Annons
1) Tur i oturen uppdagades en dold vattenskada i den nya lokalen precis innan vi hann flytta in. Det har försenat och komplicerat precis alla planer för hösten. Nu står jag med ett ben kvar i det gamla och ett ben… ute i luften? Medan jag jonglerar materialprover och hoppas på det bästa. Lite vingligt ska erkännas. Men hellre det än att ha trampat helt i klaveret tänker jag. På fredag får vi viktiga besked. Håll en tumme att allt löser sig. Snabbt.
2) Den här veckan måste jag fatta beslut om bokomslaget till min uppföljare som släpps den 25:e oktober. Efter att ha levt med den förra boken i tre år och trettio länder känns det nya inte helt oväsentligt. Vi har haft tusen skisser i luften och inget har känts självklart. Tills sent igår. Då fick jag ett mail av formgivaren som plötsligt slog an en sträng i mig. Nu är vi något på spåren!
3) Lite tillspetsat skulle man kunna säga att jag är en misslyckad statsvetare i grunden. Men jag har faktiskt pluggat statsvetenskap på universitetet, varit aktiv i ett av de större ungdomsförbunden, gjorde studieuppehåll för att arbeta heltid som arvoderad politiker (under ett år) och närde en gång en dröm om att bli talskrivare. Allt det är skrinlagt, sedan länge, men mitt privata intresse för politik består. Det är också en viktig gemensam nämnare jag har med mina närmsta vänner – även om vi kan ha diametralt olika åsikter och röstar på olika partier. Vart fjärde år rensar vi kalendern före valet för att följa med i slutspurten från läktaren och sms-slingorna går varma. Den här veckan är därför helt blank på möten, föreläsningar och resor. Så. Hur ska det gå? Du röstar väl, på söndag. Fortfarande osäker? Gör en valkompass och bestäm dig.
Min kollega hade läst ett klokt citat om stress häromdagen. Det gick något i stil med att man får acceptera att det kommer perioder i livet där man måste jonglera flera bollar i luften samtidigt, men att tricket för att inte gå under är att lära sig vilka av bollarna som är gjorda av glas och vilka av dem som tål att släppas i golvet (eftersom de förhoppningsvis studsar tillbaka). Den här sommaren har jag övat mig på det. Jag är inte den som kan ha semester och samtidigt blogga varje dag, eller den som klarar av att skriva en ny bok och samtidigt mata på som vanligt i sociala medier. All heder till dem som fixar det, men jag duger inte ens som bänkvärmare i det laget. Därför fick det bli en paus här, både under juli och augusti. För min skull. Men nu är sommarlovet över, manuset är inlämnat till andra brytningen och på tisdag drar Formex-mässan igång. Med andra ord hög tid att byta om från strandklänning till kostym. Men innan dess, ett fång färska luktärter – från mig till dig. Hoppas att du har haft en riktigt skön sommar! 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Familjen har gått och lagt sig för länge sen, men jag sitter uppe för att vänta ut en tvättmaskin med textilier som behöver hängas på tork innan jag vilar huvudet mot kudden ikväll. Nästa vecka åker vi till Gotland för att inreda ett visningshus och om det är något jag är smått allergisk mot så är det pressveck på sängkläder, dukar och gardiner. Det andas nyuppackat. Visst kan man stryka och steama, men för att få bort appreturen och få till en använd känsla är sköljning ofta det enda som hjälper.
I väntan på tvättmaskinspipet bjuder jag på en påse gott och blandat av sådant som snurrar i mina tankar och som inspirerar mig just nu. 
Jag har haft svårt att hitta klädinspiration i sociala medier under flera år. Jag passar helt enkelt inte i det mode som trendar hos svenska influencers med puffiga kortkorta klänningar, djupa urringningar eller cut outs. Fint på andra, men tyvärr inte på mig. Därför blev jag så glad när Michaela tipsade mig om @AmySmilovic, grundare och creative director för Tibi. Min bästa upptäckt på länge! ÄLSKAR hennes konto och content. Förutom att hon tipsar mer om helhet och hur man skapar en stil, inte om enstaka plagg, så är hon väldigt rak och ärlig. Och rolig. Kolla hennes story när tidningen In Style gjorde ett hemmahosreportage i hennes hus 2008. 
