Kryddkarlbergare och terra-pi

”Va?! Har du ett blombord i uterummet?” Min svägerska gjorde stora ögon när hon kom förbi för att fira barnen som fyllde år förra veckan och fick syn på min växande samling av sticklingar. Jag är ju inte direkt känd för mina gröna fingrar. Men det har faktiskt ändrats lite det senaste året. Kan eventuellt vara ett ålderstecken, men istället för ”tanteri” tänker jag att det är en form av terapi. Eller ”terra-pi” för att dra till med lite Göteborgshumor. Det är ju bevisat lugnande att påta i jorden. På bilden ser ni min Kryddkarlbergare som jag ursprungligen köpte som stickling från Röda korsets loppis. Den har ynglat av sig flera gånger om under covid-året och doftar så himmelens gott när man pysslar om den. Det är en väldigt tacksam sort att ta skott på och att få känna sig lite mallig över. Ett tips att hålla utkik efter.