Annons

Osorterade tankar

Jag läste ut Isabella Löwengrips nya bok igår. Två saker slog mig. Det första är att alla som någonsin har förflyttat gränserna för vad som är möjligt, har ansetts gränslösa. Om vi bortser från den befogade kritiken kring hennes statistik och livsstil, så måste man ändå ge Isabella att hon banade väg för en ny nivå av företagsamhet i branschen. Idag är det ju många influencers som jobbar på liknande sätt. Med ett eget team, egna produkter och delägande i olika bolag – utan att det höjs på några ögonbryn. Den andra tanken som dröjde sig kvar efter sträckläsningen kan sammanfattas i ett citat jag själv funderar mycket kring just nu “Life’s barely long enough to get good at one thing. So be careful what you get good at.”

Är det rimligt att en uppdatering av oktobergarderoben innebär nyköp till ett värde av 50 000 – 60 000 kr? Jag tycker mycket om Johanna och inspireras av hennes blogg, men om vi tittar på sakfrågan separat vill jag nog ändå hålla med en av hennes läsare som har räknat ihop vad de nya plaggen hon bär faktiskt kostar. Det är mycket pengar och man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt: att det är snyggt och inspirerande samtidigt som det kan uppfattas dyrt och provocerande. Det fick mig också att vända hem och självkritiskt börja rannsaka mina egna flöden. Vad kostar de saker jag visar, även om jag inte nödvändigtvis köper alla nyheter eller möbler som syns på bild? Lampor för en mindre månadslön. Soffor i samma prisklass som en ny bil. Herregud. Vad bidrar jag själv till att normalisera? Det är lätt att bli fartblind i sin egen filterbubbla.

Kronprinsessan och Remake Stockholm har visat upp föredömligt återbruksmode i form av snygga jackor tillverkade av omsydda ullplädar. Snyggt statement av Victoria. Jag reagerade dock på att den här jackan är misstänkt lik den här gamla pläden, som ju är doppad i DDT (en kemikalie som Sveriges Radio diskuterar i Loppisarkeologerna). Det klassas idag som en av våra farligaste miljögifter och eftersom de är så starkt bundna till fibern att de fortfarande sitter i ska plädar som behandlats med detta inte tvättas eller slängas i hushållssoporna utan lämnas in på återvinningen. Jag kontaktade Remake Stockholm för att dubbelkolla min spaning, och de svarade att det är en annan pläd som har använts till just kronprinsessans kläder. Gott så. Men jag tänker att det kanske ändå är värt att lyfta det här med DDT och Mitin här på bloggen – om någon inspireras till att sy liknande jackor av ullplädar från andrahandsmarknaden. Kolla bara så att de inte har ”Mothproofed for Life” på etiketten.

Kategorier:

Kommentarer

  • Maria skriver:

    Jag tror att det är bra att vi alla reflekterar över vårt sätt att leva och vad vi konsumerar, både det vi ser och vad vi ser som normalt. Läste ett inlägg i morse pom påtalade att när hen växte upp var det GBs storpack och ”Svensson Svensson” som var det vardagliga, idag är det ”Hägendatz-glass” och ”Solsidan” vi jämför oss med… Vad har det gjort med våra perspektiv, plånböcker och resurser.
    Jag fick mig en tankeställare…

    • Frida Ramstedt skriver:

      Håller helt med. Jag har detaljstuderat mängder av gamla tidningar och böcker och kan också se ett tydligt skifte där i vilken typ av bostäder vi låter porträtteras i hemma-hos-reportagen och vilka settings man fotar inredning och möbler i nu kontra då. Det är mycket mer våningar, slott och herresäten nu.

  • Hannah skriver:

    Intressanta tankar. Ett problem är väl att gränserna förskjuts stegvis så att vi till slut tappar fotfästet och glömmer vad vi kommer från. Tycker Underbara Clara skrev så bra om det där med vad som händer när bloggarna blir rikare än sina följare https://underbaraclaras.se/2021/01/16/vad-hander-nar-influencers-blir-rika/

  • Jen skriver:

    Hej Frida,
    Så bra att du lyfter detta. Jag är en av dina och Johannas läsare och jag beundrar er estetik och ditt miljö- och kvalitetstänk. MEN jag kan absolut få ångest över att det ibland känns som bra material/miljötänk = stora summor pengar. Även om jag förstår varför det kostar så skulle jag aldrig kunna spendera de pengarna utan att behöva köra på avbetalning…

    Ibland känns det som att jag ”fulhandlar” när jag köper en cashmirtröja på Åhléns eller ett kuddfodral på HM även fast deras märkningar (greenwashing obvi) ska få en att känna att man gjort ett bra val.

