Annons
Fick en fråga om jag inte kan berätta lite mer om vad jag jobbar med just nu? Alltså vid sidan av bloggandet och sociala medier. Det kan jag absolut.
Författarskapet
Som de flesta säkert redan vet vid det här laget har jag skrivit tre böcker, som har sålts för översättning till sammanlagt 30 olika marknader. Översättningarna sker inte synkroniserat så att alla länder ger ut sina versioner samtidigt utan arbetet pågår löpande. Det är nya manusavstämningar, omslag som ska godkännas och PR-arbete med intervjuer som ska besvaras för olika länder som kommer lite omlott. Sen dyker det upp nya avtal då och då. Häromveckan såldes min andra bok, Handbok i möblering till Vietnam och idag fick jag se min senaste bok, Handbok i inredning utomhus, omslagsförslag till Italien. Vissa länder släpar i utgivningen och andra är supersnabba. Lite förvirrande ibland, men förstås väldigt roligt.
Svenska Belysningsguiden
Det nya projektet för den svenska belysningsbranschen, som jag nämnde häromveckan, tar också upp en del av min arbetstid och tankekraft just nu. Mycket sker bakom kulisserna än så länge, men det känns meningsfullt och motiverande att få jobba med något som kan göra skillnad för andra, kanske för en hel bransch, om det går som vi vill.
Konsultuppdrag och föreläsningar
Jag har ett fast konsultuppdrag varje månad, som inte syns i mina kanaler eftersom det handlar om B2B, men som ger stabilitet och struktur i veckorna. Och så föreläser jag några gånger i månaden. Oftast på uppdrag för butiker, företag och mässor. Alla föredrag är inte öppna för allmänheten, därför syns de inte alltid här, men de tillfällen som är det brukar jag lista i kalendariet i högerspalten här på bloggen. Nästa vecka tar jag till exempel tåget till Stockholm måndag-tisdag för att hålla i en pressfrukost på Grand Hotel, sedan åker jag vidare till Mörrum för att föreläsa på Ljungsleds plantskola två kvällar i rad. Efter påsk föreläser jag i Kungsbacka, sen är jag bokad i Varberg och i maj kommer jag till Göteborg (men mer om det senare).
Jag är väldigt tacksam över att ha mer kontinuitet, men också en helt annan frihet nu än jag har varit van vid de senaste 10-15 åren. Det gör att jag kan hålla ett lite mer lagom arbetstempo som funkar med min vardag som den ser ut i den här fasen av livet. Med två skolbarn som har läxor, träningar och fritidsaktiviteter men också när man själv är i en period av sitt eget liv där man vill ha lite mer svängrum än tidigare.
Ett nyårslöfte som jag satt upp inför 2026 är att få in mer kravlös kreativitet i mitt liv. Alltså att greja mer med huvudet och händerna bara för grejandets skull, inte för att det måste bli något snyggt eller användbart. Inspirerad av vår yngsta son, som varje vecka får testa nya tekniker och material på Kulturskolan, bestämde jag mig för att göra samma sak själv. Därför har jag infört “Roliga timmen” på arbetstid. Jag älskade det konceptet i grundskolan när man fick rita, måla, klippa och klistra utan att det fanns några andra förväntningar än att det skulle vara kul. Därför har jag börjat avsätta en timme i veckan, oftast på fredagar, där jag blockar tid i min kalendern för just sånt. Och det har visat sig vara roligare än jag trodde.
Jag kommer ofta på mig själv med att fundera på vad jag ska hitta på nästa gång. Men inte utifrån vad som skulle bli bra på bild eller vad som går att visa steg för steg som content som jag ofta känt press på förr, utan helt utifrån vad jag har lust med. Det blir ju lite meta nu eftersom jag ändå skriver ett inlägg om det, men jag hoppas ni förstår min poäng. För mig är det stor skillnad att få vara den som är i flowet, utan att behöva tänka på hur man skulle kunna bryta ner och dokumentera varje moment. För någon annan kanske skillnaden ligger i att göra något med händerna en stund. Läste att konceptet även kallas Permission to Play. Och det tror jag nog att alla vuxna, oavsett yrke, skulle behöva lite mer av i sitt liv.