Fotat i farten när jag köpte lunch häromdagen. Penséer och physalis på morotstårta. Så fint! Det ska jag komma ihåg nästa gång jag bakar.
Mitt mantra just nu för att ta mig över en tröskel. Hjälper som mental flugsmälla, varje gång.
Jag är väldigt intresserad av inredning men har aldrig någonsin varit intresserad av att rita möbler. Förrän nu. Jag precis vad jag vill skapa och en skicklig möbelsnickare/formgivare har lovat hjälpa mig (jag skriver ner det här nu Sami, så du inte glömmer vad vi sagt 😉 ha ha..)Men skämt åsido är jag nöjd om det så bara landar i en prototyp till mitt eget hem. Så gärna vill jag ha den. Och 2023 skall det ske!
Ingen ser en blomma – egentligen, den är så liten.
Vi har inte tid.
Och att se tar tid.
– Georgia O’Keeffe
Prestationsångesten brusar i min kropp. Som en Treo man precis har släppt ner i ett vattenglas.
Till en början simmade den mest runt lite förstrött på ytan, men nu har den sjunkit ner till botten och börjat bubbla ordentligt. Sådär så att allt blivit grumligt och disigt.
Jag skriver på uppföljaren till ”Handbok i inredning” och det är prick en vecka kvar tills jag ska lämna texten till språkgranskaren. Maj pågår utanför mitt fönster och två länder har redan köpt rättigheterna, innan jag ens blivit klar med det svenska manuset. Förlaget är förväntansfulla och min agent ligger på. Det vore konstigt om det inte kändes.
Min kollega Michaela tar med mig på en promenad runt huset för att få lite luft. Jag får syn på en ensam vitsippa i gräset och tänker på Georgia O’Keeffe när jag böjer mig ner för att ta ett kort. Tid att se. Det är ju exakt det jag vill uppmuntra läsaren till, med allt jag skriver om i boken. Men också det jag behöver ge mig själv, för att hantera processen. Det stora i det lilla. Och det lilla i det stora.
En ny svensk kokbok(sförfattare) jag är nyfiken på är Processen och Sedir. Förutom att recepten och bilderna får det att vattnas i munnen är jag imponerad av hans sätt att ta sig an den ganska konservativa bokbranschen. Både layoutmässigt och konceptuellt. Inför boklanseringen ordnade han även med en 48 timmars tillfällig Popup-restaurang i Stockholm, som snabbt blev fullbokad. Så väl utfört och snyggt att man inte kan låta bli att ge honom en verbal high five. 
Foton: @sedir
Den här veckan har gått lite på halvfart eftersom jag varit på skidsemester i Vemdalsskalet med min familj och släkt under veckoslutet. Snö, sol, slalom och sinnessjukt stela benmuskler denna söndag. Fick bara med mig en enda vettig bild från boendet taget med mobilkameran, men vi hyrde ett superfint hus som jag verkligen kan rekommendera. Byggt i sibiriskt timmer med promenadavstånd till och utsikt över backarna. Så glad för att min svåger och svägerska peppade oss att komma med på detta. Nu är jag laddad inför veckan och våren som kommer. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Det doftar vår i luften och ljudet av frasande grus ute på parkeringen når hela vägen upp till tredje våningen där jag sitter och jobbar. Det låter till och med vår. Jag skriver intensivt på den kommande boken just nu och är helt uppslukad av en stundande textlämning. Istället för att ha en megastor deadline i slutet har vi delat upp ”elefanten i små tuggor” så att jag har en inlämning varannan vecka fram till maj. Kanske låter som en mardröm för någon, men mig passar det perfekt. Det ger möjlighet att vara superfokuserad i intervaller och göra annat däremellan. 
