Inredningskunskap: Vertikal gradiens?

När man färgsätter ett rum (eller en offentlig miljö) har inredare traditionellt fått lära sig att placera det mörkaste i botten och det ljusaste i toppen, i en vertikal gradiens. Det är ju också så naturen är ordnad. De mörkare kulörerna är ofta mot marken och sen blir det allt lättare/ ljusare upp mot himlen. Forskning har visat att den vertikala ljusgradienten är viktig för djuren och deras spatiala förmåga. De läser av omgivningen, håller koll på dygnsrytmen och aktuella väderförhållanden utifrån den. En mörk himmel är natt eller kan förknippas med oväder på ingång. Ganska logiskt.

På senare tid har det blivit allt trendigare att måla betydligt mörkare färg på innertaket, än på rummets golv och väggar. Framförallt på hotell. Jag bodde alldeles nyligen i ett rum med svart innertak och upplevde nästan en kvävande känsla. Säkert väldigt individuellt förstås. Men vad tror du? Är vi annorlunda än djuren eller läser vi också av vår omgivning (medvetet eller omedvetet) utifrån samma princip?