Ögonblicket 14.34

Det är knäpp tyst i huset, för första gången på hela jullovet. Jag är så ovan vid stillheten att det nästan känns som om jag har fått lock för öronen. Barnen är ute och leker i snön och Niklas har åkt till gymmet. Själv har jag precis hällt ut årets julklappspussel på köksbordet och kokat mig en kopp te. Ifjol monterade vi Världskartan tillsammans. I år önskade jag mig Stockholm i 1000 bitar, med förhoppningen att få lite bättre grepp om hur de olika delarna av huvudstaden hänger ihop. Nu har jag äntligen en lugn stund framför mig där jag kan börja strukturera upp alla bitar och samtidigt fundera igenom mina nyårslöften. Underbart! Men det är lite oklart om det är pusslet eller mina egna tankar jag ser mest fram emot att sortera 🙂