Det här blogginlägget om vikt på bestick – väckte roliga följdfrågor. Att designa sköna bestick är ju en hel vetenskap och vad de väger är bara en detalj som utbildade formgivare tänker på. Men, många av kedjorna som säljer bestick ”vid sidan av” sitt ordinarie sortiment (jag tänker på alla hemtextilföretag, klädkedjor, bildelsvaruhus och liknande) har ju ofta sortimentschefer och inköpare som är ekonomer, inte designers. Därför blir utseendet och priset inte sällan mer styrande där och det florerar många halvdana alternativ i butikerna.
Att äta med sköna bestick är en sinnlig upplevelse och eftersom måltider är en så stor del av vårt liv tycker jag att man ska vara petig när man väljer sina vardagsbestick. Här är några tips att titta efter – förutom hur de ser ut.
Vikt och viktfördelning
För att besticken ska ligga skönt i handen får de inte vara för lätta, men det är också viktigt hur vikten är fördelad. Tyngdpunkten på en kniv ska ligga framför greppet så du får lätt framvikt. Tyngdpunkten på gaffel och sked däremot ska hellre ligga närmare mitten så du får balans i lyftet.
Rundning
Det går många trender i bestickdesign men allt för platta, kantiga och fyrkantiga skaft blir osköna och svåra att hålla i. Rundade eller konkava former följer fingrarnas kurva bättre. Bredare skaft ger ett mer stabilt grepp än tunna finlemmade skaft.
Ytfinish
Matta bestick är mindre halkiga och får också betydligt mindre fingeravtryck och fläckar än en blankpolerad ytfinish. Däremot kan matta bestick vara känsligare mot repor.
Skedens djup
Många ”dussinbestick” har ganska platta skedar (vi minns väl alla skedarna i skolbespisningen?) med osköna och skarpa kanter. En optimal sked har väl avvägt djup och svagt rundade avslut som är mjukare mot munnen.
Gaffelns tänder
Längden på och avståndet mellan tänderna på en gaffel avgör hur lätt den fångar upp maten. Övergången mellan tänder och skaft ska helst vara lite vinklad, annars glider maten av.
Knivens eggvinkel
Matbestick och middagsknivar har ju sällan någon tandning (om det inte är specifika köttknivar eller grillbestick) därför är eggvinkeln desto viktigare. Gjutna dussinbestick från de stora kedjorna är ofta helt jämna och platta medan mer välgjorda matknivar har en subtil men väl avvägd vinkel och är tunnare mot ”eggen”.
Här hittar du ett tidigare blogginlägg jag skrivit om ämnet – där jag tipsar om klassiska bestickserier och mina personliga favoriter.
Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.
Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.
Kommentarer
Har du skrivit ett liknande inlägg om tallrikar? Tips på vardagstallrik? Måste investera i nya vita och vill ha en klassisk som man kan komplettera i framtiden vid behov, så inget trendigt som snart slutar tillverkas.
Bra tips. Det får bli ett kommande blogginlägg nästa vecka! Tack för input!
Intressant och bra! Det är alltid de små detaljerna som gör stor skillnad. Själv har jag snöat in på upplevelsen av hur en perfekt kaffemugg ska kännas mellan läpparna. Speciellt nu när handgjord keramik är så populärt. Den perfekta muggen har jag hittat och den har en riktigt tunn kant som är lätt böjd utåt. Små detaljer där också. Den ska dessutom stå stadigt så nederdelen får inte vara för smal!
Så intressant att läsa om! Kommer att tänka på några riktigt usla bestick jag stött på på en restaurang där jag just reagerade på att de blev ett irritations- och stressmoment. Skaftet var alldeles för nätt, vill minnas en rektangulär (nästintill rund) form med en diameter på ca 0,5-1,0cm som först och främst gjorde det svårt att greppa. Sen gjorde tyngdpunkten, i kombination med det smala handtaget, att både kniven och gaffeln liksom ville ”flippa runt” i handen och byta riktning om man inte höll i det hårt. Då blev det så uppenbart för mig att bestick inte ska behöva kramphållas (för att kunna plocka upp maten eller slippa tappa maten när den väl ska vidare in i munnen) utan de ska liksom bara falla rätt i handen med en väl avvägd tyngd.