Annons

Vilken skärva kommer att bli berättelsen om ditt liv?



Jag är på väg ner till stan för att köpa lunch och stannar till vid en parkbänk i skogsallén för att
skaka ut en liten sten som har hamnat i min högersko. När jag står där och vinglar på ett ben slås jag plötsligt av hur något så smått kan göra så stort väsen av sig? Hur ett mikroskopiskt gruskorn till och med kan skava hål i huden och göra foten obrukbar, om det får hållas allt för länge.

Det är min födelsedag och som alltid vid dessa årsdagar är mitt huvud fullt av existentiella tankar. Jag lyssnar på en repris av OBS i P1 som handlar om livet och vad vi kommer minnas av varandra när det är över. I avsnittet ”Vilken skärva kommer att bli berättelsen om ditt liv?” pratar de om hur vår generation, som trots att vi dokumenterar och curerar så flitigt, sannolikt kommer att lämna efter oss något helt annat än de hårt beskurna minnen vi själva låter arkivera i instagrams kvadratiska herbarium. I de små rutorna finns gott om plats för storslagna händelser, men sällan utrymme för det lilla. För egenheterna som särskiljer oss från varandra. Som ofta blir det bestående känslomässiga minnet av en människa. Oavsett om vi vill det, eller inte.

Jag tittar på gruskornet igen och kastar det ilsket mot marken. Kanske för att det så tydligt påminner mig om något jag är mindre stolt över? Jag vill se mig själv som rak. Men är samtidigt oförmögen att adressera det riktigt obekväma, medan tid är. Jag håller ofta god min och står ut. För att jag vill vara den schyssta och snälla. Tills jag inte längre klarar det. Inte en endaste sekund till. Och då förmodligen upplevs precis tvärtom.

Det är min fyrtiotredje födelsedag och hög tid att bryta ett mönster. Om inte annat för att den vassa skärva som nyss glimmat till i ett ögonblick av insikt inte ska skada någon, eller fortsätta skada mig, längs den väg jag har kvar att vandra.

Kategorier:

Kommentarer

  • Pella Hedeby skriver:

    Så insiktsfullt. Och gick rakt in i mig med en dag som lagt saker i livet under lupp…
    Stort GRATTIS på födelsedagen bästa Frida! Ser fram emot att följa din väg!
    KRAM

  • Emma skriver:

    Har den äran på födelsedagen!
    Dina tänkvärda och filosofiska inlägg behövs och sticker ut i bloggosfären
    Bästa hälsningar Emma

  • Monnah skriver:

    Du har en gåva med ord, jag älskar verkligen dina filosofiska texter. Jag önskar dig lycka till på vägen. Det är en stor tanke du lyfter här. Tack!

  • Malin Vbg skriver:

    Viktiga och insiktsfulla ord om livet och den tid vi lever i. Livet är för viktigt för att umgås med de som inte är snälla och vill vårt bästa. Stort grattis på födelsedagen och önskar en fortsatt fin dag!

  • Martina skriver:

    Jag tror att det till viss det kommer med åldern att våga säga mer vad man känner och tycker och mindre vad man tror att andra vill höra. Tack för tips på lyssning. Önskar dig ett fint nytt levnadsår!

  • Anna skriver:

    Så fint formulerat:)!

  • Anna skriver:

    Känner igen mig så mycket.
    Tack för kloka ord.

  • Charlotte skriver:

    Idag träffade detta inlägg i hjärtat!
    Är precis så som du beskriver och när det är nog är det så nog att det slår över.
    Men ska försöka bli bättre på att säga ifrån fortare.
    Älskar livet men ibland är det msk som både ger mest och tar mest!
    Allt börjar med mig…
    Tack för tänkvärt inlägg.
    Grattis och lycka till!

    Du tillför mer än bara yta och det uppskattar jag😍
    Kram Lotta

  • Annika/Resfredag skriver:

    Stort grattis Frida. Gillar din blogg och att följa dig genom livet, i stort och smått.

  • Åsa skriver:

    Klok som en bok! Så fint skrivet 🙏🏼

  • Karin skriver:

    Oh, det träffade mig. Precis så. Men jag tror de som känner oss vet att vi är mycket vänliga själar innerst inne. Grattis på födelsedagen!

    • Frida skriver:

      Man hoppas ju. Men tror man har mycket att vinna på att ta det obekväma i tid innan det skapat oåterkalleligt skav.

  • Camilla skriver:

    De som är snälla blir trampade på, de som står upp för sig själva och vet vad gränserna går blir respekterade.
    Att hela tiden ha andra i fokus tär på krafter och sällan att någon reflekterar över vilken energi som ligger bakom. Ibland kan jag uppleva att snällhet blir bara blekt och personlighetslöst. Nej, sätt färg på din tavla!

    • Josefine skriver:

      Vill tipsa om Stefan Einhorns ”konsten att vara snäll”; där resoneras mycket kring just hur man kan vara både snäll och respekterad samtidigt, de är inte motsatser.
      Allt gott!

  • Bella skriver:

    Så fina tänkvärda ord. De stannade kvar hos mig…

    Det har snart gått ett år sen jag upplevde det värsta och det vackraste… att finnas där för någon de sista veckorna i livet. Att våga vara nära döden. Att det sista som lämnar människan är känseln och hörseln. Känslor är ju det finaste som finns kvar, delvis i form av sorg.

    Efter att min mamma dog (efter alla år av sjukdom) så gick jag i kbt under hösten för att börja leva för min egen skull. Njuta av livet.
    Bli fri från att leva på autopilot, med för mycket stress och ta hand om alla andra före mig själv.
    Så lärorikt, utvecklande och jobbigt…

    PS. Bara detta av våga dejta som 40+, om jag nu inte vill leva ensam resten av livet.

  • AK skriver:

    Jag jobbar med precis det där varje dag, att säga det obekväma på ett sympatiskt sätt. Att vara modig utan att såra andra. Det är inte lätt men känns nödvändigt här och nu. Lycka till och grattis i efterskott!🌸☀️

  • Lisa skriver:

    Dina texter alltså, du skriver så otroligt bra.
    Och att (våga) vara rak är något jag också måste jobba på.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.