Annons
Det är söndag kväll och vi har precis kommit tillbaka från en fotbollscup i Borås. Jag känner mig genomfrusen och stel i kroppen efter att ha burit runt på min systemkamera och fotograferat matcher i en kall inomhushall hela helgen, men det blev många bilder så jag ser fram emot att sätta igång med redigeringen. Har kokat en stor kopp te, virat in mig en varm filt och tänt lite ljus för att tina upp mig själv. Oerhört klyschigt, men det är ju trick som funkar så varför inte?
I fredags var jag i Göteborg på ett ärende och gick förbi en blomsteraffär som hade silkestall till salu. Passade på att köpa hem en bunt som jag satte i en stor vas på vedspisen. Jag tycker att tallkvistar är så fina att ta in som ”vinterbuketter” och i december kan man ju göra dem juligare genom att hänga på dekorationer om man vill. Är förresten väldigt glad för det här lilla hörnet i vårt kök, även om vi inte eldar i kaminen särskilt ofta. Den värmer upp rummet ändå. En tacksam plats att pynta, som får ändra uttryck efter årstid.
På tal om saker som värmer vill jag tacka för den fina responsen på det här inlägget.
Det gjorde mig väldigt glad att läsa kommentarerna.
Jag har så mycket att skriva om och samtidigt så lite jag kan prata om, så bloggandet stockar sig. Arbetar med projekt och befinner mig i processer som jag inte får berätta om, riktigt än. Därför snavar jag på orden. Rädd att avslöja för mycket och göra bort mig eller att säga på tok för lite och uppfattas som tråkig. Så jag håller mest tyst, för att vara på den säkra sidan. Men det är ju också rätt trist i längden. Här kommer några glimtar från min höst hittills, ur ett mer privat perspektiv. 
Vi har köpt en ny elbil och jag har äntligen blivit kompis med den så pass att jag vågar köra längre sträckor på egen hand. Har susat fram längs krokiga vägar, kantade av färgfyrverkerier i bladformat och sjungit högt till gamla playlists. Var tvungen att stanna och ta en minnesbild här; när reserutten är värd att ramas in.
På tal om ramar har jag spikat upp en tavla på hemmakontoret och tänt upp fönsterlamporna. Ser du dem i speglingen? Försöker leva som jag lär och betar av rum för rum i vårt nya hus för att få in fler ljuspunkter. Längtar tills det är fritt fram att plocka fram julbelysningen. Och på tal om det måste jag komma ihåg att köpa nya små minilampor till våra Elflugor i år. 
Ett halvår efter inflytt kom det äntligen upp en taklampa i vårt sovrum också. Inte sponsrad och inget dyrt eller känt varumärke (om någon undrar). Men väldigt glad för denna tygplafond med mässingsknopp som jag köpte hos den lokala elbutiken. 
Skulle in till Göteborg häromdagen för att möta upp en vän som var på Svenska mässan för en Tandläkarkonferens och passade på att svänga förbi Alvhem för att köpa rekvisita till ett uppdrag. Deras butik har verkligen blivit så himla mysig. Ligger på Södra vägen. Besök rekommenderas. 
Plockade även upp ett gäng tygprover till en blivande hissgardin. Kanske det finaste kuvertet jag sett på länge? Borde vara hyfsat enkelt att fixa själv. 
På tal om utflyktsmål har jag återupptäckt Hjälmeskullas Handelsträdgård, som blivit med eget café och bageri sedan jag var där sist. Tips om du är trädgårdsintresserad och har vägarna förbi. Skrev ett inlägg om det med fler bilder på @trendenser_garden
En loppiskorg kommer lastad! En snäcka, en läderklädd klassiker och en annan i pocketformat, en knasig kapsylöppnare och en handdrejad kruka i keramik. Tror att jag har slagit något slags personligt rekord i antal loppisbesök under hösten, även om jag inte alltid handlar. Strosar mest runt för att det är så meditativt. Vissa spelar golf, jag tar en loppisrunda. Inga övriga jämförelser.
