Ett typexempel på en situation där jag känner mig som den trista realisten är när jag ser moderna matbord med stora stativ och underreden. Ofta möbler som är designade av en influencer eller ”nytänkande” formgivare. Snyggt på bild. Men hur väl funkar de egentligen, i praktiken?
I min Handbok i möblering (reklam för egen verksamhet) förklarar jag enkla designprinciper och varför problematiken med rejäla benstativ som tar plats (bokstavligen och bildligt talat) på bekostnad av allt övrigt ben- och fotutrymme, är viktigt att tänka på. I alla fall om man vill kunna sitta bekvämt vid sitt matbord.
Jämfört det rejäla stativets platskrav med ”vanliga” bord som brukar ha benen monterade i ytterkant, av en anledning. De mer trendiga modellernas konstruktion resulterar ofta i att bordsbenen helt konkurrerar ut människobenen så att man får sitta snett, grensla ett utskjutande ben eller stag alternativt skjuta ut stolarna en bra bit från bordet för att få plats.
För att en vuxen person ska kunna sitta skönt vid ett matbord behöver man räkna med ungefär 63 centimeter fritt spelrum i höjdled under bordsskivan och cirka 40 cm fritt rörelseutrymme framför stolens framkant, så att det finns tillräcklig med plats för både knän, underben och fötter. Det är inte ett mått jag hittat på utan framforskad fakta, baserat på mänskliga mått och empiri.
Jag fattar att det är trist och tråkigt att påpeka, men uppenbarligen ändå värt att påminna om eftersom det finns väldigt många (dyra) varianter i omlopp just nu som saluförs som matbord – trots att de vid närmare granskning inte kan vara annat än skådebröd.