    Men allt hittas inte på second hand och man är inte alltid immun mot trender. Jag försöker bara handla när det är något jag verkligen behöver eller hittar något jag älskar och som jag vet kommer få mig att må bra i en lång tid framöver. Mitt sätt att rättfärdiga min konsumtion kanske?

    Blev lite svamligt nu, jag antar man få hitta sitt sätt som konsument. Jag läser för att utbildas och inspireras och göra med genomtänka val – så tack för det.

    Önskar dig en fin söndag

    • Frida Ramstedt skriver:

      Förstår dilemmat. Önskar att vi prissatte varorna utifrån utsläpp också och inte bara utifrån vad de kostar att framställa. Då kanske det skulle bli dyrare att köpa dåligt och billigare att köpa bra (alltså om efterfrågan ökade, idag finns det inte samma volymfördelar för de hållbara producenterna som för dem som är mindre nogräknade). Men du är också inne på en viktig fråga; vad är behov och vad är begär? Vad behöver vi, egentligen?

  • Anna skriver:

    Insynsfrågan borde lyftas. Vad köper ni influensers själva, vad får ni gratis, vad får ni för rabatter och hur redovisas det till oss läsare? Gäller ju alla oavsett bransch (mode, inredning, smink, matvanor osv).

    Tack!

    • Frida Ramstedt skriver:

      Jag vet inte vad jag ska svara, mer än att jag håller med dig.
      Det är väl egentligen inte svårare än att alla börjar skriva ut det.
      Detta har jag betalat privat, detta har jag fått som pressprov, detta har jag köpt till 40% rabatt, denna kostnad har jag tagit på företaget eller vad det nu kan vara…

      • Tove skriver:

        Det här tycker jag är intressant. Jag följer ett gäng brittiska influencers. Där har lagstiftningen ändrats så att det måste framgå om t.ex. en tröja är en PR-gåva eller köpt med rabatt. De jag följer är proffsiga, medvetna och inte de allra största kontona (men ändå stora, såna som livnär sig på sina sociala medier), men jag blev förvånad över hur mycket som de faktiskt fått gratis eller med stor rabatt.

        • Anna skriver:

          Intressant! Måste de ange hur mycket rabatt de fått också? Det är ju rätt stor skillnad om man får 10-20% som även läsare kan få om de köper något på kampanj eller om de fått 50% rabatt eller varans inköpspris. Kan bli stora summor på märkeskläder och möbler. Jag förstår faktiskt inte varför man inte delar med sig av det som influencer oavsett lagkrav. Vill man framstå rikare än man är?

          • A skriver:

            Handlar det inte om att trovärdigheten minskar? Grejen med inspiration från influencers är ju att det ska kännas som att det verkligen är influenserna genuina åsikt och egna val som visas upp. Om det blir tydligt att influencern har fått mycket gratis eller till rabatterat pris känns det ju plötsligt mer likt reklam än den där genuina rekommendationen. Jag har också funderat över varför ekonomi är ett så känsligt kapitel, samtidigt som man indirekt visar upp ekonomin genom att länka till produkterna. Jag tror det handlar om att inspirationen och köpen bygger på att visa en slags dröm som ska tala till våra känslor, och för mycket siffror och prisuppgifter kan få oss att börja tänka rationellt istället för att bara svepas med av det drömmiga livet.

  • Anna skriver:

    Skönt att en kan tänka ett varv till, blev så nyfiken när det stod att kläderna i ett inlägg kostade så mkt pengar, bloggaren verkade ju bli helt förolämpad av att ngn ens kom på tanken att inte alla hade råd med plaggen!

