna till liv (från mitt rum på 22 våningen!) och gjorde viktiga val till ett köksprojekt. Sen hoppade jag på ett tidigt tåg tillbaka till Göteborg med en gigantisk blombukett i famnen (tack Malin!) och ägnade eftermiddagen åt att hänga upp en ohemul mängd ljusslingor i taket på Lilla Spinneriet tillsammans med min assistent Sofie. Det har jag tyvärr inga bra bilder på, men imorgon har vi bjudit in ett härligt gäng till en Skördefest så foton kommer. Stay tuned!
De senaste veckorna har gått i ett med nya roliga jobbuppdrag och fullbokat schema. På instagram kan du följa med mig via min mobil och få lite mer inblick i vad jag håller på med om dagarna, plus grymma erbjudanden och rabattkoder. Missa inte! Vill du följa kan du göra det via @trendenser
1) Jag känner sällan igen mig i nidbilden av bloggare som äter kardemummabullar och hänger på café, men plötsligt händer det. En planeringsdag på stan med rekvisitainköp och ärenden är ju faktiskt inte helt fel.
2) Garderobsrensning á la @sakerstil. Sommarplaggen sorterades skoningslöst i S-högar (spara, skänka, sälja slänga). Och detta fick stanna kvar!
3) Snart är det dags för lansering av Trendenser & Friends nästa projekt som dragit ut på tiden på grund av feltryck och inramningsledtider. Håll utkik!
4) Sådant som händer när gymmet ligger vägg i vägg med Blomsterlandet (som hade 50% REA på uteväxter under helgen)? Att man kommer hem från träningspasset med en Buxbomsboll XXXXL som äter upp halva skuffen på bilen. Inget konstigt i det.
5) SANT! Note to self och alla andra. Be kind. And patient.
6) Medan jag skrev ihop den senaste söndagssummeringen budade jag hem Carl Hammouds Triangle från Bukowskis. Ett motiv som förföljt mig länge. Lyckan!
7) Snapshot från dagens arbetsfrukost hemma hos mig, med Mija Kinning besök. Ett nypa-sig-i-armen-dröm-projekt är på G!
8) Inte lika drömmigt. När man kommer hem och upptäcker att någon slaktat ens högt ärade Martin Margiela Russian Dolls i tron att de är öh… leksaker? AJABAJA!!
9) Piteå, Växjö, Stockholm, Göteborg… och på måndag Malmö! Föreläsningsdags igen. Den här hösten slår jag rekord i antal framföranden. Hoppas vi ses på Malmö Live nästa vecka!
Anteckningsboken med personlig prägling som jag visade på bloggen häromveckan tog verkligen skruv och förutom en mängd frågor på mail / i kommentarsfältet har jag sett många som gjort samma lika. Kul! Det var inget sponsrat inlägg alls, men bra idéer är ju till för att spridas. En annan grej på samma tema som jag får otroligt många frågor om är mitt svarta passfodral med initialer som jag också använder som plånbok och som därmed också skymtat i bild på instagram och i bloggen. Så jag tänkte att det var lika bra att svara på var jag köpt det i ett blogginlägg så att alla kan se. Det är ingen sponsorgåva, även om jag har förstått att The Case Factory samarbetar med många modebloggar. Jag gick till butiken på Nybrogatan i Stockholm och köpte ett passfodral i svart skinn och beställde sedan en prägling med mina initialer, och det var klart på en timme. Vet inte om det går att beställa på distans men annars en perfekt grej som man kan fixa mellan möten om man har ett jobbärende i Stockholm eller är där på besök över en helg.
Tack för alla goda råd om stekpannor efter mitt inlägg om oktobers önskelista/inköpsmåsten. Jag ska fira in lördagskvällen med att premiäranvända vår nya de Buyer. Får återkomma med testresultat men jag gillar redan tanken på att den är gjord i 100% naturmaterial, behandlad med ekologiskt bivax och garanterat utan beläggning till skillnad från den gamla slitna teflonpannan vi hade innan (som hade börjat flaga!). På tal om ekologiskt och hållbart så fick jag en chokladkaka från Malmö Chokladfabrik av tjejerna på Little Eco nu i veckan (som tack för att jag hjälpt dem med ett foto till en tidningsannons) och ser fram emot att provsmaka den framför TV’n ikväll. Den bruna kannan har jag köpt HÄR (från Hasami Ceramics) och pläden är gammal (kommer från Ayaiu) men den lär komma väl till pass i soffan ikväll. Trevlig helg!