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
I onsdags hade jag namnsdag. Den 18 februari är nämligen Fridas dag. Det är förstås ingen större grej när man är vuxen, men jag tycker ändå att man ska passa på att fira sig själv när tillfälle ges. På vägen hem från Kulturskolan passerade vi skyltfönstret till en blomsteraffär och jag fick syn på ett tråg Snödroppar som precis hade packats upp. Tvekade inte många sekunder innan jag kilade in och slog till på några stycken som namnsdagspresent till mig själv. 69 kronor för en knippe lökar. Det är ju ingenting om man jämför med att köpa en bukett snittblommor, men snacka om att man får pang för pengarna. Nu står de på köksbordet och bugar sig i vårsolen. Varje gång jag får syn på dem känner jag lyckopirr i hela kroppen och hopp om vår.
Den här veckan har det blivit mer skidor och skridskor än sociala medier för min del, men här kommer ett gäng (vy)kort från mitt sportlov 2026. 
Vi har varit i Branäs och bott i Eagles Village. Samma del av berget som vi bodde på när vi semestrade här sommaren 2023.
Här har man otrolig utsikt över dalen från alla rum, även sovrummet. Tips att söka på via AirBnb är Eagles Cliff, Eagles Village och Örnen.
Veckan bjöd på snö och minusgrader. Perfekt slalomväder! Men det kräver sin ork och sitt tålamod för att komma upp till den här vyn. Hatten av till alla mammor och pappor i liftköerna som kämpar och stretar, spänner om pjäxor, snyter näsor, värmer fingrar. Peppar på och håller humöret uppe. Jag skänker även en tanke till mina egna föräldrar, som gjorde precis samma sak för mig. Tack! 
Belöningen efter en heldag i backen? Brasa, bastu och bokläsning. 
Har kommit till denna, om Hilma af Klints konstnärsskap, som jag hade påmin läslista. Väldigt bra! Snart dags att samla mig till en ny.
Jag förverkligade en barndomsdröm i veckan. Att åka skridskor på havet. Fjorden frös äntligen till is och jag fick ett härligt åk (med isdubbar runt halsen). 
Sen föll snön över natten och vi hjälptes åt att skotta upp en hockeybana till kvarterets barn. 
Avslutar med ett stilleben som värmer en pojkmammas hjärta. Övernattande kompisar som ställt sina klubbor i givakt längs husväggen.
Ytterdörren slog precis igen med en smäll. Vår äldsta son drog iväg till kvällens fotbollsträning. Jag är ensam i huset, ett par minuter till, innan de andra kommer hem från jobb, fritids och fredagshandling. En mikrostund av arbetsro för att knyta ihop veckan, sortera mailen och skicka iväg den där presentationen jag arbetat med de senaste dagarna, innan helgen och sportlovet tar vid. Jag köpte en liten bukett blommor på lunchen för att fira och har tänt ett doftljus på skrivbordet. Huvudet känns trött och mosigt, men på ett skönt sätt. Tack för all positiv feedback och pepp efter mitt senaste inlägg. Jag är väldigt tacksam över att få vara en del av det här projektet och att få jobba lite mer kunskapsdrivet, inte enbart kommersiellt.
En tröst så här dagen efter Tjugondag Knut, när man dansat julen ut och hemmet känns lite tomt utan allt pynt, är att säsongen för Vippjasmin börjar prick nu. Vissa butiker kallar den parfymjasmin eller vildjasmin, det är lite olika vilken modell de har beroende på var man handlar. Men det var min bloggkollega Johanna som först introducerade mig för denna januaritradition, för många år sedan. Därför tänker jag på henne varje gång jag köper en sådan växt såhär års. Min man muttrar lite över de gängliga grenarna som sticker ut över arbetsbänken och famlar efter fäste i hans hår och kläder, och barnen tycker den doftar starkt när den väl blommar. Men de får stå ut. Just nu är den i alla fall perfekt och ligger som ett skirt flor över de öppna hyllplanen i köket.