  • Bettan skriver:

    Jag undrar också, hur mycket man tar upp till beskattning. Om företagen betalar reklamen med pengar eller produkter, borde väl vara egalt?

    • Frida Ramstedt skriver:

      Ja man ska betala förmånsskatt på allt man behåller privat, oavsett om det handlar om en produkt som inte behöver budas tillbaka efter en fotografering eller om produkten avses som hel- eller delbetalning av ett samarbete. Även rabatter på kläder och möbler räknas som ersättning/och eller förmån av Skatteverket och ska tas upp i den privata deklarationen, men det är upp till var och en att redovisa detta. Företagen skickar sällan in kontrolluppgifter. Vet det av egen erfarenhet eftersom jag själv har fått be om belopp ibland för att kunna ta upp det rätt i min deklaration.

  • Karin Sjökvist skriver:

    Hej!
    Jättebra skrivet! Viktigt såväl ur ekonomisk synvinkel som ur ett hållbarhetstänkande.
    Jag är ett stort fan av Remake Stockholm. Inte bara av anledningen att dom syr fantastiska kläder av redan producerade tyger. Deras företag gör ju dessutom massa gott för utsatta människor. Och dom inspirerade oss att tänka nytt när vi behövde nya arbetskläder.
    Kika gärna på våra sprillans nya plagg. Ja, alltså klänningarna är nya. Men tyget till dem kommer från gamla herrskjortor, byxben och annan textil som vi hittat såväl i egna garderoben som på olika loppisar. Alltsammans ihopsytt av en fantastisk sömmerska. Med ganska många timmars tid för att få ihop plaggen så blir det inte de billigaste klänningarna. Men dom blir unika och varenda tygbit är tvättad många gånger som därmed varken krymper eller bleks något mer. Och vi slipper helt att bidra till nyproduktion. Klänningarna finns att se på vårt Instagram @dakabom.
    Detta hoppas jag innerligt att fler tar efter! Det finns så mycket fint tyg att göra nya grejer av!

  • Emma skriver:

    Hej och tack för att du lyfter detta! Modigt, och det har vi ju sett att du varit tidigare i andra frågor!!
    Jag är mest fascinerad över att så många influensers fortfarande kör så otroligt mycket reklam.. själv tror jag att hållbarhet och cirkularitet (på riktigt) kommer att trenda framöver och jag skulle vilja se fler av ”de stora” vinkla sig mer mot att bli ”greenfluencers”!! Tänk vilken otrolig skillnad de skulle kunna göra! Och framöver är det ju detta som gäller, lika bra att ställa om direkt – det är här pengarna kommer att finnas! Hoppas innerligt det iallafall, för allas skull!
    Själv har jag dragit igång en köksbutik på nätet, fullt fokus på cirkularitet och hållbarhet!! Hoppas ju så att det kommer att slå och hittills ser jag stort intresse, både från kunder och eventuella investerare!
    Heja framtiden säger jag bara!

    • Josefine skriver:

      Håller heeelt med dig Emma, vill de som idag är stora fortsätta vara det behöver nog många av dem ställa om rejält. Misstänker att många om bara fem år kommer många av oss titta tillbaka och tycka det var vansinnigt med alla denna hets till köp nyproduktion, trender, rabatt 40% osv osv. Helt rätt att ställa om nu! Lyckat till med butiken!

    • A skriver:

      Tänk om någon stor influencer skulle bestämma sig för att ha köpstopp 2022? Eller i alla fall första kvartalet av 2022? Under denna tid inte heller ta emot pressbud eller göra inlägg av typen ”fina saker i butik just nu”. Herregud vilka ringar på vattnet som skulle kunna spridas och vilken spark i baken det skulle kunna bli för andra influencers, följare m.m.
      Jag säger inte att köpstopp är lösningen på allt, jag förstår att tillväxt är något att förhålla sig till osv. Men lek lite med tanken på en proffsig livsstilsblogg som går bortom att visa upp nya köp och inspirera till nyköp. Jag vet att det finns mer nischade bloggar och instagramkonton som handlar om just detta, men det vore så mäktigt om någon med större räckvidd och som kommer från en plats som tidigare varit fokuserad på konsumtion vågade prova ett sånt projekt.

