En sak som är väldigt rolig när man bloggar och tar egna bilder är att se sina foton spridas över hela världen via Pinterest. Speciellt eftersom man numera kan få statistik på hur många gånger de sparats om. Jag blir stolt som en tupp när jag ser att flera av mina gamla Halloween-idéer ”repinnats” mellan 30 000 till 600 000 gånger och har åkt flera varv jorden runt. Flera av mina arkivbilder har jag dessutom fått sälja till internationella magasin som brittiska ELLE, tyska Cosmpolitan och tidningar i Japan. För nytillkomna läsare är det kanske inte är så lätt att hitta de gamla inläggen, så här kommer några favorit-tips i repris.
Får du inte tag på några pumpor där du bor? Testa det här knepet som jag själv testade efter att ha sett en bild via Pinterest. Blås upp ballonger och måla ansikten med svart vattenfast tuschpenna!
Köp små miniatyrpumpor på mataffären och klistra på svarta batman-vingar. Skär snitt i pumpan och stick i kartongen eller sätt fast den med med dubbelhäftande tejp om du inte vill förstöra pumpan.
Har du liksom jag ont om tid men vill fixa fint för barnens skull? Enklaste och snabbaste panikdekorationen av dem alla. Klipp små fladdermöss av svart kartong och häng upp i en kvist.
Tusen tack för all feedback på gårdagens blogginlägg. Det har varit spännande att följa tråden i kommentarsfältet med intressant input. Igår var jag i Stockholm på ett uppdrag och kom hem långt efter midnatt, så idag har jag jobbat hemifrån köksbordet med en kopp kaffe på armlängs avstånd och gjort mitt bästa för att komma ikapp på mailen. Kors i taket men inboxen är så när som tom. Det är ju en utopi för oss som driver eget men jag försöker alltid ta helg med en så lätt inbox som möjligt och för en gångs skull ligger jag i fas. Värt att fira! Nu vankas fish tacos till middag med mangosalsa, guacamole och mängder av koriander. Har ni inte testat det innan så hittar ni bra recept HÄR. Nu är det ju på tok för mörkt för att fota av middagsbordets alla skålar och såser så jag lånade en bild från Hostthetoast. Happy friday på er!
Jag svarade på intervjufrågor om 2017 års trender till ett stort inredningsmagasin idag och tanken slog mig flera gånger. Nej, jag tror inte att det kommer vara färgen brunt, eller fortsatt mycket Art Deco eller fler flirtar med det murriga 70-talet vi förenas kring under nästa år. Det jag tror kommer prägla inredningssverige allra mest under kommande period är diagnosen ”inredningströttma”. Jag känner det själv, trots att det är mitt jobb. Att bieffekten av det lättillgängliga och konstanta flödet av inspiration, inredningsnyheter, åsikter och intryck på sociala medier inte bara ger energi utan också tar. För likväl som jag ibland får upp ögonen för nya inredningsprodukter, färger och former tack vare den – så kommer jag allt oftare på mig själv med att känna mig mätt och trött på vissa grejor innan de ens fått en ärlig chans. Just på grund av all inspiration. Den mättar mig. Och jag måste erkänna hur trött jag har blivit på att tröttna. En konsekvens av det är att jag vågar mindre nuförtiden. Jag satsar hellre på säkra kort. Söker efter det som känns minst kittlande och nytänkande. Väljer det enklaste eller tråkigaste om du så vill, för att jag tror att det har störst chans att undgå min egen ombytlighet.
När vi skulle rita om vårt kök häromveckan blev briefen till köksfirman att det skulle vara otrendigt, med mindre förvaringsutrymme (för att vi inte ska kunna samla på oss en massa onödiga saker) och utgå från storsäljarna: Material som funkar, som håller, som har sålt i alla tider och som man inte ledsnar på.
