Annons
Idag är jag i huvudstan i ett par jobbärenden och tog tillfället i akt att finluncha på Svenskt Tenns nya Tea House. De har ju öppnat igen efter den omfattande renoveringen och favoritbutiken har inte bara blivit dubbelt så stor utan också berikats med ett café, modell mormors kafferep. Men jag är ju lite konservativt lagd, så jag gillar’t. Nu väntar julpyntsshoppinggalore innan jobbet kallar igen.
Stormvarning över västkusten. Berit lyser med sin frånvaro men jag tar tillfället i akt att kura inomhus. Bakar lussebullar och adventspyntar. Snart redo att dyka ner i soffan för att småslumra under en pläd med Vinterstudion i bakgrunden. Men innan dess bjuder jag på två bilder från gårdagens skogspromenad hos en markägare i trakten. Frisk luft och mossplockning. Här är ett stycke julpimpad Kubus med mossa och pumlor. Och hela lägenheten doftar plötsligt levande ljus, kanelstänger och mylla. Mmm.
Jag har en, riktigt tung, last i livet. Den stavas g-l-o-s-s-i-g-a magasin. Så länge jag kan minnas, faktiskt ända sedan jag levde på veckopeng och rattade en bockstyrad Crescent ner till Konsum i Holmsund för att köpa senaste numret av Kamratposten/FRIDA/VeckoRevyn/Okej!/SOLO/<insert valfritt namn på dåtida tonårstidning>, så har jag älskat att bläddra i nya tidningar. Allra helst de högblanka och trycksvärtsdoftande, fyllda med ouppnåeliga drömmar. Och den åkomman har liksom växt. Med mig och med tiden. Och inte minst med mitt nuvarande jobb. Nu prenumererar jag på så många att jag inte ens hinner läsa alla. Tidningskorgen svämmar över. Ändå fräser jag som Gollum om någon insinuerar att jag borde sålla. Hm. Det har ju diskuterats en del om den spirande diskbänksrealismen inom inredningsvärlden. Här är en glimt från min. Totalt ostylad och i allra högsta grad verklig. Men. Jag ska bara sa Alfons, tog en kaffe och levererade tre artiklar. Sen, sen, sen ska jag slå mig ner med en kopp te och en tidning. Yeah right. Vips har det gått tre månader till och lika många oöppnade inplastade.
Efter en hektisk vecka blinkar mitt batteri rött. Men, innan jag bäddar ner mig i soffan under en pläd för att vila tänkte jag visa några nya inköp som gjorts. Min Ipad har fått en ny kompis i form av ett fodral från PAP som ska skydda paddan från allt vasst i väskan. Jag betalade 399 kronor för mitt i filt, men har sett att det finns fynd att göra för dig som vill ha ett större i skinn. Köpte också ett nytt doftljus från Byredo med doft av skog och beställde en ny berlock till mitt Lynggaard. Allt galant i gråskala.
Jag bjuder på en detaljbild från kontoret. Vi pratar mycket inredning just nu. Det ligger uppslagna bilderböcker överallt och dividerar vi inte om valet av belysning så dryftar vi olika lösningar på hur vi bäst kan dämpa ljudet i en sekelskifteslokal med högt i tak. Vi är ju flera tangentbordsknattrande, telefonpratande och kreativa frilansare som delar ett stort rum med stuckaturer, djupa fönsternischer, spröjsade glas och breda vita plankgolv. Så, jag låter mig plötsligt förföras av tunga lyxiga textilier och mjukt dämpande material. Något jag aldrig hade trott på om någon sagt det för ett år sedan. Men kanske är det lite så, att jag har tröttnat på det rådande ruffa. Jag vet inte. Men när det är så mycket sammasamma i omlopp kanske hjärnan funkar på det viset. Att den gör en tvär u-sväng mot nuvarande ideal och överraskar i sin egen ombytlighet. Och på ett kontor kan man ju faktiskt tillåta sig att ha en annan stil än hemma, så jag bejakar den inre tanten och inspireras av den här donnan just nu. Malene Birger. För just de där gardinerna. Åh vad jag vill ha! Fast helt enfärgade och riktigt riktigt tunga.
Jag har en tavla i hallen (en av mina personliga favoriter, faktiskt) som jag gärna skulle vilja imitera just idag. Rent kroppsligen that is. För oj så praktiskt det vore om man kunde celldela sig som en amöba, eller likt Jesper Walderstens streckfigurer? I ett trollslag explodera och blir tre, kanske fyra, personer på samma gång. Tänk så mycket roligt man skulle hinna med. Kan någon ge mig den egenskapen så säger jag bara: tackarrr! Missa för övrigt inte Jespers aktuella bok 365 (han har ritat ett nytt motiv varje dag under ett helt år!) med massor av teckningar som gärna skulle få flytta hem till mig.
Vid sidan av bloggandet, och bakom kulisserna där ingen får kika riktigt ännu, filar jag på ett bokprojekt. Ämnet är inte det väntade (nej, det har inget med inredning att göra) och det är säkert några som kommer höja på ögonbrynet när titeln väl lanseras. Om sisådär 1,5 år (!). To hell med ledtiderna i bokbranschen, men det är bara att hacka i sig. I vilket fall blev jag inspirerad av Sara när hon staplade sidenband. Jag har nämligen samlat på mig en ansenlig mängd skålar till följd av min bok. En positiv bieffekt. Eller vad säger ni om de här finfina träskålarna. Jag fyndade fem av dem på loppis igår.
Idag har jag varit på ett finfint vernissage långtbortistan och köpt konst för en halv årshyra. Nu bor jag visserligen ganska billigt, så summan säger inte så mycket, men det var ett orginalverk från en av mina absoluta favoritillustratörer. Någon som kan gissa vem och vilken, av bilderna att döma?
Här kommer en hälsning från dagens uppdrag, pressbildsplåtning i en fotostudio på Umestan. Jag, Underbaraclara och Annakarin har tagit bilder till ett gemensamt och ännu hemligt projekt. Väldigt roligt och spännande, men det är munkavle på tills början på december. Här är i alla fall en glimt från studion. Och från en annan del av livet som bloggare. När man står framför kameran, istället för bakom.
Om ni undrar varför det varit ovanligt tyst på bloggen i dagarna så beror det på att jag befinner mig (hemma) i Umeå och förbereder lördagsfina trendspaningar till SVT Gokväll. Exakt vad jag har sysselsatt fingrarna med i veckan får ni se mer av på lördag kl 18.15. Håll utkik! Imorgon väntar ett annat projekt och en spännande fotografering tillsammans med UnderbaraClara, som jag ska berätta mer om så småningom. Men, Internetuppkopplingen svajar och min systerdotter kallar. Det gäller ju att ta vara på kvällarna, innan hon kvartar in. Så på återseende till helgen! Både i rutan och på webben. 
Foto: SVT och Frida Ramstedt, Trendenser.se
