Annons

Inredningskunskap: Gamla behov och ny kunskap

Även om vintagemöbler har många fördelar, är det bra att vara vaksam på vissa möbelkategorier. Inte minst när det kommer till ergonomi och komfort. Äldre möbler är ju formgivna utifrån dåtida metoder och behov, vilket inte alltid matchar dagens designkunskaper eller kroppstyper. Såg denna bild hos Johanna och vill tipsa om några detaljer på Shaker-stolarna.


1. Låga stödpinnar
Då: Bodde man trångt och hängde upp möblerna på kroklister längs väggarna när man skulle bereda plats för andra aktiviteter. Eftersom man vände stolarna uppochner och krokade fast dem i underredet var detta en praktisk upphängningsanordning.
Idag: Ritar möbelformgivare alltid in ett fritt utrymme i 60-graders vinkel under sitsens framkant med vetskapen om att vi tenderar att dra in fötterna under stolen när vi sitter länge.

2. Bärande sarg
Då: Snickrade man en ram för att kunna fläta en mjuk sittdyna av sjögräs.
Idag: Vet vi att en vävd sits av sjögräs mjuknar efter en tid och ger efter när vi sätter oss på den vilket gör att det hårda trästycket (som hamnar precis under knävecket) blir mer markant och framträdande, vilket kan hämma blodflödet i benen och göra att man upplever att man sitter obekvämt.

3. Stolpar i sitsen
Då: Var de högt upphöjda stolparna i stolsitsens ytterkanter ett dekorativt element som skulle matcha avslutet på ryggstödet.
Idag: Är våra kroppar och lår större, så dessa utskjutande detaljer kan trycka oskönt mot utsida lårmuskler och hämma rörligheten när vi vill byta sittposition.

4. Lägre sits
Då: Var sitthöjden flera centimeter lägre än dagens standard:
Idag: Har vi även högre bordsskivor som standardmått, vilket gör att dessa stolar ofta upplevs för låga för att man ska kunna sitta bekvämt, utan att höja axlarna.

5. Höga ryggstöd
Då: Gjorde Shaker-snickarna ryggstödet mycket högre än normalt för att männen skulle kunna hänga av sig sina ytterrockar på dem, utan att de släpade i golvet och blev smutsiga.
Idag: Skolas möbelformgivare i att ett allt för högt och spikrakt ryggstöd (utan lätt bakåtlutning) gör att vi ofta hamnar i en sittposition med framåtroterade axlar och framskjutet huvud – vilket snedbelastar rygg och nacke.

Man kan förstås se skönheten i dessa stolar ändå och inreda med dem som solitära skulpturer eller kulturminnesbärare – men det är inget jag skulle rekommendera som vardagsstolar på dussinet. Då finns det skönare vintagemodeller att välja istället.

Kategorier:

Kommentarer

  • Stella i Italien skriver:

    Den här sortens inlägg är guld värda!

  • Ellinor skriver:

    Precis, denna sortens inlägg är jätte bra!

  • Johanna H. skriver:

    Detta gör dig unik! Så intressant läsning!

  • Katti skriver:

    Så intressant inlägg, älskar! Jag har själv två ärvda stolar som är gjorda i slutet av 1800-talet av en finsnickare i släkten. De är precis så där, låg sits och med stödpinnar. De passar nästan bäst för ett barn att sitta på men då hamnar barnen för lågt om de sitter vid ett köksbord t.ex. Har haft mina som skrivbordsstolar för barnen tidigare men nu är de mer som du beskriver, dekorativa solitärer i hemmet som skapar lite karaktär. Dock saknas som tur är stolpar i sitsen, även om de är riktiga hantverk och har en fin välvd träsits som man kanske skulle önska mer av hos nutida stolar.

    • Frida skriver:

      Vad fint med möbler gjorda av släktens finsnickare. Självklart ska man spara sådana stolar och låta dem ta plats i hemmet som solitärer. Tack för att du bekräftar min tes om sitthöjden. Vi var ju de facto kortare på 1800-talet, men det verkar inte alla tro på givet många upprörda DM’s som vill få detta till att jag inte rekommenderar vintage öht 🙂

  • Nina skriver:

    Är helt enig Frida!
    Som inredare är detta självklart.

