Inredningskunskap: Mattfrans eller kantband?

Langetten och fransen är mattans yttersta försvar. En langettering är en tätt sydd tråd som löper runt mattans kanter. Ett förstärkande band sys ibland över som ren dekoration, för att dölja kanten efter den yttersta raden i varpen, men också för att ge ett starkare stöd och skydd. Handvävda mattor får ofta formstadga av en backning i filt, lim eller latex vilket är anledningen till att de kan vara något högre i avsluten. Backning rekommenderas för mattor som är bredare än 200 cm eller större än 6 kvadratmeter.

Mattfransar behöver knappast någon närmare presentation. De är vad de heter, men kan komma i många olika utföranden. Exempelvis som tvinnade trådar, pärlknutade knippen eller flätor. På en handknuten matta är fransarna en naturlig förlängning av varptrådarna (mattans stomme) som löper genom hela mattan. På en maskinknuten matta är fransarna däremot ditsydda i efterhand. Något båda varianterna har gemensamt är dock att de måste tåla slitage.

Fransen är nämligen den del av mattan som i regel slits ut först. Av den anledningen rekommenderar inredare att man väljer kantband före mattfransar i hemmets mest trafikerade områden (exempelvis i hallar och korridorer) och på de ställen där du ofta flyttar på möbler (exempelvis bord och stolar vid en matplats).

Vissa mattor är knutna så att inslagen är avklippta och langetten är sydd runt de yttersta knutraderna. Det ger en sämre hållfasthet och risken är större att langetten lossnar efter en tids nötande från möbler som skrapar emot eller om du lyfter för nära ytterkanten när du ska flytta på eller vädra en stor och tung matta. Dessutom kan kantskador snabbare krypa långt in på dessa modeller, vilket försvårar och fördyrar reparationer.

Små men viktiga detaljer värda att ha i åtanke när du ska investera i en ny matta till ditt hem. Inte minst där ni ofta rör er eller där ni har tunga möbler och smala spetsiga avslut på bords- och stolsben som dagligen skjuts fram och tillbaka.