Annons
Jag måste erkänna en svaghet. Jag kan inte kasta vackra papperspåsar. Det går bara inte. Ett fenomen som fått till följd att jag under åren har samlat på mig en hel skog med prassliga godsaker som står i givakt högst upp på en skåprad i hallen. De syns inte för blotta ögat när man kliver in, men vänder man blicken uppåt liknar de nästan en liten skyline mellan de vita skåpen och den där extra metern i takhöjd som äldre lägenheter har. Därför var det kanske inte så konstigt att jag fastnade för den här bilden hos Vosges Paris. Visst är påsen fin. Hur gör ni med tjusiga pappersemballage. Sparar eller kastar?
Ni har väl inte missat att ännu en ny version av Filippa K’s populära muggar för Rörstrand ser dagens ljus till hösten. Nytt för i år är också att serien kompletteras med större tallrikar. De senaste säsongerna har jag ärligt talat varit ganska mätt på samarbetet (och less på att se muggarna, hemma hos precis alla). Modellen har känts trött, inte minst eftersom de senaste mönsterversionerna varit så krystade och svårplacerade. Men, med den här omgången nyheter tycker jag att man har hittat tillbaka till ursprungskonceptet igen. Och utvecklat det. Jag gillar. Faktiskt.
Mäklarfrukost, söndagsfrukost, fotofrukost eller skrytfrukost. Kärt barn har många namn. Själv kallar jag det inget annat än en ren önskefrukost. I alla fall idag. Jag suktar verkligen efter lata sovmorgnar, när man har tid att slå sig ner och läsa morgontidningen till sista sidan. IKEA Livet Hemmas senaste inspirationsbilder på det temat gör inte min längtan mindre påtaglig. Men snart. Snart är ledigheten ett faktum. ”Jag ska bara” lite först, som Alfons sa. Notera förresten det smårutiga slakterikaklet.
Via bloggen Hannas Room sprang jag på ett fint hemma-hos-reportage från Marie Claire Maison. Kolla in köket lite extra. Jag råder nämligen alla som gillar designklassiker men som har tröttnat på inrednings-tidnings-uttjatade Y-stolen, Eames plastic chairs och Fritz Hansens böjträstolar att istället satsa på Jean Prouvés modell Standard Chair till sitt köksmöblemang. I Sverige är han fortfarande relativt ”okänd”, och man kan fynda dem på auktion, men i hemlandet Frankrike är hans namn hypat som få. Och vi kommer att se mycket mer av denne framlidne talang även här, vad det lider. Var så säker.
Idag lyser flitens lampa på Geijersgatan. Vardagsrummet är belamrat med stora blåa IKEA-påsar packade för plåtning. De närmaste timmarna blir det 190 kilometer i timmen på raksträckan mot destination semester. Från och med nästa vecka tänkte jag slå ner på takten lite. Man behöver ju hämta andan ibland också. Jag hittade den här kvarglömda bilden från min Zürich-resa, när jag rensade minneskortet alldeles nyss. Slow Chair av bröderna Bouroullec. Bara namnet säger ju sitt. Give it to me.
Igår sprang jag som ett litet jehu nere på stan och köpte in grejor till familjen som ska få sitt vardagsrum omgjort. Jag ilade från den ena butiken till den andra, med stora kassar som bara fylldes på med godsaker. Det är väldigt roligt och väldigt annorlunda uppdrag jämfört med att styla för tillfälliga jobb. Den här gången rivs inte ju miljön när korten är tagna, den här familjen ska ju leva i resultatet. Idag är det äntligen dags att vifta med trollspöt, skruva upp, montera och sätta på plats. Just nu sitter jag dock i telefonkö och jagar ett försvunnet bud, men medan jag lystrar till tonerna av växelns pausmusik kommer här en ögonblicksbild från två solgula kompisar som ska upp på scen idag. Kan ni ana accentfärgen?
Såg precis den här bilden, signerad Göteborgsstylisten Mari Holm, och hajade till. Litegrann för den så skönt skavda tavlan, men kanske allra mest för det nytänkande sättet att använda Kay Bojesens klassiska trädjur. En elefant, eller två, som bokstöd på var sida om tung litteratur. Tja. Varför inte?
Klockan kvart över åtta imorse ringde det på dörren för en tavelleverans. Ett tillfälligt lån av Tre La Mela e la Pera som ska användas i ett stylingjobb imorgon. Nu står Enzo Maris klassiska konstverk för Danese Milano lutat mot väggen och blickar ut över vårt vardagsrum och säger att det inte vill åka hem igen. Hm. Jag kanske får shoppa upp mig på en likadan själv så småningom. Gudarna ska veta att jag inte kommer att bli rik på att jobba med inredning. Jag vill ju behålla allt jag tar i.
Det är inte ofta jag använder bloggen i jobbsyfte men nu har jag stött på en lite knivig situation och behöver er hjälp. Nu på tisdag ska jag nämligen styla en lägenhet, till Poseidons tidning Våra Kvarters ”hyresrätts-makeover-tävling”, och paret som vann önskar sig en svart Bumling ovanför köksbordet. Problemet? De nytillverkade görs bara i vitt, rött och silver. Och ingen retrolampa modell äldre verkar gå att uppbringa i Göteborgsområdet. De annonser jag hittat på Blocket ger inga svar. Tanken var att köpa en retro och lämna in den till en lackeringsfirma men hittar vi ingen sådan går idén i stöpet. Att köpa och lacka en ny ryms inte i vår budget. Så, min fråga blir därför. Har du eller någon du känner en gammal Bumling till salu? Om så köper jag den bums. Hör gärna av dig på mail så ringer jag upp!