Nu hör jag någon viska om ängslighet och brist på stilsäkerhet. Till er vill jag bara säga, må så vara. Men jag tror sanningen är att jag är mer ängslig för min egen tröttma än för vad andra ska tycka om mina val. Och jag tror inte jag är ensam i den känslan. Jag vill inte ledsna på mina favoriter. Och lika kul som det kan kännas när man prickar rätt i ett köp eller en spirande trend (fåfängt jag vet, men handen på hjärtat vem har inte tänkt den tanken?) lika jobbigt känns det ju när en trend kommer och ”urvattnar” något man alltid har tyckt om. Den där inre stilsäkerheten och kompassen (som jag tror att alla har, men ändå brottas med lite till mans) står sig ju rätt slätt mot det eviga yttre nötandet. Dra en paralell till mat. Hur smaksäker man än är kring vad man gillar för slags maträtter så skulle man ju ändå tröttna på att äta dem till frukost, lunch och middag – varje dag. Förstår ni hur jag tänker?
Jag tror tröttheten kommer av tillgängligheten. Men får man skriva så om man driver Nordens största inredningsblogg och lever av att prata om tidens trender? Ja. Varför inte. För det här fenomenet (om jag är något på spåren) är ju isåfall en makrotrend i sig. Och det är ingen strömning jag tror att man kan blunda för oavsett om man lever på nyhetsflödet och kommersen eller inte. Man måste hitta ett sätt att förhålla sig till det. I USA pratar man om begreppet Normcore. En antirörelse inom modebranschen. Det har blivit en större utmaning att smälta in än att sticka ut och Normcore-anhängarna väljer aktivt bort synliga logotyper och uppmärksamhetskrävande plagg som skriker efter reaktioner ute på stan. Lite så känner jag nu, när det kommer till inredning. Framförallt inom mina egna fyra väggar. Jag vill inte behöva lära mig tycka om konstiga saker som pockar på min uppmärksamhet eller är obekväma. Jag vill vila från effektsökeri och image. Trivas. Landa och bli klar. Och det blir jag inte om jag utsätter mig för mer input. Tvärtom.
Jag tror inredningströttman gör att vi kommer banta antalet instagramkonton och inredningsbloggar vi följer under 2017, jag tror den kommer göra oss mer resistenta mot nya förslag på säsongsnycker och trender och jag tror den kommer överraska leverantörerna med mer bakåtsträvande konsumenter.
För en vecka sedan ordnade jag ju en stor middag på Spinneriet för 45 inredningsbloggare, stylister och instagrammare från Göteborg och jag har ju bara visat dukningsdetaljerna på bloggen, inga bilder från själva festen. Vår fotograf för kvälllen Anna Roström tog dock flera hundra fina bilder så jag klippte ihop några av dem till en rörlig sekvens (tillsammans med mina egna mobilfilmer från eventet) för att ni som inte kunde komma ändå ska få ta del av stämningen på ett lite mer realistiskt sätt. Återigen vill jag rikta ett stort tack till de företag som gjorde kvällen möjlig. Restaurang Lilla Spinneriet gav oss ett toppenpris på maten. Clas Ohlsson bidrog med de fina ljusslingorna i taket. Jotex gav oss de snygga linnedukarna, servettringarna, skärbrädorna och ljuslyktorna utomhus. Village lånade ut ett 10-tal handblåsta glasvaser till bordet. Duni sponsrade med blockljus och alla pappersservetter till gästerna, Iittala lät oss låna värmeljuslyktor för att få mer färg på borden, Konsthantverkscentrum i Göteborg lånade ut handdrejade krus och fat, Sheperd lånade ut ett 20-tal fårskinn och Potatiskällaren i Kungsbacka lånade ut pumpor i mängder för att dekorera lokalen. Fler foton hittar du bland annat hos Elin Lännsjö, Emma Priwin, Åsa / Lindedalen, Piazzan, Anette på Inredningshjälpen, Martinreda och Emma Green. Häng med!
Foto: Anna Roström Smallpigart.se Mobilfilmer: Frida Ramstedt
Mäklaren ESNY spar inte på krutet när de lanserar Sveriges första lägenheter med full hotellservice. Beställ upp frukost, lunch eller middag. Få hjälp med parkering, tvätt och och städning. Ta hissen ner till gymmet eller låna någon av fastighetens lokaler när du vill arrangera en större tillställning? Inga problem. Men smakar det så kostar det förstås. Närmare 20 miljoner i det här fallet och så tillkommer månadshyran på 8673 kronor. Bilderna är stylade av Maria Kangärde och hela lägenheten hittar du HÄR!