Isabelle McAllister var i Kungsbacka och föreläste på biblioteket i måndags. Vi tog en långpromenad istället för en fika och pratade oavbrutet, i två timmar. Jag vinkade hejdå full av energi, tankar och tips. Bland annat berättade Isabelle om Kristine Harper, en modeprofessor från Danmark som skrivit en bok om något jag funderar mycket på just nu, Aesthetic Sustainability. Det är lätt att välja material som tål tidens tand, men hur identifierar man (ny) formgivning som tål ögats slitage?
Det har firats födelsedag(ar). Både jag och min man fyller år samma vecka, därav två tårtor. Förstår inte hur andra influensers lyckas ta så tjusiga bilder på sina dukade bord. I den här familjen finns det aldrig någon marginal för finlir och fotande innan fikat är i full igång.
Jag har också jobbat på med ett inredningsförslag till ett hus som ska stå färdigt på Gotland i mitten av maj och håller tummarna för att jag också ska få möjlighet att åka dit och göra ”the finishing touch”. Jag har ju aldrig varit där, i vuxen ålder. 
Igår (lördag) ringde svärmor och sa ”Om du inte gör något viktigt, kom nu!”. Hon stod på en husloppis efter ett dödsbo på deras gata och vad skådade mitt norra öga när jag kom fram om inte en Wärff-lykta (som jag har på min loppislista efter att ha låtit syrran ta dem vi hade i huset vid bodelningen efter mamma). Dessutom fick jag en kanna på köpet, signerad Signe Persson Melin för totalt 150 kr. Två lyckliga fynd som ska få leva vidare i vårt hushåll.
Jag är på väg ner till stan för att köpa lunch och stannar till vid en parkbänk i skogsallén för att
skaka ut en liten sten som har hamnat i min högersko. När jag står där och vinglar på ett ben slås jag plötsligt av hur något så smått kan göra så stort väsen av sig? Hur ett mikroskopiskt gruskorn till och med kan skava hål i huden och göra foten obrukbar, om det får hållas allt för länge.
Det är min födelsedag och som alltid vid dessa årsdagar är mitt huvud fullt av existentiella tankar. Jag lyssnar på en repris av OBS i P1 som handlar om livet och vad vi kommer minnas av varandra när det är över. I avsnittet ”Vilken skärva kommer att bli berättelsen om ditt liv?” pratar de om hur vår generation, som trots att vi dokumenterar och curerar så flitigt, sannolikt kommer att lämna efter oss något helt annat än de hårt beskurna minnen vi själva låter arkivera i instagrams kvadratiska herbarium. I de små rutorna finns gott om plats för storslagna händelser, men sällan utrymme för det lilla. För egenheterna som särskiljer oss från varandra. Som ofta blir det bestående känslomässiga minnet av en människa. Oavsett om vi vill det, eller inte.
Jag tittar på gruskornet igen och kastar det ilsket mot marken. Kanske för att det så tydligt påminner mig om något jag är mindre stolt över? Jag vill se mig själv som rak. Men är samtidigt oförmögen att adressera det riktigt obekväma, medan tid är. Jag håller ofta god min och står ut. För att jag vill vara den schyssta och snälla. Tills jag inte längre klarar det. Inte en endaste sekund till. Och då förmodligen upplevs precis tvärtom.
Det är min fyrtiotredje födelsedag och hög tid att bryta ett mönster. Om inte annat för att den vassa skärva som nyss glimmat till i ett ögonblick av insikt inte ska skada någon, eller fortsätta skada mig, längs den väg jag har kvar att vandra.
Ledsen för en rekord-dålig bloggperiod. Jag har haft stora problem med tekniken eftersom någon rysk spam-robot tycks ha ställt in siktet på Trendenser och skickat hundratals kommentarer i timmen om viagra och dejtingsajter. Igår fick vi äntligen ordning på det (tack Carin!) så nu kan jag skriva på utan störningar igen. Här är några glimtar från andra saker som sysselsatt mig under veckan som gått.