    Har ju arbetat som möbelsäljare till och från under 20 år och min erfarenhet säger att det är få kunder som tänker på hur mixen av stol och bord går ihop.

    Då tänker jag inte enbart på det estetiska utan det funktionella. Höjder, vinklar, vart benen sitter på både bord och stolar. Inte minst antalet stolar/bord beroende på vart bordsbenen sitter mm.

    Så en tumme upp för att du lyfter denna kunskapande!
    Ju fler som kan påverka ju bättre.
    Det i sig är ju också ett hållbart tänk då man köper ett möblemang som man trivs med och som fungerar funktionellt vilket förhoppningsvis gör att man inte har något behov av att byta ut det.

    Mvh Nina

    • Sofia skriver:

      Hmmm. Intressant att inredaren som nu är på allas läppar inte tänkt på det? ????

    • Frida skriver:

      Tack! Det är precis så jag tänker. Att kunskapsförmedling också är ett sätt att minska den höga rotationstakten.

  • Cecilia skriver:

    ” Då finns det skönare vintagemodeller att välja istället.” Då undrar jag vad en ska välja istället? Vilka stolar på secondhand ska jag kika närmare på?

    • Frida skriver:

      Det får bli ett eget inlägg, annars skulle detta bli alldeles för långt. Men om du vill ha något liknande i stil kolla exempelvis efter danska Mogesens ”The People’s Chair” som har mer uppdaterade proportioner och dynor man kan köpa till, än idag.

      • Cecilia skriver:

        Åh ja, ett sånt inlägg hoppas jag att du gör. Håller tummarna för det!

        Jag menar inte specifikt i den stilen. Men tycker om att köpa begagnat och det är svårt att veta vilka stolar som är bra. Gillar Carl Malmstens ”lilla Åland” eller ”herrgården”, är dem bra?

        • Åsa skriver:

          Lilla Åland är bekväma, klassiska och håller i många generationer. Vi blir ofta kvar vid matbordet i stället för att gå vidare till soffan efter en lång middag. Bra betyg! (Köptes av mina föräldrar 1965 och står nu i mitt kök.)

          • Cecilia skriver:

            Tack för din kommentar, va precis det jag behövde höra. När vi har gäster blir vi också kvar vid matbordet, för prat och senare kaffe på maten med go’bit. Då vill en sitta skönt hela tiden.

        • Monnah skriver:

          Cecilia, vi köpte just ett Herrgården-möblemang från 1957 på auktion. Fick lämna in dem till lackeraren pga . Han sa att kvaliteten på virket var HELT fantastiskt. Sex stolar, ingen som skevar det minsta. Sköna att sitta på och bordet är också underbart!

      • Sofia skriver:

        Jag har Mogensenstolarna, både stjärt och själ älskar dem 🙂

  • Ica skriver:

    Bravo!

  • Karin skriver:

    Så bra inlägg! Jag tänker ändå att mer nydesignade/producerade stolar har vissa av dessa problem, tex den sjukt populära Y-stolen. Sjukt snygg tycker jag också men inte särskilt bekväm efter en längre sittning när ribban framtill i sitsen stryper blodtillförseln i benen, trots hårdare flätning.

  • Jenny skriver:

    Jätteintressant inlägg! Saker man inte tänker på.

  • Sara skriver:

    Riktigt intressant läsning.

  • Emilia skriver:

    Tack för detta inlägg, hoppas du delar med dig med liknande värdefull kunskap snart igen!

  • Stina skriver:

    Lite sen på bollen här, men men. Tack för ett informativt inlägg! Har ett litet inspel angående punkt 1. Att stolar idag görs så att vi kan dra in benen 60 grader under oss för att vi tenderar att göra det gynnar oss inte helt och hållet i längden. Att dra in benen under oss kan tyda på att våra muskler i baksida lår (hamstrings) är korta. Att då frekvent fortsätta att dra in underbenen under stolen gynnar oss inte i det långa loppet. Så att ha låga stödpinnar på stolar är inte helt dumt ur ett ergonomiskt sittperspektiv. Men det är dock lättare att fälla fram överkroppen och resa sig från en stol där man får in fötterna en bit under sig. Man kanske får utgå ifrån vem som ska sitta på stolen och hur rörlig personen är 🙂

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.