  • Sandra skriver:

    Fenomenalt att du reagerar och visar på orimligheten vad gäller en influencer som visar ”sina” kläder som uppgår till en hutlös summa. Fenomenalt även att du blickar inåt och ifrågasätter dig själv och dina val.

  • Johanna Bradford skriver:

    Hej! Jag vill bara förtydliga att inlägget inte handlade om en uppdatering av oktobergarderoben utan bara en sammanfattning av vad jag haft på mig under oktober månad. Jag har alltså inte köpt allt nytt för i år utan många av grejerna är flera år gamla. Det som jag köpt nytt för i år har varit efterlängtat eftersom att jag varit gravid och köpte inga sådana här plagg alls under nästan ett års tid. Det jag köpt nu är några nya, väl utvalda plagg som jag vet kommer hålla både kvalité- och modemässigt i flera år till. Så fler tankar än två behöver alltså hållas i huvudet samtidigt 😉 Har dock full respekt för att prislappen på plaggen inte är för alla men det var verkligen inte min mening att inlägget skulle uppfattas som ett ”kom och köp inlägg”.
    Kanske skulle det vara bättre utan länkar men jag vet å andra sidan att det finns dem som vill ha länkar. Så fort jag lägger upp en bild på insta story där kläder/skor skymtar får jag massvis med frågor om vart det kommer ifrån. Så jag ville bara vara ”bjussig” vilken nu känns ganska skrattretande 🙈

    • Frida Ramstedt skriver:

      Hej,
      jag är jätteledsen över att allt fokus hamnade på dig Johanna. Jag har funderat hela dagen på hur jag ska bemöta det här. Det var inte min mening att skicka någon på dig. Jag ville bara belysa att kommentarerna på din blogg fick mig att börja reflektera över mina egna prispreferenser, men jag formulerade mig klantigt. Jag tycker att 50 000- 60 000 kr är jättemycket pengar att lägga på kläder, men vad kostar egentligen taklampan jag har i studion? Eller soffan? Och Serge Mouille lampan som jag specialbeställde hem från Köpenhamn, innan den togs in på Artilleriet. Eller de nyheter jag visar i min söndagssummering Jag är inte bättre själv och insåg hur fartblind jag blivit av prisnivåerna i min egen filterbubbla. Jag har liksom slutat reagera när en ny lampa kostar som en normal månadslön, för att det är så vanligt och det är ju också något jag är högst medskyldig till att normalisera genom bara att låta det passera, helt okommenterat. Ber om ursäkt för hur detta blev.

      • Eva skriver:

        Frida, vi som skriver här är ingen ”mobb”. Så trött på överdrivna begrepp när människor får befogad kritik.

        • Frida Ramstedt skriver:

          Nej, det säger jag inte heller. Jag har däremot tagit bort några väldigt elaka kommentarer som du kanske inte har hunnit se. Kritik och ifrågasättande är en sak, rena personangrepp och spekulativa påståenden är en annan, och ett par inspel har gått långt över den gränsen.

    • Lene skriver:

      https://www.mariasoxbo.se/2021/11/02/om-vad-som-ar-kop-for-livet-och-vad-som-inte-ar-det/

      Maria Soxbo sätter huvudet på spiken angående att ”investera” i kläder.

    • Tina skriver:

      Tala är silver och tiga är guld. Jag tänker att det är bättre att stå för ditt inlägg, ditt liv, din ekonomi etc. än att rättfärdiga dig.

      Alternativet utan länkar är väl inget alternativ när man arbetar som influencer?Reklampelarpersonen visar upp sina saker och kläder för att insprirera och tiden de använder för att skapa innehåll betalas genom läsarnas konsumtion. Om transparens saknas över hur hög ersättningen är/blir i kronor och ören så är åtminstonde upplägget transparent.

    • Camilla skriver:

      Klickade på en länk av nyfikenhet. Kom till en stickad klänning/kofta innehållande 1/3 polyester för 4000kr.
      Kan inte tycka det är riktigt försvarbart ärligt talat.

      Sen tror jag att det inte bara är jag som funderar kring att VD:n på BMB är vän med ett flertal av de lite större influerarna. Det får ju en att starkt misstänka spons/kraftiga rabatter. Vore ärligt om sådant framgick.

