Ögonblicket 17.19

Det är sen fredagseftermiddag och på väg att börja skymma när jag sneddar över gårdsplanen med mitt Blocket-byte i handen. En vitoljad eklist från Byggfabriken med tre krokar i mässing. Jag går med långa, raska steg mot bilen och tar en snabb bild i farten för att sms:a till min man. Upprymd över att ha lyckats undkomma leveranstiden på 2-3 veckor. Jag fick nämligen ett spontant infall tidigare i veckan och skruvade ner vår gamla klädhängare i hallen utan en tanke på att det jag ville ersätta den med inte fanns i lager utan var beställningsvaror. När jag googlade alternativ dök den här upp till salu, alldeles i närheten dessutom. Meant to be!

Nästa vecka är det höstlov för barnen och de senaste dagarna har jag haft fullt upp med jobb för att vi ska kunna vara lediga tillsammans. Men det slår aldrig fel. Det är alltid när jag har som allra mest att göra som jag plötsligt får energi att ta tag i privata surdegar, som jag kan ha skjutit på i evigheter. Och då måste det ske direkt. Jag står liksom inte ut en endaste sekund till. Ganska påfrestande när man är mitt i allt, men jäkligt härligt efteråt. Nu kan jag ju både njuta av ledigheten och den oproportionerligt stora tillfredsställelsen i att ha åtgärdat något som skavt i ögat en längre tid.