Den smarta ljushållaren TopLight som formgavs av Lena Bergström för Design House Stockholm ungefär samtidigt som jag började inredningsblogga (2005!) är skapad för att ge gamla flaskor nytt liv som ljusstakar. Jag har alltid gillat idén och funderat länge på att göra något av min samling med Blossas årgångsflaskor. När jag googlade för att hitta en återförsäljare av TopLight tidigare ikväll höll jag på att trilla av stolen av alla lookalikes som dykt upp på marknaden. Snart sagt varenda kedja har ju tagit fram sin version i snarlik design. Billigast av alla är Rustas för 29,90 kr För att förtydliga mig nu så ondgör jag mig inte över prisskillnaden eller ”skammar” den som köper det ena eller det andra, utan förvånas över att företag får lov att snylta på andras idéer på detta vis. Är inte tanken med de här lika som bär, så säg?
Bild 1: Lena Bergströms TopLight för flaskor från 2005, pris 395 kr
Man brukar ju säga att det är små detaljerna som gör den stora skillnaden. Vi har länge haft en IKEA Karlstad-soffa i studion som vi brukar använda vid stylingar och mindre möten, men jag har inte varit helt nöjd med soffbenen eftersom de känts lite för höga och fel i färgen. Vill ni ha ett bra tips? Jag hittade de här benen i solid ek på Trademax för 95 kr st. De funkar på de flesta modeller. Bara att skruva av de gamla och montera på de nya. Och vips känns soffan som ny och betydligt mer elegant än innan. Dagens tips!
Någon undrade om jag inte borde svara på Underbaraclaras arga Expressen-krönika om ”den nya miljömedvetenheten” som blivit statussymbol och där ”de rika” tycks tro att ännu ett köp av en dyr fåtölj i vegetabiliskt garvat Tärnsjöläder kommer rädda planeten? Men nej… Jag vill inte gå i polemik med Clara. Dels eftersom jag inte känner igen mig i hennes resonemang och därför inte känner mig särskilt träffad av texten, personligen. Dels eftersom jag faktiskt tyckte det var bra gjort av Clara att lyfta frågan i en av landets största dagstidningar, även om jag inte håller med i argumenteringen. Säga vad man säga vill om vad ”andra” gör för rätt och fel i miljöfrågan – jag tycker fortfarande att det är alldeles för många som inte tänker på den alls. Och det är verkligen inte bra. Debatten måste ta sig in i fikarummen och dyka upp runt middagsborden för att vi ska kunna skapa skillnad och det gör den nog bara om någon som Clara vågar sticka ut hakan och provocera lite. Så nej, jag vill inte gapa emot. Tvärtom vill jag applådera de diskussioner och reflektioner om hållbarhet och konsumtion som florerat på nätet de senaste dagarna – tack vare hennes text. Men givet pikarna i olika kommentarsfält behöver jag nog klargöra hur jag ser på vissa saker, för dem som tycks ha fått min syn på saken om bakfoten.
Ja. Jag håller med om att konsumtionens miljöpåverkan måste minska om vi ska nå FN’s miljömål.
Nej. Det betyder inte att jag tror på köpstopp som den enda lösningen.
Ja. Som ekonom är jag övertygad om att vi är beroende av fortsatta skatteintäkter för att vårt välfärdssystem och vårt gemensamma, övegripande hållbarhetsarbete inte ska kollapsa.
Nej. Det betyder inte att jag tycker att ekonomisk tillväxt måste komma från miljöförstörande produktion.
Ja. Utbud och efterfrågan på hållbara produkter behöver öka, både i Sverige och globalt.
Nej. Det innebär inte att vi kan fortsätta shoppa utan eftertanke bara för att vi ”väljer ekologiskt”.
Ja.Ekologiska varor är alldeles för dyra. Ohållbara produkter är alldeles för billiga.
Nej. Jag tror inte att prisnivåerna kommer lösa sig av sig självt. I alla fall inte tillräckligt snabbt.
Ja. Vi har bråttom om vi ska nå FN’s klimatmål innan 2050, om vi vill undvika naturkatastrofer.
Nej. Jag gillar inte statliga regleringar i vanliga fall, men här är jag övertygad om att politikerna måste kliva in och snabba på processen. Inte minst genom att subventionera de bättre valen och göra det dyrare för företag att producera saker som är dåliga för miljön och för vår hälsa.