På tal om att göra saker för att varva ner så arbetar jag aktivt för att inte varva upp mig, utan ta det lite mer piano. Istället för att fylla kalendern till bredden och sedan ösa på lite mer på toppen och gå igång på dopaminkicken av att klara det omöjliga. A small step for mankind, men ett väldigt stort steg för en prestationsprinsessa. 
Annars då? Den yngsta sonen hade en släng av feber för ett par veckor sedan och då gjorde jag en Cajsa Warg (man får taga vad man hava – i det här fallet min samling av keramik-kannor) och lät honom träna på att rita stilleben, i brist på bättre sysselsättning…
Och den äldsta sonen? Han spelar fotboll hela tiden. Varenda kväll och helg är det träningar, cuper, matcher och spontana extrapass. Jag hade precis packat ihop min kamerautrustning för att lägga ner fotograferandet och sälja av allt på Blocket när jag fick frågan om jag inte kunde hänga med och ta bilder på en fotbollscup i slutet av oktober. Resten är som man brukar säga, historia. Nu sitter jag istället här med ett nyvunnet fotointresse och gör prisjämförelser på längre (begagnade) teleobjektiv (EF 70-300). Eller är det nu jag investerar i en spegellös kamera? Whats next?
Jag bläddrade igenom mina bilder i mobilen igår kväll och insåg att september verkligen blev en månad att minnas. Av många olika skäl. Häng med!
Måndagen den 2 september lämnade jag tillbaka nycklarna till butikslokalen, som jag redan berättat om. Jag gjorde alla slutfakturor, drog ut den sista kassarapporten och stängde ner en satsning som förvisso varit rolig och lärorik men också fullkomligen dränerat mig på energi. Sånt tar emot att erkänna för sig själv, men jag är glad att jag satte punkt, innan det hade gått för långt. Två dagar senare vaknade jag upp här. På en liten ö i Grekland. Utan både man och barn. Jag som inte rest så på många, många år? Ett spontant beslut helt emot mina egna principer, men samtidigt det bästa jag gjort för mig själv på länge. Jag fick en vilsam vecka med ostörd sömn, gott om utrymme för egna tankar och skrivtid.
Väl hemma igen har jag så sakteliga börjat forma min nya vardag. Jag har bland annat gjort en del konsultuppdrag, men mer baserat på min tidigare karriär i reklambranschen. Inte som inredare. Och det har varit väldigt givande. Jag har saknat att få arbeta med det jag faktiskt är utbildad till (civilekonom) och att få jobba med personer i mer seniora roller, som utmanar mig intellektuellt – bortom form och estetik. Därmed inte sagt att jag vill sluta med det jag gör eller inte tycker om dem jag arbetar med annars, men någon kanske förstår? Behovet av att få skifta fokus och jobba med fler delar av hjärnan. Många frukost- och lunch- och fikamöten med dator på bordet har det i alla fall blivit i september just på grund av detta. 
Jag har också försökt vara mer aktiv på instagram stories eftersom det känns friare och mindre kurerat än väggposter, men jag vet inte… Kan jag med det som 40+? Känner mig kluven av den eviga jakten på uppmärksamhet i sociala medier och ”se på miiig” känslan. Gillar att följa andra där, så dömer ingen, men har svårt att hitta min egen tonalitet och tempot. Fick i alla fall många frågor om den gröna västen efter den här bilden. Den är från franska Soeur (vanlig kund, inte sponsrad!). Köpt i våras så kanske finns på Vestiaire? Tycker (på tal om ålderstrevande) att det märket har en fin stil att inspiereras av som passar både yngre och ”äldre”.
Annars då? Jag har möblerat om en hel del och flyttat runt både möbler och växter här hemma för att försöka hitta sakers rätta plats. Tycker det tar lite tid att känna in gamla möblers nya hem när man flyttar. Här trivs jag i alla fall väldigt bra, med havet på ena sidan och vår eldstad på den andra. 
