Annons

Konsumtion och självrannsakan

I boken Tingens bruk och prägel som konsthistorikern Gregor Paulsson och hans son Nils skrev 1956, liksom i fortsättningen Konsten att bo från 1960, beskrivs tre olika konsumtions- och boendestilar. Även om deras tankar har 65 år på nacken nu och dagens sociologer förmodligen har mer att säga om saken, så tycker jag att kategoriseringen tål att dammas av och diskuteras. Om inte annat för sin egna självrannsakans skull. Eller för att särskåda vilka influencers man låter sig påverkas av 2021. Vilken konsumtionsstil har eller uppmuntras du till av dem du följer idag?

Den ängsliga konsumenten – Drivs av rädslan för att avvika och vara annorlunda. Jämför sig med grannarna och vill passa in. Präglas av en vilja att höra till ett sammanhang och känna gemenskap, vilket skapar konformitet och likriktning.
Mål: To keep up with the Joneses.

Den ivriga konsumenten – Drivs av förändring och viljan att demonstrera sin sociala och intellektuella förflyttning, eller sin förbättrade ekonomi. Konsumtionen blir ett sätt att markera sin nya identitet genom att manifestera (den önskade) förflyttningen till en annan referensgrupp med hjälp av symboler och statusprodukter från olika socioekonomiska eller kulturella samhällsklasser.
Mål: To keep away from the Joneses.

Den autonoma konsumenten – har ”frigjort sig” och därmed slutat snegla på andra sociala grupper. Den autonoma konsumenten väljer självständigt efter sitt eget vetande och övervägande vad som är bäst för den enskilda individen.

Kategorier:

Kommentarer

  • Johanna skriver:

    Så intressant! Jag är nog lite av båda de första, men strävar mot den sista. Väljer det dyrare alternativet (och svårare ordet) för att jag kan. Smygnjuter av känslan. Jepp ????????‍♀️ Tänker högt nu. Är det möjligt att någonsin bli helt fri från omgivningens påverkan? Ingår det inte i konceptet att vara människa och social varelse? Inte nödvändigtvis kring konsumtion men val i stort?

    • Frida skriver:

      Nej, jag tror man lurar sig själv om man påstår att man är helt fri från yttre påverkan. Men man kan nog vara mer eller mindre av det ena eller andra. Värt att fundera ett varv runt.

  • Erika skriver:

    Svårt med en sån här indelning där ett val är så tydligt ”det rätta” sättet att vara, alla vill väl vara o-neurotiska och autonoma.

    Jag själv är ingen av dem. Jag tänkte länge att jag hade ett avslappnat och ”autonomt” sätt stt förhålla mig till att köpa saker. Så jämförde någon, jag minns inte vem, samtiden med en bulimiker – vi lever i en hets-shopping-tid. Då gick det upp för mig att jag inte alls är avslappnad – jag är närmast en anorektiker i relation till shopping. Jag tycker det är oerhört jobbigt att köpa saker, det kräver så mycket research och jobb, och så våndas jag över att inte göra rätt övervägning mellan pris-miljö-nytta. Ofta blir det inget köp alls, ”jag har ju redan ett par bruna skor”, eller ”kommer jag verkligen att använda den här?” Eller ”det kanske finns en bättre produkt?” .

    Inte det minsta autonomt, men det är vad luther och miljömedvetenhet har gjort med mig. Bra, för att jag inte handlar så mycket. Dåligt för min sinnesfrid.

    • Märta skriver:

      Känner igen mig mycket Erika!
      Det är kanske lätt att hamna där med alla olika krav och val som finns.
      Önskar mig ofta en personal shopper som jag kunde ge mina kriterier till o sen kunde hen leta o shoppa åt mig! ????

    • Frida skriver:

      Spännande tankar. Tack för att du delar! Det blir såklart lite stolpigt och onyanserat grupperat (och inte minst, kortfattat summerat) med enbart tre kategorier – men intressant att lyfta ändå tycker jag just eftersom en så snäv indelning onekligen väcker en del funderingar. Precis som du skriver. Vad har förändrats radikalt sedan detta skrevs ner. Vad har inte gjort det? Och varför?

  • erika skriver:

    Jag menade inte att låta neggig (inser att jag lät lite neggig), det är ändå intressant! och kanske särskilt ur ett ”hur mycket av varje kategori är jag” snarare än vilken kategori hör jag hemma i – precis som personen ovan resonerade (psykofantiskt hets-shoppa eller neurotiskt aldrig-shoppa som jag tog upp är ju en kategorisering som skär på en helt annan ledd). från 60 talet till nu är ändå lång tid, och ändå är kategorierna så igenkänliga – påminner om att Sven Lindqvists Reklamen är livsfarlig från -57 också fortfarande är extremt relevant: https://fulltext.libris.kb.se/isbn/99-6800124-4.pdf

    Passar på att tacka för en bra blogg!

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.