Inreda ute: Stolens viktigaste vinkel?

När vi väljer stolar fokuserar vi nästan alltid på siluetten. På hur de ser ut? Om de passar vår stil, husets arkitektur eller redan valda färger osv. Men kroppen bryr sig om något annat. Den bryr sig om tryckavlastning och var tyngdpunkten hamnar.

Hela min ”Handbok i möblering” (alltså uppföljaren till min första bok ”Handbok i inredning”) handlar om sådana nördiga detaljer som kan vara bra att känna till när man ska välja möbler. Förra sommaren när jag skrev ”Handbok i inredning utomhus”och dök ner i trädgårdsbranschen blev jag förvånad när jag insåg hur många felkonstruerade utemöbler det finns på marknaden. Eller, låt mig omformulera mig. De flesta utemöbler är konstruerade för att de ska hålla i ur och skur, men inte nödvändigtvis för att man ska vilja sitta kvar i dem särskilt länge. 

Om du är en trogen bloggläsare eller om du har lyssnat på någon av mina föreläsningar så vet du att jag ofta återkommer till en viktig vinkel på matstolar: Att ryggstödet inte bör vara rakt, i 90-grader mot sitsen och att det blir mer bekvämt om sittbrickan sluttar lite bakåt. Det gör att man kan vila överkroppens tyngd mot ryggstödet, att det blir enklare att variera sittställning och att man sitter mer avslappnat. Den logiken gäller både inomhus och utomhus.

När lågpristillverkare kopierar kända klassiker och utemöbler utgår de ofta från stolens tydligaste karaktärsdrag. De små sakerna däremot, som en diskret kil som löser sitsens lutning till exempel, är sådant som ofta rationaliseras bort. För att det blir billigare? För att man måste ändra minst sju saker så att man inte kan anklagas för att ha gjort en kopia? Eller (kanske mest troligt) för att man som inköpare inte ens vet vad den lilla detaljen gör för komforten? Oavsett orsak så blir resultatet en stol som ser liknande ut, men som inte alls har samma känsla som originalet.