    • Anna skriver:

      Fast vänta nu…. Det är ju jättemånga nya plagg du har på dig? Som är från höstens kollektioner?

      Investera i bra kvalitet? Flera av de plagg du bär är ju av polyester?

      Varför försvara dig och skriva som du gjort på din blogg att de som kommer nu och ifrågasätter dig är ilskna? Det är ju du som är ignorant?

      Vi måste orka ifrågasätta, både andra och oss själva. Utan ifrågasättande ingen förändring. Utan förändring ingen framtid.

    • Eva skriver:

      Det är dock reklamlänkar på nästan allt, så visst ”bjussigt”, men du får även betalt vid klickar och köp så du är mest bjussig mot dig själv. Man kan även likt Malin Rudén skriva ut om det är något särskilt man ibland vill rekommendera. Inte hundra reklamlänkar till massa snabba klickköp, dåligt för både planet och plånbok (för avsett om jag har råd som höginkomsttagare, så handlar det likaväl om en massa shopping).

      • Sandra skriver:

        Tack Eva, du skrev allt som jag tänkte. Malin borde verkligen vara en förebild, hon bjuder på inspiration på riktigt utan att man drunknar i reklamlänkar i varje inlägg.

  • Cecilia skriver:

    Jag tycker att det är superbra att visa vad sakerna egentligen kostar. Jag jobbar som gymnasielärare och ser många av mina elever sträva efter att se ut som influencerna och ha samma/liknande/motsvarande saker. En sån här summering visar hur omöjligt det är att nå dit med ett extrajobb, studiemedlet och lite presenter från föräldrarna/motsv. Bara att förklara att kläder kan vara lånade och sedan ’lämnas tillbaka’ efter fotografering är ett sätt att skruva ner hetsen, de flesta av oss har det inte så utan jobbar och köper med lönen som ska räcka till allt.

  • Monnah skriver:

    Jag har en dotter i 20-årsåldern som försöker hantera just detta dilemma. Igår raderade hon sitt Instagram från telefonen (något jag gjorde för två år sedan och har rekommenderat henne) för att ge sig själv tid att läka från jämförelsehetsen. Det är lätt att hamna i en ond jämförelse- och otillräcklighetsspiral neråt istället för en spara och längta-spiral uppåt. Jag har två kusinbarn, tonåringar, som rånats i Stockholmsområdet de senaste månaderna. Båda blev rånade av andra ungdomar, gissningsvis då de ville ha prylar och plagg rånarna inte hade råd att köpa själva. Det ger möjlighet till eftertanke att fundera över hur det här samhället har vuxit fram och vad vi på individnivå kan göra för att vända trenden. Tack för för att du drar ditt strå till stacken, Frida!

  • Marja skriver:

    Kommer som 40+ ihåg utseendehetsen i skolan då man skulle ha ”rätt” märken från rätt butiker, men blir idag helt matt när jag tänker på att idag är ”rätt” kläder inte en tröja eller jeans för 5-600 kr utan handväskor för 10 000-tals kronor och uppenbarligen kläder för minst lika mycket. Då förstår man varför ungdomar blir stressade intill utmattning av jämförelsehetsen, när man tror att ”alla” kan ha råd med det här. Och på inredningsfronten är det ju inte särskilt mycket bättre, har själv en bra inkomst men kan fortfarande inte förstå hur man kan ha råd att inreda hela hemmet med svindyra designklassiker från golv till tak. Att man kan ha råd att köpa en dyr möbel här och en exklusiv lampa där under livets gång eller göra ett begagnatfynd då och då, går ju att förstå. Men när nästan alla hem som visas upp är möblerade med superdyrt och splitter nytt (och naturligtvis nyrenoverat med exklusiva naturmaterial) så blir man ju rätt fundersam på hur det kommer sig att man själv inte har råd med det, trots två bra inkomster. Man får jobba rätt aktivt med sina tankar för att inte fastna i jämförelsehetsen även som mycket vuxen. Det nya argumentet för att konsumera märkesprylar ju annars att dyrt = bättre miljöval eftersom det förhoppningsvis har tillverkats mer hållbart och håller längre. Men om vi fortfarande konsumerar för mycket och det enda sättet att rädda miljön är att vara mer nöjda med det vi redan har så är det ju ingen miljövinst att köpa nåt bara för att det är dyrt. Om du inte tänker ha det väldigt länge, även när det inte längre är coolt att visa på Instagram.

