Annons
Sent inatt kom jag hem från en heldag i Köpenhamn. Det är ju en alldeles magiskt fin stad, i synnerhet såhär års när husfasaderna är uppklädda till tänderna och hela Tivoli bågnar av gnistrande julbelysning. Jag hade sällskap av Henrick, som kan de danska kvarteren som om de låg i hans egen innerficka. Vi träffade annonsörer, spanade in fina butiker och fyllde på inspirationsbanken deluxe. Trots att jag bara fått några timmars sömn är jag redan uppe med tuppen och full av energi. Jag fick så många idéer! Nu ska jag bara tömma minneskortet från kameran och pilla i mig lite frukost, sen kommer mer bilder!
Nästa vecka bjuder jag in till julmys på mitt kontor i Viktoriapassagen i Göteborg. På torsdag kväll arrangerar jag och inredningsstylisten / blomsterdekoratören Sarah Widman (som bland annat jobbar med Alvhem Interiör) en helkväll i julens tecken. Vi bjuder på en föreläsning om årets jultrender, med massor av inspirationspyssel, liksom en blomsterkurs som inkluderar allt material du behöver (växter, kruka, jord, dekorationer etc) för att göra minst ett eget blomsterarrangemang att ta med dig hem. Alla deltagare får dessutom en överraskning och vi bjuder på fika och glögg (ej middag) och massor av julstämning. Vi startar kl 18 och håller på till cirka 21. Antalet deltagare är begränsat, så det är först till kvarn som gäller. Vi kan ta emot max 15 personer. Hör av dig så snart du kan om du vill komma!
Det här var en av sakerna jag jobbade med i Stockholm tidigare i veckan. Mitt livs första skyltfönster. RoyalDesign gav mig i uppdrag att skapa julkänsla i fönstret till deras butik i Sturegallerian och jag skred till verket utrustad med en enda huvudingrediens. Presentpapper från Panduro. Och tadá! Här är resultatet. Före och efter. Tanken var att skapa ett snövitt vinterlandskap (nu när vi inte fått något sådant att tala om i fysisk form) med hjälp av papper i massor. Jag klippte granar, saxade snöflingor, gjorde gigantiska presentsnören och slog in de kubformade hyllorna som stora julklappar. Sen strösslade jag med vitt, glas och kromade designklassiker som gärna får ligga under min gran i år. Det var svettigt och svårt och jag har full respekt för varför det krävs flerårig utbildning för att bli haj på sånt här. Men kanske kan iden ändå inspirera någon som också saknar snö i sin stad? Trevlig helg på er.
Idag är jag i huvudstan i ett par jobbärenden och tog tillfället i akt att finluncha på Svenskt Tenns nya Tea House. De har ju öppnat igen efter den omfattande renoveringen och favoritbutiken har inte bara blivit dubbelt så stor utan också berikats med ett café, modell mormors kafferep. Men jag är ju lite konservativt lagd, så jag gillar’t. Nu väntar julpyntsshoppinggalore innan jobbet kallar igen.
Stormvarning över västkusten. Berit lyser med sin frånvaro men jag tar tillfället i akt att kura inomhus. Bakar lussebullar och adventspyntar. Snart redo att dyka ner i soffan för att småslumra under en pläd med Vinterstudion i bakgrunden. Men innan dess bjuder jag på två bilder från gårdagens skogspromenad hos en markägare i trakten. Frisk luft och mossplockning. Här är ett stycke julpimpad Kubus med mossa och pumlor. Och hela lägenheten doftar plötsligt levande ljus, kanelstänger och mylla. Mmm.
Jag har en, riktigt tung, last i livet. Den stavas g-l-o-s-s-i-g-a magasin. Så länge jag kan minnas, faktiskt ända sedan jag levde på veckopeng och rattade en bockstyrad Crescent ner till Konsum i Holmsund för att köpa senaste numret av Kamratposten/FRIDA/VeckoRevyn/Okej!/SOLO/<insert valfritt namn på dåtida tonårstidning>, så har jag älskat att bläddra i nya tidningar. Allra helst de högblanka och trycksvärtsdoftande, fyllda med ouppnåeliga drömmar. Och den åkomman har liksom växt. Med mig och med tiden. Och inte minst med mitt nuvarande jobb. Nu prenumererar jag på så många att jag inte ens hinner läsa alla. Tidningskorgen svämmar över. Ändå fräser jag som Gollum om någon insinuerar att jag borde sålla. Hm. Det har ju diskuterats en del om den spirande diskbänksrealismen inom inredningsvärlden. Här är en glimt från min. Totalt ostylad och i allra högsta grad verklig. Men. Jag ska bara sa Alfons, tog en kaffe och levererade tre artiklar. Sen, sen, sen ska jag slå mig ner med en kopp te och en tidning. Yeah right. Vips har det gått tre månader till och lika många oöppnade inplastade.
Efter en hektisk vecka blinkar mitt batteri rött. Men, innan jag bäddar ner mig i soffan under en pläd för att vila tänkte jag visa några nya inköp som gjorts. Min Ipad har fått en ny kompis i form av ett fodral från PAP som ska skydda paddan från allt vasst i väskan. Jag betalade 399 kronor för mitt i filt, men har sett att det finns fynd att göra för dig som vill ha ett större i skinn. Köpte också ett nytt doftljus från Byredo med doft av skog och beställde en ny berlock till mitt Lynggaard. Allt galant i gråskala.
Jag bjuder på en detaljbild från kontoret. Vi pratar mycket inredning just nu. Det ligger uppslagna bilderböcker överallt och dividerar vi inte om valet av belysning så dryftar vi olika lösningar på hur vi bäst kan dämpa ljudet i en sekelskifteslokal med högt i tak. Vi är ju flera tangentbordsknattrande, telefonpratande och kreativa frilansare som delar ett stort rum med stuckaturer, djupa fönsternischer, spröjsade glas och breda vita plankgolv. Så, jag låter mig plötsligt förföras av tunga lyxiga textilier och mjukt dämpande material. Något jag aldrig hade trott på om någon sagt det för ett år sedan. Men kanske är det lite så, att jag har tröttnat på det rådande ruffa. Jag vet inte. Men när det är så mycket sammasamma i omlopp kanske hjärnan funkar på det viset. Att den gör en tvär u-sväng mot nuvarande ideal och överraskar i sin egen ombytlighet. Och på ett kontor kan man ju faktiskt tillåta sig att ha en annan stil än hemma, så jag bejakar den inre tanten och inspireras av den här donnan just nu. Malene Birger. För just de där gardinerna. Åh vad jag vill ha! Fast helt enfärgade och riktigt riktigt tunga.
Jag har en tavla i hallen (en av mina personliga favoriter, faktiskt) som jag gärna skulle vilja imitera just idag. Rent kroppsligen that is. För oj så praktiskt det vore om man kunde celldela sig som en amöba, eller likt Jesper Walderstens streckfigurer? I ett trollslag explodera och blir tre, kanske fyra, personer på samma gång. Tänk så mycket roligt man skulle hinna med. Kan någon ge mig den egenskapen så säger jag bara: tackarrr! Missa för övrigt inte Jespers aktuella bok 365 (han har ritat ett nytt motiv varje dag under ett helt år!) med massor av teckningar som gärna skulle få flytta hem till mig.