På tal om havet så är jag väldigt, väldigt tacksam för att få bo så nära det nu. En spegelblank dag på badbryggan, i september. 
Har också jobbat lite med detta projekt. Den nya utbildningen Certified Design Buyer som jag är med och utvecklar tillsammans med Berghs och Svensk form. Mer info kommer i oktober/november. Kursstarten är i januari 2025. 
Sist men inte minst blev jag inbjuden till en intressant pressvisning/workshop i Småland där jag fick lära mig att reparera en möbel. Den resan förtjänar egentligen ett helt eget inlägg, så det ska jag samla mig till när jag har gått igenom alla bilder.
Sammantaget har september bjudit på ett nytt lugnare tempo, tid att testa nya saker och utrymme att utmana mig själv på olika sätt. Det hoppas jag hålla kvar vid, även i oktober.
Vaknade tidigt och drog upp persiennerna till den här utsikten. Låt mig aldrig vänja mig vid det och bli blasé. Det finns förresten en gammal skröna som hävdar att den lilla ön på bilden glömdes bort i fredsförhandlingarna med danskarna under 1600-talet. Om det stämmer har vi utsikt mot Danmark – så jag väljer att tro på det 🙂
Trogna läsare känner igen koppen… Den är snart 20 år gammal. Köpte den när jag pluggade civilekonomprogrammet och var på en utbytestermin på UNB i Kanada och bloggen var alldeles ny. Har bara ett exemplar kvar nu och vårdar den ömt. Perfekt storlek när man vill dricka en hel balja kaffe. Till exempel när man behöver tagga till inför en helgkurs i Cross-Fit som man anmält sig till i ett ögonblick av hybris. Fick många frågor om kuddarna och pläden i soffan när jag postade den här bilden på instagram stories. De har också några år på nacken och kommer från bl a Norrgavel, Aiayu, Tell me more och Åhléns. 
Belöningen efter helgens kurs, en fotbollsträning och två fotbollscuper. En bukett med (årets kanske sista?) dahlior. Note to self; nästa år ska jag satsa på många aprikosa sorter. Så glad för 1) att de som byggde vårt hus valde att installera en vedspis i köket 2) att jag sparat min gjutjärnsgryta av Timo Sarpaneva genom alla år – äntligen har den hittat sitt rätta plats!
I måndags bar jag ut de sista flyttkartongerna från butikslokalen på Storgatan, svabbade av golvet och lämnade tillbaka alla nycklar till hyresvärden. Efter en slitsam perid med utförsäljning, städning och tömning kunde jag äntligen sätta punkt. Sedan åkte jag vidare till vårt hus för att rensa upp i svallvågorna som företagsflytten inneburit även på hemmaplan. När jag var klar senare på kvällen kände jag mig helt slutkörd och tom. Men lättad.
Två dagar senare klev jag iland på en liten, pittoresk ö i utkanten av Medelhavet för en veckas ostörd skrivtid (och sömn). Det var en närmast förbjuden känsla att resa iväg själv, för första gången på många år. Att lämna familjen ensam med alla vardagsbestyr och logistiken runt skola och träningar, skolväskor och läxläsning. Men jag har nog aldrig behövt det så vibrerande mycket som just nu.
De senaste dagarna har jag njutit av stillheten och friheten i att inte ha ansvar för någon annan än mig själv. Varken barn, kunder eller anställda. Av att låta bruset sjunka till botten och långsamt märka hur sikten klarnar. Av att kunna tänka hela tankar utan att bli avbruten och att skriva, på en ny synopsis.
