Ögonblicket 10.14

Himlen är blygrå och ovädret hänger i luften när jag öppnar ytterdörren för att sticka iväg på ett jobbmöte. Det råder ingen tvekan om vad som väntar, så jag skyndar mig tillbaka in igen och hämtar saxen för att rädda några sköra blommor undan regnet. Jag hinner nästan fylla hela korgen med septembers sista Sommaraster och Rosenskära innan den första tunga droppen landar i min panna. Jag tar en snabb bild, sedan öppnar sig himlen och det låter som ett smatterband mot marken. Är det inte lite ironiskt ändå. Förra året hade jag storslagna odlingsplaner, började tidigt och köpte hem massor av olika fröer som jag duttade och grejade med hela våren. Ändå tog sig inte särskilt många av dem. I år struntade jag helt i förarbetet och direktsådde lite mer på volley, och då har rabatterna verkligen levererat. Vad vill universum att jag ska lära mig av det här?