Omslagsångest

När man som jag hade lagt två år på att göra research, läsa in sig på fakta, letat reda på hundratals olika riktmått, pratat med branschexperter, försökt hitta ett nytänkande sätt att pedagogiskt förklara en hel yrkeskårs samlade kunskaper och ägnat sena kvällar, nätter och tidiga morgnar (vid sidan av föräldraledigheten) åt att skriva, korrläsa, kontrollräkna och justera… Jamen, ni fattar.

Då blev den allra sista grejen – att välja omslag till sin första bok – inte något lättvindigt beslut.


Ärligt talat. Det var ett helvitte. Jag har ju varit rätt öppen med mycket kring boken, men jag har aldrig vågat prata om omslaget. Ni kanske förstår varför när ni ser detta. Ett axplock av alla skisser som passerade revy. Betänk varje mail. Varje korrvända. Varje försök att förklara och förtydliga och inte minst att stå på sig – som ligger bakom vart och ett av dessa. Vilken långbänk det blev!

Jag har inte ens velat tänka på alla förslag jag ratade. Inte förrän nu. Eftersom jag plötsligt måste gå igenom hela proceduren igen. Med 25 nya bokförlag från 25 länder…

Ingen skugga ska falla på formgivaren som gjorde de första försöken för Sverige. De var ju fina, de var bara inte vad jag hade tänkt mig. Att jag visar dem är inte menat som kritik mot någon, inte någon annan än mig själv möjligtvis. De är ju om inte annat ett tydligt bevis på vilken envis (och galen) människa jag är. Vem som helst hade ju nöjt sig efter hälften? Men jag fick inte rätt magkänsla – därför gjorde jag till slut ett lappkast och kontaktade Edholm Ullenius (som har ritat Trendensers logotyp) och bad dem tolka Trendenser i ett bokomslag.

Och PANG! Där satt det. På första försöket. Det var omedelbar kärlek. Så skam den som ger sig. Tack Lisa och Sissi för att ni lyckades fånga in min vision visuellt. En handbok. Precis exakt så som jag ville att den skulle se ut och kännas.


Tack också till min AD-assistent Sofia Gustafsson för ditt aldrig svikande tålamod och för att du fortsatte heja på mig – när ingen annan gjorde det. Utan dig hade jag gett upp långt innan vi kom i mål och boken hade aldrig blivit vad den blev. För det är jag dig alltid tacksam.

Nu ska vi bara gå igenom det här 25 gånger (!) till och jag kan ju givetvis inte göra om samma procedur igen. Jag måste lita på att varje förlag kan sin målmarknad bäst. Något land har valt babyblått. Ett annat rosa och senapsgult. Ett tredje vitt. Och så får det bli. Jag har nämligen väldigt lite att säga till om vad gäller omslagen utomlands. Que será, será… Och tur är väl (kanske) det.