Första arbetsveckan efter semestern är över. Musklerna ömmar av att ha burit flyttkartonger och tunga möbler. Butiken har monterats ner i en rasande takt och hyllplanen är avtorkade och doftar såpa. I måndags fick jag nämligen ett erbjudande från hyresvärden om att flytta ur lokalen redan till sista augusti. Alltså en hel månad tidigare än planerat. Jag var inte sen att nappa på förslaget. Även om det förstås innebär en rejäl rivstart – så sparar jag ju också in hel månadshyra, en elräkning, en abonemangskostnad till STIM och Spotify Företag mindre, en larmkostnad, en månads sophantering, fönsterputs, försäkring, faktura för kassasystemen… Jamen, ni fattar. Det är ganska många löpande kostnader förknippade med att ha en butikslokal som man kan göra roligare saker för. Speciellt när man har stängt ner sin butik. Så det kändes värt att gasa på ändå, trots att jag egentligen hade tänkt mig mer av en mjukstart innan vi gick på sommarlov.
Tidigare idag (söndag) stod jag prick här för att vinka av Serge Mouille golvlampan (som har sålts till ett fint hus i Billdal) och de låsbara förvaringsskåpen (som kommer att stå i en tvättstuga i en hyresfastighet i Varberg). Nu har jag bara det fina gamla träbordet kvar att sälja, sen kan jag boka flyttstädning och blicka framåt. Mot en mjukstart på blankt blad istället. Skön känsla ändå.
Som trogna läsare kanske minns har jag för vana att köpa en liten sommarpresent till mig själv. Ett ansvar man får ta när man inte längre är anställd och har en chef som kan ombesörja den saken. 🙂 För ett par år sedan köpte jag Signe Persson Melins fat Sigill. Nu har jag fått tag på en kompis till det. Under möbelmässan 2023 gjorde Byarums Bruk nämligen ett antal mini-Sigill i sin monter för att visa hur processen med sandgjutning av aluminium går till. Efter att ha bevakat och förlorat ett par budgivningar på Tradera lyckades jag äntligen lägga vantarna på ett exemplar lagom till sommarsemesterns avslut (detta är min sista semestervecka). Visst är den söt? Bara 15×3 cm stor. Fint som serveringsfat, planteringskärl i miniatyr eller som en vattenspegel med blommor på bordet. Ett tips att hålla utkik efter!
Den gångna helgen spenderades på Laxacupen (en stor fotbollscup) vid Halmstad Arena. Idag var det en lång lucka mellan matcherna så vi passade på att göra en avstickare till det här stället för att kolla på några tavlor till huset. Alltid lika inspirerande! Var väldigt nära att slå till på Bouble Gum av Neeltje De Vries. Har funderat på den sedan jag såg motivet första gången, i oktober 2023. Men var inte riktigt redo. Får nog marinera det beslutet en stund till. Alldeles oavsett, väl värt ett besök. Tips om du har vägarna förbi i sommar: The Photo Gallery, Slottsmöllan 10B i Halmstad. 
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Det är tidig morgon och vattnet på fjorden ligger blankt som silke. Jag smyger barfota ner till bryggan. Några paddeltag senare glider jag ljudlöst fram över ytan. Solen glittrar och jag tänker att det är nu det händer. Den där målbilden jag har haft på insidan av ögonlocken hela våren. Genom prövande sjukveckor, utmanande jobbsituationer och högar av flyttkartonger. Det är nu. På riktigt.
Efter en dag med mörka moln och regntunga skyar spricker himlen plötsligt upp och en solstråle lyser in på vårt nya hemmakontor. Jag stannar upp i det jag håller på med och betraktar nyfiket hur ljuset faller in på fönsterbrädan.
Vi rör oss fortfarande långsamt genom rummen. Trevar oss fram och famlar i lådorna för att hitta osthyveln på morgnarna.
Allt känns så nytt och ovant.
Dofterna. Ljuden. Ljuset.
Jag både vill och inte vill vänja mig.
Det finns något vackert i transitionen. Innan en ny plats har blivit till ens vardag.
När sinnena är skärpta och man lägger märke till alla de små detaljer som snart har smält samman i en hemtam helhet för att ge utrymme till livets större frågor.
Tills dess serveras storheten i mindre portioner.
I den nya trappens knarrande steg. I suset från en köksfläkt man använder för första gången eller i en enkel solstråle som till och med kan få saker man ägt ett halvt liv att glittra på ett nytt sätt.