  • A skriver:

    Tråkigt om diskussionen spårade iväg så att Frida fick ta bort kommentarer som gick över gränsen! Synd också att Johanna kände sig så personligt utpekad och att diskussionen kom att handla så mycket om just henne.
    Jag tycker det är ett problem att det blir så svårt att diskutera själva sakfrågan utan att något av ovanstående händer. Frågan i sig, om hur vi normaliserar en viss livsstil, som kanske inte ens influencern själv har råd med egentligen (får mycket till rabatt, samarbeten osv) är ju verkligen värd att lyfta! Vad händer med den livsstilsinflation som sker när det som tidigare var lyx och guldkant blir vardag? Kommer vi bara fortsätta att höja ribban ännu mer? Måste vi verkligen alltid ha det allra, allra bästa? Är det en rimlig strävan? Var går gränsen mellan inspiration och att bidra till att skapa ett osunt ideal?

    Tack Frida för att du ändå har ambitionen att lyfta komplexa frågor och för att du har viljan att reflektera kring din egen roll. Det finns inte enkla svar, men det måste vara möjligt att diskutera utan att det ska landa i att ”man aldrig kan göra allt rätt så att alla blir nöjda”. Det är inte heller farligt att alla inte är överens i alla frågor. Hoppas på fler möjligheter att få reflektera kring liknande frågeställningar och att alla bidrar med att hålla god ton så att inte sakfrågan försvinner.

  • SaraF skriver:

    Jag förstår diskussionen, problematiken och influencers roll i hur vi ser på trender (ink. den miljömässiga aspekten) MEN saknar individens ansvar att konsumera efter sin egen plånbok.

    Ett inlägg likt Johannas kan ju också inspirera utan att man köper nytt eller exakt samma. Kanske hittar man liknande på second hand eller i garderoben eller för en prislapp som passar en själv.

    Jag arbetar i branschen och funderar också om inte influencers ibland blir vandrande skampålar för sånt som vi inom marketing och PR alltid gjort dvs. gå kapitalismens ärenden och få folk att handla mer av a b c.

    • Lovisa skriver:

      Fast så enkelt är det inte. Det finns så mycket forskning om hur vi människor skapar en bild utifrån vad vi exponeras för, att det inte kan reduceras ner till individens ansvar då normen är en kollektiv bild. Till det tillkommer den ström av information som konstrueras av AI i form av betalflöde.

      Jag tänker att ni som arbetar i branschen kommer ibland lite för lätt undan med tänket ”konsumentens ansvar” för konsumenterna kan inte alltid stänga av reklamflödet som ni skapar även om man skulle vilja, eller justera någon allmänrådande norm. Det skulle nog inte skada med lite självkritik inom branschen, likt den process som skedde kring supermodeller och aneroxi efter flera modellers död genererad av självsvält. Vad kan ni göra utifrån ett hållbarhetsperspektiv? Eller är det så grymt att reklambranschen inte har något ansvar för klimatet eftersom ”konsumenten bestämmer” och tidsperspektivet är kort och allt ska ske år 2050 (när det är försent)? Jag hoppas att svaret på den sista frågan inte är nej.

  • Lovisa skriver:

    Brukar inte kommentera bloggar, men gör här ett undantag:

    Tack för att du väcker frågan om normaliserande av (lyx-) konsumtion, dels för att konsumtion rimmar illa med ett hållbarhetsperspektiv och dels för att de allra flesta inte har råd och därmed blir normen än mer exkluderande.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Läs mer om Trendensers Personuppgiftspolicy och Cookiepolicy.

    Kommentarer till denna artikel publiceras direkt utan föregående granskning eller annan åtgärd av Trendenser AB. Det innebär att den som kommenterar själv ansvarar för innehållet i kommentaren. Vi uppmanar dig att använda vänlig ton, ett civiliserat språk, uppföra dig väl och följa tillämpliga lagar.