När jag kom till studion häromdagen hade de knoppiga kvistarna slagit ut i blom. Små, små lysande glädjeämnen värda att stanna upp och se. Den uppmärksamme noterar också två nya soffor i studion. Gjorde genast skillnad för akustiken och känslan i lokalen. Visar mer när allt är på plats. 
I veckan hade jag besök av Lesley Pennington (som startade succékonceptet Bemz). Vi jobbar på ett gemensamt välgörenhetsprojekt som ska lanseras inom kort och hon tog tåget från Stockholm till Lindome för att jobba på vårt gemensamma moodboard och fila på en pitch-presentation. Så glad för att få jobba med drivna, duktiga och erfarna kvinnor med hjärtat på rätta stället. 
På tal om kompetenta kvinnor är jag också så väldigt glad för att jag tog beslutet att anställa en erfaren produktionsledare till Trendenser. Michaela har redan avlastat mitt arbetsliv ca 100%. Ska berätta mer om hur jag tänker kring företagets framtid och uppbyggnad av teamet i ett eget inlägg. 
Beställde hem ett kit för att prova på linoleumtryck för ett tag sedan och i onsdags kväll lekte jag med verktygen och karvade ut mönster. Så. Himla. Roligt! Rekommenderar alla att testa.
Jakten på tomt/fritdshus/sommarställe fortsätter. I veckan fick vi nys om ett nytt objekt som är på väg ut till salu. Därför ska vi packa in barnen i bilen och göra en lördagsutflykt dit. Pirret! Känner som sagt hopp om livet, våren och som minst – en solig helg!
Här kommer ett klassiskt bloggsvep med fem foton från den senaste tiden och en kort rapport om vad jag har haft för mig på dagarna, förutom att blogga!
Jag har haft ett färgglatt frukostmöte på Deli Essence Café i Kungsbacka. Ett restaurangtips om du har vägarna förbi. Mötet handlade om ett stort fastighetsprojekt som jag kommer arbeta med under 2022 och 2023. Bygglovshandlingarna är inte klara, men så fort de är det kommer jag att visa mer. Jag ska göra tillval och inredningsförslag till 80 bostadsrätter. Så det finns lite att bita i om man säger så. 
Har också fortsatt med uppdraget att fota bilder åt fastighetsägaren på Spinneriet. Hjälper dem med content till @spinnerietlindome på löpande basis och tycker det är så roligt att få jobba mer med kameran och att tänka ut nya bildvinklar från en plats som varit min dagliga bas i snart 8 år. Här står min assistent Charlotta med ett fång färgsprakande Vallmo från Grönbergs interiör i famnen. 
I veckan packade jag också upp ett prassligt paket med dessa vackra akvareller som jag beställt av illustratören Pernilla Frimodig till ett gemensamt bokprojekt vi ska göra ihop. Blev bättre än jag hade hoppats på. Hon är helt fantastisk med penseln!
Och på tal om böcker skriver jag ju även på den stora uppföljaren till Handbok i inredning och styling som ska komma ut i oktober 2022. I onsdags hade jag besök av VD’n och förlagschefen och försäljningschefen från Polaris Fakta för att spika vårens alla deadlines. Nu är det ”rumpan på stolen” som gäller, som Läckberg brukar säga. 
Igår lördagsjobbade jag hemma hos en bloggläsare. Då och då efterlyser vi hem i Trendensers Facebookgrupp för olika kunduppdrag som ska utföras och nu var utmaningen att använda skruv, plugg och verktyg från Bauhaus – så vi hjälpte Marie och Anders i Lerum att montera en stor tavelvägg i deras vardagsrum och att skruva upp hyllor vid deras matplats. Tack snälla för att vi fick låna ert fina hus för en dag!
Nu ska jag njuta av en ledig söndag i solen. Hoppas att du också får en fin sådan.