När vi drog upp persiennerna imorse visade termometern minus 18 grader och isdimman låg tät över fjorden. Bara att tända en brasa och leta reda på ullunderstället. Efter en morgonpromenad som verkligen nöp i kinderna kände vi oss sugna på varmt bröd till frukost, så jag inventerade skafferiet och svängde ihop en hurtbulle. Ni som har följt min blogg en längre tid kanske minns att vi under en period bakade Arlas variant nästan varje helg. Här hittar du orginalreceptet och nedan är min justerade version – med lite mer fullkorn, frön och tuggmotstånd.
2 dl Fiberhavregryn
5-6 dl Vetemjöl special med fullkorn (börja med 5 dl och lägg till mer om degen känns för lös)
1 dl ekologiska russin eller hackade, torkade aprikoser (även urkärnade, klippta dadlar funkar om det är vad du har hemma)
1 dl grovhackade hasselnötter
2 msk pumpakärnor
2-3 msk solrosfrön
1 msk hela linfrön
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl filmjölk eller A-fil
0,5 dl rårörda lingon
0,5 dl flytande honung
Smöra en avlång bakform (som rymmer cirka 1 1/1 liter) och pudra den med lite ströbröd. Börja med att blanda alla torra ingredienser i en bunke. Lägg sedan till filmjölk, honung och sylt. Klicka ut smeten i formen (obs! den ska kännas ganska stadig, inte rinnig). Grädda i nedre delen av ugnen på 200° (eller 180° varmluft) under cirka 50-60 minuter. Servera med smör, lite flingsalt och en riktigt god ost!
Snön som föll igår har drevat under natten och lagt sig över Kungsbacka som nyvispad grädde. Jag sitter inklämd i baksätet mellan barnen och deras ryggsäckar, en stor grön pulka och våra fluffiga dunjackor som frasar mot varandra. Bilens värmefläkt går på högvarv och trafiken rör sig långsamt framåt. En orm av röda baklyktor. På väg mot skola och jobb, vardag och rutiner. Och det är väl här någonstans jag borde börja klaga. Längta till värmen och vilja fly. Men jag känner inte så. Allt det som många suckar över just nu är ju barndom för mig som är uppvuxen i Norrland. Det är ljud, dofter och upplevelser som jag nästan hade gett upp hoppet om att mina egna barn skulle få vara med om. Men nu är den här. Några dagar, kanske veckor, av vinter. Om vi har tur.
Jag måste ha varit väldigt snäll 2025. Eller så hade tomten hört att våra barns fotbollslag haft sammanlagt 414 träningar och matcher under året (varav jag följt med som fotograf på så många att jag tappat räkningen). Alldeles oavsett blev jag väldigt glad för det här paketet som låg under granen. Svenskt Tenns och Anna Petrus vas Janushuvudet från 1927 som föreställer den romerske guden Janus två ansikten; Ungdomen som ser framåt med nyfikenhet, och ålderdomen som ser bakåt med vishet. En fin påminnelse, som nu står på mitt skrivbord.
Foto: Frida Ramstedt, Trendenser.se
Det är knäpp tyst i huset, för första gången på hela jullovet. Jag är så ovan vid stillheten att det nästan känns som om jag har fått lock för öronen. Barnen är ute och leker i snön och Niklas har åkt till gymmet. Själv har jag precis hällt ut årets julklappspussel på köksbordet och kokat mig en kopp te. Ifjol monterade vi Världskartan tillsammans. I år önskade jag mig Stockholm i 1000 bitar, med förhoppningen att få lite bättre grepp om hur de olika delarna av huvudstaden hänger ihop. Nu har jag äntligen en lugn stund framför mig där jag kan börja strukturera upp alla bitar och samtidigt fundera igenom mina nyårslöften. Underbart! Men det är lite oklart om det är pusslet eller mina egna tankar jag ser mest fram emot att sortera 🙂