Att köpa billigt är ibland väldigt dyrt och att äga är faktiskt inte den enda lösningen. Åtminstone inte sett ur ett helhetsperspektiv. Men, jag tror att den negativa effekten av de köpbeslut vi fattar idag är alldeles för långt ifrån oss konsumenter som står vid hyllkanten och väljer. Därför tycker jag inte att man kan lägga hela ansvaret på vår gemensamma framtid – hos den enskilda individen. Jag tycker däremot att prissättningen på de varor och tjänster som finns på marknaden mycket tydligare borde spegla de samhällskostnader som ohållbara produkter och tjänster faktiskt för med sig. Kanske borde vi rent av ha två prislappar. En som visar vad varan/tjänsten kostar för oss konsumenter här och nu, och en som visar vad den kostar för jorden. Allt vi konsumerar påverkar ju miljön under hela livscykeln. Vid tillverkning, användning, återbruk, materialåtervinning, omhändertagande av avfall och transporter. Men det perspektivet har vi alldeles för sällan med oss när vi ”shoppar loss” och unnar oss. Och det ÄR inte helt lätt att bedöma. Men det kanske skulle bli mycket enklare för alla, oavsett plånbok och samhällsklass, om vi redan i affären kunde se och utvärdera sakernas verkliga pris och kostnad på ett tydligare sätt?
Filmtips till dig som vill fundera ett varv till:
Sist men inte minst skulle jag vilja tipsa om en aktuell paneldebatt med två av mina egna förebilder inom det här ämnet. Både sett till varumärken, tänk och personligheter. Mia Grankvist från Houdini och Ellen Dixdotter från Filippa K. Hatten av för er. Vi i inredningsbranschen har mycket att lära från detta tänk!
Då var det söndag igen och här kommer en summering av de nyheter som florerat i inredningsbranschen den senaste veckan. En rad lanseringar och några viktiga mässrelaterade nyheter inför våren 2017. En ovanligt mörk vecka sett till bilderna att döma. Hoppas ni hittar något ni gillar!
Fritz Hansen utökar sin accessoar-serie Objects. Kollektionens AW16 bjuder bland annat på en ny ljusstake av Cecilia Mantz samt produkter av Jaime Hayon och Benjamin Hubert.
DOMO Design har fått nya ägare då varumärket förvärvats till 100% av Konga Mekaniska Verkstad AB. I samband med detta har grundarna Mathilda Karlsson och Johanna Haglund valt att gå skilda vägar.
Via Hanna Wessman fick jag nys om att McCabe Fine Art har fått exklusiva rättigheter från Mapplethorpe Foundation att visa deras verk i Sverige och utställningen pågår hela hösten. Missa inte det! Adressen? Robert Mapplethorpe Icon, McCabe Fine Art, Artillerigatan 40.
– Och mäklarjättens försäljning rasar. Börjar haussen på bostadsmarknaden vika av nu?
Veckans mest ombloggade Hemnet-objekt är otvivelaktigt denna Jugendvilla som också råkar vara bloggaren House of Philias barndomshem. Läs hennes vackra beskrivning HÄR. Hon postade inlägget för två veckor sedan men med lite fördröjning är det den hemnet-annons som snurrat snabbats bland bloggarna under denna vecka. Jag har full förståelse varför. Vilket magiskt hus. Fint fotat av Drömhum-Helena. Njut av bilderna och ha en fin start på vecka 43!
Foto: Fritz Hansen, Kristofer Jonsson, DOMO, Hanna Wessman, Josefin Hååg, Drömhus
Det var länge sedan jag tipsade om favoriter från mitt eget hem, på ett givet tema. Eftersom vi håller på att planera en köksrenovering just nu och ett av dagens stora bryderier var just vart vi ska förvara kokböckerna i framtiden så gräver jag där jag står och tänker att några av mina favoriter på det området kanske kan inspirera. En mix av böcker som inspirerar med bra recept och sådana som mest är inspirerande och vackra att bläddra i. Och en riktig tungviktare (den orangea). En ögonblicksbild från vår köksbänk i detta nu!
Trendenser.se drivs av Frida Ramstedt, författare till bästsäljaren "Handbok i inredning och styling". Trendenser.se är en av Nordens ledande bloggar om inredning och uppdateras dagligen med inspiration, kunskap, nyheter och trender för livet i hemmet.
